Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2012 > 01

Tankar kring samvete...

 

Hela helgen har jag och min ena hund, Siri, varit på kurs. Keiko som nummeras räknas som pensionär fick stanna hemma.

Hundarna och jag tog en tidig morgon promenad på lördags morgonen. De som känner mig vet att jag föredrar morgon promenaden framför de övriga, särskilt tidiga helg promisar, då ingen annan knappt är vaken, så vaknar man till lite också. Fast samtidigt är jag kvälls människa.. *hmm, hur går det ihop egentligen?*

 

Det är lite allmänt vedertaget, för hundägare att i bland lida av dåligt samvete. Tankar som, jag borde gå en längre promenad, jag borde hinna träna, i dag har hundarna inte fått göra något alls.. osv.
Eller som i mitt fall som har har två hundar och bara den ena ska få följa med när man ska iväg på kurs. Eller man kanske ska iväg och jobba och båda hundarna blir hemma ensamma under några/någon timme.
De två sista exemplen har jag råkat ut för bara under denna vecka. För att återberätta :)
- I veckan var jag iväg på jobb där hundarna inte kunde följa med. De skulle bli ensamma under dagen. Jag åkte hem och gick ut med dem, för rastas måste de. Och sedan tillbaka till jobbet.

En utav tjejerna jag jobbade med frågade mig när jag kom tillbaka efter att ha rastat hundarna..
- Men har du inte dåligt samvete för att du lämnar hundarna ensamma..?-

 

Under helgens kurs hade jag en hundvakt till Keiko. En god vän som jag har fullt förtroende att lämna just Keiko till. Och personer jag ger de förtroendet är väldigt lätt räknade :)
På vägen hem från kursen på lördags kvällen ringde jag henne för att kolla att allt gått bra..
En av hennes första kommentarer var – Han såg så ledsen ut när jag lämnade honom..-

 

Vart vill jag då komma med detta..?

 

För att skriva om första exemplet: mina hundar var rastade, hade fått mat, tillgång till sina leksaker, (om de nu skulle vilja leka) de hade vatten, varandra, för dem en trygg miljö, tak över huvudet, värme och en plats att sova på.

Vad är det då mer en hund behöver..?

 

I min värld inte så mycket mer.. Hundarna måste inte alltid vara med mig för att må bra om jag baserade mitt hundägarskap på det skulle jag få svårt att få vardagen att fungera.
Jag vet att mina hundar har det bättre hemma än att ständigt hänga med mig 24seven.
Sen finns det alltid tillfällen när man måste ta med dem.. så även för mig. Då av praktiska skäl.

 

Andra exemplet, blir helt utifrån hur Keiko är som individ. Kursen hölls inomhus, vi var 20 deltagare och ca 20 hundar som aldrig någonsin träffats. Med 20 hundar kommer också 20 olika personligheter(både hos hund och människa), 20 olika sätt att ha hund på, och 20 olika tankar hur man "förvarar" sin hund under kursen också vad man har möjlighet till och var hunden funkar bäst. Vilket blir såklart olika.
Dessutom i ett relativt litet utrymme, för en hund, vilket innebär att alla hundar hamnar väldigt nära varandra.
Alla levande varelser har ett personligt space, med det menar jag en osynlig gräns som innebär att "närmare än så vill jag inte att du kommer mig, för jag känner inte dig".
För att återgå till Keiko, har han en ganska stor personlig space. Möter han hundar som är oroliga så reagerar han starkt och blir orolig och stressad, vilket också kan öka min stress och oro, ingen bra kombination.. För mig innebär att jag vet att han mår bättre av att undvika sådana situationer. Han är ju trygg hemma.

 

Men jag som människa kan ju ändå känna att en liten del av mig önskar han kunde få följa med MEN som klok matte måste jag sätta min hund före mig, för mig måste det vara viktigare att han är trygg..

 

Men dåligt samvete är en känsla jag undviker att tänka på utan i stället, vad är bäst för min hund! 

 

Borta bra men hemma bäst!
Läs hela inlägget »

I dag stod det på agendan att lämna bilen till min bilmekaniker. Han bor i Haninge, vilket är super. Grejen var/är att denna gång behövde han behålla bilen, vilket då innebär att jag blir billös i två dagar(!!!!) Jag är extremt bilburen, men dessa två dagar har jag inte bokat in något som innebär att jag måste ha bilen.

 

När jag skaffade Keiko lärde jag mig att det var såå viktigt att ta med sig valpen i princip överallt, den skulle åka tåg, bil, båt, buss osv. Vara på alla möjliga konstiga platser innan den blev för gammal..

 

Så tänkte jag inte när jag skaffade Siri, utan då satsade jag på att bygga en god relation i hemmet innan vi gav oss iväg på gud vet vad för äventyr.

Så för att komma till saken bestämde jag mig att ta med Siri i dag, vilket skulle innebära att min 2-års tik skulle få åka både buss och pendeltåg, för första gången.

 

Som vanligt filmade jag delar och gjorde en liten hel film av vår fm, enjoy!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Är det personligheten hos hunden som avgör hur mötet blir eller rasen?

 

Under de år jag har varit hundägare, 9 år, så har jag stött på och upplevt en mängd sorts olika hundmöten, även olika mattar och hussar.. Låt tankarna flöda fritt här :)

 

Som hundägare har nog de flesta gjort det, för att ge olika exempel: hundar som dyker upp från ingenstans, där ägaren kommer springandes efter med bannor till hunden.. I bland kan ägaren vara låångt borta och de brukar de ofta ropa -han/hon är inte farlig, han/hon vill bara leka, (ännu bättre är följande kommentar) -är det ok!!!??. Vi det här laget är hunden redan framme hos oss... Och situationen måste lösas vilket vi som hundägare gör på olika sätt..

 

Keiko, till exempel, går alltid igång, vilket i och för sig många hundar gör men det finns dem som trots allt inte "går igång" på det sättet han kan göra. När jag lärde mig om Amichien Bonding, bestämde jag att jag ska verkligen göra allt i min makt för att hindra att han ska slippa få en anledning att "gå igång". Självklart hade jag den tanken innan också, men tanken var mer åt hållet, det gör väl inte så mycket.. 

 

Jag minns ett möte i skogen, Keiko var lös, och jag möter ett par med två labradorer, den en  (9 månader) var lös och kommer farandes mot oss som bara en 9 månaders labbe kan

göra ;). Husse ropar till mig -han är bara 9 månader-.. 

Och jag då med mina nyvunna tankar går igång (..) och gör allt för att putta bort denna ystra labbe pojke. Jag tror, eller helt säker, att jag gick igång i 180 dvs ganska mycket mer än stackars Keiko. "Snacka om att flocken måste skyddas tanten är ju helt uppstissad"..

Detta var några år sen nu och jag kan tilläga att jag var upprörd hela vägen hem, vilket såklart Keiko märkte, så vad gav jag då min hund för information kring möten? *harkel*..

 

Härom dagen var jag ute på ett fält och promenerade, där kan hundarna springa runt och vi har hur mysigt som helst. I närheten av fältet ligger en liten gård, där vet jag att det bor en border collie. Så jag har alltid haft ett öga däråt bara för att se om den är ute.

I alla fall, vi gick där i godantro och helt plötsligt kommer border collin springandes. Mina hundar ser inte detta, men jag vänder och går från bcn och ropar på mina hundar, som kommer till mig (de har fortfarande inte sett bcn som kommer mot oss). Ganska snabbt kom bcn i kapp oss och det syntes att den inte var ute efter att slåss.. Den såg nog den lilla skuttande golden retriever flickan :)

När mina hundar får syn på bcn, reagerar de helt olika, Keiko med hög svans går mot den och vill ha bort den, den är för nära (han har stor personlig space min pojke) Jag kallar på honom och han kommer, håller honom lungt i halsbandet hos mig. Vid det här laget har Siri och bc pojken börjat leka. Keiko är ganska upprörd för han faller lätt in i rollen som "det är min uppgift att skydda flocken".

För mig då som alltid (eller fram till för något år sedan..) som blivit alldeles uppskruvad vid hundmöten var ganska lugn. Situationen var under kontroll. Bcns husse kom ut och lyfte upp honom och konkade i väg med honom över axeln :). Både han och Siri såg lite bevikna över att leken redan var över :)

 

Vid såna här situationer har det tagit väldigt lång tid för Keiko att släppa händelsen. Han har fortsättningsvis reagerat på mindre händelser, på vägen hem på olika saker eller mindre ljud inomhus. Men denna gång släppte han det och vi fortsatte vår väg hemåt.

För mig är detta en enormt härlig känsla. Har man aldrig haft det "problemet" med möten så är det bara att känna sig glad och nöjd över det.

Vi kan lära oss så mycket av våra hundar och deras personligheter!

 

Som vanligt hittade jag en liten film på youtube :)

 

Ha en toppen helg!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Många gånger har jag fått höra - min hund kan inte vara ensam hemma själv, för den biter sönder saker, ylar/skäller så grannen klagar, äter upp mina skor, går lös på tvättkorgen, gör sina behov inne-. Kroppen är på en sån hög stress nivå att alla organ sätter igång..

 

Vad är det då som gör att en del hundar "har detta problem"?

 

En av mina bästa vänner Sofia Grenevall är KBT terpeut, kostrådgivare, personlig tränare och yoga instruktör. Tillsammans med två kollegor har de skrivit en bok, som heter "Träna och maxa din förbränning". För några veckor sen kom boken ut i och med detta fick Fia en chans att bli intervjuad av Lotta Bromé. Intervjun handlar om vilka tankar vi har kring träning och hur vi ska tänka för att förändra vår tanke om träning. Och hur vi ska komma igång och hur vi blir medvetna om våra tankar, och hur vi förändrar dem.

 

Vad har då detta med att ha en hund som inte kan vara ensam hemma att göra..

 

Jo.. vad jag menar är att vi behöver bli medvetna om vad det är som gör att vår hund inte kan vara ensam hemma.

Alltid när jag har lyssnat på dessa tankar som vi har kring ämnet så är det alltid "något fel på hunden". Det kan vara allt ifrån rasen till att det kan vara en omplacerings hund som haft en jobbig uppväxt (tror vi) eller annat.

 

Min tanke och Dog Listeners med mig säger, människan ger hunden "fel" signaler. Hunden tror, på fullaste allvar, att den har ansvar för oss. Och hur ska den kunna ta hand om oss när vi ger oss ut i "den stora världen" utan den?

För att ge ett exampel, tänka att du har barn (kanske har du det :)). Barnet är så ungt att det kan gå men inte klara sig själv ute.. Men barnet går ut och utanför ligger en realtivt trafikerad väg och du hindras att gå efter.. Klart paniken kommer adrenalinet stiger hos dig. Stressen måste ut på något sätt.. Hos hunden kommer då ovan nämnda beteénden.

 

När min mamma är här och hälsar på vill hon alltid säga -hejdå- till mina hundar, när hon ska åka hem. Jag frågar alltid -varför?- För att det känns bättre, svarade mamma vid ett tillfälle.

Så för henne handlar det alltså om hennes känslor. Och många med henne känner så, för att det känns rätt. Klart vi aldrig skulle gå hemifrån och inte säga -hejdå- till vår familj (människor). Men för hunden exicterar inte de tankarna.

 

Som brukar följer en film. Filmen har jag hittat på Youtube. Det du kommer att se är en hund som vägrar att släppa ut sin ägare, den har tom munkorg, förmodligen för att den annars bits..  Och husse ska troligen "bara" gå ut med soporna.

 

Hunden vet ju inte ens om vi någonsin kommer att komma tillbaka, eller hur!?

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Bara njuter av att se mina hundar ha roligt tillsammans. Innan jag skaffade Siri lekte Keiko aldrig med en annan hund som han leker med henne. Hon håller igång farbror Keiko :)

Låter som vanligt mina egna hundar visa vår vardag :)

-save the dog-

Läs hela inlägget »