Promenera med valp(?)

Nåväl det här med att gå promenader med en valp var det..
Finns det något rätt eller fel, eller finns det "bara" olika åsikter, erfarenheter, tankar, funderingar och kunskaper.

Detta blogg inlägg är mina tankar, funderingar och erfarenheter.
Jag har nu min tredje hund, alla tre har jag haft sedan valpålder. Keiko var tre månader, när han kom, Siri och Rut var 8 veckor.

När jag fick Keiko var mitt hundtänkt blankt som en oskriven bok och det kan jag sakna i bland. Jag minns att jag hade honom jämnt lös, i princip. Vi gick mycket promender och långa. Med långa promenader menar jag runt 5 km och uppåt. Keiko var född i februari och kom hem till oss i maj, underbar vår som nybliven hundägare.
Keiko opererades som 1,5 åring för dubbbelsidig osteochondros i boglederna. Läs denna text skriven av en av Sveriges mest framstående kirurger vet Lennart Sjöström. 
Numera pratar man att dessa skador ligger genetiskt hos hunden, läs mer i texten. Men jag trodde mitt fel, för mycket promenader. Detta var denna händelse som fick mig att bli nyfiken på möjligheterna att jobba med rehab inom veterinär medicin.
Vad jag vet hade ingen av hans syskon detta problem. Men med tanke på att hans mamma fick två kullar efter varandra med 8-9 valpar i varje vore det omöjligt att veta. Keiko var också blandras och alla syskon finns inte reggade på SKK.

När Siri kom var vi ute en hel del men vi gick inte promenader, hon var med ut i närområden där jag bodde då, i långlina. Jag minns inte exakt när jag började gå promenader med henne men jag vet att jag ökade på dem vartefter hon blev äldre och ffa efter att hon hade passerat 6-7 månaders ålder. Siri är född i december, en av de mest snörikaste vintrarna jag upplevt som vuxen och skitkallt. Siri röntgades som 1,5 åring med A höfter och ua på armbågarna. När det gäller Siri har hon två syskon som bor i Norge så deras höft och armbågsledstatus finns ej på SKK, några verkar inte vara röntgade, en har C höfter och en tvåa på armbågarna, en har B höfter och en etta på armbågarna och en som har A höfter och ua på armbågarna.

När Rut kom så bodde jag väldigt annorlunda mot tidigare. Ett hus på landet, med en stor tomt och en skog bakom staketet. Den första en och en halv veckan med Rut var vi bara hemma på tomten och det var fokus på att hon skulle få landa hos oss efter att ha skiljts från sin mamma, syskon och den enda värld hon kände till.
Efter det tog jag med henne upp i skogen, lös. Några minuters promenad upp i skogen finns ett stort kalhygge, i min värld, en enorm lekplats för en hund. Dit gick vi några ggr/dag och jag satt still och bytte plats när jag kände för det. I början kunde hon trilla omkull när hon försökte sig på att gå över grenar och sly som låg där. Ganska snabbt blev hon en fena på att hitta balansen och parera med sin kropp. 

Jag hade också den stora fördelen att min vän Maria hade skaffat en golden valp, som är ca 2 månader äldre än Rut, vi bor långt ifrån varandra men jobbar på samma ställe så ofta på jobbet fick tjejerna leka. Det var verkligen valpboom på jobbet i våras och somras, så lekkompisar fanns det gott om. Även på jobbet hade jag en plats där jag rastade hundarna, dvs jag gick ingen promenad utan vi bara var i skogen. Så småningom började vi gå lite kortare promenader, detta när Rut även vant sig vid att vara på jobbet och allt vad det innebar. Då gick jag en 15-20 promenad med båda för att sedan lämna Rut på jobbet och ta ytterligare en sväng med Siri. Men detta bara på jobbet.

Nu är Rut snart 9 månader och vi har börjat gå flera promenader/dag, de ligger allt mellan 15-30 min/promenad. Vi kan också bara gå upp till vårt kalhygge och så får hundarna bara vara och roa sig själva. Jag tycker det är bra att/om de kan det. För mig handlar det också om att även lära Rut att gå med i koppel, både med Siri och att inte dra i kopplet, möta andra hundar, bilar och allt annat som kan ske på en promenad i stora världen. Jag jobbade tidigt att lära henne att gå i koppel så hon är duktig på det, men klart att det finns stunder där hon kan försöka dra. Vi koppletränade helt enkelt hemma, där inga störningar fanns utan bara möjligheter att lyckas.
Jag har vid tillfällen hört hundägare säga att, -hunden måste få se något annat, än hemmet-. För mig är det ett mänskligt behov, inte ett behov hunden har. Jag tror mer hunden har behov av en trygghet och det är vårt jobb att ge vår hund det. Därför börjar jag med att bygga en relation med min valp innan jag prioriterar promenader. 
Sedan anser jag inte att en valp/unghund har samma behov att motion som en vuxen hund.
En valp/unghund har fullt sjå med annat, som att växa, mogna, lära sig livets regler. 

Alla har inte fördelen att bo så som vi gör, med en tomt på 2000 kvm och skogen runt hörnet. Jag har inte alltid själv haft det. Men nu när jag har det utnyttjar jag det så mycket jag kan. Rut har alltid fått vara ute på tomten om hon själv vill det. I somras stod dörren öppen dagtid. Rut älskar att vara ute, vad hon gör exakt varje stund vet jag faktiskt inte, men jag vet att hon samlar pinnar, kan ligga och gnaga på dem och så verkar den där lilla gyttje pölen under huset vara ett härligt tillhåll. Ute på tomten kan hon själv välja hur och vad hon vill göra. Nu vintertid så föredrar Siri att vara inne, garvar då jag minns henne som valp/unghund, helt galen och totalt vild. Nu när det är varmare ute föredrar hon att ligga ute på trappan och hålla span, gullrumpa. I skrivandets stund ligger hon vid mina fötter och Rut är ute och gnager på en gren.

Summa sumarum jag anser inte att en valp/unghund ska/behöver gå promenader, vara ute, ja jisses men låt den få hitta sin plats i världen och se till att hjälpa den att göra detta.

Jag längtar tills den dagen jag kan ta med båda två på de långpromenader jag går, nu endast med Siri. Siri började löpa för ca 2,5 vecka sedan och drog med sig Rut som nu har sitt livs första löp, dvs en tonåring fullt med tankar och funderingar, jag låter henne få ha det och finnas där som den flockledare jag ska vara. 

Detta blogginlägg är delvis baserat på min kunskap inom Amichien Bonding och vad jag anser vara sunt för en växande hund. En växande individ bör få röra sig absolut inte bäras överallt. Det är också ett fenomen som det pratas mycket om, bla att storvuxna hundar ska bäras i trappor. 

Detta är ett ämne som det kan skrivas om i det oändliga och jag hoppas återkomma till det igen.
Glöm bara inte att motionera hunden inte alltid sker via en promenad ;)

Tills dess..

-save the dog-
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Emma » Jag följer dig..:  ”Ååååhhhh Jag har en boxer/bulldog och en amstaff! Amstaffhanen är 10 nu å boxe..”

  • filippa » Rätt fokus!:  ”Hej. satt och googlade på ett "problem" som min hund har och så kom jag in här. ..”

  • farmormormor » Rätt fokus!:  ”<3”

  • Lotta » Kaninmage:  ”Har också alltid kaninmage i frysen i fall min hund skulle få diarré, reser jag ..”

  • Jeanette » "Gulliga" saker:  ”Man kanske inte alltid behöver göra saker så krångliga? "Gulligt" vet jag inte o..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-