Låt min hund vara i fred

Här rullar dagarna på. Det är mycket jobb nu fram till slutet av augusti, september månad är inte helt spikad än. Men jag hoppas snart att jag får ordning på höstens schema. Lite lättare att planera annan aktivitet än jobb då :)

Har lite funderingar på att gå en photoshop kurs nu i höst, tanken är att lägga lite fokus på fotograferings uppdrag och så småningom skapa en hemsida till det, känns spännande.

Till helgen är det lite ledighet som gäller, tänkte för en gång skull umgås med vänner utan hundarna, får se hur det går.

 

I helgen var vi och tittade på ett Working Test för retrievers hos min uppfödare. Läs mer om Working Test. Det var över 100 startande hundar så det fanns gott om tid att hinna se alla stationer. En träningskompis startade och fick pris för bästa Flatcoted retriver, Grattis!

 

Det var även mycket prat kring hundhållning. Och vi träffade även Siris fina pappa, Shadow och ett helsyskon och några halvsyskon.

 

Alla har vi hund på vårt eget sätt, men en sak som skiljer oss och vår hundhållning är att vi inte vill att man inte ska hälsa på våra hundar. Mycket konstigt för en del att förstå. För ett fåtal människor är det självklart, tanken skulle inte ens finnas. Men för en del, blir det personligt, de tar illa vid sig. De vill ju "bara hälsa". Men det är vi hundägare som sen står och måste hantera resultatet av det. Oftast i stress..

För att förklara lite närmare, det jag menar är, om alla jag möter ska hälsa på mina hundar, får oftast höra "men jag är van vid hundar/jag gillar hundar, jag vill bara klappa, osv osv", blir det enligt vårt sätt att se på det, en del stress för hunden. Det kan också arta sig på olika sätt för olika hundar, såklart.

Även i dag får mina hundar och deras personligtheter statuera olikheterna. Keiko, han är oftast måttligt intresserad av alla människor, helt beroende på vem det är, MEN är det en person som börjar prata bebis språk och pratar med honom som om han förstod vad de sa tex "men det ska vara så förstår du"." -Nej han förstår inte-, han läser in ditt kroppspråk, ditt tonläge och ditt sätt att strirra in i hans ögon." Det bygger stress hos honom, han kan pipa, flacka med blicken, titta på mig för att SÖKA förståelse och sedan ofta lämna platsen. Signalen för honom är, "du är inte en trygg person, jag vill inte vara med dig, jag gör ett val och jag går". Sen står jag, som hundägare där och måste jobba med att ge trygghet till min hund. Jag menar det inte som ett bittert sätt, utan bara helt rätt och slätt, låt honom vara i fred. Enligt oss och många andra är det människans behov, INTE hundens.

 

Sen vill jag även flika in att det är klart att mina hundar får hälsa på andra människor, men dem som jag vet ger mina hundar rätt signaler, dvs de har inte något behov att bli bekräftade av mina hundar, de ger en klapp och sen är det bra, det ska inte fjantas runt helt enkelt.

 

Siri då, som är en väldigt speedad hund och väldigt känslig för yttre faktorer. Hon forserar gärna fram till vem som helst som vill höja hennes status. Med detta menar jag att genom att våra hundar blir bekräftade av olika människor, på deras (hundens) villkor höjs deras status. Och sen är det vi som hundägare som står kvar med jobbet, de kommande 12 åren..

Men om vi vänder på det, för att återigen ge ett exempel. Om någon av våra vänner kommer hem till oss, så ber jag dem att ignorera hundarna tills de har kopplat av, dvs gått och lagt sig, väntar en stund och sedan kallar på dem, för att hälsa. Vi bjuder in hunden i vår personliga sfär, istället för hunden kliver fram till oss. Kunde de prata så skulle de med säkerhet säga "klappa mig, omedelbums och du helst på min högra skinka". Man kan ju tycka att "vad är problemet med det". Enligt oss (igen) en hund som hela tiden blir bekräftad på sina villkor, kommer att tro (för att den nonstop får den informationen av oss människor) är dens vars status är högst. Och då är det väl klart att - man drar i kopplet, ledaren kommer alltid dit först, - skäller på andra hundar, gör utfall (mota bort dem för att skydda flocken, hålla flocken trygg), - styr sin egna matvanor, trugar du (människan) så äter jag inte, återigen den som besitter kontrollen över maten besitter kotrollen på makten, - har andra "konstiga beteenden", tex jagar sin svans hysteriskt, jagar snö flingor maniskt, - du sitter ner men så fort du reser dig flyger din hund upp, osv osv.

Men tillbaka till Siri, jag jobbar varje dag med att hon ska var lugn, lugn till vardags och ffa lugn i träningen. Det jag menar är att den ständiga bekräftelsen från andra människor följer hunden. Sen finns det såklart en mängd andra faktorer som påverkar våra hundar.

 

Medans vi var på Gyllerboda, hos uppföderskan, fick jag en historia berättad för mig. En man var på semester i Tyskland och är ute och går, det kommer en kvinna med en valp som är lös. Valpen går fram till mannen, som böjer sig ner och klappar om valpen, när valpen sen upptäcker att kvinnan går vidare lämnar valpen mannen och springer efter kvinnan. Efter en kort stund kommer kvinnan fram till mannen och säger - det där vill jag aldrig att du gör om, du har ingen rätt att förstöra min hund -

Jag förstår kvinnan, bara för att hon har en söt liten valp och bara för att den är lös, ger det ingen rätt till någon annan att klappa den hunden.

För många är detta konstigt, jag kan acceptera det, men aldrig förstå det. För mig är det fel, men inte säkert att det är så för någon annan.

 

I mitt jobb är en del nyfikna på vad jag har för hundar, inte alla men några. Senast igår när jag var och jobbade extra på en kursgård, jag är ofta där och känner alla väl, som jobbar där. Men inte så många är medveten om hur jag har valt att ha hund. I vilket fall sa en av tjejerna, "åh jag måste bara få titta på dina hundar", varför frågade jag, "jag saknar min hund så mycket" fick jag till svar. Jag pratade med tjejen och förklarade för henne varför jag inte ville att hon skulle "bara titta på min hundar". Hon såg till en början lite besvärad ut och lite generad, vilket jag kan förstå och respektera. Men när jag förklarat klart förstod hon och respekterade det. Väldigt strongt gjort av henne tycker jag. 

Du kanske inte alls förstår varför jag resonerar på detta sätt, kanske inte ens håller med mig. Det är ok, men jag hoppas att du en gång kan förstå och ffa respektera mitt sätt, så lovar jag att respektera ditt sätt. 

Ha det gott och du -save the dog- ;)

Siris pappa, Nous's dream be my shadow

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Emma » Jag följer dig..:  ”Ååååhhhh Jag har en boxer/bulldog och en amstaff! Amstaffhanen är 10 nu å boxe..”

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-