Händelser & tankar..

Får väl lov att säga att äntligen en ledig dag :)

Jag har lyckats få till det riktigt fullproppat i början av mina veckor. Först jobbar jag på månd morgon/fm sen hinner jag lagom promenera med hundarna innan jag måste bege mig in till stan för att gå en photoshop kurs. Sen tisdagen är det upp vid 05.00 igen och iväg och jobba på Arninge några timmar för att sedan vända hemåt för att träna och rasta hundarna innan det bär iväg till kvälls jobb på Haninge Hundhälsa. Och allt detta är mitt eget val, ibland undrar man.. Men men, det varar inte för evigt, sån tur är. I går hann jag och Cecilia med en sväng i träningshallen innan arbetsdagen började. Det var 1,5 vecka sen vi sågs nu och vi gav varandra bra feedback sist. Båda om varandras fria följ, jag sa till Cecilia att hon såg ut att smyga fram när hon och Freja gick sitt fria följ vilket skapade en sämre harmoni och en Freja som blev försiktig. Cecilia sa till mig att jag nog borde backa lite i fria följet för vi får för många fel. Cecilia var först ut och jag tappade nästan hakan när hon började gå sitt fria följ, så snyggt! Skit bra jobbat, mycket mer harmoni och säkerhet, blev stolt över dem :)

Jag gick mycket korta sträckor i fria följet och just nu känns det väl sådär.. Ska till Heléne Lindström den 1/5 så då hoppas jag få en bättre delmål. Mina 30 minuter i hallen låg med fokus på transporter. Några gånger var jag på väg att börja skratta, för Cecilia utmanade verkligen Siri. När hon i en transport bad mig följa henne, slängde hon sig ner på golvet och dunkade med hela handen och sa hit kan du komma :) Och nej aldrig kommer nog en tävlingsledare att göra det på tävling, men principen är viktig, inga rusningar. Att minska rusningarna var ett av mina stora delmål till nästa träff på Team Top Six kursen, den är nu nästa helg och jag känner att vi har gjort så stora framsteg och jag hoppas få visa upp dem för att höra de andras åsikter.

 

Jag hade även tänkt att skriva om hundar som drar i kopplet i detta inlägg så det kommer här. Jag möter en massa hundar, både i mitt yrke och privat. Jag läser även en del bloggar för att jag tycker att det är kul och utvecklande. Jag har även under årens lop, som jag hållt på med hund, mött alla möjliga olika filosofier hur man får till en bra tävlingslydnad. Jag har också mött en massa hundfolk som tävlar, på olika kurser jag har gått. Något som jag har noterat är att det är så mycket fokus på vardagslydnad (gillar egentligen inte det ordet). För att ge ett exempel, har jag satt sitt till min hund är det sitt som gäller. Här menar jag inte att det är jag personligen som sagt det till någon av mina hundar utan andra, ingen specifik person, utan i allmänhet. Det är också viktigt för en del att hunden inte går ut först genom ytterdörren, för mig är det jätte viktigt att jag gör det och inte mina hundar. Att kunna kontrollera hunden i vardagen för att kunna få en bra tävlingshund. Men då kommer vi till ordet MEN.. Inte många har några som helst regler/krav, kalla det vad du vill, på att hunden inte får dra i kopplet. Jag har hört kommentarer som att "det är inget vi har lagt fokus på" och "ingen lydnadshund kan gå i koppel".. ????????? VA?! Vi lär våra hundar att springa till en ruta, att hämta rätt vittringspinne, att göra en fjärrdirrigering som för övrigt är en massa jobb bakom för att få snygg. Men om hunden kan gå i kopplet det struntar många i, varför?

Tyvärr har jag inget svar på det, men jag tror nog jag ska försiktigt utan att dömma börja fråga. Personligen är det något jag jobbar med ffa med Siri dagligen. Keiko är oftast lös, men har han koppel så drar han sällan. Siri därimot hon vill gärna stoltsera först.. Korvungen..

 

En annan rolig sak som hände här nu på morgonen. Efter morgon promenade fick hundarna varsitt märgben. Keiko la sig i sin korg med sitt, smaskandes. Siri försvann.. så hittar jag henne i vardagsrummet liggandes väldigt nära sitt ben, vaktandes.. väntandes.. När hon var mindre så lät hon ofta bli sitt ben, tills Keiko var klar med sitt och tro mig hon kunde vänta. Sen morrade hon så fort han kom förbi. Keiko brydde sig aldrig så mycket över det, han stod bara och stirrade på henne :) Det tog ett tag innan jag uppmärksammade detta och när jag sedan gjorde det, så tog jag och la undan hennes ben, observera att jag tog det inte när hon låg och vaktade det, utan när hon lämnade det en kort stund för att kolla om Keiko var klar med sitt ben. Så hon slutade med detta, tills i dag. Så samma procedur i dag, när hon lämnade sitt ben för att kolla in Keiko la jag undan hennes ben. Sa inget bara tog det och la upp det på en hylla, det märkte hon såklart, men då var det försent.. Det man lämnar kan någon annan ta.. Så efter ett tag kallade jag på henne gav henne sitt ben och då var hon så klok att hon insåg att vill jag ha detta ben får jag äta det.. Så nu har hon och Keiko legat bredvis varandra och ätit på sina ben. När det gäller Siri säger jag bara, ungar...

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

  • katarina Nybjörk » Vill du vara med i ett forskningsprojekt?:  ”Vill gärna vara med i projektet”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-