Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2012 > 05

Jag växte upp i ett mindre samhälle som heter Stigtomta, ligger för dem som inte vet utanför Nyköping. Stigtomta ligger än i dag väldigt varmt om mitt hjärta. Ofta när jag är nere och hälsar på min familj så brukar jag ta en sväng igenom "Stigis". Nu som vuxen kan jag se vilket idylliskt ställe det var att växa upp på. Jag minns att jag bara drog på mig ytterskorna för att springa hem till mina kompisar. Det krävdes ingen ytterliggare planering för avståndet var i princip obefintligt. Som med allt som man minns som barn och nu tittar på som vuxen så är det mesta mycket mindre än vad man upplevde som barn.

Jag kommer än i dag ihåg alla skogar och deras små kryp in. Jag minns en plats särskilt, det var inget udda med den på något sätt, utseendes mässigt. Men för mig blev det en slags retreat. Där laddade jag batterierna helt enkelt. 

 

Jag har letat efter ett sånt ställe här uppe i Stockholm, men de tycks svåra att finna. För den största vitsen med platsen är att helst ingen annan hittar dit. Sommaren 2010 var jag ute och strosade med hundarna i skogen. Jag gillar att gå från stigen, om tiden finns och se vart jag hamnar. En viktig bit är att ha relativt bra koll på ungefär vart jag befinner mig så jag hittar hem igen :)

När jag strosar i denna fina stora skog kommer jag fram till en öppen plats med en "typ av sjö". Då var det väldigt mycket gräs men också små plättar hundarna kunde svalka av sig på och simma. Denna plats har jag lyckats hitta tillbaka till OCH gått vilse när jag varit på väg dit. Att komma dit är ett sommar tecken. När jag återvänt dit igen har det varit med en filt och lite fika. Min arbetsvecka har varit lång, denna vecka, och nästa blir också tuff. I går efter jag hade jobbat klart åkte jag dit. Denna gång utrustad med en filt, en god sallad, dricka och en smarrig bulle. På långt håll kan man höra skratt men ser inte en enda levande själ. Hästar betar på avstånd. Det är idylliskt helt enkelt!

Här kan jag ligga på en filt och bara njuta av sommar ljuden medans hundarna roar sig i vattnet. I år var platsen dessutom full av trollsländor, aldrig sett så många på en och samma plats. Och inte alls lika mycket gräs, så den lilla sjön var mer öppen än tidigare år. Det var fridfullt och energin fylldes på. Eftersom jag gillar att knåpa ihop filmer med musik har jag gjort det i dag.

Det är även lite bilder med från Keikos prestation i dag. Vi debuterade nybörjarklass i rally lydnad med bravur. Godkända, min duktiga pojke! Nu behöver vi två godkända resultat för att bli uppflyttade till nästa klass. Under tiden ska matte träna på att hålla fötterna i schak. För det är viktigt i rallyn och min fötter skötte sig inte så de får stå för poängavdragen ;) Siri fick såklart följa med för att bara vara i tävlingsmiljön. Till hennes stora lycka hade det en liten bassäng för hundarna så de fick svalka sig. Annars var en viktig del med att hon följde med bra, avkopplad, helst ligga ner avslappnad vilket hon gjorde, yes! Vi passade såklart på att träna korta sträckor av frittfölj med boll som belöning. Vi lägger om planerna lite för hennes del när det gäller belöningar. Jag har använt mig av godis en lång period då hon blir så varvad av boll, men mat är inte Siris melodi i träningen, det ska vara boll! Men jag har fått bra tips av Heléne Lindström. Siri får sin boll men endast om hon är lugn, hur svårt är det för Siri Plur, ja de som känner henne vet :) Jag kände mig nöjd med det lilla vi gjorde så vi jobbar vidare med det.

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Livet är bra spännande ibland. Jag trivs väldigt bra med att inte jobba med samma sak varje dag. Jag är provat det i ca 20 år och trivdes aldrig riktigt med det.

Mitt liv kan variera väldigt mycket, pratar nu om jobb, jag är i uppbyggnad av mitt nystartade företag och har några fasta uppdrag. Sen jobbar jag även som timanställd på Almåsa konferens, där jobbar jag med att servera och allmänt se till att gästerna har det bra.

I onsdags tex började jag min dag på Almåsa jobbade 09.00-14.00, sen for jag in till stan för att gå en mycket intressant kurs, på kvällen blev det hundträning på brukshundsklubben.

Torsdag dag var jag ledig så jag och en kompis möttes på en annan brukshundsklubb och tränade ihop. Kl 16 började jag jobba på Almåsa till 23. För att sedan på fredag morgon stiga upp tidigat och åka och jobba på Bagarmossens djursjukhus till 17 för att sedan återigen hamna på .. ja.. brukshundsklubben :) I morse var det upp igen för att åka till Friskis & Svettis, där jag jobbar ideelt i receptionen för att sluta där för att sedan åka och jobba på Haninge Hundhälsa. Helgen avrundas med att åka med en kompis och titta på lydnadstävling på söndag morgon och träna lite såklart.. för att sedan avrundas med Friskis jobb.

Det låter mycket och lite rörigt när jag själv läser det och det är klart ibland kan det kännas, men det passar mig som handen i handsken har jag insett.

I allt detta har jag ju också mina två hundar som är helt underbara, de hänger nästan alltid med när jag flänger runt. Det är så skönt att de bara hakar på, iofs har de inte så mycket val :) Men det är mitt liv och jag gillar det!

 

Till nånting helt annat... För några år sen hörde jag en historia som verkligen har ett budskap. Men den som en del annat föll i glömska. Nu fick jag höra den igen för någon vecka sedan och är helt klart värd att berätta:


Där berättas det om två munkar, en ung novis och en äldre som vandrar genom landskapet. Munkarna kom till en bäck där bron hade försvunnit. Där stod en ung prostituerad kvinna, oförmögen att korsa bäcken på egen hand. Hon bad munkarna om hjälp, den äldre munken lovade hjälpa kvinnan över bäcken. Munken hjälpte kvinnan över genom att bära henne på sina axlar. Den unga munken var chockad och gick under flera timmar och funderade på hur den äldre munken kunde ha hjälpt en prostituerad kvinna, länge hade han funderingar och mumlade tyst för sig själv. Tillslut var han tvungen att fråga den äldre munken om varför han hjälpt "den där kvinnan".  "Hur kunde du göra det?". Den äldre munken svarade: "Jag bar över henne för flera timmar sen, varför bär du fortfarande på henne?"


-save the dog-



Keiko & Siri <3

Läs hela inlägget »

Gick i morse och funderade på det här med att be hunden komma till mig.

Utifrån hur jag har mina hundar är tanken att komma till mig för att de vill vara med mig och för att jag vill att hundarna ska tänka "det lönar sig för mig att lyssna på dig matte."

 

Jag är välmedveten om alla olika tankar kring att kalla in hunden. Jag har även hört olika sätt.

Exempel "du kommer hit för att JAG säger så" "det är JAG som bestämer, så kom hit annars".

 

Keiko har jag numera nästan alltid lös när vi är ute och promenerar för att jag litar på honom till 110%. Men jag har alltid ett koppel med, mest för andras skull men även om jag verkligen skulle behöva koppla honom. Siri därimot det är en annan historia.. Efter att hon varit på vilo läge då hon blev halt för ca 4 veckor sedan. Hon är en väldigt aktiv hund och rör sig snabbt på kort stund. Och jag litar inte på henne till 110%. Att släppa henne lös innebär att saker händer ganska fort :).

 

Jag önskar även kunna se på mina hundar att när de kommer så är det med känslan och tanken, mysigt.. Keiko inga problem, Siri (återigen) har lite för bråttom för att kunna njuta och stanna kvar efter en inkallning, hon springer ganska snabbt i väg igen.

 

Under den här tiden hon har varit "avställd" har jag jobbat jätte mycket med de bitarna med henne, det börjar bli bättre, men vi har en bit kvar. Och det är ok, det får ta tid. 

Det viktigaste är att nå bästa resultat.

 

Som alltid gilar jag ju att jämföra detta med människor. Det är ganska lika, vi umgås ju inte gärna med någon vi inte gillar.. Eller om någon vi inte gillar ropar på oss är det ofta med lite fördröjning vi kommer. För att det ger oss ingen bra känsla att vara nära den person. Det kanske tom skapar ett obehag.

 

Hittade ett kort klipp jag vill dela med mig till denna text. Det är från Yellowstone national park. Jan Fennell filmar, inte bästa filmen, men budskapet når fram.

Agate pack är en av de flockar som bor i parken, och det är alfa hannen som kallar på sin alfa hona.

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Jag var i väg och MH testade min golden retriever tik i söndags. Jag vet att några stycken vänner gärna vill se filmen. I dag hade jag äntligen tid att göra en film av det hela. Ni som har varit med på MH test sen tidigare vet att det tar ganska lång tid att gå igenom hela detta test. Därför är filmen nerkortad. Undrar ni något hör gärna av er. Igen, tack Anette för att du filmade oss. För att lämna en kort beskrivning av vår dag. En god vän Anette och jag åkte i väg till Kolbäck, där golden klubben hade ordnat ett MH test för endast golden ägare. När vi kom dit lufsade en vit golden runt, ganska cool äldre herre visade det sig. Både Anette och jag bävade för att ta ut våra små vilda bruna flickor. 

Båda var i gasen kan man väl sammanfatta dagen. Se själv.

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »