Varning för känsligt inlägg..

I bland hör jag hundägare som pratar om hundar de har haft tidigare, men som inte finns i livet längre.. Jag är övertygad om att det var ett tufft beslut när den dagen kom, men kanske också en lättnad... Det jag menar är hundägare som ibland benämner dessa hundar som "det var något fel i huvudet på den hunden". Jag tycker det är lika sorgligt varje gång jag hör det.. För var det verkligen det? Eller var det människan som ställde till trubbel och hunden plockade fram det där beteendet, det som vi tolkar som "fel i huvudet".  Jag vet inte några procent, men för många år sen när jag gick en instruktörsutbildning pratade vi om hur mycket som var arv och hur mycket som berodde på uppfostran, hur hunden till slut blev. Jag är övertygad om att om Keiko eller Siri hade växt upp hos någon annan, hade de varit helt andra hundar!
Keiko hade lätt kunnat blivit en hund som "det var fel i huvudet på". Jag har tom haft en kompis som sa det till mig en gång.. Vi är inte vänner längre, fast av helt andra anledningar.
Åter igen, när jag gick min instruktörsutbildning, jag kommer ihåg på dagen som Keiko började morra på människor. Jag kom till lokalen där kursen var och vår lärares man kom och detta var en man som Keiko träffat mycket. Min lärare sa sen, samma dag, "i nuläget vågar jag inte röra honom, för då tror jag han bits". Jag är glad att hon inte rörde honom, för jag är också övertygad om att han hade bitit henne. Jag var förkrossad, men trodde aldrig att det var något fel i huvudet på honom, men jag förstod inte varför han gjorde som han gjorde och det gjorde mig förvirrad och förtvivlad. Samma "vän" som sa att Keiko inte var frisk i huvudet, sa också att jag aldrig skulle kunna skaffa en till hund eller skaffa barn, för Keiko skulle bita dem. Åh vad det gjorde ont, men jag trodde hon hade rätt, i dag vet jag att hon hade fel..

Vad är det då som gör att dessa hundar får denna stämpel? Jag tror är när de har ett beteende som vi inte kan förklara. Jag tror tyvärr att det är vårt sätt att vara mot hunden som lockar fram dessa beteenden. Alla födds vi med olika förutsättningar och olika möjligheter. Vissa är födda till ledare andra är födda till följare. Dessa hundar som föds och är potentiella ledare är starka individer och i vår värld (läs människans värld) tolkar de vårat betende helt annorlunda än vad vi tycker att de borde.. Det vi glömmer är att hunden och människan är två olika arter med olika behov och det finns ett upphov av individer. 
Mina hundar har väldigt olika personligheter, Keiko har ett stort personligt space, inte många han släpper innanför det, medan Siri.. hon har nog inget personligt space alls.. Siri kan skälla i bilen om någon kommer för nära eller om hon vill ut, inte hysteriskt men lite grann. Keiko skäller nästan aldrig i bilen. Keiko rusar ut till köket när han tror att det är dax för mat, medan Siri har inte alls bråttom, knappt hon kommer ibland. Keiko blir väldigt stressad om det knackar/ringer på dörren, Siri bryr sig inte så mycket, fören personen kommer in. Keiko tycker det är ganska obehagligt när jag låter irriterad på rösten, Siri bekommer det inte speciellt mycket. Jag skulle kunna fortsätta. Men jag tror du förstår.

Kanske är det dax att ha lite mer respekt för hundens sätt att se på livet?

Allt väl!

-save the dog-

Siri och Keiko tidig vår -10
Siri och Keiko tidig vår -10

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Emma » Jag följer dig..:  ”Ååååhhhh Jag har en boxer/bulldog och en amstaff! Amstaffhanen är 10 nu å boxe..”

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-