Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2012 > 12

Söker man på ordet status på Wikipedia får man fram följande:

 

"Sociologiskt begrepp som bland annat avgör människors och djurs sociala rangordning. Se social status."

 

Klickar man sen på orden social status, texten är röd markerad och klickbar. Så får man fram denna text:

 

"Social status, sociologiskt begrepp tillämpningsbart på människor och ibland djur. Statusen avgör individens plats i den hierarkiska rangordningen. Social status har likheter med social position, men en person kan ha flera sociala positioner, dock bara en social status.

En individs status är inte permanent utan kan variera både över tiden och vara avhängig av det sociala sammanhanget. Generellt sett är det de faktorer som anses viktiga för en grupp som ger en individ hög status i gruppen eller det sociala sammanhanget. En bilmekaniker har exempelvis hög status i sin verkstad, men troligen låg status på en nobelmiddag. Social status bland djur kan vara avhängigt av kön, ålder, och styrka.
Social status bland människor kan vara avhängig av position i arbetsmarknaden, yrke, egendom, inkomst, utbildning, levnadsförhållande och tillgången till materiella och kulturella gods."

 

Klickar man på texten rangordning får man fram följande text:

 

"Rangordning, bestämmelser om den hierarkiska ordning som personer äger på grund av börd, särskilt medgivande, innehavt ämbete eller tjänst."

 

Jag satt i bilen härom dagen och funderade på ordets innebörd både för människa och hund.

 

Jag kom fram till att för oss människor är den sociala statusen otroligt viktig. Anledningen till att jag upplever det är för att jag tycker att vi ofta i vårt sociala liv gärna dras och umgås med människor som antingen har åstadkommit något vi gärna själva skulle vilja och kanske drömmer om att själva göra. Medans människor som har lägre status är sånna som inte själva har presterat/gjort lika bra som vi själva, dvs de har en lägre status enligt vår personliga åsikt. De blir heller inte då värda lika mycket uppmärksamhet som den personen jag nämnt ovan, den som presterat mer. Men de behöver ju inte alltid handla om en prestation, de kan också handla om vad en annan person har som man själv inte har. Då får automatiskt den personen en högre status, utan att den personen har presterat något alls. En form av beundran ungefär. Som det står i Wikipedia texten kan stausen variera i olika sammanhang. Då syftar jag på bilmekanikerns.. Hur kommer då sig detta. Varför är status så viktig?

Det jag också funderat på och har såklart kommit fram till min egna personliga åsikt, surprise :) Ett enklet simpelt ord ÖVERLEVNAD. Förr när människans liv såg annorlunda fyllde statusen en funktion, för just överlevnadens skull. I dagens moderna tid behövs det inte för överlevnad utan har riktats om på ett annat sätt, till egentligen ganska obetydliga saker, men ändå med en viss anledning att bli bättre, få högre status.

 

När jag googlade på bilder på ordet status kom vår kung upp på bild.. Bara det ..

 

Men såklart styr jag in detta inlägg på hund. För hunden är statusen viktig, inte på det sättet många tycks tro.. Att dominans är status. I djurens värld får den som besitter styrkan att bäst leda status, ingen annan. För hunden är det också viktigt att få veta sin status vid förändringar... Punkterna här betyder att jag skulle vilja att du som läser detta funderar lite..

Jag tänkte återigen dra en pararell utifrån människans värld. När vi kommer i en ny situation, tex nytt jobb, går in på ett möte med nya människor, börja ny klass i skolan osv osv.. Är vi nervösa, för vad är vår status i denna nya grupp med för oss okända människor?? Vi måste hitta vår plats i detta sociala sammanhang. I bland hamnar två "starka" individer i samma grupp och antingen jobbar de tillsammans för gruppens bästa eller så blir de fiender och tillför inte gruppen något alls. För ofta faller de övrig lite bakåt och finner sina roller, för det är redan två potentiella ledare för gruppen. 

Sen tror jag absolut vissa födds med en potential att leda, har utstrålningen, får förtroendet av andra.

Men åter tillbaka till hundarna. Vi som jobbar med Amicien®Bonding säger till de som söker vår hjälp. Hunden behöver information om sin status vid förändringar. Vi ger rådet att genom att ignorera hunden ger du den rätt information om dennes status.... Detta är väldigt känsligt för många. Ignorera, fy va taskigt, för det skulle aldrig en annan människa göra mot en annan..Näe... men nu pratar vi hund, en annan individ med ett annat språk än vi..

Jag möter ibland om de som berättar med ett leende att deras hund följer med dem på toa... Jag säger inte att det är fel.. I samma andetag får man ofta höra att " min hund vill alltid vara med mig.." Jag skulle säga "hunden har ingen aning om var du försvinner när du går på toa och stänger dörren, i dennes värld kanske du aldrig kommer tillbaka...och jag lovar det spelar ingen roll om du säger till den "jag kommer snart tillbaka raring.." Helt rakt och enkelt har du en hund som kontrollerar dig för att den har utav dig fått den informationen att det är dennes jobb att göra det.

 

Vad är det som säger att jag har rätt då? Inget egentligen.. annat än en massa bevis ;)

Bifogar även ett underbart klipp som inte behövs någon kommentar runt då det pratar för sig själv :)

 

Ha en underbar helg, trots tråk väder!!

 

-save the dog-

 

Läs hela inlägget »

ALLA har vi ett personligt space, det är bara olika stort!

Mitt eget är ganska stort, men såklart förhåller det sig olika till vem det är som är för nära i mitt space. Är det någon som betyder en del för mig så vill jag gärna ha den individen nära. Men är det någon jag inte känner eller inte vill lära känna vill jag ha distans till den personen/indvidien.

Som vanligt vill jag återge några exempel på personligt space. Härom dagen var jag i Västerhaninge C och skulle handla. Rätt mycket folk rör sig runt parkeringen och helt plötsligt hör jag en hund skälla. Jag tittar upp och ser en dalmantiner, den sitter i en bil, skälla på en kille som har sin bil parkerad precis bredvid. Killen som är runt 30 års åldern reagerar och tittar dit, inte så konstigt, men så helt plötsligt börjar han göra nån fånig dans framför hunden och skäller själv????? Min spontana tanke var att jag tyckte han var ytterst korkad och samtidigt fick jag ett sting i hjärtat för hundens skull.. Den förstår inte, den styrs av sina instinkter, "du är för nära, backa, vovovvov" Och som ett brev på posten kommer förmodligen ägaren märka att dennes hund kommer att börja skälla mer när den sitter i bilen och någon kommer för nära.

Nu när jag sitter och återberättar detta så tror jag nog killen blev lite kränkt för att just han blev utskälld, hans sätt att hantera det var att bete sig som en grottmänniska.. 

Ett annat exempel skedde faktiskt i dag. Jag har en ganska stor balkong och som min hyresvärd hade skottat av härom dagen. Så i morse när jag gick ut med hundarna hittade jag min myggnätsdörr, som jag brukar sätta upp nattetid på sommaren, slängd på gårdsplan. Detta hade hänt sist (för ca 2 veckor sen) hon skottade också. För mig är det att kliva in för nära i vad som är mitt. Dörren är visserligen trasig och behöver lagas, men den är min. Och ska den slängas så sker det av mig och ingen annan. Fånigt kanske men min sanning.

Ett tredje exempel inträffade härom dagen när jag stod i kö, tanten bakom stod i princip på mig, så jag tog ett halvt kliv ut ur kön för att skapa en naturlig space. Du som läst detta förstår förmodligen att jag har ett personligt space som är ganska viktigt. Har du förstått det kanske du också kan känna igen dig själv? Eller inser att du själv inte är så bekymrad över ditt privata space.

Men tanken med detta inlägg har såklart med våra hundar att göra, inte med mig, det råkar bara bli jag som hade en del exempel på lager. Respektera hundars personliga space, så kommer mindre "olyckor" att ske. Hundar kommunicerar med sitt språk, kommer du för nära, så kommer jag att göra vad som krävs.. Hunden kan backa, den kan morra den kan tom bitas. Men, när fara hotar, så kan också hunden (om den fått rätt signaler från dig) söka sig till dig för skydd, inget gör ett hundägar hjärta större än att få det förtroendet.

 

Ha en riktigt GOD JUL och du -save the dog- ;)

Vi är trygga ihop!
Vi är trygga ihop!
Läs hela inlägget »
Snälla hundar poserar när mattar fotar :)
Snälla hundar poserar när mattar fotar :)

Man är väl inte riktigt klok ibland. Klockan ringde 05.00 i morse då jag och Cecilia hade bokat inomhushallen i Arninge. Eftersom jag har en bit att åka så försökte jag vara ute i god tid om det skulle vara köer. Det gick på en dryga timme att köra över till norra sidan av stan och jag var där runt tjugo i åtta. Jag känner till området där hallen ligger då jag jobbade i närheten för några år sen. Men det tog ändå en stund att hitta rätt, sen visade det sig att hallen låg på övervåningen, så det var bara att bära upp allt jag ville ha med. På samma plan låg också ett hunddagis. Väldigt bra störningsträning med hundar som lekte och skällde. Siri var väl lite för gasad men uppförde sig helt ok utifrån de förutsättningar med den lilla träning vi gjort. Först körde vi lite i varsin ända av hallen för att känna lite på hundarna. Jag jobbade mest med  fritt följ och raka transporter och enkla transporter. Det var lite svårt för fröken till en början med alla roliga saker att titta på. Siri har lätt att efter en belöning liksom bara fara iväg. Tror det blir en slags överslagshandling för att det krävs så mycket av henne att hålla ihop sig med all sin energi. Ute nu när vi tränat har jag fått riktigt bra respons på att när hennes aktivitet slår över, dvs att hon far iväg resulterar till att jag lägger henne ner, det blir ett -oj oj vad tokigt, ligg ner- Hennes egna beslut om egen aktivitet leder till passivitet. Jag tvekade lite i dag på om jag skulle jobba vidare med just det, men bestämde mig att jag kommer att göra så. I januari åker vi på kurs hos Heléne Lindström och Ditte Andersson och fram tills dess kör vi vidare så så får vi se om de har andra tankar och ideér. Efter en stund körde vi varsitt pass där vi kommenderade varandra. Cecilia och Freja gjorde ett snyggt Z och en snygg och prydlig vittring, det såg riktigt bra ut! Siri fick göra en kort länkning (jag vill mest åt transporterna) först en länkning med ett par steg ff sen ett läggande under gång, efter det några fler steg ff sen ett läggande sen ett ställande. Jag vill gärna kunna belöna min hund, så det syns, med det menar jag att hon blir glad och lite sprallig, men ändå behålla fokus. Jag vet att en del som har heta hundar får vara väldigt försiktiga på plan för att inte "tappa eller släppa upp hunden, för mycket". Jag hoppas att vi inte behöver göra det utan att Siri kan lära sig att justera sin aktivitetsnivå själv. Mot slutet gjorde vi bara transporter med boll belöning..och vem som har sagt att goldisar är mjuka i munnen kan dra nåt gammalt över sig, Siri "råkade" ge mig två mindre blåmärken..  Sen körde vi ett kort eget pass, då fokuserad jag på att få ett kvarsitt när jag kastade apporten samt ingångar med apporten. Det var jätte fina. Jag har jobbat en del med pallen igen, både hemma och lite på jobbet på lunch rasten och de ingångarna fick hon med sig i dag. 

Jag har bokat hallen en kvällstid den 28 december så vi ska hinna hall träna lite innan kursen, som är inomhus första tillfället.

 

Hoppas hinna köra ett till kortare pass i dag, lite fjärr och rutan och en vittring. Skolan här i Tungelsta är både plogad och upplyst. Så i kväll smyger vi oss dit :)

 

Ha en underbar helg!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Vi som jobbar och lever med Amichien Bonding pratar ofta om tyst kommunkation. Vad menar vi med det egentligen? En av de största frågorna jag hade efter att jag själv fått min konsultation var, kan jag prata med min hund? Det kan tyckas låta konstigt. Men jag insåg också att jag konstant hade en dialog med min hund. Eller det borde kanske kallas monolog, för Keiko svarade ju aldrig och det beror såklart på att han inte förstod ett skvatt av vad jag sa och att han inte kan svenska.

Är det då fel att prata med sin hund? Nej skulle jag säga men min åsikt är av den att tyst kommunikation är effektivare. Jag vill gärna återge några exempel för att förklara vad exakt jag menar.

Vid ett tillfälle hörde jag en hundägare säga till sin hund "om du inte skärper dig så åker vi hem". Det första man kan fundera på är om den meningen mer är riktad till omgivningen än hunden. Säg att den skulle låta så här istället " jag skäms för dig för att du inte kan uppföra dig och för att göra andra runt om mig medveten om att jag tycker att detta är jätte jobbigt så hotar jag dig med att vi åker härifrån om du inte skärper dig". Inte vet jag, men en tanke..

I detta exempel är hunden stressad, kanske piper, gnäller och hoppar på ägaren. 

När du då genom prat bekräftar din hund så bekräftar du också stressen som hunden har. Hunden kan aldrig förstå att det betende den har är jobbigt för dig, att den är orsaken till att din puls stiger. Utan vad den vet är att den själv är stressad + att du också verkar hur stressad som helst. Vem ska då ta ansvar för situationen och vem ska guida vem?

I en sån situation skulle jag rekommendera att antingen leda hunden från platsen, utan ett ord givetvis alt. bara hålla hunden i halsbandet tills den har lugnat ner sig. Det är ju såklart flera aspekter som spelar in beroende på vart man befinner sig.

 

Ett annat exempel kan vara när man ropar på hunden och den inte kommer.. Innan jag själv utbildat mig till Dog Listener som sa en instruktör till mig att jag hade sagt min hunds namn x antal gånger under en ganska kort tid. Tjata är väl inget någon vill, eller?!

Vi jobbar mycket med konsekvensen av ett agerande. Ett exempel, i morse. Jag var lite sen till jobbet, hundarna var utanför bilen och jag skulle kalla in dem för att ta med dem i bilen. Jag ropar på dem, Keiko kommer snällt, medans Siri tittar på mig som hon aldrig hört ordet kom. Och jag ser på hennes blick att hon absolut inte tänker komma. Hon vill hellre vara ute i snön än åka bil. Så jag hoppar helt sonika in i bilen och börjar backa ut från min parkering på gårdsplanen. Och rullar sen försiktig några meter. Jag håller hela tiden koll på Siri för att se hennes reaktion. Meningen är inte att hon ske bli rädd (tveksam i och för sig om hon skulle bli det) jag vill att hon ska lära sig att -om du inte kommer när jag ropar då åker jag utan dig- Sen att jag i själva verket aldrig skulle göra det vet ju inte hon om. Men infomationen är tyst och den är effektiv, tro mig. För övrigt var detta något som Siri gjorde väldigt ofta som unghund, så hon vet. Hon vill bara få veta, få rätt information/få rätt svar, på ett språk hon förstår..

 

Ha en skön Söndag!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »
I jakt på golfbollen
I jakt på golfbollen

När Keiko var yngre så gick jag ofta med honom i ett grustag inte långt från där vi bor. Keiko lyckades alltid hitta bollar där, vårt boll förråd hålls fräscht genom alla bollar han hittade. Numera blir det inte så ofta vi går där. 

Men..

I närheten av där jag bor finns det gott om fält, vägar och skogar att gå på/i. Och när jag rastar hundarna lite kort precis hemma så har Siri hittat golfbollar. Vi har ingen golfbana i närheten, så någon måste roa sig med att öve sin swing någonstans. Det har inte skett bara en gång, utan flera gånger. 

I morse gick jag med hundarna till ett närbeläget fält, i närheten av Tungelsta ridskolas sommar hagar. Helt plötsligt ser jag Siri springa i stora slag med nosen i backen sökandes efter något. Jag la inte så mycket fundering över det, men efter en kort stund kommer hon med.. en golfboll..

Golfbollar måste ju nästa lukta på ett speciellt sätt efter som hennes sökande var så intensivt, *hm*. Så numera har vi ganska mycket golfbollar hemma :) Förövrigt är jag ingen stor fan av golf..

 

Annars har jag varit och gästspelat med ett par gamla kollegor på Botkyrka golfklubb, där de serverar julbord. Sån tur var fick hundarna följa med så efter lunch i går gick jag en sväng med dem på golfbanorna, mycket uppskattat tyckte Siri som hittade nåt som jag tro var en golfbollstvättmaskin. Det slutade med att båda hundarna lyckliga sprang över fälten med en varsin golfboll.

I och med att snön har kommit blev det ett lydnadspass i ett garage i Haninge centrum. Vi la lite fokus på länkning och bibehållen fokus och i transporterna och även fokus och stilla i sitt och stå. Passet kändes riktigt bra. På vägen hem blev det en promenad i skogen innan mörkret föll på. Nu verkar båda hundarna nöjda, sovandes :)

Resten av kvällen får bestå av städning och lite julpynt.

 

Ha en härlig första advent!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »