"Bota" ett beteende eller ett symptom?

Som hundägare har man garanterat mött många olika sätt att hantera de "problem" man har med sin hund.

 

När Keiko och jag närmade oss starten i lydnadsklass ett hade vi ett "problem" vi stångades med, han morrade vid tandvisningen.

Jag kontaktade en omtalad hundtränare och berättade om vårat "problem". Denna person sa till mig att vi behövde utsätta Keiko för det som gjorde att han morrade tills han "gav upp". Jag fick också information om att de skulle kosta 1 000:-/timme och att åtgärda vårat "problem" skulle ta 2-3 timmar första gången. Och det skulle förmodligen kräva ytterligare ett tillfälle. Nu blev aldrig vårt möte av då jag tyckte det blev för dyrt.. Tack för det säger jag så här i efterhand..

 

Många hundägare berättar om sina dagliga "problem" de har i vardagen med sina hundar. De kan vara att hunden drar väldigt mycket i kopplet, den reagerar på möten med svarta hundar/hanar/tikar/mörkhyade människor, den vaktar bilen, dvs den skäller så hela bilen gungar mm.

Nu finns det verkligen en marknad för hundpsykologer, bara man googlar på ordet får man 131 000 träffar och alla har de olika knep för hur man botar hundarnas olika "problem" beteenden. Eller kanske man ska säga hur knep om hur man botar ett symptom..

Nu kommer min braiga exempel, säg tex att en människa lider av stress, några symptom av stress är, dålig sömn, huvudvärk, magont, hjärtklappning, lätt irriterad och svårt att koncentrera sig. Och ofta, när vi går till läkaren, får vi medicin mot huvudvärk, sömntabletter och allt som oftast leder det till sjukskrivning. Dessa preparat vi får botar symptomen av stress men det kan aldrig bota stressen..

För att nu knyta ihop säcken... jag tycker att alldeles för många jobbar med att bota ett symptom inte det primära problemet på sina hundar.

Hunden drar förmodligen i kopplet för att den tycker att det är den som är beslutsfattaren, dvs den måste komma "dit" (vart det nu är) först av alla. Självklart måste vi lära hunden hur den går i koppel. Men om hunden fortfarande tror att den är beslutsfattaren kommer den fortsätta dra i kopplet tills den får en annan uppfattning om sin plats i flocken (familjen om du så vill). Även om den tror sig vara beslutsfattaren kommer den jobba med att skrämma bort det som den dömer som ett hot, vare sig det är en svart hund/hane/tik eller annat. Och om den bedömer att den är beslutsfattaren kommer den att skydda det som den bedömer behövs skyddas, tex bilen.

 

Jag har vid några tillfällen hamnat i diskussioner hurvida hunden utmanar och testar oss i rollen som flockledare. Jag tror inte hunden testar av den anledningen vi tror, jag tror den behöver försäkra sig om att "we are up for the job" även i dag. 

Precis som i en relation, man behöver höra att man är älskad annars slutar man tro att det är sanningen. Skillnaden mellan oss och hunden är att de lever i nuet och vi människor väldigt sällan lever i nuet. Den behöver bara vara säker på att vi är lika bra/trygga/att vi kommer att skydda på samma sätt i dag som vi gjorde i går.

 

Bilden till denna text gav iden om detta blogg inlägg. Jag hittade den på nätet när jag satt och letade efter en cavaletti serie (låga hinder så hunden måste göra högre benlyft när den kliver över dessa) till hund under fliken träning på ett större postorder företag... Till den säger jag bara -no comment-

 

Allt gott!

 

-save the dog-

 

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

  • katarina Nybjörk » Vill du vara med i ett forskningsprojekt?:  ”Vill gärna vara med i projektet”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-