There is a time and place for everything..

det vill jag i alla fall tro. Saker kommer till oss när vi är redo. Jag menar inte på ett religiöst sätt utan att det bara är så helt enkelt. Jag brukar dela in mitt liv i olika perioder. En period där jag bodde och växte upp med de kompisar jag hade och vad jag gjorde yrkesmässigt eller om jag pluggade, den delen av mitt liv tillhör den riktigt gamla delen. Inte många av mina nuvarande vänner vet så mycket om den, inte för att jag hållt den hemlig på nåt sätt utan att det har bara blivit så. Sen har vi perioden när jag flyttade runt utomlands och jobbade med allt från hästar i England till inkastare på en restaurang på Rhodos. Sen kommer perioden när jag bodde där jag fortfarande bor, men pluggade och jobbade inom restaurang och hade "bara" mina katter. Det livet känns som om det var igår men det är över 10 år sen det pågick. 
Nåt som händer oss hela tiden är alla de olika människor man träffar, en del passerar bara rakt igenom, en del stannar en stund och lämnar stora hål efter sig, en del stannar bara där. En del saknar man och undrar hur de mår vissa andra saknar man inte utan är glad att de inte längre är där. Under perioden jag var ganska nyinflyttad i Stockholms området, den perioden efter att jag flyttat hem till Sverige igen. Då träffade jag en väldig massa människor, många som jag umgicks med flitigt. Sen tog livet oss på olika stigar, man tappade bara kontakten uatn någon egentlig anledning. 1999 jobbade jag på Balingsholms kursgård som servitris, det var ett ställe som egentligen inte passade mig så väl, då det krävde dräkt och lite stilfullt. Men jag träffade många goa människor. Bland annat fick vi en ny chef när jag jobbade där, Katarina. Vi klickade direkt. Även fast hon var min chef hade vi en vänskaps relation och började umgås på fritiden. Katarina hade två döttrar, Marika som var runt 7 år och Mikaela som var runt 9 år (vild gissning här). Men var skild, hennes tjejer bodde hos henne varannan vecka. Katarina lärde mig en massa, bland annat att älska Ulf Lundells musik. Vi kuskade runt land och rike i hennes BMW för att kolla hans konserter. Jag minns särskilt en sommar då vi först stannade i Norrköping och kollade på hans konsert där sedan körde vi ner till Jönköping där vi sov några timmar i bilen för att sen fortsätta ner till Halmstad, vi hade alltid så jäkla roligt när vi umgicks. Som två föråldrade rebeller :) Tiden gick och Katarina träffade en ny kille och våra upptåg började rinna ut i sanden sakta men säkert, till slut var vår vänskap slut, bara så där.
Jag har tänkt ganska många gånger på Katarina de senaste 10 åren och undrat vad hon gör. Hon hade ett ganska ovanligt efternamn så jag provade googla, hittade "bara" hennes ena dotter Marika. Nu kommer vi till själva höjdpunkten i detta inlägg. Senast i veckan satt jag och letade efter henne på internet, men inget. Vet att hon gifte sig men minns inte hennes nya efternamn... Så i dag när jag strosar runt på Ica Maxi i Haninge, vem dyker inte upp om Katarina.. Hon såg inte en dag äldre ut, först blev jag faktiskt lite feg och vågade inte hejja. Så jag gick vidare men vände tillbaka då jag ändrade mig. Hittade inte henne bland alla andra människor, fasen tänkte jag, typiskt. Så helt plötsligt ser jag henne stå där och smyger mig fram, lite nervös.. Det blev en kär återförening, som om att hitta en bit av sig själv igen, det kände så roligt att träffa henne, vi båda var ganska chockade, fånigt kanske men så var det. Med sig hade Katarina Marika, som nu är 18 år (!!) Jag minns henne så en envis men underbart söt liten tjej. Vi bytte såklart telefon nr och har bestämt att höras av nästa vecka. Det känns som om ett liv från förr står utanför dörren igen. Känslan var helt underbar, då Katarina är en av de bästa vänner jag någonsin haft. Chansen/risken att vi tar upp våra strapatser igen är nog inte helt omöjliga om jag känner Katarina rätt, vem vet ;)

NU är det fredag kväll och här ska det intas årets första färsk potatis i en sen middag.


-save the dog-

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

  • katarina Nybjörk » Vill du vara med i ett forskningsprojekt?:  ”Vill gärna vara med i projektet”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-