Hur lär du?

Foto: Peter Östrand
Foto: Peter Östrand

Det här med inlärning är som alltid ett hett ämne att diskutera inom hundträning.

Personligen brukar jag säga att jag är praktiker, jag måste göra för att lära mig och beroende på vad det är ibland behöver jag göra det flera gånger. Jag tror att det beror på hur roligt jag tycker att det är, typ om det är självbelönande. Ett evigt dilemma är om någon ny teknik pryl köps hem och jag "måste" lära mig den för att kunna använda den, rätt logiskt.. Jag klarar knappt av att ens öppna den manual som medföljer, kort beskrivet jag avskyr det. Jag behöver någon som berättar så jag får prova mig fram.

 

För många år sen, när jag var barn och knackade dörr för att få gå ut med grannarnas hundar, så brukade jag och mina kompisar "träna" dem (hundarna alltså inte grannarna).. Detta innebar att vi sa fot och så drog vi hunden i örat om den inte satt fot.????? Utan någon som helst förklaring till de stackars hundarna. I dagsläget, som inbiten hundnörd (läs tränar varje dag) så ser träningen lite annorlunda ut. Då jag oftast tränar båda mina hundar när jag åker i väg, får jag vara nogrann att anpassa mig efter hur de lär..

Keiko är överlycklig numera när han får träna, han är även rutinerad och väldigt van att träna och kan mycket bra saker. Men nuförtiden när vi tränar så gör han ofta 17 saker samtidigt, saker han kan, han verkar inte ens vara medveten om att jag inte har bett honom att just göra det jag sagt, utan han gör, för det är såå kul! Men han är dock så enkel, om jag bara håller i halsbandet och säger vänta lite vännen samlar han sig och verkar tänka -gissade jag fel matte?- Om jag tränar honom i något jag vet att han kan och han gör något som inte är rätt så hanterar jag det genom att säga -haha oj oj va tokigt, vad hände?- Och så kan jag i bland ta fram bollen och säga ville du inte ha den här? Resultatet blir att han skärper till sig för såklart vill han ju ha bollen.. Han är klok min pojke <3

 

Sen har vi ju den där gula också...

Jag minns när jag började träna med henne, ALLT gick så fort, jag kände mig som en gammal kärring i jämfört med henne, sen var hon så liten också, jag var ju van med Keiko vid min sida, aningens storleks skillnad :)

Men Siri då, allt går fortfarande fort, väldigt fort. Vi lär fortfarande känna varandra i träningen. I går när vi körde ett pass så gjorde jag en helt annan uppvärmning innan vi kom ut på planen mot vad jag gjorde i dag och reultatet i träningen blev såklart helt annorlunda. Hon vet mycket väl när hon ska tas ur bilen för att träna och jag måste vara jätte noga med att hon är balanserad innan jag plockar ur henne, till skillnad mot Keiko som jag gärna kan ha lös direkt, jag har visserligen inte provat det med Siri, känns inte som jag är så nyfiken att prova heller :) I alla fall under en lång period har jag kört mycket med kort koppel i träningen. För att samla sig och koncentrera sig är svårt om man är en Energiri. Sen när jag gör de moment där hon måste vara lös droppar jag bara kopplet så hänger det vid hennes sida. I dag fick hon ett fnatt. Jag hade sett innan att det låg någon flerfärgad plast bit på plan och var väl medveten om att just denna ensamma grej kunde bli svår för min hund och det är helt ok. Mycket riktigt så sprätte hon i väg vid ett tillfälle när jag inte höll i kopplet mot denna  plastbit. -Oj, oj ropade jag, sen ropade jag hennes namn. Kopplade henne och tänkte snabbt att jag gör en ny grej.. Så jag hängde upp kopplet på en stolpe och gick några meter från henne.  Jag skulle inte lägga in denna idé i ett moment, alltså om hon missförstått mig eller varit för ivrig och tjuvstartat, utan detta är något vi länge har brottats med och jag vill att hon ska börja tänka. Jag vet att hon vill träna och om hennes iväg sprättande leder till icke träning så kommer hon att så småningom att lära sig att detta beteende gör att träningen tar tillfälligt slut. Så just i detta fall blir det tyvärr slut på träningen, sorry.. När jag efter en ca 5 min kopplade loss henne så hade hon en helt annan attityd, hon förstod.

 

Om jag skulle, observera att detta är en teori men jag känner o andra sidan mina hundar väl, byta sätt dvs snurra med bollar och tjoa -vill du ha den här- mot Siri, så skulle hon bli väldigt gasig, för gasig kan man väl säga.. Keiko skulle nog bli lite åt andra hållet, inte riktigt förstå varför. Att bli dissad och utesluten är aldrig roligt särskilt om man heter fröken SiriPlur!

Jag försöker att alltid ha i bakhuvudet när jag går ut på planen med Siri, var tydlig så förstår hon lättare. Och hur är jag tydlig mot henne, tystnad betyder "du gör rätt , fortsätt så" om det blir fel så får jag snabbt fundera på om jag behöver förklara på ett annat sätt för henne och om jag vet att hon kan så blir det ett -hoppsan, tokigt och så gör vi om. Självklart belönar jag även med godis. Men då man inte får använda godis i tävlingssammanhang så vill jag (och detta är såklart någon som är klokare än mig som lärt mig ;)) att Siri vet är tanten (jag) tyst så gör jag rätt, annars blir jag väldigt konstig för hunden på tävling.

 

-save the dog-

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

  • katarina Nybjörk » Vill du vara med i ett forskningsprojekt?:  ”Vill gärna vara med i projektet”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-