Den egna fria viljan..

Nu var det väldigt länge sen jag uppdaterade min blogg. Kan väl säga att jag inte har problem att fylla tiden utan problem att det är för få timmar på ett dygn.

Men nu så :)

 

Dagarna är för det mesta fyllda av jobb, hundträning och så får soffan vägas mot egen träning ibland. I går var vi hos Niina Svartberg och tränade. De har fått ordning på sin inomhushall, så vi var där. Tyvärr blev det ganska kallt i och för sig fryser jag ofta. Jag var lite nyfiken på hur Siri skulle bete sig i den nya miljön. Hon har visat stora framsteg på träningen, vi börjar bli mer ett team som utför sakerna tillsammans. Mitt förtroende stärks likaså hennes. Siri var lite vild men en gnutta av de förändringar som vi fått med syntes ändå, vilket kändes bra. Både Niina och min träningskompis Cecilia märkte dem. Nu har vi fått fylla på förrådet med vad vi behöver träna på. Fjärrdirrigering är ett litet aber moment för mig och jag har medvetet skjutit på att ta tag i det. Niina gav mig lite bassning för det så vi provade lite fjärr igår. Det gick helt ok, Siri hade ett bra känsloläge för momentet. I dag har vi huniit med ridhus träning på morgon kvisten. I em/kväll jobbar jag på Bagarmossen.

 

Men min tanke med överskriften till detta blogginlägg är relaterat till ett telefon samtal jag hade igår med en kompis. Hon har i omgångar berättat för mig om sin jobbs situation. Hon har en ansvars position att driva verksamheten framåt. På hennes arbetsplats jobbar det ett gäng damer, som jobbat där länge, dessa kvinnor har en väldigt tråkig inställning till sitt yrke och arbetsplats. För att sammanfatta deras tankar med mina ord skulle jag säga, de har givit upp och klagar på väldigt mycket. I bland hamnar man ju där och det är väl kanske inget fel i det, men om man inte är medveten om vad det gör med sig själv är man nog ganska illa ute. Man brukar ju säga att det första steget till förändring är att bli medveten om sitt eget beteende, den är det ofta ett hästjobb att ändra på det. Det som min kompis berättade om igår gällde att dessa kvinnor diskuterade löneförhandling. Deras åsikter bottnade i att i och med att de hade en chef, ej min kompis utan en man i detta fall, var så passé så de kunde ju inte göra något. Min kompis som är väldigt talför och inte rädd för att säga sin åsikt satt tyst under deras klagorop, ca 30 minuter, kunde till slut inte lyssna på dem längre utan sa till dem följande  - "Men vet ni, det är ju faktiskt upp till er att ta reda på fakta kring detta och vad det innebär för just er, ni har ju faktiskt ett eget val. Ett lönesamtal handlar om att visa framfötterna inte sitta passé och vänta på att någon annan ska göra jobbet åt er"-  Detta var i stora drag vad min kompis sa till dessa kvinnor och efter en stund sa en av dem -"så har jag faktiskt inte tänkt"- Dessa kvinnor har valt att ogilla min kompis starkt och pratar ganska illa om henne bakom hennes rygg. De har ju faktiskt ett val, de kan välja att lyssna på min kompis och faktiskt ta lärdom av henne som inspirationskälla och få kraft av hennes energi. Men de väljer (frivilligt) att se henne som ett hot när de istället skulle kunna välja ett helt annat förhållningssätt till henne. Hela detta innebär att deras arbetsplats inte blir harmonisk, utan i stället något jobbigt och ett ställe de kan få ösa ur sig sin skit..

 

Jag säger inte att det är lätt att ändra ett invant beteende men vi har ändå lyxen att ha den fria viljan.. ;)

 

-save the dog-

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

  • katarina Nybjörk » Vill du vara med i ett forskningsprojekt?:  ”Vill gärna vara med i projektet”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-