Dagens äventyr

I dag var Keiko och jag anmälda till Haninge bk för att tävla nybörjarklass i rallylydnad. Förra året tävlade vi två gånger och fick till två fina prestationer, förutom att matte klantade sig lite. När jag tidigare när jag tävlat Keiko, då i lydnad, har jag bara haft ett mål... att vara bäst.. inget bra mål alls. Under årens lopp har jag lärt mig att tänka lite annorlunda kring tävling och varför jag väljer att tävla. Rallyn har verkligen blivit min och Keikos grej, det passar oss som handen i handsken. I morse efter att jag gått upp och insåg att jag faktiskt skulle tävla kände jag mig inte ens nervös, detta tror jag för att jag inte har samma mål med mitt tävlande, jag hade ett mål i dag och det var att se den där glöden i Keikos ögon och ha roligt, vilket vi hade. Han dansade fram bredvid mig, min lilla 10-åriga pojke. Den ända känslan jag hade var -åh va kul det är, vill göra igen-. Vi hade också trevligt sällskap av Rose-Marie och hennes vovvar Sky och Molly och gjorde en ny bekantskap med Veronica och hennes vovve, som jag tyvärr glömt namnet på, men det var en fin blandras pojke.
Jag känner Keiko så väl, jag vet precis vart jag har honom och hur han svarar på mitt agerande. Dessa tävlingar använder jag också för att avdramatisera själva tävlandet för mig själv. För jag vet att när Siri ska ut och tävla, då kommer jag att vara nervös, och rallyn ger mig förhoppningsvis lite annan attityd till känslan att vara nervös.
Det hjälper också mig att hitta mina egna förberedelser inför en tävling. Hur förbereder jag mig själv? Jag funkar bästa av att få vara lite själv, bara landa. En av mina vänner Maria skulle komma och titta på oss.. Men hon dök aldrig upp, trodde jag.. Efter vi klivit av planen så hade hon smsat mig och frågat vart jag var..? Ringde upp henne och vi skrattade gott åt att hon faktiskt suttit mindre än 10 m från mig och att jag själva verket tittat rakt på henne, detta utan att ens se henne. Maria valde att inte komma fram till mig för att hon själv vill sitta själv inför en tävling och tydligen var jag i sån fokus så att jag inte såg henne fast jag tittade på henne, knasigt.
Det kändes kanon när vi var inne på banan och jag kände att jag gjorde vad jag skulle, fick dock ett påpekande, i domar protokollet, om mina fötter, har fått det i varenda protokoll eller ja varenda, de tre tävlingar vi gjort. Förarens fötter är något domaren tittar på väldigt mycket. Mina mål blev uppnådda och min kille hade jätte skoj, fina Keiko! Dagens prestation ledde till 84 poäng och en 4e plats av 31 starter.
Men det som jag blev alldeles varm i hjärtat av var Keikos glädje och min kompis Marias ord, efter vår prestation, -Fan Lotta, du sopade mattan där inne-. De mina vänner det är kärlek <3
Nu får resten av dagen gå till tenta plugg och i morgon är det jobb.

 

 

Allt gott!!

 

 

-save the dog-

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Emma » Jag följer dig..:  ”Ååååhhhh Jag har en boxer/bulldog och en amstaff! Amstaffhanen är 10 nu å boxe..”

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-