Livet är bra spännande ibland. Jag trivs väldigt bra med att inte jobba med samma sak varje dag. Jag är provat det i ca 20 år och trivdes aldrig riktigt med det.

Mitt liv kan variera väldigt mycket, pratar nu om jobb, jag är i uppbyggnad av mitt nystartade företag och har några fasta uppdrag. Sen jobbar jag även som timanställd på Almåsa konferens, där jobbar jag med att servera och allmänt se till att gästerna har det bra.

I onsdags tex började jag min dag på Almåsa jobbade 09.00-14.00, sen for jag in till stan för att gå en mycket intressant kurs, på kvällen blev det hundträning på brukshundsklubben.

Torsdag dag var jag ledig så jag och en kompis möttes på en annan brukshundsklubb och tränade ihop. Kl 16 började jag jobba på Almåsa till 23. För att sedan på fredag morgon stiga upp tidigat och åka och jobba på Bagarmossens djursjukhus till 17 för att sedan återigen hamna på .. ja.. brukshundsklubben :) I morse var det upp igen för att åka till Friskis & Svettis, där jag jobbar ideelt i receptionen för att sluta där för att sedan åka och jobba på Haninge Hundhälsa. Helgen avrundas med att åka med en kompis och titta på lydnadstävling på söndag morgon och träna lite såklart.. för att sedan avrundas med Friskis jobb.

Det låter mycket och lite rörigt när jag själv läser det och det är klart ibland kan det kännas, men det passar mig som handen i handsken har jag insett.

I allt detta har jag ju också mina två hundar som är helt underbara, de hänger nästan alltid med när jag flänger runt. Det är så skönt att de bara hakar på, iofs har de inte så mycket val :) Men det är mitt liv och jag gillar det!

Till nånting helt annat... För några år sen hörde jag en historia som verkligen har ett budskap. Men den som en del annat föll i glömska. Nu fick jag höra den igen för någon vecka sedan och är helt klart värd att berätta:

Där berättas det om två munkar, en ung novis och en äldre som vandrar genom landskapet. Munkarna kom till en bäck där bron hade försvunnit. Där stod en ung prostituerad kvinna, oförmögen att korsa bäcken på egen hand. Hon bad munkarna om hjälp, den äldre munken lovade hjälpa kvinnan över bäcken. Munken hjälpte kvinnan över genom att bära henne på sina axlar. Den unga munken var chockad och gick under flera timmar och funderade på hur den äldre munken kunde ha hjälpt en prostituerad kvinna, länge hade han funderingar och mumlade tyst för sig själv. Tillslut var han tvungen att fråga den äldre munken om varför han hjälpt "den där kvinnan".  "Hur kunde du göra det?". Den äldre munken svarade: "Jag bar över henne för flera timmar sen, varför bär du fortfarande på henne?"

-save the dog-

Keiko & Siri <3

Gick i morse och funderade på det här med att be hunden komma till mig.

Utifrån hur jag har mina hundar är tanken att komma till mig för att de vill vara med mig och för att jag vill att hundarna ska tänka "det lönar sig för mig att lyssna på dig matte."

Jag är välmedveten om alla olika tankar kring att kalla in hunden. Jag har även hört olika sätt.

Exempel "du kommer hit för att JAG säger så" "det är JAG som bestämer, så kom hit annars".

Keiko har jag numera nästan alltid lös när vi är ute och promenerar för att jag litar på honom till 110%. Men jag har alltid ett koppel med, mest för andras skull men även om jag verkligen skulle behöva koppla honom. Siri därimot det är en annan historia.. Efter att hon varit på vilo läge då hon blev halt för ca 4 veckor sedan. Hon är en väldigt aktiv hund och rör sig snabbt på kort stund. Och jag litar inte på henne till 110%. Att släppa henne lös innebär att saker händer ganska fort :).

Jag önskar även kunna se på mina hundar att när de kommer så är det med känslan och tanken, mysigt.. Keiko inga problem, Siri (återigen) har lite för bråttom för att kunna njuta och stanna kvar efter en inkallning, hon springer ganska snabbt i väg igen.

Under den här tiden hon har varit "avställd" har jag jobbat jätte mycket med de bitarna med henne, det börjar bli bättre, men vi har en bit kvar. Och det är ok, det får ta tid. 

Det viktigaste är att nå bästa resultat.

Som alltid gilar jag ju att jämföra detta med människor. Det är ganska lika, vi umgås ju inte gärna med någon vi inte gillar.. Eller om någon vi inte gillar ropar på oss är det ofta med lite fördröjning vi kommer. För att det ger oss ingen bra känsla att vara nära den person. Det kanske tom skapar ett obehag.

Hittade ett kort klipp jag vill dela med mig till denna text. Det är från Yellowstone national park. Jan Fennell filmar, inte bästa filmen, men budskapet når fram.

Agate pack är en av de flockar som bor i parken, och det är alfa hannen som kallar på sin alfa hona.

-save the dog-

Jag var i väg och MH testade min golden retriever tik i söndags. Jag vet att några stycken vänner gärna vill se filmen. I dag hade jag äntligen tid att göra en film av det hela. Ni som har varit med på MH test sen tidigare vet att det tar ganska lång tid att gå igenom hela detta test. Därför är filmen nerkortad. Undrar ni något hör gärna av er. Igen, tack Anette för att du filmade oss. För att lämna en kort beskrivning av vår dag. En god vän Anette och jag åkte i väg till Kolbäck, där golden klubben hade ordnat ett MH test för endast golden ägare. När vi kom dit lufsade en vit golden runt, ganska cool äldre herre visade det sig. Både Anette och jag bävade för att ta ut våra små vilda bruna flickor. 

Båda var i gasen kan man väl sammanfatta dagen. Se själv.

-save the dog-

Ekologisk kallpressad solrosolja, fiskolja, AE olja, ister och ankfett.

Ja hur är det egentligen med fettet ?!

Jag lagar egen mat till mina hundar och katterna också. Nu innebär inte det att de ena dagen får köttbullar med mos och en annan dag spagetti och köttfärsås..

Hundarna äter kokt grötris (kokt ca 1h och 45 minuter) och kött såklart, jag varierar mellan, ox/lamm/vilt/kyckling/kalkon och vom kött. Sen tillsätter jag kalk, vitaminer, benmjöl och för tillfället ett tillskott för pälsen som ska hjälpa hundarna att bli av med vinter jackan. Sen får de även mixade, lättkokta grönsaker, oftast, vitkål, morötter, kålrot och alfa groddar. Sen får de även äggula några gånger per vecka. Man bör aldrig ge rå äggvita till hund då den innehåller ett ämne som förstör upptaget av biotin (ett B-vitamin). Mina hundar får mat tre gånger per dag, delvis för jag tycker det är bättre och ofta jobbar jag sena kvällar och tro mig det är jobbigt att släpa runt på burkar som ofta läcker lite och måste stå i kyl.. Så de får på morgon och kväll ovan nämnda mat och mitt på dagen lite torrfoder, jag ger Standart mild.

Fett då, ja det är de som är på bilden, jag har precis börjat variera fettkällan, med solros olja (alltid kallpressad, helst ekologisk) jag köper alltid Kung Markattans solros olja (innehåller både linolsyra och linolensyra), ister (grisfett) och ankfett. Dessa varierar jag med på morgon målet. Mitt på dagen får hundarna, just nu, AE olja, Annemarie Hammarlunds. Siri (min golden tik) har under en längre period haft väldigt rinninga ögon, vilket kan vara ett tecken på brist på A vitamin, men också ett överskott.. På senare tid har hon också haft lite flytningar och väldigt torr hud och varit kliig.

Efter att ha konsulterat min "foderguru", Rosemarie Kullberg på Djurkvalitén. Så bestämmde vi att prova att boosta Siri med A vitamin. Jag frågade också hur det kom sig att Siri nu eventuellt hade brist på A vitamin. RM förklarade för mig att det kunde vara så att hon hade svårare att ta upp A vitamin än andra hundar. Eftersom AE oljan innehåller fleromättade fetter är det inget man ska ge dagligen hela hunden liv. Fettlösliga vitaminer lagras i kroppen, vilket innebär att de i princip kan överdoseras. Men nu har båda mina hundar fått det i ca 2 veckor, en vecka till ska vi köra sen är tanken att sluta. Siris ögon rinner lite fortfarande, men jag började se en förändring av det redan dagen efter jag gett första dosen! Förmodligen kommer jag att få ge henne oljan, någon eller några dagar i veckan ytterligare. Vi kommer att få testa oss fram och se vad som blir bäst för henne.

E vitaminen finns med för att ge ett bättre upptag av A vitaminen.

Läs en artikel skriven av Annmarie Hammarlund på Häromis sida, där kan du lära dig mer om intresse finns.

Men det jag vill komma till att fett är en viktig bit i hundarnas kost. Jag har valt att variera olika fettkällor för att se om resultatet blir annorlunda.

Innan jag startade mitt företag och var arbetslös, var det en god vän till mig som sa, men hur ska du hinna med att koka grönsaker, mixa och koka ris när du börjar jobba?

Jag tar mig tiden, för jag tycker hundarna ska få äta det de är gjorda för att äta! Och visst det kanske tar lite mer tid än att bara ge torrfoder, men jag vet exakt vad de får i sig och vad alla innehåll är.. Läs mer här. Det finns även en intressant bok att läsa om ämnet, "Food pets die for" skriven av Ann M. Martin. Skriven på engelska visserligen, men om tid finns, läs den.

Appopå det nu är det dax att koka grötris, vatten, kastrull & ris = klart.

-save the dog-

Jag har alltid gillat träning & träningsplanering och då pratar jag om fysträning. Jag har gillat det för min djurs skull, förr om åren min häst. Nu för tiden mina hundar och min överviktiga katt :) Men aldrig träningsplanerat för min egen del.

Jag har alltid drömt om att vara vältränad, men då det krävs en del regelbunden träning har jag aldrig kommit dit. Haft många olika anledningar, för dyrt, tar för mycket tid eller tappat intresset efter en kort tid mm mm.

När en av mina vänner började jobba på Friskis & Svettis fick jag den brilljanta iden att det skulle jag också göra för då skulle jag få inspirationen till träning och jag skulle få göra något som inte involverar några djur. Inte för att jag inte vill jobba med djur, jag tror att det kan vara bra att ha någon aktivitet utan dem ;)

Tyvärr behövde de ingen receptions personal just när jag sökte, vilket var något år sen. Men nu är jag igång och jobbar på Friskis i Haninge sedan december -11.

Det är ett ideellt arbete, vilket innebär att vi inte får betalt för den tid vi jobbar där. Men vi får ett sk rikskort. Det i sin tur innebär att jag får träna, utan att betala, på alla Friskis i hela Sverige. Det är ju verkligen toppen. För mig kunde inte bli bättre.

Tyvärr har jag nu en period tappat regelbundenheten i träningen (igen) pga vårförkylningar, vår halka, ramlade och slog mig rätt illa och bara bort proiriterat. Men nu är jag igång igen och känner mig super laddad. Vår känslor kanske.

Hundarnas + kattens träning är inte bort glömd. Men jag har lärt mig genom att planera, typ söndag kväll, är det mycket lättare att strukturera upp veckan. Det gäller att hinna med allt man vill göra. Sen har diciplinen att jobba med föreläsnings material och kurs material. Vilket jag gör hemma.. blir så där i bland :)

Den 31 maj har jag en föreläsning på Hundudden den handlar om att promenera/rasta sin hund. Känns jätte kul och jag har redan börjat fila på den, tror det kommer att bli kanon.

Nu är det dax att ta kväll. Må så gott!!

-save the dog-

Jag skriver ofta om hundar och hundmöten här. Inte så konstigt kanske eftersom min verksamhet bygger på just hundar. Men möten med människor är lika spännande.

Det finns en författare & regissör vid namn Kay Pollak som har skrivit en bok som heter: Att växa genom möten. Hans teori är att vi har något att lära oss av vad varje människa vi möter..

Jag tänkte skriva och berätta om tre möten jag haft i livet.

Jag började på en ny arbetsplats, med för mig en ny yrkesbana. Jag var så full av energi och ideer att göra saker. Avdelningen jag började på jobbade det även en annan person, en tjej, vi kom inte alls överens.. Det hängde verkligen i luften men ingen av oss sa någonsin något om de, fast en gång var jag verkligen nära på att säga att -det här funkar ju inte, jag slutar- Men det blev aldrig av. Jag tror att hon hade lika svårt för mig som jag hade för henne. Det funkade bara inte. Jätte tråkigt eftersom ens arbetsplats är en sådan stor del av ens vardag. 

Jag kan egentligen inte minnas vad som hände men vi blev så småningom väldigt goda vänner och är än i dag faktiskt. Jag räknar dessutom henne som en av mina närmsta vänner. Och i bland skrattar vi gott om hur allt en gång började.

En annat mindre bra möte. Jag möte en person som jag beundrade och såg lite upp till (slutar nästan aldrig bra) I vår relation var jag alltid underhuggaren, vad jag menar med det är att ingenting skedde på mina villkor utan jag fick alltid anpassa mig. Men det var också ett val jag gjorde för att det var värt det för mig då. Nu kan jag se det som riktigt obehagligt och inte vad en vänskap relation ska gå ut på. Personen i fråga satt på en kunskap som jag själv väldigt gärna ville ha. Med tiden skaffade jag mig också den kunskapen. Och personen blev en vän (men aldrig på lika villkor). När jag succesivt växte mig starkare inom det jag så gärna ville lära mig mer om blev jag tillslut utmanad. Personen tålde inte att jag succesivt blev oberoende av den..

Det är alltid sorgligt att förlora någon man kallat en vän, men nu när jag har distans till händelsen så betyder det ingenting, vilket är helt underbart.

För många år sen levde jag ett helt annat liv än det jag lever i dag. Ffa hade jag inga djur. Och livet bestod av extra jobb och plugg. Jag jobbade extra på en arbetsplats där sammanhållningen var god och det var roliga och goa människor som jobbade där. Det var en tjej där som hade mycket lika intressen som mig, djur! Vi pratade en del och hon berättade att hon letade ny bostad av en ren slump hade jag hört talas om ett mindre hus som skulle hyras ut. Och efter mycket om och men flyttade min vän in där. Huset låg inte så långt från där jag bodde så vi hade ofta sällskap till och från jobbet och umgicks en hel del. Det var en väldigt rolig tid fylld av en del festande och roliga resor. Tiden gick och min kompis bestämde sig för att byta yrkesbana och började plugga och träffade då en kille som hon blev kär i. Vi höll kontakten för det men när de flyttade ihop och sedan köpte hus och fick sitt första barn rann det ut i sanden. Jätte tråkigt, ett tag sörjde jag vår vänskap. Men den hamnade så småningom bakom mig. Sen via allas vår Facebook, fick vi kontakt igen. Jag var rädd att hon hade förändrats då hon blivit två barns mamma med villa, volvo och sommarstuga. Men det hade hon inte. I dag är vi nära vänner igen. Vi kanske inte har kontakt så ofta, men hon är en vän som jag vet att hon alltid finns där precis som jag finns för henne. Vår vänskap är väldigt enkel och okomplicerad.

Vad har jag då lärt mig? Jo att ytan är inte alltid vad den ser ut att vara.. Och lite annat smått och gott ;)

I bland förlorar man också vänner man sörjer, länge, som finns kvar i våra hjärtan en lång tid.. Men det är ett annat blogg inlägg ;)

-save the dog-

När jag först kom i kontakt med Amichien Bonding var det genom boken "Förstå din hund". En kompis hade berättat om den och jag som nybliven hundägare letade efter bra tips. Jag minns hur jag öppnade boken och läste: -efter en separation ignorer din hund-.

Min tanke var - aldrig- och boken hamnde på hyllan, sen stod den där och blidade sin tid :)

Ytterliggare en av mina vänner, några år senare började prata om kvinnan bakom boken och hennes metod. Jag blev åter igen nyfiken och åkte hem och läste den från början till slut. Första gången jag skulle ignorera min hund var inte lätt. Jag hade varit på ett födelsedagskalas hos en vän i Åkersberga och på vägen hem kunde jag inte tänka på något annat än hur det skulle gå.. För att göra en lång historia kort, innan jag började med detta att ignorera, så såg en normal återförening ut så att Keiko höll på att riva hela hallen när jag kom hem.. Jag hade en sladd till min nummer presentatör som han alltid trasslade in svansen i så den for iväg med batterier som alltid lossnade för att inte tala om det oväsen han förde...

Numera när jag kommer hem kommer han fram viftandes på svansen och ffa är han lugn. Siri som är uppvuxen med metoden då.. Är hon ensam hemma själv så kan det dröja innan hon kommer i bland, för hon ligger och sover. Här vet jag många hundägare som säger - men jag vill att min hund ska komma till mig när jag kommer hem-

Märk väl att jag markerat orden jag och mig.. Vad vill hunden då? Ja det kan ju debatteras men en sak som vi förhoppningsvis kan enas om är -inte oroa sig för mig när jag är borta- För i min värld är det en hund som har ansvar för oss.

Vem är beslutsfattaren då?

En annan känslig sak som var svår för mig när jag började leva med Amichien Bonding var promenaderna! Jag förstod hellre aldrig varför Keiko drog i kopplet. Det kan han fortfarande göra. Jaha varför gör han det då. Jo därför inget är konstant. En alfa hanne i en flock (nu pratar jag om varg) ger dagligen för sin flock information om att han besitter ledaregenskaper och han är den lämpligaste att leda flocken.

Så måste även vi göra. De dagar vi inte orkar, av olika anledningar ger vi oss inte iväg utan håller oss hemma vid. Med Siri får jag i mellanåt jobba mycket med stop/stanna/byta riktning. Lägger in en film där Tony Knight demonstrerar hur man jobbar med det.

Ha en fortsatt härlig påsk!

-save the dog-

Tänkte att jag skulle skriva ett blogg inlägg om mat!

En stor passion i mitt liv är att studera hur djur beter sig och då menar jag alla sorters djur!

En morgon promenad vi brukar gå är förbi Tungelsta ridskola och vi brukar passera där lagom när hästarna får sitt morgon hö.

Då brukar jag passa på och titta lite extra, för att förstå hur naturen faktiskt fungerar för en häst, nu lever visserligen dessa hästar i fångenskap vilket inte riktigt ger en rättvis bild. Men lära sig kan man göra ändå.

Det är en häst som ALLTID får ha sitt morgonhö själv, ingen annan häst går någonsin fram till detta sto för att ta henns hög. Sen är det alltid någon som tycks vara utan hö hög, vilket de säkert inte är. Kanske har den ätit upp sitt eller så handlar det om något helt annat, flock dynamik. Dessa hästar kanske aldrig skulle välja att leva i samma flock om de vore vilda, men nu har de av människan blivit en flock. Och det måste finnas en ordning och struktur, särskilt när det gäller maten..

I alla fall, en del hästar (i denna hage) som går runt i jakt på en hö hög får tydlig information av de andra om att "detta är min hög och den rör du ej" medans andra helt sonika lämnar sin hö hög till den häst som kommer och vill äta från den.

Utan mat överlever man ju inte.

Så kommer vi då till, tataa, hunden.

Varför har så många problem med att hundarna inte äter?

Får ofta höra att hundägare blandar i annat gott, typ skinka eller annat som hunden kan tänkas vilja äta av, i maten.

Personligen är jag av den uppfattningen att färskfoder är det bästa, torrfoder är gjort för att göra det enkelt för oss människor.

(Som jag skrivit tidigare i min blogg, så var Keiko en gång i tiden "en allergisk hund". Han var röd på buken, kliade sig och fick en gång i månaden en "hyposense spruta" mot sin allergi. Sen en dag möte jag en kvinna, RoseMarie Kullberg som sa till mig att Keiko var sur i kroppen och behövde kalk, vilket han började få och i dag är han fri från de problem han hade då. Så min mening med detta, ge din hund en väl sammansatt kost av färsk foder och det är inte så jobbigt att fixa.)

En hund/varg eller annat rovdjur (i det vilda) skulle aldrig tänka "o nej inte hjort i dag igen.. bläää". Den skulle äta det som fanns att jaga och fälla, annars skulle den dö.

Varför har vi då problem, med våra domesitcerade hundar, att få dem att äta?

Jo, den som sitter på makten på maten är också den som leder flocken...

Inom Amichien Bonding pratar vi om de fyra grundstenarna, jakt (de vi i dagens läge kallar promenad), status, fara och mat!

I det vilda är det alfa paret som leder jakten på mat. De underordnade har till uppgift att backa upp paret och följa. Ofta är de unga som jagar i kapp djuret men alfa paret som fäller det.

Och när villebrådet är dött så är det alfa paret som äter först för att därigenom understryka sin status. När de är nöjda och mätta tillåts de övriga i flocken -i en strikt rangordning- att äta.

Hur kan vi då föra in detta till våra domesticerade hundar, jo genom att gestäta.

Det vi gör är, gör i ordning hundens mat, kallar på hunden, vi äter en bit kex eller vad man nu tycker passar, men absolut inte en tre rätters vid mat bordet :) Utan det räcker att äta den lilla kexbit och man behöver inte överdriva genom att högt och ljudligt säga "mmmm, va gott". Hunden vet att du tuggar, när vi äter så frigörs ett ämne för att kunna smälta maten och det kan hundarna känna lukten av. Tugga kexbiten, svälj och sätt helt sonika ner matskålen, på den plats där du står, kliv inte runt för då är signalen bruten. När matskålen står på golvet, lämna platsen. När hunden lämnar matskålen, plocka bort den, detta görs direkt då hunden lämnar skålen oavsett om den inte rört maten alls eller bara ätit lite eller tömt skålen. Men självklart ska man inte kasta sig över matskålen utan vänta tills hunden tydligt lämnat skålen.

Jag har själv haft problem med en av min hundar, Siri. Det som var problemet att hon fick magkatarr och då behöver man äta ofta, för att inte magen ska vara tom. Gick hon med tom mage för länge började hon få en slags hicka, skulle tro att det var som sura uppstöttningar och ville äta gräs och blev såklart väldigt stressad själv. Vilket blev ett problem när det började hända mitt i natten eller mitt i vintern.. Det blev en stress situation för mig, vad skulle jag göra?

Detta märkte Siri direkt på mig, jag fick en stress känsla över hennes ätande, för jag fick rådet av veterinären att "hon måste äta, gör vad som krävs bara hon äter". Samtidigt stod jag med min tankar om hur jag vill ha mina hundar. Så vad gör man då?

Jag bestämde mig för att se vad som hände om jag stod på mig med ovan beskrivna sätt. Jag var väl medveten om det kunde bli så att hon skulle få sina sura uppstötningar..

Jag hade gestätit för henne i perioder, men fuskat, pga av hennes problem.

När jag bestämde mig känndes det underbart lättande därför att jag tror på det jag gör!

De närmaste dagarna var intressanta och jag hade verligen betämt mig att inte ge vilka. Vissa tillfällen när jag ropade för att det var matdags kom hon inte ens ut till köket, då fick hon vara utan. Andra gånger kom hon luktade på maten, tittade på mig och lämnade skålen, hon blev utan mat. I bland åt hon lite, tittade på mig och lämnade skålen. Jag förstod att det skulle ta ett tag att få henne att förstå att om hon inte åt skulle hon bli utan mat!

Säg att det tog ca en vecka för att få ordning på detta. Numera äter hon utan problem. Men för någon vecka sen, på kvällen, dissade hon maten, jag tog bort hennes skål och det syntes tydligt att hon insåg att hon skulle bli utan. Efter att jag sedan rastat av hundarna en sista gång så erbjöd jag henne mat igen, hon åt upp allt.

Jag sitter på denna kunskap och jag vet att det funkar, är inte ute efter att "vända" någon. Men jag hoppas att kunna hjälpa hundar!

Har du problem med din hund och matsitautionerna, prova, det kan inte bli sämre i allafall. Jag tror också att det är viktigt att man tror på det man gör att det känns rätt annars kan man strunta i det. Jag och många med mig är ett levande bevis att det fungerar, valet är ditt..

-save the dog-

Om det inte har framgått tidigare så är jag av den typen att jag tycker hundarna bör få en genomgång av deras muskler. Siri som jag tränar med regelbundet och Keiko som opererades som ung hund. Jag själv går regelbundet och får massage och koll av mina muskler och vet att man kan ha problem.. Utan att de alltid känns när man står och går, fast sånna problem finns också.
Keiko har sen en längre tid haft problem med ländryggen. Vi har behandlat länge med ström, men han blir liksom inte av med det. Han är röntgad i ryggen och har inga skelett förändringar, så det är rena muskel problem. Siri som far och flänger, såklart sätter dig sig i musklerna, väl är hon höftleds röntgad (A) och armbågar (ua) men musklerna är påverkade i hennes fall i ryggen. Riskerna med att inte jobba med de problem som de har kan leda, om man har otur, större problem. Bättre att föregå..

Jag behandlar båda hundarna regelbundet själv, med massage och stretching. De vatten tränas båda och jag har mycket tanke med underlaget jag går i när vi är ute. Hela naturen är som ett stort gym för hundarna det gäller att utnyttja det :)
Båda hundarna får även regelbundna koller hos leg sjukgymnast Charlotte Orrfors.

Tack Charlotte för all den hjälp vi fått!!

I går hade båda hundarna tid hos Charlotte och min önskan var att de båda skulle få en ordentlig genomgång. Efter det är det så mycket lättare för mig att underhålla dem själva, tills det är dax för ny koll.
Siri bara älskar att få ström över ryggen, hon tvärslocknar. Keiko kommer att vara en "projekthund" för akupunktur för Charlotte. Jag tror verkligen på att det kommer att hjälpa oss att få ordning på hans länd muskulatur.

Siri mår vara en riktig fart hund, men njuta av livet kan man göra stilla liggande också av rätt orsak :) Se bilder!

Av någon anledning har det trillat med lite andra bilder som inte hör till bildspelet.. vet inte hur jag fär bort dem.. Har kontaktat kundtjänst, hoppas fixa det i morgon!

Har även haft ett spännande möte i dag med en framtida uppdragsgivare, berättar mer snart :)

-save the dog-

Egentligen är väl nästan alla helger tema hund :)

Helgen inleddes med Marie Söderstöm Lundbergs föreläsning om "Hållbarhet för den arbetande hunden".

Jag har själv haft förmånen att lyssna på Marie tidigare. Men för kursdelatagarna var det ett första möte och dagen blev väldigt lyckad. Jag fick frågan från några deltagare om en uppföljning. Det känns såklart jätte roligt. Och skrivandets stund så funderar jag på att köra en helhelg, med samma föreläsning, för nya deltagare och en uppföljning för de som är intresserade. Men inget datum är planerat, jag måste såklart prata med Marie först. Nu är tävlings säsongen igång så att eventuellt i höst. Vi får se, men planen finns där, är du intresserad? Maila mig i så fall! 

Det blev en lång dag och när jag var klar med att städa av kurslokalen och tagit hand om mina goa hundar blåste det storm ute och ösregnade. Trött och nöjd tog vi kväll.

Söndag fm jobbade jag på Haninge Hundhälsa, det blev en kort dag. Tur var väl det för ute sken solen! Jag och en av mina bästa vänner har bokat några tränings tider hos en rally lydnads instruktör och i dag var första träffen. Vi möttes i Alby friluftsområde i Tyresö. Jag har själv aldrig varit där. När jag kom dit lite tidigare för att ta en prommis med hundarna var det fullt med folk. Vi lyckades hitta en gräsplätt som inte var allt för halkig. Min tanke med rally lydnaden är att jag och Keiko ska ha något som vi gör ihop. Han är fortfarande en pigg kille som gärna vill hitta på roliga saker, men lydnaden var inte vår grej ihop. Och jag lovade mig själv när jag skaffade Siri att Keiko aldrig skulle bli den där gamla hunden som bara fick följa med men aldrig göra något ihop med matte!

Mina hundar skiljer sig en stor del i personligheter. Keiko vet jag alltid vart jag har medans Siri vet man aldrig vart man har, men det är också deras charm.

Vi hade verkligen jätte roligt! Ser redan fram mot nästa gång vi ska ses. Marie, som är vår instruktör, visade sig vara en glad och possitiv tjej. Hon började med att bygga en hel bana åt oss. Min första tanke var hjälp (!) Hon var jätte noga med att förklara vad varje skylt betydde och vi gick banan en gång ihop, sen fick både jag och Fia torr gå dvs utan hund.

Sedan fick vi köra våra hundar i banan, skit kul! Detta är en sport som helt klart skiljer sig starkt från lydnads lydnaden, som jag "kommer ifrån". Skulle summera det som lite mer frisläpt. Vill du läsa mer om rally lydnad, här är länken till Maries sida: http://www.hundenifokus.dinstudio.se/gallery1_16.html

Efter träningen ville jag gärna träna med Siri. Jag har under några veckor haft span på Tungelsta skolans fotbolls plan och sett att den är numera träningsbar. Så jag begav mig hemåt och körde ett lättfullt pass med Siri. Vi är verkligen synkade i träningen, visst vi kanske inte har de perfekta detaljerna eller momentena, hon far i väg osv. Men det finns något där mellan oss, ingen kan någonsin se det, men jag känner det och det är ändå viktigast, känslan!

Lägger in lite bilder från helgen, enjoy!

-save the dog-

Livet är bra spännande ibland. Jag trivs väldigt bra med att inte jobba med samma sak varje dag. Jag är provat det i ca 20 år och trivdes aldrig riktigt med det.

Mitt liv kan variera väldigt mycket, pratar nu om jobb, jag är i uppbyggnad av mitt nystartade företag och har några fasta uppdrag. Sen jobbar jag även som timanställd på Almåsa konferens, där jobbar jag med att servera och allmänt se till att gästerna har det bra.

I onsdags tex började jag min dag på Almåsa jobbade 09.00-14.00, sen for jag in till stan för att gå en mycket intressant kurs, på kvällen blev det hundträning på brukshundsklubben.

Torsdag dag var jag ledig så jag och en kompis möttes på en annan brukshundsklubb och tränade ihop. Kl 16 började jag jobba på Almåsa till 23. För att sedan på fredag morgon stiga upp tidigat och åka och jobba på Bagarmossens djursjukhus till 17 för att sedan återigen hamna på .. ja.. brukshundsklubben :) I morse var det upp igen för att åka till Friskis & Svettis, där jag jobbar ideelt i receptionen för att sluta där för att sedan åka och jobba på Haninge Hundhälsa. Helgen avrundas med att åka med en kompis och titta på lydnadstävling på söndag morgon och träna lite såklart.. för att sedan avrundas med Friskis jobb.

Det låter mycket och lite rörigt när jag själv läser det och det är klart ibland kan det kännas, men det passar mig som handen i handsken har jag insett.

I allt detta har jag ju också mina två hundar som är helt underbara, de hänger nästan alltid med när jag flänger runt. Det är så skönt att de bara hakar på, iofs har de inte så mycket val :) Men det är mitt liv och jag gillar det!

Till nånting helt annat... För några år sen hörde jag en historia som verkligen har ett budskap. Men den som en del annat föll i glömska. Nu fick jag höra den igen för någon vecka sedan och är helt klart värd att berätta:

Där berättas det om två munkar, en ung novis och en äldre som vandrar genom landskapet. Munkarna kom till en bäck där bron hade försvunnit. Där stod en ung prostituerad kvinna, oförmögen att korsa bäcken på egen hand. Hon bad munkarna om hjälp, den äldre munken lovade hjälpa kvinnan över bäcken. Munken hjälpte kvinnan över genom att bära henne på sina axlar. Den unga munken var chockad och gick under flera timmar och funderade på hur den äldre munken kunde ha hjälpt en prostituerad kvinna, länge hade han funderingar och mumlade tyst för sig själv. Tillslut var han tvungen att fråga den äldre munken om varför han hjälpt "den där kvinnan".  "Hur kunde du göra det?". Den äldre munken svarade: "Jag bar över henne för flera timmar sen, varför bär du fortfarande på henne?"

-save the dog-

Keiko & Siri <3

Gick i morse och funderade på det här med att be hunden komma till mig.

Utifrån hur jag har mina hundar är tanken att komma till mig för att de vill vara med mig och för att jag vill att hundarna ska tänka "det lönar sig för mig att lyssna på dig matte."

Jag är välmedveten om alla olika tankar kring att kalla in hunden. Jag har även hört olika sätt.

Exempel "du kommer hit för att JAG säger så" "det är JAG som bestämer, så kom hit annars".

Keiko har jag numera nästan alltid lös när vi är ute och promenerar för att jag litar på honom till 110%. Men jag har alltid ett koppel med, mest för andras skull men även om jag verkligen skulle behöva koppla honom. Siri därimot det är en annan historia.. Efter att hon varit på vilo läge då hon blev halt för ca 4 veckor sedan. Hon är en väldigt aktiv hund och rör sig snabbt på kort stund. Och jag litar inte på henne till 110%. Att släppa henne lös innebär att saker händer ganska fort :).

Jag önskar även kunna se på mina hundar att när de kommer så är det med känslan och tanken, mysigt.. Keiko inga problem, Siri (återigen) har lite för bråttom för att kunna njuta och stanna kvar efter en inkallning, hon springer ganska snabbt i väg igen.

Under den här tiden hon har varit "avställd" har jag jobbat jätte mycket med de bitarna med henne, det börjar bli bättre, men vi har en bit kvar. Och det är ok, det får ta tid. 

Det viktigaste är att nå bästa resultat.

Som alltid gilar jag ju att jämföra detta med människor. Det är ganska lika, vi umgås ju inte gärna med någon vi inte gillar.. Eller om någon vi inte gillar ropar på oss är det ofta med lite fördröjning vi kommer. För att det ger oss ingen bra känsla att vara nära den person. Det kanske tom skapar ett obehag.

Hittade ett kort klipp jag vill dela med mig till denna text. Det är från Yellowstone national park. Jan Fennell filmar, inte bästa filmen, men budskapet når fram.

Agate pack är en av de flockar som bor i parken, och det är alfa hannen som kallar på sin alfa hona.

-save the dog-

Jag var i väg och MH testade min golden retriever tik i söndags. Jag vet att några stycken vänner gärna vill se filmen. I dag hade jag äntligen tid att göra en film av det hela. Ni som har varit med på MH test sen tidigare vet att det tar ganska lång tid att gå igenom hela detta test. Därför är filmen nerkortad. Undrar ni något hör gärna av er. Igen, tack Anette för att du filmade oss. För att lämna en kort beskrivning av vår dag. En god vän Anette och jag åkte i väg till Kolbäck, där golden klubben hade ordnat ett MH test för endast golden ägare. När vi kom dit lufsade en vit golden runt, ganska cool äldre herre visade det sig. Både Anette och jag bävade för att ta ut våra små vilda bruna flickor. 

Båda var i gasen kan man väl sammanfatta dagen. Se själv.

-save the dog-

Ekologisk kallpressad solrosolja, fiskolja, AE olja, ister och ankfett.

Ja hur är det egentligen med fettet ?!

Jag lagar egen mat till mina hundar och katterna också. Nu innebär inte det att de ena dagen får köttbullar med mos och en annan dag spagetti och köttfärsås..

Hundarna äter kokt grötris (kokt ca 1h och 45 minuter) och kött såklart, jag varierar mellan, ox/lamm/vilt/kyckling/kalkon och vom kött. Sen tillsätter jag kalk, vitaminer, benmjöl och för tillfället ett tillskott för pälsen som ska hjälpa hundarna att bli av med vinter jackan. Sen får de även mixade, lättkokta grönsaker, oftast, vitkål, morötter, kålrot och alfa groddar. Sen får de även äggula några gånger per vecka. Man bör aldrig ge rå äggvita till hund då den innehåller ett ämne som förstör upptaget av biotin (ett B-vitamin). Mina hundar får mat tre gånger per dag, delvis för jag tycker det är bättre och ofta jobbar jag sena kvällar och tro mig det är jobbigt att släpa runt på burkar som ofta läcker lite och måste stå i kyl.. Så de får på morgon och kväll ovan nämnda mat och mitt på dagen lite torrfoder, jag ger Standart mild.

Fett då, ja det är de som är på bilden, jag har precis börjat variera fettkällan, med solros olja (alltid kallpressad, helst ekologisk) jag köper alltid Kung Markattans solros olja (innehåller både linolsyra och linolensyra), ister (grisfett) och ankfett. Dessa varierar jag med på morgon målet. Mitt på dagen får hundarna, just nu, AE olja, Annemarie Hammarlunds. Siri (min golden tik) har under en längre period haft väldigt rinninga ögon, vilket kan vara ett tecken på brist på A vitamin, men också ett överskott.. På senare tid har hon också haft lite flytningar och väldigt torr hud och varit kliig.

Efter att ha konsulterat min "foderguru", Rosemarie Kullberg på Djurkvalitén. Så bestämmde vi att prova att boosta Siri med A vitamin. Jag frågade också hur det kom sig att Siri nu eventuellt hade brist på A vitamin. RM förklarade för mig att det kunde vara så att hon hade svårare att ta upp A vitamin än andra hundar. Eftersom AE oljan innehåller fleromättade fetter är det inget man ska ge dagligen hela hunden liv. Fettlösliga vitaminer lagras i kroppen, vilket innebär att de i princip kan överdoseras. Men nu har båda mina hundar fått det i ca 2 veckor, en vecka till ska vi köra sen är tanken att sluta. Siris ögon rinner lite fortfarande, men jag började se en förändring av det redan dagen efter jag gett första dosen! Förmodligen kommer jag att få ge henne oljan, någon eller några dagar i veckan ytterligare. Vi kommer att få testa oss fram och se vad som blir bäst för henne.

E vitaminen finns med för att ge ett bättre upptag av A vitaminen.

Läs en artikel skriven av Annmarie Hammarlund på Häromis sida, där kan du lära dig mer om intresse finns.

Men det jag vill komma till att fett är en viktig bit i hundarnas kost. Jag har valt att variera olika fettkällor för att se om resultatet blir annorlunda.

Innan jag startade mitt företag och var arbetslös, var det en god vän till mig som sa, men hur ska du hinna med att koka grönsaker, mixa och koka ris när du börjar jobba?

Jag tar mig tiden, för jag tycker hundarna ska få äta det de är gjorda för att äta! Och visst det kanske tar lite mer tid än att bara ge torrfoder, men jag vet exakt vad de får i sig och vad alla innehåll är.. Läs mer här. Det finns även en intressant bok att läsa om ämnet, "Food pets die for" skriven av Ann M. Martin. Skriven på engelska visserligen, men om tid finns, läs den.

Appopå det nu är det dax att koka grötris, vatten, kastrull & ris = klart.

-save the dog-

Jag har alltid gillat träning & träningsplanering och då pratar jag om fysträning. Jag har gillat det för min djurs skull, förr om åren min häst. Nu för tiden mina hundar och min överviktiga katt :) Men aldrig träningsplanerat för min egen del.

Jag har alltid drömt om att vara vältränad, men då det krävs en del regelbunden träning har jag aldrig kommit dit. Haft många olika anledningar, för dyrt, tar för mycket tid eller tappat intresset efter en kort tid mm mm.

När en av mina vänner började jobba på Friskis & Svettis fick jag den brilljanta iden att det skulle jag också göra för då skulle jag få inspirationen till träning och jag skulle få göra något som inte involverar några djur. Inte för att jag inte vill jobba med djur, jag tror att det kan vara bra att ha någon aktivitet utan dem ;)

Tyvärr behövde de ingen receptions personal just när jag sökte, vilket var något år sen. Men nu är jag igång och jobbar på Friskis i Haninge sedan december -11.

Det är ett ideellt arbete, vilket innebär att vi inte får betalt för den tid vi jobbar där. Men vi får ett sk rikskort. Det i sin tur innebär att jag får träna, utan att betala, på alla Friskis i hela Sverige. Det är ju verkligen toppen. För mig kunde inte bli bättre.

Tyvärr har jag nu en period tappat regelbundenheten i träningen (igen) pga vårförkylningar, vår halka, ramlade och slog mig rätt illa och bara bort proiriterat. Men nu är jag igång igen och känner mig super laddad. Vår känslor kanske.

Hundarnas + kattens träning är inte bort glömd. Men jag har lärt mig genom att planera, typ söndag kväll, är det mycket lättare att strukturera upp veckan. Det gäller att hinna med allt man vill göra. Sen har diciplinen att jobba med föreläsnings material och kurs material. Vilket jag gör hemma.. blir så där i bland :)

Den 31 maj har jag en föreläsning på Hundudden den handlar om att promenera/rasta sin hund. Känns jätte kul och jag har redan börjat fila på den, tror det kommer att bli kanon.

Nu är det dax att ta kväll. Må så gott!!

-save the dog-

Jag skriver ofta om hundar och hundmöten här. Inte så konstigt kanske eftersom min verksamhet bygger på just hundar. Men möten med människor är lika spännande.

Det finns en författare & regissör vid namn Kay Pollak som har skrivit en bok som heter: Att växa genom möten. Hans teori är att vi har något att lära oss av vad varje människa vi möter..

Jag tänkte skriva och berätta om tre möten jag haft i livet.

Jag började på en ny arbetsplats, med för mig en ny yrkesbana. Jag var så full av energi och ideer att göra saker. Avdelningen jag började på jobbade det även en annan person, en tjej, vi kom inte alls överens.. Det hängde verkligen i luften men ingen av oss sa någonsin något om de, fast en gång var jag verkligen nära på att säga att -det här funkar ju inte, jag slutar- Men det blev aldrig av. Jag tror att hon hade lika svårt för mig som jag hade för henne. Det funkade bara inte. Jätte tråkigt eftersom ens arbetsplats är en sådan stor del av ens vardag. 

Jag kan egentligen inte minnas vad som hände men vi blev så småningom väldigt goda vänner och är än i dag faktiskt. Jag räknar dessutom henne som en av mina närmsta vänner. Och i bland skrattar vi gott om hur allt en gång började.

En annat mindre bra möte. Jag möte en person som jag beundrade och såg lite upp till (slutar nästan aldrig bra) I vår relation var jag alltid underhuggaren, vad jag menar med det är att ingenting skedde på mina villkor utan jag fick alltid anpassa mig. Men det var också ett val jag gjorde för att det var värt det för mig då. Nu kan jag se det som riktigt obehagligt och inte vad en vänskap relation ska gå ut på. Personen i fråga satt på en kunskap som jag själv väldigt gärna ville ha. Med tiden skaffade jag mig också den kunskapen. Och personen blev en vän (men aldrig på lika villkor). När jag succesivt växte mig starkare inom det jag så gärna ville lära mig mer om blev jag tillslut utmanad. Personen tålde inte att jag succesivt blev oberoende av den..

Det är alltid sorgligt att förlora någon man kallat en vän, men nu när jag har distans till händelsen så betyder det ingenting, vilket är helt underbart.

För många år sen levde jag ett helt annat liv än det jag lever i dag. Ffa hade jag inga djur. Och livet bestod av extra jobb och plugg. Jag jobbade extra på en arbetsplats där sammanhållningen var god och det var roliga och goa människor som jobbade där. Det var en tjej där som hade mycket lika intressen som mig, djur! Vi pratade en del och hon berättade att hon letade ny bostad av en ren slump hade jag hört talas om ett mindre hus som skulle hyras ut. Och efter mycket om och men flyttade min vän in där. Huset låg inte så långt från där jag bodde så vi hade ofta sällskap till och från jobbet och umgicks en hel del. Det var en väldigt rolig tid fylld av en del festande och roliga resor. Tiden gick och min kompis bestämde sig för att byta yrkesbana och började plugga och träffade då en kille som hon blev kär i. Vi höll kontakten för det men när de flyttade ihop och sedan köpte hus och fick sitt första barn rann det ut i sanden. Jätte tråkigt, ett tag sörjde jag vår vänskap. Men den hamnade så småningom bakom mig. Sen via allas vår Facebook, fick vi kontakt igen. Jag var rädd att hon hade förändrats då hon blivit två barns mamma med villa, volvo och sommarstuga. Men det hade hon inte. I dag är vi nära vänner igen. Vi kanske inte har kontakt så ofta, men hon är en vän som jag vet att hon alltid finns där precis som jag finns för henne. Vår vänskap är väldigt enkel och okomplicerad.

Vad har jag då lärt mig? Jo att ytan är inte alltid vad den ser ut att vara.. Och lite annat smått och gott ;)

I bland förlorar man också vänner man sörjer, länge, som finns kvar i våra hjärtan en lång tid.. Men det är ett annat blogg inlägg ;)

-save the dog-

När jag först kom i kontakt med Amichien Bonding var det genom boken "Förstå din hund". En kompis hade berättat om den och jag som nybliven hundägare letade efter bra tips. Jag minns hur jag öppnade boken och läste: -efter en separation ignorer din hund-.

Min tanke var - aldrig- och boken hamnde på hyllan, sen stod den där och blidade sin tid :)

Ytterliggare en av mina vänner, några år senare började prata om kvinnan bakom boken och hennes metod. Jag blev åter igen nyfiken och åkte hem och läste den från början till slut. Första gången jag skulle ignorera min hund var inte lätt. Jag hade varit på ett födelsedagskalas hos en vän i Åkersberga och på vägen hem kunde jag inte tänka på något annat än hur det skulle gå.. För att göra en lång historia kort, innan jag började med detta att ignorera, så såg en normal återförening ut så att Keiko höll på att riva hela hallen när jag kom hem.. Jag hade en sladd till min nummer presentatör som han alltid trasslade in svansen i så den for iväg med batterier som alltid lossnade för att inte tala om det oväsen han förde...

Numera när jag kommer hem kommer han fram viftandes på svansen och ffa är han lugn. Siri som är uppvuxen med metoden då.. Är hon ensam hemma själv så kan det dröja innan hon kommer i bland, för hon ligger och sover. Här vet jag många hundägare som säger - men jag vill att min hund ska komma till mig när jag kommer hem-

Märk väl att jag markerat orden jag och mig.. Vad vill hunden då? Ja det kan ju debatteras men en sak som vi förhoppningsvis kan enas om är -inte oroa sig för mig när jag är borta- För i min värld är det en hund som har ansvar för oss.

Vem är beslutsfattaren då?

En annan känslig sak som var svår för mig när jag började leva med Amichien Bonding var promenaderna! Jag förstod hellre aldrig varför Keiko drog i kopplet. Det kan han fortfarande göra. Jaha varför gör han det då. Jo därför inget är konstant. En alfa hanne i en flock (nu pratar jag om varg) ger dagligen för sin flock information om att han besitter ledaregenskaper och han är den lämpligaste att leda flocken.

Så måste även vi göra. De dagar vi inte orkar, av olika anledningar ger vi oss inte iväg utan håller oss hemma vid. Med Siri får jag i mellanåt jobba mycket med stop/stanna/byta riktning. Lägger in en film där Tony Knight demonstrerar hur man jobbar med det.

Ha en fortsatt härlig påsk!

-save the dog-

Tänkte att jag skulle skriva ett blogg inlägg om mat!

En stor passion i mitt liv är att studera hur djur beter sig och då menar jag alla sorters djur!

En morgon promenad vi brukar gå är förbi Tungelsta ridskola och vi brukar passera där lagom när hästarna får sitt morgon hö.

Då brukar jag passa på och titta lite extra, för att förstå hur naturen faktiskt fungerar för en häst, nu lever visserligen dessa hästar i fångenskap vilket inte riktigt ger en rättvis bild. Men lära sig kan man göra ändå.

Det är en häst som ALLTID får ha sitt morgonhö själv, ingen annan häst går någonsin fram till detta sto för att ta henns hög. Sen är det alltid någon som tycks vara utan hö hög, vilket de säkert inte är. Kanske har den ätit upp sitt eller så handlar det om något helt annat, flock dynamik. Dessa hästar kanske aldrig skulle välja att leva i samma flock om de vore vilda, men nu har de av människan blivit en flock. Och det måste finnas en ordning och struktur, särskilt när det gäller maten..

I alla fall, en del hästar (i denna hage) som går runt i jakt på en hö hög får tydlig information av de andra om att "detta är min hög och den rör du ej" medans andra helt sonika lämnar sin hö hög till den häst som kommer och vill äta från den.

Utan mat överlever man ju inte.

Så kommer vi då till, tataa, hunden.

Varför har så många problem med att hundarna inte äter?

Får ofta höra att hundägare blandar i annat gott, typ skinka eller annat som hunden kan tänkas vilja äta av, i maten.

Personligen är jag av den uppfattningen att färskfoder är det bästa, torrfoder är gjort för att göra det enkelt för oss människor.

(Som jag skrivit tidigare i min blogg, så var Keiko en gång i tiden "en allergisk hund". Han var röd på buken, kliade sig och fick en gång i månaden en "hyposense spruta" mot sin allergi. Sen en dag möte jag en kvinna, RoseMarie Kullberg som sa till mig att Keiko var sur i kroppen och behövde kalk, vilket han började få och i dag är han fri från de problem han hade då. Så min mening med detta, ge din hund en väl sammansatt kost av färsk foder och det är inte så jobbigt att fixa.)

En hund/varg eller annat rovdjur (i det vilda) skulle aldrig tänka "o nej inte hjort i dag igen.. bläää". Den skulle äta det som fanns att jaga och fälla, annars skulle den dö.

Varför har vi då problem, med våra domesitcerade hundar, att få dem att äta?

Jo, den som sitter på makten på maten är också den som leder flocken...

Inom Amichien Bonding pratar vi om de fyra grundstenarna, jakt (de vi i dagens läge kallar promenad), status, fara och mat!

I det vilda är det alfa paret som leder jakten på mat. De underordnade har till uppgift att backa upp paret och följa. Ofta är de unga som jagar i kapp djuret men alfa paret som fäller det.

Och när villebrådet är dött så är det alfa paret som äter först för att därigenom understryka sin status. När de är nöjda och mätta tillåts de övriga i flocken -i en strikt rangordning- att äta.

Hur kan vi då föra in detta till våra domesticerade hundar, jo genom att gestäta.

Det vi gör är, gör i ordning hundens mat, kallar på hunden, vi äter en bit kex eller vad man nu tycker passar, men absolut inte en tre rätters vid mat bordet :) Utan det räcker att äta den lilla kexbit och man behöver inte överdriva genom att högt och ljudligt säga "mmmm, va gott". Hunden vet att du tuggar, när vi äter så frigörs ett ämne för att kunna smälta maten och det kan hundarna känna lukten av. Tugga kexbiten, svälj och sätt helt sonika ner matskålen, på den plats där du står, kliv inte runt för då är signalen bruten. När matskålen står på golvet, lämna platsen. När hunden lämnar matskålen, plocka bort den, detta görs direkt då hunden lämnar skålen oavsett om den inte rört maten alls eller bara ätit lite eller tömt skålen. Men självklart ska man inte kasta sig över matskålen utan vänta tills hunden tydligt lämnat skålen.

Jag har själv haft problem med en av min hundar, Siri. Det som var problemet att hon fick magkatarr och då behöver man äta ofta, för att inte magen ska vara tom. Gick hon med tom mage för länge började hon få en slags hicka, skulle tro att det var som sura uppstöttningar och ville äta gräs och blev såklart väldigt stressad själv. Vilket blev ett problem när det började hända mitt i natten eller mitt i vintern.. Det blev en stress situation för mig, vad skulle jag göra?

Detta märkte Siri direkt på mig, jag fick en stress känsla över hennes ätande, för jag fick rådet av veterinären att "hon måste äta, gör vad som krävs bara hon äter". Samtidigt stod jag med min tankar om hur jag vill ha mina hundar. Så vad gör man då?

Jag bestämde mig för att se vad som hände om jag stod på mig med ovan beskrivna sätt. Jag var väl medveten om det kunde bli så att hon skulle få sina sura uppstötningar..

Jag hade gestätit för henne i perioder, men fuskat, pga av hennes problem.

När jag bestämde mig känndes det underbart lättande därför att jag tror på det jag gör!

De närmaste dagarna var intressanta och jag hade verligen betämt mig att inte ge vilka. Vissa tillfällen när jag ropade för att det var matdags kom hon inte ens ut till köket, då fick hon vara utan. Andra gånger kom hon luktade på maten, tittade på mig och lämnade skålen, hon blev utan mat. I bland åt hon lite, tittade på mig och lämnade skålen. Jag förstod att det skulle ta ett tag att få henne att förstå att om hon inte åt skulle hon bli utan mat!

Säg att det tog ca en vecka för att få ordning på detta. Numera äter hon utan problem. Men för någon vecka sen, på kvällen, dissade hon maten, jag tog bort hennes skål och det syntes tydligt att hon insåg att hon skulle bli utan. Efter att jag sedan rastat av hundarna en sista gång så erbjöd jag henne mat igen, hon åt upp allt.

Jag sitter på denna kunskap och jag vet att det funkar, är inte ute efter att "vända" någon. Men jag hoppas att kunna hjälpa hundar!

Har du problem med din hund och matsitautionerna, prova, det kan inte bli sämre i allafall. Jag tror också att det är viktigt att man tror på det man gör att det känns rätt annars kan man strunta i det. Jag och många med mig är ett levande bevis att det fungerar, valet är ditt..

-save the dog-

Om det inte har framgått tidigare så är jag av den typen att jag tycker hundarna bör få en genomgång av deras muskler. Siri som jag tränar med regelbundet och Keiko som opererades som ung hund. Jag själv går regelbundet och får massage och koll av mina muskler och vet att man kan ha problem.. Utan att de alltid känns när man står och går, fast sånna problem finns också.
Keiko har sen en längre tid haft problem med ländryggen. Vi har behandlat länge med ström, men han blir liksom inte av med det. Han är röntgad i ryggen och har inga skelett förändringar, så det är rena muskel problem. Siri som far och flänger, såklart sätter dig sig i musklerna, väl är hon höftleds röntgad (A) och armbågar (ua) men musklerna är påverkade i hennes fall i ryggen. Riskerna med att inte jobba med de problem som de har kan leda, om man har otur, större problem. Bättre att föregå..

Jag behandlar båda hundarna regelbundet själv, med massage och stretching. De vatten tränas båda och jag har mycket tanke med underlaget jag går i när vi är ute. Hela naturen är som ett stort gym för hundarna det gäller att utnyttja det :)
Båda hundarna får även regelbundna koller hos leg sjukgymnast Charlotte Orrfors.

Tack Charlotte för all den hjälp vi fått!!

I går hade båda hundarna tid hos Charlotte och min önskan var att de båda skulle få en ordentlig genomgång. Efter det är det så mycket lättare för mig att underhålla dem själva, tills det är dax för ny koll.
Siri bara älskar att få ström över ryggen, hon tvärslocknar. Keiko kommer att vara en "projekthund" för akupunktur för Charlotte. Jag tror verkligen på att det kommer att hjälpa oss att få ordning på hans länd muskulatur.

Siri mår vara en riktig fart hund, men njuta av livet kan man göra stilla liggande också av rätt orsak :) Se bilder!

Av någon anledning har det trillat med lite andra bilder som inte hör till bildspelet.. vet inte hur jag fär bort dem.. Har kontaktat kundtjänst, hoppas fixa det i morgon!

Har även haft ett spännande möte i dag med en framtida uppdragsgivare, berättar mer snart :)

-save the dog-

Egentligen är väl nästan alla helger tema hund :)

Helgen inleddes med Marie Söderstöm Lundbergs föreläsning om "Hållbarhet för den arbetande hunden".

Jag har själv haft förmånen att lyssna på Marie tidigare. Men för kursdelatagarna var det ett första möte och dagen blev väldigt lyckad. Jag fick frågan från några deltagare om en uppföljning. Det känns såklart jätte roligt. Och skrivandets stund så funderar jag på att köra en helhelg, med samma föreläsning, för nya deltagare och en uppföljning för de som är intresserade. Men inget datum är planerat, jag måste såklart prata med Marie först. Nu är tävlings säsongen igång så att eventuellt i höst. Vi får se, men planen finns där, är du intresserad? Maila mig i så fall! 

Det blev en lång dag och när jag var klar med att städa av kurslokalen och tagit hand om mina goa hundar blåste det storm ute och ösregnade. Trött och nöjd tog vi kväll.

Söndag fm jobbade jag på Haninge Hundhälsa, det blev en kort dag. Tur var väl det för ute sken solen! Jag och en av mina bästa vänner har bokat några tränings tider hos en rally lydnads instruktör och i dag var första träffen. Vi möttes i Alby friluftsområde i Tyresö. Jag har själv aldrig varit där. När jag kom dit lite tidigare för att ta en prommis med hundarna var det fullt med folk. Vi lyckades hitta en gräsplätt som inte var allt för halkig. Min tanke med rally lydnaden är att jag och Keiko ska ha något som vi gör ihop. Han är fortfarande en pigg kille som gärna vill hitta på roliga saker, men lydnaden var inte vår grej ihop. Och jag lovade mig själv när jag skaffade Siri att Keiko aldrig skulle bli den där gamla hunden som bara fick följa med men aldrig göra något ihop med matte!

Mina hundar skiljer sig en stor del i personligheter. Keiko vet jag alltid vart jag har medans Siri vet man aldrig vart man har, men det är också deras charm.

Vi hade verkligen jätte roligt! Ser redan fram mot nästa gång vi ska ses. Marie, som är vår instruktör, visade sig vara en glad och possitiv tjej. Hon började med att bygga en hel bana åt oss. Min första tanke var hjälp (!) Hon var jätte noga med att förklara vad varje skylt betydde och vi gick banan en gång ihop, sen fick både jag och Fia torr gå dvs utan hund.

Sedan fick vi köra våra hundar i banan, skit kul! Detta är en sport som helt klart skiljer sig starkt från lydnads lydnaden, som jag "kommer ifrån". Skulle summera det som lite mer frisläpt. Vill du läsa mer om rally lydnad, här är länken till Maries sida: http://www.hundenifokus.dinstudio.se/gallery1_16.html

Efter träningen ville jag gärna träna med Siri. Jag har under några veckor haft span på Tungelsta skolans fotbolls plan och sett att den är numera träningsbar. Så jag begav mig hemåt och körde ett lättfullt pass med Siri. Vi är verkligen synkade i träningen, visst vi kanske inte har de perfekta detaljerna eller momentena, hon far i väg osv. Men det finns något där mellan oss, ingen kan någonsin se det, men jag känner det och det är ändå viktigast, känslan!

Lägger in lite bilder från helgen, enjoy!

-save the dog-