Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2012 > 08

Haft en underbar ledighet, önskar att den fortsatt ett litet tag till :)

Höjdpunkten var såklart kursen för Niina som var jätte kul. Det kändes bra att träffa Niina igen. Jag insåg att jag är väldigt trygg med henne och att jag vet hur hon tänker i många situationer. Som vanligt sa Niina många kloka saker under helgens gång. Saker som man behöver påminnas om och som satte tankar och ideér i nytt perspektiv.

Nu var det länge sen jag träffade Niina sist och vi har utvecklats en hel del sen dess. Niina var den första jag tränade Siri för från början så hon har sett oss en hel del.

Det jag bär med mig att både Niinas kommentar att "det ser riktigt lovande ut" och Helénes kommenatar om hur fint vårt fria följ såg ut. När jag i dag satt och klippte ihop en liten film från kursen fick jag ett stort flin i ansiktet när jag hör deras fina komplimanger.

Enjoy!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Under många år som anställd drömmde jag om att starta ett eget företag, men var lite osäker på att våga ta klivet fullt ut. Jag diskuterade med en del av mina vänner som hade/har eget företag. Funderingarna gick bland annat kring vad jag skulle göra, att jobba med något inom hundbranchen det var klart, men inte vad och hur.

Men ibland tar det tid innan vissa beslut mognar och man är beredd att ta klivet fullt ut.

 

Efter att jag utbildat mig till Dog Listener visste jag att om jag skulle jobba med det så skulle det bli genom eget företag. Sagt och gjort. Jag fick gå en starta eget kurs via arbetsförmedlingen. Så här i efterhand hade jag grejat allt utan kursen, men det arbetsförmedlingen säger får man vackert göra :)

 

Nu visar det sig att det var enklare, rent praktiskt, än vad jag trodde. Som Jan Fennell brukar säga "don´t complicate simplicity".

 

Jag misstänkte att det skulle bli mycket hårt jobb. Efter mina år inom restaurang branchen är jag inte rädd att jobba mycket. I september i år är det ett år sen jag startade Leva Hund. Och visst det är tufft, annars skulle jag ljuga. Men det passar mig som handen i handsken. Som egen företagare har man nöjet att styra sitt liv helt själv. Men för det kan man inte tacka nej till jobb. Och så här i uppstarten av allt så tackar man gladeligen ja till alla erbjudande (läs nästan). Jag har haft turen att hitta ett extra jobb på Almåsa Konferens. Det tar mig ca 10 minuter att köra hit och jag kan ha med mig hundarna. Det är super god mat och jag har träffat många nya vänner.

 

Men som egen företagare får man som oftast se i molnen efter semester, så även jag. Men det är ändå helt ok, för mig. Jag får bestämma helt själv.

Jag är otroligt lyckligt lottad och jag vägrar ge upp. Det här är min dröm och jag tänker inte ge upp den. En del människor som man prata om med detta tycker att jag jobbar för mycket och undrar om det verkligen är värt det och tro mig det är det :)

 

Den fina bilden på Siri har Lena Kerje tagit.

Läs hela inlägget »
Hittade denna underbara bild på av väns FB profil, den får mig att le varje gång jag ser den :0)
Läs hela inlägget »

Här rullar dagarna på. Det är mycket jobb nu fram till slutet av augusti, september månad är inte helt spikad än. Men jag hoppas snart att jag får ordning på höstens schema. Lite lättare att planera annan aktivitet än jobb då :)

Har lite funderingar på att gå en photoshop kurs nu i höst, tanken är att lägga lite fokus på fotograferings uppdrag och så småningom skapa en hemsida till det, känns spännande.

Till helgen är det lite ledighet som gäller, tänkte för en gång skull umgås med vänner utan hundarna, får se hur det går.

 

I helgen var vi och tittade på ett Working Test för retrievers hos min uppfödare. Läs mer om Working Test. Det var över 100 startande hundar så det fanns gott om tid att hinna se alla stationer. En träningskompis startade och fick pris för bästa Flatcoted retriver, Grattis!

 

Det var även mycket prat kring hundhållning. Och vi träffade även Siris fina pappa, Shadow och ett helsyskon och några halvsyskon.

 

Alla har vi hund på vårt eget sätt, men en sak som skiljer oss och vår hundhållning är att vi inte vill att man inte ska hälsa på våra hundar. Mycket konstigt för en del att förstå. För ett fåtal människor är det självklart, tanken skulle inte ens finnas. Men för en del, blir det personligt, de tar illa vid sig. De vill ju "bara hälsa". Men det är vi hundägare som sen står och måste hantera resultatet av det. Oftast i stress..

För att förklara lite närmare, det jag menar är, om alla jag möter ska hälsa på mina hundar, får oftast höra "men jag är van vid hundar/jag gillar hundar, jag vill bara klappa, osv osv", blir det enligt vårt sätt att se på det, en del stress för hunden. Det kan också arta sig på olika sätt för olika hundar, såklart.

Även i dag får mina hundar och deras personligtheter statuera olikheterna. Keiko, han är oftast måttligt intresserad av alla människor, helt beroende på vem det är, MEN är det en person som börjar prata bebis språk och pratar med honom som om han förstod vad de sa tex "men det ska vara så förstår du"." -Nej han förstår inte-, han läser in ditt kroppspråk, ditt tonläge och ditt sätt att strirra in i hans ögon." Det bygger stress hos honom, han kan pipa, flacka med blicken, titta på mig för att SÖKA förståelse och sedan ofta lämna platsen. Signalen för honom är, "du är inte en trygg person, jag vill inte vara med dig, jag gör ett val och jag går". Sen står jag, som hundägare där och måste jobba med att ge trygghet till min hund. Jag menar det inte som ett bittert sätt, utan bara helt rätt och slätt, låt honom vara i fred. Enligt oss och många andra är det människans behov, INTE hundens.

 

Sen vill jag även flika in att det är klart att mina hundar får hälsa på andra människor, men dem som jag vet ger mina hundar rätt signaler, dvs de har inte något behov att bli bekräftade av mina hundar, de ger en klapp och sen är det bra, det ska inte fjantas runt helt enkelt.

 

Siri då, som är en väldigt speedad hund och väldigt känslig för yttre faktorer. Hon forserar gärna fram till vem som helst som vill höja hennes status. Med detta menar jag att genom att våra hundar blir bekräftade av olika människor, på deras (hundens) villkor höjs deras status. Och sen är det vi som hundägare som står kvar med jobbet, de kommande 12 åren..

Men om vi vänder på det, för att återigen ge ett exempel. Om någon av våra vänner kommer hem till oss, så ber jag dem att ignorera hundarna tills de har kopplat av, dvs gått och lagt sig, väntar en stund och sedan kallar på dem, för att hälsa. Vi bjuder in hunden i vår personliga sfär, istället för hunden kliver fram till oss. Kunde de prata så skulle de med säkerhet säga "klappa mig, omedelbums och du helst på min högra skinka". Man kan ju tycka att "vad är problemet med det". Enligt oss (igen) en hund som hela tiden blir bekräftad på sina villkor, kommer att tro (för att den nonstop får den informationen av oss människor) är dens vars status är högst. Och då är det väl klart att - man drar i kopplet, ledaren kommer alltid dit först, - skäller på andra hundar, gör utfall (mota bort dem för att skydda flocken, hålla flocken trygg), - styr sin egna matvanor, trugar du (människan) så äter jag inte, återigen den som besitter kontrollen över maten besitter kotrollen på makten, - har andra "konstiga beteenden", tex jagar sin svans hysteriskt, jagar snö flingor maniskt, - du sitter ner men så fort du reser dig flyger din hund upp, osv osv.

Men tillbaka till Siri, jag jobbar varje dag med att hon ska var lugn, lugn till vardags och ffa lugn i träningen. Det jag menar är att den ständiga bekräftelsen från andra människor följer hunden. Sen finns det såklart en mängd andra faktorer som påverkar våra hundar.

 

Medans vi var på Gyllerboda, hos uppföderskan, fick jag en historia berättad för mig. En man var på semester i Tyskland och är ute och går, det kommer en kvinna med en valp som är lös. Valpen går fram till mannen, som böjer sig ner och klappar om valpen, när valpen sen upptäcker att kvinnan går vidare lämnar valpen mannen och springer efter kvinnan. Efter en kort stund kommer kvinnan fram till mannen och säger - det där vill jag aldrig att du gör om, du har ingen rätt att förstöra min hund -

Jag förstår kvinnan, bara för att hon har en söt liten valp och bara för att den är lös, ger det ingen rätt till någon annan att klappa den hunden.

För många är detta konstigt, jag kan acceptera det, men aldrig förstå det. För mig är det fel, men inte säkert att det är så för någon annan.

 

I mitt jobb är en del nyfikna på vad jag har för hundar, inte alla men några. Senast igår när jag var och jobbade extra på en kursgård, jag är ofta där och känner alla väl, som jobbar där. Men inte så många är medveten om hur jag har valt att ha hund. I vilket fall sa en av tjejerna, "åh jag måste bara få titta på dina hundar", varför frågade jag, "jag saknar min hund så mycket" fick jag till svar. Jag pratade med tjejen och förklarade för henne varför jag inte ville att hon skulle "bara titta på min hundar". Hon såg till en början lite besvärad ut och lite generad, vilket jag kan förstå och respektera. Men när jag förklarat klart förstod hon och respekterade det. Väldigt strongt gjort av henne tycker jag. 

Du kanske inte alls förstår varför jag resonerar på detta sätt, kanske inte ens håller med mig. Det är ok, men jag hoppas att du en gång kan förstå och ffa respektera mitt sätt, så lovar jag att respektera ditt sätt. 

Ha det gott och du -save the dog- ;)

Siris pappa, Nous's dream be my shadow
Läs hela inlägget »

I söndags morse bar det av till träningsläger hos Mona Kjernholm i Varberg. På em kom vi fram till vandrarhemmet där jag bokat en stuga. På måndag morgon träffades vi hos Mona, det var ett trevligt gäng tjejer, jag med en retriever, Nettan, från Sverige med en bcn Lycka, Christina, från Sverige, med en jaktlabben Ayla, Lotta, från Sverige, med jaktgolden Virus (en till Lotta med en jaktis :)) Annette, från Danmark, med en bcn Embla och Anne Cecilie, från Norge med en bcn Nicky. Vi inledde måndags morgonen med en presentation av oss och våra hundar, våra mål, vad vi är bra på och vad våra hundar är bra på. Sen sa Mona något som jag kommer att minnas, vi ska vara nogranna med att lyssna på var och ens kriterier när ni tränar. Inte så konstigt kanske. Jag tror många av oss, i träningen, när vi tränar med andra, utgår från våra egna kriterier när vi tränar ihop. Vi hade olika kriterier inom gruppen, några hade som mål att få championatet i elit och andra siktade på landslagsnivå och någon hade SM som mål. Mona sa också att efter varje förare hade kört skulle vi alla säga vad som var bra först, mycket bra poäng. Tror vi många gånger är snabba att säga vad som var mindre bra först. När vi gick ut för att börja kände jag att jag var helt klart överens med Mona och känslan var riktigt bra! Som alltid när man ska träna för någon ny instruktör så finns det en liten pirrkänsla, i alla fall hos mig. Jag har sett Mona många gånger på tävlingar men har aldrig pratat eller tränat för henne. Och känslan som jag hade när vi klev ut för att börja blev bara bättre och bättre under dagarna som gick.

 

Jag hade klurat och skrivit en del kring vad jag ville göra under dessa dagar. I princip bara detalj träning och mycket transporter och ingångar på plan.

Siri kändes bra när jag plockade ut henne ur bilen inför första passet. Min plan var börja med en ingång på plan, Siri är en ganska träningsintensiv hund och har mycket energi, men hon kändes ändå balanserad, för att vara hon. Under dagarna som gick gjorde vi ingångarna från några olika håll och försvårade dem genom att lägga in olika störningar, så som koner, jackor, skålar och burkar.

Då jag kände att jag inte ville köra platsliggning med Siri med de andra, då hon är inte helt 100 stabil i platsen ännu så fick jag träna med Monas gamle trotjänare Marwin. Han var en mycket bra statist, han låg där Mona lagt honom och brydde sig inte alls om Siri, sista dagen provade Mona att ställa honom upp, gå tillbaka till honom och sätta upp honom, ropa på honom (mycket lungt och städat) så han kom till henne. Vi körde platsliggning på olika platser och med olika avstånd till Marwin, sista dagen kom även Anne Cecilies Nicky och var statist. Siri brydde sig inte alls om störningarna utan låg tryggt, vilket kändes kanon såklart!

 

Vi tittade även på detaljer kring ff och jag fick med mig mycket bra tankar kring det och även hur jag fortsätter att jobba med det hemma. Vid två tillfällen fick vi gå in i Monas garage, då regnet öste ner (annars hade vi tur med vädret, även om det var kallt) I garaget hade vi ställt upp två stora speglar och det var perfekt för detaljträning.

Ett träningspass lades också på att en person skulle gå fram till mig och jag skulle ha Siri sittandes kvar vid min sida med bibehållen kontakt. Även kast med apportering och kvarsittande, inkallning med kvarsittande. Ett annat pass jobbade vi med vittringen. Jag insåg att jag behövde backa i träningen där. Den delen i Monas filosofi gillade jag starkt. 80% regeln, eller 4/5 rätt. För att sedan ta sig fram och utveckla momentet eller detaljen. Jag insåg att det har varit en sak jag inte haft helt koll på, när går jag vidare och HUR går jag vidare. Mona pratade också att vi skulle koncentrera oss på vad som funkar här och nu i träningen inte vad som gick bra för två veckor sen. Tillbaka till vittringen, jag började vår träning (från allra första gången) att lägg en ganska stor hög med vittringpinnar ihop och inte som enskilda pinnar och sedan lägga "min" pinne gömd i gräset en bit i från. När det sedan fungerade kom min pinne närmare och närmare högen. Och där jag jag börjar vid varje träningspass även det passet hos Mona... Siri har sprungit ut som en raket till högen och den lilla högen var inte längre en hög. Så vi backade och la återigen min pinne en bit bort i gräskanten. Det gav ett bra resultat och Siri jobbade på fint.

 

Vi hade mycket bra prat och Mona höll också ett kortare teori pass inomhus, där hon pratade om träna inför tävling och hur vi behöver förbereda våra hundar inför tävling. Hon la stor vikt på att hunden skulle vara tränad inför tävling och att man inte borde ha för bråttom ut på tävling. Hon pratade också mycket kring sin egen träning och hur hon tänker kring den. Mona har två bc, Marwin, som är 10 år och har mycket erfarenhet från mästerskap i bagaget och sen lilla Fira, som är 4 (om jag minns rätt) Fira startade sitt första SM i år.

De båda hundarna är ganska olika, Fira påminner en del om Siri, energi till 1000.

Vi pratade också mycket kring kedjeträning, att ta till sig den information man får om något brister eller om något inträffar som inte hänt tidigare, göra en anteckning och minnas att detta är något jag behöver titta på och träna på. Vara nogranna att hålla på våra kriterier, vara nogranna att tala om för våra träningskamrater vad vi vill att de ska titta på och kanske i bland påminna om att vi först vill höra det som är bra och inte tvärtom ;)

 

Jag har den senaste tiden känt att mitt intresse för detaljträning har ökat, vilket känns bra. Med Keiko gjorde jag aldrig det, hade mycket saker med honom gratis, så som kvarsitt och stabilitet. Siri är inte alls som honom i träningen. 

Jag känner mig alltid så inspirerad och har oftast en enormt träningssug efter läger och kurser, särskilt denna gång, för nu har vi en plan :)

 

Nedan följer lite bilder från våra dagar. Nu laddar vi för en helgkurs för Niina Svartberg om några veckor, efter det blir det några dagars ledighet, känns skönt. Fram tills dess är almenackan full. Må så gott!!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »