Så här gör jag, del två, gulliga saker ;)

- Min hund säger till när han/hon vill ha mat

Siri har aldrig sagt till att hon vill ha mat, men hon kan stå och titta på mig och reser jag på mig så går hon snabbt mot köket. Däremot Keiko, detta var innan jag började med Amichien Bonding. Jag jobbade på Arninge Djurklinik och stannade ofta på vägen hem för att rasta honom eller träna. Men när vi kom hem sprang vi nästan båda ut i köket och jag gjorde hans mat bara så snabbt jag kunde och han stod nedanför och hejjade, dvs gnällde och pep. Vem styrde över vem..?
När jag sedan lärde mig tänka utifrån AB så gjorde jag lite annorlunda. Så fort han började pipa eller gnälla, så bara satte jag mig ner. Vad hände, såklart pep han ju ännu mer. Detta hör jag ofta när jag gör konsultationer, hundägare säger -det blir ju bara värre-. Jag brukar säga -ja det är ju självklart, hunden är ju van att "styra dig", hade du förväntat dig att den bara skulle köpa ditt ohyfsade beteende, näe skynda på nu med käket matte/husse, gör ditt jobb, serva mig.
Det tog tid, men beteendet försvann..

- Min hund kommer alltid med något i munnen när jag kommer hem

Siri kommer oftast med något i munnen när jag kommer hem, om hon har varit ensam hemma. Keiko kom oftast utan något i munnen, men kunde ofta gå och hämta något.. Varför, jo därför att jag ignorerade honom. Siri som är uppvuxen med AB har inte haft så mycket utav det som Keiko hade, han växte upp utan AB. Jag ignorerar alltid mina hundar efter en separation, lång som kort.

-Min hund kommer med sitt koppel när han/hon vill gå ut

Detta är inget som någon av mina hundar har gjort, men om dom hade det, då hade jag valt att ignorera dem. Jag styr när det är dax, inte dem. Det kan tyckas, för en del, taskigt, för så skulle man aldrig göra mot en annan människa, men det är ju en hund..

-Min hund vill bli jagad i stället för att komma när jag ropar

Detta var en sak som Siri satte i system som ung.. Jag ropade på henna och hon kom glatt..men stannade ca 1 meter ifrån mig och tittade på mig med sina stora golden ögon.. Här valde jag att ta ett steg bakåt och bad henne komma vilket hon gjorde, men stannade 1 meter ifrån mig. Om jag hade valt att gå fram till henne så kan man ju fråga sig vem som tränar vem.. Jag ser ofta hundägare ropa på sina hundar och de stannar en bit i från, de ropar igen och hunden står kvar och tittar varpå de oftast går fram till hunden, score!!!

-Min hund står vid dörren nästan samma sekund som jag tänker att vi ska gå ut

Detta var ett sak som Keiko ofta gjorde, och det fick vi jobba med jätte mycket. Det var här super viktigt att han fick rätt information av mig, att vi inte gick ut och han trodde att han ledde promenaden, för hunden, jakten helt enkelt. Jag minns en gång när jag var på en föreläsning med Kenth Svartberg och han visade en bild på en vargflock som gick på led ute i vildmarken så sa han -jag tror inte den här flocken tänket att de ska ut på promenad.. Jag log och tänkte näe det tror inte jag heller, de ska ut och leta mat och kolla av sitt revir.
När det var som värst med Keiko kunde han tom skälla sekunden vi klev utanför ytterdörren eller morra till det mesta vi mötte. Men oj vilken skillnad det blev efter vi började med AB.

-Min hund följer mig jämt i mitt hem
-Min hund ska alltid följa med mig in på toaletten


Detta gjorde Keiko (innan jag började med AB) han gick efter mig jämt, och jag tyckte det var så gulligt att han jämt ville vara med mig. Medan han tänkte -fasen kan ungen aldrig vara still.. Det blev inte ett dugg gulligt när jag insåg att min hund ansåg att jag inte kunde ta hand om mig själv.. Jag hör ofta hundägare berätta att deras hund följer dem in på toa, numera gör det lite ont i mitt hjärta. Jag vill att mina hund ska få vara hund, inte tro att den behöver passa på mig. När Keiko gick bort, kunde Siri i perioder gå efter mig, jag ser det som att hon söker information och hon behöver svar. Jag var förtvivlat ledsen och inte up for the job som någon flockledare, jag ville bara ligga hemma i sängen och gråta eller allra helt bara sova 1 år eller 2, om jag fick välja själv..


Jag är väl medveten att den metod jag har valt att ha min hund inte levs av alla heller inte förstås utav alla. Första gången jag själv kom i kontakt med den, jag läste boken -Förstå din hund-, så slog jag igen den när jag läste -när du varit separerad från din hund och kommer hem till den, ignorera den- .. Helskotta minns jag att jag tänkte, kvinnan som skrivit denna bok är ju inte klok, så kan JAG ju inte göra, det vore ju hur elakt som helst. Det klarar JAG inte av.. I dag vet jag att mitt fokus var fel, det var på mig, inte vad min hund behövde. Ibland när jag möter hundägare på konsultationer så säger de, minns särskilt en kvinna för några år sedan, -men hjälp jag har ju gjort så mycket fel- Det handlar ju inte om det, man har gjort rätt utifrån ett annat sätt att se på hundägarskapet. Jag har bara visat ett annat sätt att leva med hund. Jag har också mött, från en vän, för några år sedan, hon kunde inte ta emot min hjälp, när jag erbjöd mig, för då skulle hennes familj upptäcka att hon inte var så duktig som de hade trott från början. Jag klandrar henne inte, men jag tycker det är sorligt. Särskilt när jag vet att jag kan hjälpa en hund att sluta ta ansvar och få börja vara det den en gång föddes till, en hund.

-save the dog-

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Emma » Jag följer dig..:  ”Ååååhhhh Jag har en boxer/bulldog och en amstaff! Amstaffhanen är 10 nu å boxe..”

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-