Personligt space!

ALLA har vi ett personligt space, det är bara olika stort!

Mitt eget är ganska stort, men såklart förhåller det sig olika till vem det är som är för nära i mitt space. Är det någon som betyder en del för mig så vill jag gärna ha den individen nära. Men är det någon jag inte känner eller inte vill lära känna vill jag ha distans till den personen/indvidien.

Som vanligt vill jag återge några exempel på personligt space. Härom dagen var jag i Västerhaninge C och skulle handla. Rätt mycket folk rör sig runt parkeringen och helt plötsligt hör jag en hund skälla. Jag tittar upp och ser en dalmantiner, den sitter i en bil, skälla på en kille som har sin bil parkerad precis bredvid. Killen som är runt 30 års åldern reagerar och tittar dit, inte så konstigt, men så helt plötsligt börjar han göra nån fånig dans framför hunden och skäller själv????? Min spontana tanke var att jag tyckte han var ytterst korkad och samtidigt fick jag ett sting i hjärtat för hundens skull.. Den förstår inte, den styrs av sina instinkter, "du är för nära, backa, vovovvov" Och som ett brev på posten kommer förmodligen ägaren märka att dennes hund kommer att börja skälla mer när den sitter i bilen och någon kommer för nära.

Nu när jag sitter och återberättar detta så tror jag nog killen blev lite kränkt för att just han blev utskälld, hans sätt att hantera det var att bete sig som en grottmänniska.. 

Ett annat exempel skedde faktiskt i dag. Jag har en ganska stor balkong och som min hyresvärd hade skottat av härom dagen. Så i morse när jag gick ut med hundarna hittade jag min myggnätsdörr, som jag brukar sätta upp nattetid på sommaren, slängd på gårdsplan. Detta hade hänt sist (för ca 2 veckor sen) hon skottade också. För mig är det att kliva in för nära i vad som är mitt. Dörren är visserligen trasig och behöver lagas, men den är min. Och ska den slängas så sker det av mig och ingen annan. Fånigt kanske men min sanning.

Ett tredje exempel inträffade härom dagen när jag stod i kö, tanten bakom stod i princip på mig, så jag tog ett halvt kliv ut ur kön för att skapa en naturlig space. Du som läst detta förstår förmodligen att jag har ett personligt space som är ganska viktigt. Har du förstått det kanske du också kan känna igen dig själv? Eller inser att du själv inte är så bekymrad över ditt privata space.

Men tanken med detta inlägg har såklart med våra hundar att göra, inte med mig, det råkar bara bli jag som hade en del exempel på lager. Respektera hundars personliga space, så kommer mindre "olyckor" att ske. Hundar kommunicerar med sitt språk, kommer du för nära, så kommer jag att göra vad som krävs.. Hunden kan backa, den kan morra den kan tom bitas. Men, när fara hotar, så kan också hunden (om den fått rätt signaler från dig) söka sig till dig för skydd, inget gör ett hundägar hjärta större än att få det förtroendet.

 

Ha en riktigt GOD JUL och du -save the dog- ;)

Vi är trygga ihop!
Vi är trygga ihop!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

  • katarina Nybjörk » Vill du vara med i ett forskningsprojekt?:  ”Vill gärna vara med i projektet”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-