Vi reagerar/agerar på olika sätt.

Vi reagerar olika på färger, smaker, lukter, känslor, stress, glädje, kriser, oro, ljud, ljus, smärta, ansiktsuttryck, gester, kroppsspråk mm mm

Vi har olika: intressen, stilar, behov, mål, reaktionsmönster, känslor, förutsättningar, synsätt mm mm

 

Jag kan dra ett exempel från min egen vardag. Min hankatt, Tore som är född hemma hos mig i min garderob, damp han ner för 12 år sen :)

 

Det är alltid jobbigt när ens älskade djur blir dåliga. När jag jobbar med mina rehabiliteringsuppdrag så möter jag inte bara en hund utan också en ägare som är orolig för sitt älskade djur. De är ofta rädda att hunden har ont, inte kommer att kunna återgå till ett "vanligt" liv utan alltid får hållas lite kort för att inte den skada de har ska gå upp. Men för att inte tappa ämnet :) Tore har sedan igår varit annorlunda. Dragit sig undan, inte ätit, morrade när jag lyfte upp honom. I går kväll när jag kom hem från jobbet sent, kände jag igenom honom för att han hade ont någonstans var ganska tydligt. Efter en del kläm och känn kunde jag konstatera att det var i bakdelen han reagerade. Men oron fanns där för jag visste ju inte exakt vad som orsakade hans beteende. Som djursjukvårdare hade jag över telefon rekomenderat en djurägare med de problemen att komma in till djursjukhuset med sin katt.. Men personligen är jag inte den som kastar mig i väg om det inte är akut såklart.

Mina tankar fanns om att han kunde vara förstoppad. Jag vet att det kan vara ganska smärtsamt då jag mött en del både katter och hundar i jobbet som haft förstoppning.

Efter mycket om och men lyckades jag få i honom microlax och lite mat. Han gick på några toa besök och min känsla började ändras lite till det positiva. Men då när jag hör ett ljud utifrån balkongen går jag ut och ser honom kräkas. Då kom oron snabbt tillbaks och en kort stund senare står jag i köket skurandes köksluckor och golv ???!!!

Kommer på mig själv efter en stund och började fundera på vad tusan jag höll på med.

Även fast det är lite tokigt så blev jag ändå förvånad över mitt agerande och insåg att det var bättre att äta min middag och ta det lite lungt denna fredag kväll.

 

Livet är fyllt utav oväntade händelser som man aldrig kan förutse, det handlar ju såklart inte alltid om negativa händelser, tur är väl det :)

 

Nu har jag ändå en otrolig tur som har några veterinärer i min bekantskaps krets och fick tag på en gammal kollega som jag kunde bolla med visserligen via sms då hon hade väldigt dålig mottagning på sin mobil där hon befann sig. Men det fanns ändå någon där som kan sin sak och inte att förglömma någon utomstående då det inte alltid är lätt att se saker klart när känslor är involverade.

Låt oss aldrig sluta lära oss och försöka förstå andra.

 

Nu hoppas vi på bättring för Tore!

 

-save the cat-

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Emma » Jag följer dig..:  ”Ååååhhhh Jag har en boxer/bulldog och en amstaff! Amstaffhanen är 10 nu å boxe..”

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-