The power of the pack..

Ofta brukar jag fundera på vad som får en annan människa att störa sig på en annan människa och då menar jag störa sig så att man ”tycker illa” om personen (utan att egentligen känna personen i fråga).

Vad är det då som gör att vi går igång på det här sättet? Vad är det som gör att när vi ser den här personen eller tänker på personen blir vi irriterade? Är det en urgammal instinkt som säger oss att personen inte är att lita på, vi kommer att bli svikna eller råka illa ut på annat sätt. För oftast är det just de det är, en känsla, kanske av obehag vad vet jag. Och allt som oftast kan det faktiskt vara så att den personen man tar avstånd ifrån det, känner det. Och antingen så försöker personen närma sig ännu mer eller så backar den.. 

Och vart vill jag med detta då? Jo jag skulle vilja jämföra det med djur, hur ofta hör man ”min hund gillar inte svart hundar eller min hund gillar inte en specifik ras eller min hund har jätte svårt för långa män”. Kanske har det en gång hänt denna hund något som gjort att den ”har svårt för vad det nu är”.

Jag har lyxen att bo i ett litet hus på landet. Mittimot mig ligger en stor hästhage, där går två islandshästar och en till häst av en annan ras (ingen aning vilken) den är ialla fall vit. Jag har omedvetet studerat dessa hästar, omedvetet tills jag märkte att den vita hästen jagar bort de två islandshästarna. Islandshästarna går i ena änden av hagen och den vita håller sig närmast grinden. Jag har sett flera gånger den vita hästen fälla öronen bakåt, viftandes på svansen fösa bort islandshästarna, som inte gjort så mycket affär av det hela utan makligt lunkat i väg.

Men sedan någon vecka delades hagen in i en mindre sektion, en smäkrare fux vandrade runt där, den gnäggade upprepade gånger till de andra tre hästarn i grannhagen, den vita som hela tiden var i närheten, gjorde samma typ av beteende mot den smäckra fuxen. Fuxen bara var, med grace och värdighet. Jag anade att dessa hästar så småningom skulle släppas ihop och detta var ett sätt för fuxen att vänjas in i flocken.

Så här om dagen var staketet mellan hästarna borta och alla hästarna gick ihop.. Jag blev såklart nyfiken för hur det skulle gå för den nya fuxen, hur den skulle bli behandlad av den vita hästen som styrt hagen med en järnhand. En dag såg jag hur den vita hästen körde sin repetuar mot den nya fuxen som bara stod, helt lugn bara stod den där, med power och auktoritet. Shit hann jag tänka nu händer saker i flocken där ute. Så i dag när jag satt här vid datorn ser jag hur alla 4 hästar går i en spridd flock, men ihop, den vita hästen går mot den lilla fuxfärgade islandshästen, här någonstans sliter jag upp mobilen för att filma det hela från mitt fönster. Jag låter filmen visa, men det som händer är så häftigt. Då det är filmet genom ett fönster med mobil är det väldigt långt avstånd, så när du tittar på filmen, förstora upp det så ser du lättare vad som sker..

Men summa sumarum då så tror jag detta är precis vad det handlar om dynamik, vem styr vem, hur delas rollerna ut i en flock, inte bara i en hästhage utan även på tex på en arbetsplats, vart passar du in? Vad blir din roll/plats i flocken? Och om du känner dig hotad då kommer du att försvara din plats, eller kanske tom lämnar du din flock...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Emma » Jag följer dig..:  ”Ååååhhhh Jag har en boxer/bulldog och en amstaff! Amstaffhanen är 10 nu å boxe..”

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-