Tyst kommunikation är effektiv kommunikation.

Vi som jobbar och lever med Amichien Bonding pratar ofta om tyst kommunkation. Vad menar vi med det egentligen? En av de största frågorna jag hade efter att jag själv fått min konsultation var, kan jag prata med min hund? Det kan tyckas låta konstigt. Men jag insåg också att jag konstant hade en dialog med min hund. Eller det borde kanske kallas monolog, för Keiko svarade ju aldrig och det beror såklart på att han inte förstod ett skvatt av vad jag sa och att han inte kan svenska.

Är det då fel att prata med sin hund? Nej skulle jag säga men min åsikt är av den att tyst kommunikation är effektivare. Jag vill gärna återge några exempel för att förklara vad exakt jag menar.

Vid ett tillfälle hörde jag en hundägare säga till sin hund "om du inte skärper dig så åker vi hem". Det första man kan fundera på är om den meningen mer är riktad till omgivningen än hunden. Säg att den skulle låta så här istället " jag skäms för dig för att du inte kan uppföra dig och för att göra andra runt om mig medveten om att jag tycker att detta är jätte jobbigt så hotar jag dig med att vi åker härifrån om du inte skärper dig". Inte vet jag, men en tanke..

I detta exempel är hunden stressad, kanske piper, gnäller och hoppar på ägaren. 

När du då genom prat bekräftar din hund så bekräftar du också stressen som hunden har. Hunden kan aldrig förstå att det betende den har är jobbigt för dig, att den är orsaken till att din puls stiger. Utan vad den vet är att den själv är stressad + att du också verkar hur stressad som helst. Vem ska då ta ansvar för situationen och vem ska guida vem?

I en sån situation skulle jag rekommendera att antingen leda hunden från platsen, utan ett ord givetvis alt. bara hålla hunden i halsbandet tills den har lugnat ner sig. Det är ju såklart flera aspekter som spelar in beroende på vart man befinner sig.

 

Ett annat exempel kan vara när man ropar på hunden och den inte kommer.. Innan jag själv utbildat mig till Dog Listener som sa en instruktör till mig att jag hade sagt min hunds namn x antal gånger under en ganska kort tid. Tjata är väl inget någon vill, eller?!

Vi jobbar mycket med konsekvensen av ett agerande. Ett exempel, i morse. Jag var lite sen till jobbet, hundarna var utanför bilen och jag skulle kalla in dem för att ta med dem i bilen. Jag ropar på dem, Keiko kommer snällt, medans Siri tittar på mig som hon aldrig hört ordet kom. Och jag ser på hennes blick att hon absolut inte tänker komma. Hon vill hellre vara ute i snön än åka bil. Så jag hoppar helt sonika in i bilen och börjar backa ut från min parkering på gårdsplanen. Och rullar sen försiktig några meter. Jag håller hela tiden koll på Siri för att se hennes reaktion. Meningen är inte att hon ske bli rädd (tveksam i och för sig om hon skulle bli det) jag vill att hon ska lära sig att -om du inte kommer när jag ropar då åker jag utan dig- Sen att jag i själva verket aldrig skulle göra det vet ju inte hon om. Men infomationen är tyst och den är effektiv, tro mig. För övrigt var detta något som Siri gjorde väldigt ofta som unghund, så hon vet. Hon vill bara få veta, få rätt information/få rätt svar, på ett språk hon förstår..

 

Ha en skön Söndag!

 

-save the dog-

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

  • katarina Nybjörk » Vill du vara med i ett forskningsprojekt?:  ”Vill gärna vara med i projektet”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-