Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2013

Siri 8 veckor
Siri 8 veckor

Vad bättre kan man göra en dag som detta, regnet har strilat ner hela dagen och man är lite däst så här dagen efter.
Sen jag startade Leva Hund har mitt liv blivit väldigt uppbokat tidigt någon månader framöver. Det har visat sig funkat ganska bra, särskilt med tanke på att jag gillar och ha saker lite oplanerat, känner mig mer fri då. Fast vissa aktiviteter är jag jädrigt noga med att planera, som resan jag bestämt att jag ska på typ november -14.. I vilket fall som helst, har bokat in lite tävlingar för båda hundarna, tyvärr gick det inte att anmäla till alla jag ville åka till. Men det känns kul och jag längat att komma igång och tävla lite.

Sedan kommer jag att gå en utbildning i behandlingsmetoder på hund, detta för att kunna utveckla mitt företag mer, den kursen sträcker sig fram till hösten -14. Och är för Anna Holmgren på Hundkuranten i Täby. Det är alltså en praktisk utbildning, ska bli jätte kul att få lite mer "hands on" utbildning och inte bara sitta och lyssna. Jag kommer också att gå kursen inför tentan på Albano, som ska bli av i april, så mycket plugg blir det också.

Jag kommer att jobba mer på Bagarmossen framöver, men jag kommer också få loss tid för kurser och föreläsningar.
Jag och Siri ska också gå en kurs för Niina och Kenth Svartberg i april, utöver detta så har vi också 2 dagar privat för Niina, med vår träningskompis Cecilia och Freja. I maj ska vi på kurs, ja jag vet jag gillar att gå kurs, hos Ditte, men inte av Ditte utan för en tjej som heter Helene Virro, också behandlingsmetoder, spännande.

I juni hoppas jag få semester, ska verkligen försöka ha lite semester i sommar. Sen har jag lovat en av mina vänner att jag och Keiko ska ha rallylydnadsuppvisning på deras årsmöte typ, gulp.. Sån tur är har jag lyckats lura med min tränare Marie Sjöborg, hihi!

Håller även i nuläget på att planera en (håll i er) en kurs, jo men visst ;) där jag och några kollegor ska få mer kunskap i balansbollsträning, på hund. Jag skulle ha gått en annan kurs nu i höstas, men hörde aldrig av arrangören, så nu satsar jag på en ny fröken.

Alla dessa utbildningar, som jag inte går med egen hund, hoppas jag ska mig en spark i baken att börja ta emot egna hundar, för friskvårdskoller samt fyskoller. Jag kommer även att besöka lite kollegor för att få mer kunskap/mod för att dra igång detta.

I övrigt har julen varit still och lugn. Träffade familjen igår, vi åt, bytte presenter och pratade en massa. Det blev en dagstur till Nyköping, somnade gott hemma i soffan igår kväll. I övrigt tar vi det mest lugnt och vilar upp oss efter några mycket hektiska månader. I morgon blir det nog ett besök till Ikea. Behöver lite mer småsaker. Jag tror dock att jag ska leta lite äldre möbler på loppisar, vilket innebär att det kommer att ta lite tid att komma i ordning. Har dock spanat in lite loppisar i närområdet. Vill gärna ha lite vintage stil hemma. Har en fd svägerska som är super på inredning, tänkte norpa henne för råd, då jag själv är ganska kass på inredning.

Ta hand om er och glöm inte vad som är viktigt..för just dig!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Bilden är såklart tagen av Lena Kerje
Bilden är såklart tagen av Lena Kerje

Tid, är något jag äntligen har fått tillbaka, underbart!

I morse bestämde jag mig för att jag skulle ut och cykla med hundarna. Förutsättningarna här omkring är kanon. Där jag bodde förut var det det inte riktigt lika bra. Jag cyklade en sväng med hundarna förra veckan, då med Siri helt lös.. Mindre lyckat, jag vill ha träning, inte "låt oss springa så fort vi kan hela tiden". Jag hann nästan inte med dem, sån fart höll de. Så i dag bestämde jag mig för att ha Siri i sele och ett koppel med resår. 
Keiko fick vara lös. Vi börjar alltid med att gå, uppvärmning samt tid för hundarna att göra sina behov. 



Tidigare när jag har cyklat med Siri har hon fått dragit mig lite, i dag drog hon, ujuj. Hon ligger en bit framför cykeln och jag hade svårt att ha ett bra grepp om kopplet då hon verkligen låg på. Keiko ligger ofta en bit före. Båda hundarna uppskattar verkligen att vi cyklar så båda var helt galna. Insett att jag måste köpa ett ergonomiskt dragsele till Siri, nu har vi ett vanligt y-sele. Hade en kund härom dagen som visade mig en hemsida som hade riktigt bra selen. De har en återförsäljare i Uppsala och snart är det dax för träning hos Niina så då blir det ett besök där tänkte jag. 


Jag kunde inte låta bli att skratt lite åt hundarna, på raksträckorna gick det i en jädra fart så jag blev livrädd att jag skulle fara i backen. Trots att det regnade och vägen var full av vattenpölar och jag var totalt dygnsur hade vi en härlig cykeltur, jag hade garderat mig med bra musik i öronen, så mitt i alltihopa kom gruppen Freesyle, härligt! Och bra kläder ;)


Jag var så glad att se min 11-åriga (snart) kille springa med sån fart utan att vissa speciellt mycket flås eller trötthet. När vi närmade oss hemma, fick hundarna springa av sig på en äng sedan tog vi en ordentlig avskrittningstur.

Att gå/skritta av hundarna efter arbete är hundfolk inte vidare bra på. Däremot är hästfolk väldigt duktiga på det, även att värma upp. Tror många gånger våra arbetande hundar skulle hålla bättre/längre om vi var mer noggranna med uppvärmning och nedvarvning innan arbete. Men även underhålla deras kroppar med rätt träning och massage.


Många hundägare tror att deras hundar är hårt arbetande hundar, men så är väldigt sällan fallet. Jag skiljer på promenader och motion, jag tycker inte det är samma sak.
En promenad är inte speciellt muskelbyggande för en hund. Vill man bygga muskler får man satsa på lite belastande träning. Men man måste vara noggrann med att hunden har den förutsättning att klara av den fysiska träning man utsätter den för. Träning måste byggas upp succesivt, precis som för oss. Annars blir den för hårt belastande. 

Båda mina hundar har fysiskträning regelbundet, deras grund träning. Keiko simmar ofta 2 gg/vecka, ett pass på ca 20 min, lite slösim och ett pass på 30 min med lite mer pulsträning och sim i cirklar. Siri som har lite problem med klor i vattnet skulle jag gärna simma oftare, men det funkar inte, men hon brukar få simma 1 gång/vecka alt gå i treadmillen 1 gång/vecka. Sen får båda hundarna gå i grustaget 1 gång/vecka, då blir det även lite backträning. Sen cyklar vi 1 gång/vecka. Jag gör inte detta för att jag ska vara så himla duktig utan för att jag tycker den fysiska träningen är kul och jag vet att den gör mina hundar friska och starka oh jag får förhoppningsvis behålla dem länge.

Finns tid så kan jag lägga på andra saker. Ofta när jag tränar lydnad så jobbar jag mycket, främst med Keiko, med olika ticks i form av backa, gå slalom mellan mina ben. Han kan även få göra vissa balans övningar. Med Siri är jag lite sämre med det, förhoppningsvis blir det mer om vi får ihop en kurs med balansbollsträning.


Nu blir det ett besök ut i julruschen, önska jag slapp. Men jag är nästan alltid ute sent med julklappar. I kväll blir det födelsedagskalas hos min granne, blir trevligt! I morgon har vi dejt med Sussie och Vinna för lydnadsträning, hoppas att det inte regnar..

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Så nu har vi flyttat och äntligen börjar vi komma i ordning. Det var betydligt jobbigare att flytta än jag någonsin kunde tro. Nu hoppas jag att vi kommer att bo här ett tag, men nästa gång vi flyttar, hoppas det dröjer. Jädrar vad organiserad jag ska vara då, sen ska jag nog ta semester. Tillsammans med alldeles för mycket jobb har jag inte haft mycket ledighet. Nu när det lider mot jul och nyår ska jag bromsa tempot och ta hand om mig själv lite grand ;) Vårt nya hem börjar sakta ta form, men än är det ganska mycket kvar att ordna, dock sådant som kan vänta. Min snälla mamma och bror hjälpte mig med flytten, men även min goa vän Linda, tack alla ni :) Hundträning har verkligen fått stryka på foten, men nu ska vi igång igen, 2013 har varit ett hackigt år när det gäller träning, men vi (jag och Siri) har ändå utvecklats mycket!

Jag har även börjat en tentakurs som går på Albano Djursjukhus. Tyvärr blev jag tvungen att inse att tiden och motivationen inte räckte till att plugga till tentan i oktober, så nu satsar jag på april -14. Jag har också stor hjälp av en toppen kurs på Albano. Jag är definitivt ingen teoretiker, har väldigt låg motivation att lära mig av att läsa, jag behöver något som driver mig.

Andra nyheter är att jag kommer att avsluta mitt samarbete med Arninge Djurklinik from 10/1-14, i stället kommer jag att jobba lite mer på Bagarmossen och satsa mer på att utveckla egen mottagning i form av friskvårdskontroller samt fyskoller. Hoppas på att komma med på bra kurser inför utvecklandet av detta. Återkommer om det framöver.
Har också ett hemligt projekt på gång, from januari kommer jag att ta tag i det!

Det blev ett kort inlägg denna gång, men i runda slängar har jag nog fått med det mesta.
Snart är det jul och jag hoppas innerligt att vi får lite snö och minus grader..

Ta hand om varandra och glöm inte bort att prioritera det som är viktigt för just dig!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Ännu en helg har passerat, för mig var det sista jobbar helgen av tre. På Djursjukhuset Bagarmossen där jag bla jobbar har efterfrågan ökat enormt och vi alla gnider våra energiknölar för att hitta en lösning att få loss fler tider i vår treadmill. En lösning är att börja ha öppet på lördagar. En av mina kollegor skulle ha jobbat, men då hon i så fall hade fått ett saftigt arbetspass på 8.00-21.00 så erbjöd jag mig att ta fm passet på rehab, det var mer än uppskattat. Det var en ganska lugn dag på rehab så när klockan var strax efter 12 slutade jag och tog en snabb rastning med hundarna och sedan vidare till snabbmat resturang tillsammans med resten av Haninges invånare. På em hade Leva Hund, dvs jag, ordnat ett foderdiskussionstillfälle på Haninge Hundhälsa. När jag kom dit var tjejerna där i full gång med att julpynta.. Tänk vad fort tiden går. Totalt blev det 8 personer, lagom för att alla ska få chans att göra sig hörda. Det blev en trevlig em, där vi utbytte tankar och åsikter. Sen var det hem och bara slöa.

Söndagen var tänkt att användas som fix dag, men jag unnade mig en heldag utan måsten. Jag ska ju som sagt flytta kommande helg.. Mitt hem ser ut som ett slagfält och det är kartonger och prylar överallt. Kl 22.30 fick jag ett ryck och packade ner en del kläder, kände mig rätt nöjd med det.

I dag har jag varit på Arninge Djurklinik och jobbat, en lugn dag men välkända och trevliga djurägare. Jag blev kontaktad av en journalist precis när jag skulle åka hem, hon ville komma och göra ett reportage om vår rehab avdelning. Snabbt blev det bestämt att hon och en fotograf ska komma i morgon, alltid bra reklam! Det blir till att pudra näsan extra i morgon ;)

PÅ vägen hem hann jag förbi en av mina kunder, sen några år tillbaka. En väldigt rar kvinna som jag även fick årets första julklapp av. Jag hann också med att byta vinterdäck, eller ja inte jag utan killarna utanför Ica Maxi... Sen var det kolsvart ute, så jag och hundarna åkte till en motionsslinga och tog en runda i kylan. Har haft väldigt taskigt med energi och ork under ca 2 veckor men i dag kändes det som energin kom tillbaka så jag tog med hundarna för en träningsrunda. När det gäller Siri har jag samma upplägg, alltid en uppvärmning innan jag går in på plan.. Eftersom hon inte tränat på typ en vecka så var hon helt galen, det brinner en eld i hennes ögon.. Hon har sin pappas ögon, så vackra <3
In på planen stod en ruta(!!!!) Kunna gå in förbi den vid min sida, lugnt och koncentrerat tog lite tid. Jag hade även slängt ut plastförpackning med min bogserlina. Nyfiken som hon är vet jag att hon gärna vill kolla in allt som ligger på planen. Efter en stunds uppvärmning med mycket ingångar, koncentrations övningar och "hördu fröken lyssna på vad jag säger" så gjorde hon en fin platsliggning. Tror hon börjar fatta att hon ska vara lugn..

Sedan jobbade vi vidare på -lyssna på vad JAG säger och gör inte vad du tror du ska göra träning- Väldigt roligt är det måste jag säga. I dag ställde vi upp oss framför rutan, jag gick ut och la apporten på andra sidan rutan. Anledningen till att jag la ut apporten var för att jag misstänkte att det annars kunde bli för svårt. Siri älskar både apportering och rutan. Först fick hon springa och hämta apporten med en helt vanlig ingång. Direkt efter avlämning kommenderas hon till rutan och så fick hon ett stå kommando och jag gick emot henne med belöningen. Vi jobbade också vidare med vår belöningslek. Tänk vad jag har lärt mig av denna hund, med Keiko jobbade jag aldrig med liknande, gör det i dagsläget inte heller. För det behövs inte. Efter vår lek körde vi en ny övning. Jag la ut apporten igen, bakom rutan. Gick tillbaka till Siri. Så sa jag till henne -nu är det titta- det är hennes förberedelse ord för att springa till rutan. Jag drog ett djupt andetag och kommenderade "rutan" samtidigt som jag tänkte nu måste jag vara jädrigt snabb med ett stå kommando annars hinner hon ta apporten. Och jag var snabb... och Siri som det visade sig var inriktad på att spinga till apporten tvärnitade så banden och konerna flög, men hon stannade, woaw! Super nöjd blev jag och lite förvånad faktiskt, var ganska säker på att hon inte skulle lyssna på vad jag sa utan bara gå hennes impulser och vad hon trodde hon skulle göra.. Min fina tjej <3

Keiko fick sig också lite roliga saker, bla backa, stanna sitt, hoppa upp på ett bord, sitta, ligga, stå, apport ingång och en massa lek såklart. Nöjda åkte vi hem till vårt kaos.

Nästa vecka bor vi på landet, lyckliga oss! Vi ska först bara ta oss igenom denna vecka med helg.

Allt gott och glöm inte vad som är viktigt i livet..


-save the dog-

Läs hela inlägget »

Mörkret och det blöta är här, det har visserligen varit här ett tag men jag tycks aldrig vänja mig. Som hundägare har man ju liksom inget annat val än att ge sig ut i det. Långa mysiga promenader är inte särskilt lockande kl 05.30 en mörk och regning morgon. Och när man slutar jobba är det lika mörkt och tråkigt då. I går stannade jag på vägen hem för att gå en promenad, det var precis när mörkret hade börjat falla. Har tur att sluta jobba kl 14.00 en dag i veckan, underbart skönt, men det innebär att jag börjar jobba 06.30.. I alla fall, vi gick en bit in på grusvägen i skogen då jag har gått där många gånger förut vet jag vart vägen leder. Bla kommer man fram till ett större sandtag där man kan köra terrängbil. Vilket innebär att det finns rätt mycket roligheter. För att ge exempel, en gigantisk vattenpöl, ett flertal koner, en massa bra balansföremål och en del backar. De vill säga ett perfekt ställe att roa två hundar på. Jag är lite allergisk mot att bara gå och gå när jag är ute med hundarna. Jag stannar gärna och låter dem roa sig själva alt leker med dem. I går spatserade Siri runt i den stora vattenpölen och grejade, Keiko höll sig kring mig till en början sedan började han leta pinnar.

Mycket saker jag gör med hundarna i vardagen är sånt som har ett syfte, men inte allt. Keiko och jag började busa och leka, det gör vi på följande sätt. Jag börjar putta på honom och bjuder in i lek, han tycker att detta är skit kul. Sen kampade vi med hans pinne. Då kommer den lilla krutdurken farandes, gissa vem, Siri Plur såklart, för hon ska minsann vara med. Här är det perfekt att lära hundarna att inte alla är inbjuden i leken, dvs man inte bara komma och braka in i mig och Keiko och bara sno pinnen. Keiko kan våra lekregler men när fröken Plur kommer farandes blir han lätt lite försiktig för han vet att det inte är ok och då tar han ett steg bak och släpper pinnen. För Siri är detta kanon träning att faktiskt få vänta på att bli inbjuden i leken, inte styra den. Vilket hon ofta gör.. Bless her <3

Hon är underbar min Siri, men lite väl gott självförtroende som ibland behövs tas ner på jorden.

Från mörker till nattsömn. I natt vaknade jag att någon kom upp i min säng.. Det kan hända att Siri ligger vid min fotända när vi somnar men hon brukar gå ner för att ibland få komma upp på morgonkvisten. Keiko vill sällan vara i sängen, men det händer. Jag har som regel att hundarna måste bli uppbjudna i sängen, man kan inte bara kliva upp i den hur som helst och de vet det. Även fast Siri gärna smiter upp när hundarna är ensamma hemma. I alla fall.. I natt kände jag att det var Keiko som kom upp, han smög liksom och kom upp nära mig.. Klockan var väl typ 03.00 så det tog ett tag innan jag förstod vad det var som hände och började fundera på varför?? Då hör jag ljudet från min brandvarnares batterier som piper. Det här höga ljudet som signalerar att batteriet håller på att ta slut. Så jag fick såklart gå upp och klättra upp en stol för att plocka ner den. Jag märkte på Keiko att han var orolig. Men vi somnade ganska snabbt igen.

För att knyta ihop påsen med överskriften då, det jag menar är att det är mitt ansvar att hundarna får komma ut och få möjligheter att njuta av livet att vi har kul ihop, jag tycker det är viktigare än all annan träning. Sen Keikos agerande i natt, han sökte sig till mig för att något var konstigt, det är mitt ansvar att se till att han och Siri är trygga. Det jobbet tar jag på fullaste allvar, min hundar måste få känna sig trygga med mig.

Och du Keiko vad vore jag utan dig, du är min prins och jag älskar dig förevigt <3

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Ännu en ny vecka har börjat, jag hinner knappt avsluta den som varit känns det som. Helgen gick i lite jobb tecken, i lördags var jag på Arninge Djurklinik och jobbade, sen fick mina egna hundar simma. Kvällen spenderades i soffläge med film, underbart skönt!
Söndagen gick åt till att packa sen unnade jag mig en sovmorgon med långfrukost. Sen fick jag lov att tvinga mig själv att börja packa. Hittade en del roliga saker, så som en affisch till en pjäs jag gjorde mitt första år på Kulturama när jag pluggade till fotograf.

I dag var det jobb I Täby på schemat, började kl 10.00 så jag hann jobba lite hemma innan jag åkte. Det är verkligen som de flesta säger, driver man eget företag jobbar man jämnt, både på gott och ont!

På vägen hem från jobbet svängde jag förbi min hemmaklubb, ssbk, för att köra ett träningspass med hundarna. Det var typ fyra bilar på parkeringsplatsen men ingen ute på någon av planerna. Jag började med Siri, först fick hon göra en platsliggning, lägger mycket fokus på hennes uppmärksamhet och att hon är lugn i kroppen. Uppvärmningen innan platsen är också viktig för att få henne att komma i rätt fokus. Hon var gasad som vanligt, säg när hon inte är det? Men det är ju därför hon är så rolig att träna ;)
Efter platsen hade jag bestämt att göra en kedja, fast lite firnurlig sådan.. Nämligen som följer.
Jag står med ryggen mot ett hinder, kastar en apport, gör helt om kommenderar hopp, Siri hoppar, kommenderar sitt efter att hon hoppat över. Då sitter hon med nosen mot mig, bakom henne är det en ruta, från sittet skickar jag henne till rutan, kommenderar stå, berömmer med ord, kallar in och kommenderar ett hopp och hjälper henne med ett fot. Nu sitter hon med ryggen mot apporten som jag först slängde ut. Slutligen kommenderar jag henne apport med en ingång. Så himla nyttig träning för fröken och så fantastiskt roligt. Inte bara hon som måste vara skärpt och lyssna på vad jag verkligen säger, även jag måste vara skärpt för att komma ihåg hela kedjan och ffa vara jädrigt snabb.

Hade gärna velat ha allt filmat, men jag har ingen videokamera, det blir att investera i en på mellandagsrean helt enkelt!

Jag har fått mycket inspiration av Heléne Lindström till denna typ av upplägg. Vi har nosat lite på det förut men denna gång sätta vi verkligen saker på sin spets. Keiko fick sig också ett pass, bla skulle han backa för att sedan vända sig om för att hoppa upp på en hög brunn. De är roliga hundarna för de löser sina frågeteckan på olika sätt. Keiko började pipa och ville gärna komma mot mig, Siri hon springer mest för att lösa sina uppgifter. I vilket fall som helst hade vi ett superskoj träningspass alldeles själva i halvmörkret.

Nu på lördag ordnar Leva Hund tillsammans med DjurKvalitén och Rose-Marie Kullberg en foderdiskussionsträff. Det finns fortfarande några platser kvar, anmäl via hemsidan.
Ska bli mycket skoj! I övrigt är det fullrulle och snart flyttar vi, spännande :)

Ha de gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

När tiden inte räcker till är det bloggen som blir lidande, tråkigt, men ibland blir det så :)
Förutom att det är mycket jobb hela tiden så har Siri och jag hunnit med att tävla, förra helgen på Haninge brukshundsklubb. Vi blev lottade som startnr 2. Det är roligt det där med lottning, nästan alla som startade i lk 1, som vi, fällde någon form av kommentar (inte en positiv sådan) över den siffra som stod på chokladmyntet. Ja vi fick chokladmynt, mums, med vårt startnummer på. Det finns flera saker man själv inte kan styra över på en tävling, ett av dem är vilket startnummer man får.. Alltså inte värt att lägga energi på det ;)

Med tanke på senaste tävlingen, där Siri reste sig på platsliggningen, hade jag lite oro att försöka jobba bort hos mig själv. Några sekunder är alltid värt mycket och eftersom vi hade startnummer två hade jag mycket tid (läs många sekunder) att få Siri att känna sig lugn och hitta slappna av känslan. Det visade sig att min hand på hennes bröstkorg fick henne och landa lite, vilket kändes kanon att kunna, på så kort tid, med en sån enkel gest, få henne att varva ner lite. Trots en orolig platliggning, hunden bredvid Siri kröp, den hunden på andra sidan pep och var orolig och ytterliggare en hund längre bort reste sig och började smyga fram till sin matte. Siri låg kvar, men.. hittade en pinne att tugga på :) Jag kunde inte annat än att le.

Vi hade en mycket bra uppvärmning och jag testade att ha med leksak denna gång, vilket jag inte hade sist. Hon kändes fin när vi gick in och jag var lagom nervös, lite måste man vara. Fria följet var det bästa vi haft på tävling, dock gav det oss inga bra poäng. Sen följde läggande under gång, inkallning och ställande under gång. Det som genomsyrade där var att Siri inte blev kvar i vare sig sitt, ligg eller stå. Hon kändes lite orolig. Mycket tugg på apporten och hoppet reste hon sig från sitt när jag lämnade henne. Poängmässigt var det ingen succé men jag tänker inte låta det styra hurvida jag är nöjd med min hund eller ej. Jag säger inte att vi var värda mer poäng. Jag var mycket nöjd med både med mig och min hund. Och ffa lärde jag mig mycket om min hund denna tävling. 

Här hemma ser det ut som kaos, jag försöker packa, jobba och göra allt annat som livet innebär och hur jag än gör räcker inte tiden till. Längtar till jul & nyår för då tänkte jag unna mig lite ledighet! Nu snart drar jag iväg till en fullbokad dag på Arninge, där kommer jag att vara både i morgon och på lördag. Söndag så MÅSTE jag börja packa.. *puh*.

Observera att det fortfarande finns plaster kvar på foderdiskussionstillfället nästa lördag, läs mer under kurser/föreläsningar.

Ha de gott och glöm inte att ta hand om varandra <3


-save the dog-

Läs hela inlägget »

Vet inte om alla känner till att Keiko en gång fick diagnosen atopiker, dvs dammkvalsterallergiker.. För att göra en lång historia kort kan jag berätta att han aldrig var allergisk, han kommer heller aldrig att bli det. Det handlade om brister hos honom. Sedan det uppdagades har jag lagt ner ganska mycket tid för att lära mig mer om näring. Jag har även hittat några personer som besitter stor kunskap inom detta område. Det är Lena Mattsson och Rose-Marie Kullberg. Rose-Marie kommer och håller ett diskussionstillfälle för Leva Hunds räkning den 23/11. Läs mer under tjänster/kuser & föreläsningar
Lena är namnet bakom Standardt Produkter och jag har aldrig haft nöjet att träffa henne personligen men jag har haft en del kontakt med henne under åren. Jag hoppas att jag någon gång får träffa henne live. På Standardt hjälper de hund och kattägare med kostrådgivning och tillverkar torrfoder samt olika kosttillskott. Jag använder både deras torrfoder samt några av tillskotten. För en tid sen mailade jag Lena och frågade om hon kunde tänka sig att vara med i min blogg och dela med sig av sin erfarenhet när det gäller hundar och gräsätning. Jag ställde några frågor och Lena har skickat mycket bra och utförliga svar. Det kommer att bli en liten följetong av detta ämne och jag hoppas att det kan väcka en del tankar och förhoppningsvis hjälpa hundar med eventuella problem men sist men inte minst sprida kunskap.
Nedan följer hennes svar. Mycket nöje! 

Jag: Vad är din erfarenhet när det gäller kostrelaterade problem?

Lena: De sista 5-6 åren har kostrelaterade problem ökat lavinartat. Sjukdomsbilderna var helt annorlunda innan dess. I mitten av 80 talet då jag började att balansera mat och hundar med problem var det stora problemet HD på stora raser. På hanar förhudskatarr och  halsinfektioner, hårsäcksinflammation och lite mjäll. Tikarna fick öronproblem, och urinvägsinfektioner. Givetvis fanns det raser som var benägna för lite hudproblem men i mycket liten omfattning. Under 90 talet var det ungefär samma ingen större förändring. Matens kvalitet hade höjts med ökad kunskap och jag såg till och med en tillbaka gång av infektioner och inflammationer. 
Men tidigt 2000 tal hände det något vetet gjorde entre igen i hundmaten efter att ha varit borta sedan tidigt 90 tal. Dock inte i alla svenska foder men det utländska var fria från vete, korn mm under hela 90 talet.
Jag började se en ökning igen av infektioner och inflammationer men även magproblem och eskalerande hudinfektioner. Och sedan 5-6 år tillbaka är det var och varannan hund som lider av dessa sjukdomar som utvecklas till allergiska besvär och krononiska magproblem efter några år. Felet är inte bara sädens inträde i fodren utan även artificiella råvaror används såsom hydrolyserade protein från fjädrar och vegetabilier ännu mera säd kan då tillföras och fodren tappar näringsinnehåll eftersom dessa råvaror är inte fullvärdiga.

Våra hundar är fortfaranade en köttätare och får all sin näring från köttets fullvärdiga innehåll. Vi vet idag att hunden kan bryta ner spannmål eftersom den utvecklat fler amylaspar men det gäller endast stärkelsen alltså sockret.

För att sammanställa min slutsats av det här så beror våra problem som hundarna har till största delen av att maten. Den maten de får är inte tillräckligt näringsrik på grund av fel råvaror som skapar kostrelaterade problem.

Jag som kostrådgivare och näringsfysiolog balanserar och lägger om kosten till hundar som har dessa problem och de flesta blir helt friska med en korrekt kost efter artföda. 
Enkla förändring kan ta bort problemet väldigt fort är min erfarenhet.

Läs hela inlägget »

Oj, det var länge sen jag uppdaterade bloggen. Tyvärr blir det den som blir lidande när tiden inte räcker till. Men oj vad det hänt saker, några tråkiga och några roliga.
Under låång tid har jag letat nytt boende. Sedan i sommras har huset jag bor i varit till slau vilket har gjort att stressen kring en flytt har ökat markant. Nu har jag sån tur är hittat en liten lägenhet på en hästgård och det blir flytt 1/12, det känns så skönt! Jag kommer få närmare till skog och ffa havet, som jag bara älskar. Ett nytt kapitel i livet börjar, spännande! Egen hundträning har det varit ganska lite av, tyvärr. Betydligt mer jobb. Förra helgen var jag på en lekclinic med Siv Svendsen. Jag har aldrig sett henne tidigare bara hört talas om henne. Norges lektant, kolla in hennes egen hemsida. I maj nästa år ska jag gå en kurs för henne hos Ditte Andersson. Men för att summera clinicen, åh va roligt Siv var att lyssna på. Tror kursen för henne nästa år kommer att bli toppen rolig!
Helgen som just passerade hade vi sista kurstillfället av Team Top Six kursen. Ett helt år har kursen varit med totalt fyra träffar. Jag åkte ner till vårt landställe redan i fredags och hann kratta löv och mysa med ett stort glas vin och en brinnande brasa, underbart! Och ffa inga måsten. På lördagen började vi med en summering av vad som hänt i vår träning sen sist vi sågs. Sen körde vi varsitt praktiskt pass där vi blev filmade både på uppvärmningen och en momentkedja, första momentet var valfritt, jag valde sitt stanna kvar, sen kom momenten inkallning, valfri, jag valde lk 1, sedan fritt följ och sist apportering, jag valde lk 1 apport. Kedjan fick bestå av tävlingsmässiga belöningar, dvs sådana som vi använder oss av på tävling. Efter det hade vi genomgång om kedjan och fick feedback. Siri var het som ett popcorn och vi fick med oss bra tankar och efter lite diskussion bestämde vi att jag skulle köra samma momentkedja efter lunch, med de nya tankarna. Kedjan på em gick betydligt bättre. Vi hann också med att köra gruppmoment, både sitt i grupp och platsliggning, bra för oss! På kvällen innan jag åkte tillbaka till stugan körde jag, Johan och Ditte ytterliggare en platsliggning. När jag kom tillbaka till stugan var både jag och hundarna super trötta. På söndagen började vi redan kl 08.00 för att slippa köra hem i mörkret. Fast det slog om till vintertid var vi alla på plats.
Vi började med prat, pratet bestod av våra tankar om varandras hundar, deras personlighet och styrkor. Sedan körde vi enskild träning, jag valde platsliggning, fick med mig ytterliggare bra tankar + att vi fick göra detta "aber" moment i den, för Siri, svår miljön. Sedan avslutade vi med en egen vald kedja. Jag valde platsliggning, rutan och fritt följ. Jag ville testa och se lite hur Siri betedde sig. Jag vet att hon har svårt för att koncentrera sig i Dittes hall och dessutom när det står en ruta utställd, hon bara älskar det där momentet. Det ingår ju att man får springa, Siris favorit sysselsättning anytime! Vi hade också fått skrivit en plan B, dvs om något inte gick som planerat vad gör vi då?
Johan var snäll och filmade vår kedja. En bit in i filmen får Siri syn på Johan.. det går inte att missa.. Jag älskar denna hund och både hon och jag har utvecklats så mycket under denna kurs. En bra tanke som jag fick med mig från helgen, var att aldrig försöka förändra den hund och dens personlighet som man har utan att ta vara på det. Inte för att jag försökt förändra Siri, men jag brukar önska att hon ibland kunde vara lite lugnare.. Men då vore det ju inte min lilla fiskorv <3

Ha det gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Förutom att jobba på djursjukhus och klinker har jag även en annan del i mitt företag som var den egentligen anledningen till att jag startade min verksamhet. Nämligen passionen att hjälpa hundägare med sina hundar, hjälpa på det sättet att de lär sig förstår sina hundar och deras beteenden. Beteendena jag syftar på är de vi humaner kallar problembeteenden.. Beteenden som är jobbiga, inte minst för hunden. Många söker hjälpen för att de själva inte orkar längre, en del, fast få, söker för att hjälpa sin hund. Tyvärr är det ganska svårt att leva bara på att ha konsultationer. Ofta möter man ledsna hundägare som har valt Amichien Bonding som en sista lösning. Innan har de ofta provat de s.k. hårda metoderna.
I vilket fall så kan man som Dog Listener välja att jobba under Jan Fennells organisation. Detta innebär att vi får hjälp och stöd när vi själva stötter på patrull. När vi har gjort en konsultation skriver vi också en rapport som utvärderas av tjejerna som jobbar på kontoret i England. Vi får respons på vår rapport och den bedöms också om den är godkänd. Detta för att det finns Dog Listeners över hela världen och på detta sätt har de koll på att vi gör rätt, dvs kvalitetssäkra. Det händer att hundägare kontaktar dem i England och frågar om Dog Listeners. Jag har valt att jobba ihop med dem i England. Detta gör då att jag skickar rapporter på de konsultationer jag har gjort. I dag, när jag kom hem från jobbet, hade jag fått ett mail att jag har stigit i graderna, jag har fått ett flertal godkännda rapporter, detta har resulterat till att jag numera är Approved Preliminary Associate, även kallad APA :)

Läs mer här>

Ha en fin kväll!

-save the dog-

Från senast jag var i England. Till vänster i bild, min kollega Margareta Barath, Jan Fennell och jag
Från senast jag var i England. Till vänster i bild, min kollega Margareta Barath, Jan Fennell och jag
Läs hela inlägget »
Foto, bästa Lena Kerje
Foto, bästa Lena Kerje

I hundträning är det ofta mycket saker man "måste" ha, ffa lydnadsträning. Helt beroende på vilka moment man tränar på/inför såklart. Men för att ge några exempel, koner, vill man träna på flera elit moment, så har du både koner till Z och rutskicket samt apporteringsdirrigering, totalt blir det då 10 koner, 3 apporter eller burkar. Och då är det "bara" tre moment. Sen vill vi ju gärna ha leksaker, förmodligen anpassade efter den sinnesstämningen vi vill att hunden ska känna i det momentet vi tränar, dvs vill vi har fart och fläkt tanke eller vill vi ha lugn och stadga tanke(?) Och kanske/förmodligen även godis. När jag tränar platsliggning med Siri tex vill jag gärna ha en tub med skinkost som belöning, den skapar lugn och eftertänksamhet hos henne. I tex rutan, så som vår träning ser ut nu, först skickar jag henne till rutan sen kommenderar jag "stå" till henne, i rutan, tar sen fram bollen för att få stadgan, retar henne lite.. Jag går mot henne när hon står i rutan med bollen framme, vevar gärna lite med dem.

Jag har även insett att bekväma kläder är A och O att ha, klumpiga kläder går inte. Man får inte heller ha för klumpiga skor, särskilt om man som jag har en liten flicka som struttar bredvid.
En bil är också en stor fördel att ha, för att kunna ta sig runt på olika plaster för träning och förhoppningsvis tävling. En stor fördel för utvecklingen är också att gå kurser. För mig otroligt viktigt, delvis för inspirationen, som kan tryta i perioder. Och även för att man träffar liksinnade lydnadsidioter :) Och att det nyligen har kommit en inomhushall att träna i här i Haninge är väl bara helt underbart!
Sen finns det en sak som för mig är otroligt viktigt, nämligen mina träningskompisar.
Det finns mycket folk som tränar hund, men man passar inte med alla. Vad som är viktigt hos en bra träningskamrat är respekt, precis som i vilket förhållande som helst. När jag var på sommarläger hos Mona Kjernholm sa hon den första dagen. Jag vill att ni frågar varandra vad de vill att er uppgift är. De vill säga, vilken typ av feeback vill man ha på sin träning?
För mig är det definitvt olika information jag önskar höra av mina träningskompisar. Vad jag menar är att det inte alltid är deras personliga uppfattning av hur de tycker att en viss detalj eller ett moment ska se ut. Vissa dagar behöver man bara höra det som är bra. Men självklart kan man alltid förmedla sina personliga åsikter, men det beror på hur.
Jag brukar säga till mina träningskompisar vad jag ser utan att lägga någon värdering i det hela. Det är deras hund och deras målbild som avgör hur de vill att det ska se ut. Det kan också vara så att man ser saker som föraren inte anser vara saker de har problem med. Och därför inte väljer att jobb mer med det. Har man tränat med någon länge vet man på ett ungefär hur de vill att detaljer/moment ska se ut och jag tycker det är viktigt att respektera det.
Niina Svartberg påpekar också ofta det för mig, särskilt då jag ibland kan ha lite svårt att stå för min träning. Hon brukar säga -ge dina träningskamrater uppgifter, tala om för dem vad de ska göra.

En period hade jag några träningskamrater jag inte riktigt var bekväm med, klandrar absolut inte dem, jag borde ha tagit mer ansvar för min egen träning. Men resultatet blev att jag försökte se dem som en övning och träning för mig att våga. Det kan ju alltid hända på en kurs eller tävling att man hamnar i en situation som inte är bekväm, då är det bra om nr 1 hunden känner igen situationen nr 2 om man har haft chans att träna på situationen. Det är ju inte bara hunden som ska tränas, även vi.
I dag har jag träningskamrater som jag är bekväm med att träna med, som respekterar mig, uppmuntrar och peppar oss. Jag är glad i dem och håller hårt i dem.

Ha en toppen lördag i det fina vädret!

-save the dog-
 

Läs hela inlägget »
Min fina 10-åriga kille <3
Min fina 10-åriga kille <3

I fredags em var jag och Cecilia och tränade på Danderyd Täbys brukshundsklubb. För ovanlighetens skull var det jag som hade planerat passet innan jag kom dit medan Cecilias träning bestämdes medan vi höll på.
Siri var först ut och fick en egen platsliggning med en preppad bana, hon gjorde en bra platsliggning. Det är bara en vecka sedan vi tävlade och jag har ändrat den ganska mycket på denna vecka. Sedan en kedja med störningar, kedjan bestod av ett fritt följ, läggande under gång, inkallning och ställande under gång. Tanken var att se om de urplockade detaljerna höll i kedjan, stadgan, samt att jag ville belöna ett kommenderat fritt följ. Detaljträningen höll bra i kedjan och jag kände mig nöjd. Vi avslutade med lite ettans apporterings träning och belönade kvarsittet framför hindret. Siri är inte så svår att slut belöna, så länge hon får springa så, korven <3
På lördags morgonen gav jag och hundarna oss iväg på rallylydnads tävling. Det var dax för Keikos andra start i fortsättningsklass. Träffade 2 jätte trevliga tjejer, vi stod och pratade en hel del. Keiko och jag startade näst sist, så vi hade gott om tid på oss. Redan när jag plockade ut honom ur bilen kände jag att han var laddad, utan att gå upp i för mycket iver. Då det var ganska kallt och rått hade han fått ligga med back on track täcke i bilen och han fick även ha på sig det en bit in i uppvärmningen. Vi hade också vår egna fan club med oss, Annika en jobbar kompis från Bagarmossen som kom för att titta. Snälla Annika fick agera håll hjälp av täcke och godis. Keiko gick kanon bra, det var en miss jag var medveten om och det var att han slog i en skylt, det hände på förra tävlingen också fast vid en helt annan skylt. Något att lägga bakom örat och komma ihåg till framtiden. Sen var det den långa väntan på prisutdelningen.. Jag kände mig ganska säker på att vi hade ett godkänt resultat i alla fall. Tjejen som var skrivare var en kvinna (Anette) jag träffat i jobbet. Hon gick mycket hos mig och rehabiliterade sin vovve för många år sen. Jag pratade lite med henne efteråt då jag tyckte höra henne säga -nej- när jag klappade om Keiko. Detta efter att vi klivit av banan. Man får absolut inte medvetet röra hunden i rallyn nämligen. Så tanken slog mig, blev jag diskad?? Men när jag pratade med Anette sa hon -nej nej, det gick väl bra tycker jag-
När prisutdelningen väl kom igång visade det sig att Keiko och jag vann vår klass, min fina goa pojke! Keiko fick välja nåt från prisbordet och han valde en tennisboll, som gick sönder efter ca 30 sekunder. Jag fick en fin pokal, som hamnade på Keikos hylla hemma.
Resten av dagen gick åt till att flytta över alla hundgrejer från den gamla bilen till den nya. Jag hann även inse att jag inte behöver ha en halv garderob med mig vart jag än åker..

I morse vaknade jag tidigt och insåg att det inte skulle gå att somna om. Så hundarna och jag gav oss ut på en tidig morgon promenad, utan att möta en enda person, skönt!
Sen åkte jag iväg och träffade Guffan för att lägga viltspår. Siri fick ett ganska långt spår. Precis innan vi gick in i skogen berättade Guffan att på den platsen där vi var hade hon en gång kört ner i diket och inte kommit loss och fick ringa bärgare. Herregud sa jag hur lyckades du köra ner i diket här??
Gissa vem som 2 timmar senare stod i samma dike.. Jo moi.. Kunde bara skratta mig lycklig att jag skaffat en extra extra bilförsäkring, med gratis bärgning.. Mitt försäkringsbolag kommer nog inse att de gjort en förlust när det gäller mig.. Hihi!
Efter mycket om och men kom jag i alla fall hem och tokstädade för att sedan snabbt ta ut hundarna och dra iväg för att spåra med Guffan.. Vi började med Siri. Guffan hade lämnat sin ryggsäck ute i skogen och däri låg hennes spårlina som jag skulle låna eftersom jag glömt min på Munsö.. När Siri såg Guffan och ryggsäcken var hon 100% säker på att det var jaktträning och inte spårträning. Efter ganska mycket strul i spåret och inget vidare spår alls lyckades vi hitta den där förbenade klöven. Tror både jag och Siri var lika trötta.

Och vips så var helgen över. Jag sa till Guffan när vi gick tillbaka till bilarna, jag skulle nog behöva en hel ledig helg med inget alls inbokat.. Mmm sa Guffan, så gick vi tysta en stund. Så skrattade jag och sa -gu så tråkigt- Vi skrattade båda två och insåg att ingen av oss är gjorda för att inte göra nåt alls.. Jag menar jag har redan börjat planera sommarens jaktträning :)

Veckan som kommer innehåller som vanligt jobb, hundträning, men jag ska också iväg till min vän Marie Söderström, vi har ett projekt på gång nämligen, mer kan jag inte säga i nuläget..

Nu väntar soffan!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Nu har vi fått nya fina bilder av bästa fotografen Lena Kerje!
Nu har vi fått nya fina bilder av bästa fotografen Lena Kerje!

I fm bar det av till Olandstraktens bk för lydnadstävling för Siri. Under veckan som gått har jag tränat och haft en tanke med allt kring aktiviteter för fröken. Och även träningsuppläggen såklart.
Vi kom till tävlingsplatsen i god tid, så en bra promenad och ett uppvärmningspass hanns med. I uppvärmningen jobbade jag med koncentration samt kontroll av gas och broms men även följsamhet och såklart fritt följ. Sen fick Siri gå in i bilen en stund. På lottningen fick vi startnr. 4. Domaren bestämde att dela platsliggningen så de första 4 startande fick köra platsliggning först. Allt kan man ju inte styra på tävling, så direkt efter lottning började platsliggningen. Jag tyckte jag hann få med Siri helt ok, men inte till 100%. Observera att detta moment är nog det jobbigaste, tycker jag i alla fall i lk 1. Siri låg bra.. tills hon helt plötsligt sätter sig och börjar klia sig, när hon kliat klart reser hon sig och börjar gå mot mig, var på jag snabbt som attan, säger ligg och till min förvåning lägger hon sig. Jag var glad för det, för jag ville inte förstöra för någon annan, tyvärr var ju nollan ett faktum. Detta innebar att om vi skulle ha ett godkännt resultat behövde vi har 10or i alla andra moment..

När det sen var vår tur, hade vi en ganska ok ingång på planen. Direkt innan fria följet var det tandvisning, såå svårt för lite fröken Siri.
Sedan inleddes fria följet :) Aningen ofokuserad och lite för lite arbetstanke och ganska många dubbel kommandon, vidare till läggande under gång där jag fick ge ett dubbelkommando, fortfarande inte rätt tanke. Här någonstans började Siri gå in mer i arbetstanke och inkallning och ställande under gång gick som en dans. Apporteringen, hade vi lite tugg sen gav jag Siri apporten med fel hand.. (dåligt av mig, visste inte att man måste ge med höger hand..) Hopp över hinder gick bra. 
Domarens kommentarer samt poäng:

Platsliggning, 0, nosar,kliar sig, sitter, kommenderar igen
Tandvisning, 10
Linförighet, 7,5, dk, tappar position, nosar, tappar position i höger sväng
Läggande under gång, 0, Ligger ej vid första kommando
Inkallning, 10
Ställande under gång, 10
Apportering, 7, tugg, fel hand apporten ska hållas i höger hand
Hopp över hinder, 10
Helhetsintryck, 9, ser jättefint ut, något spänd :)

Känner mig dock nöjd med de framsteg vi har gjort men skulle väl ljuga om jag inte erkännde att det känns lite förargligt.. Men men, ingen idé att hänga läpp över det, bara på´t igen!
I kväll låter jag det bero så tar vi nya tag, med planering nästa vecka. I morgon står viltspårskurs på schemat, skoj!
Allt gott!

-save the dg-

Läs hela inlägget »
Min lilla jakthund
Min lilla jakthund

I morse åkte jag och min träningskompis Guffan på jaktträning hos Eva Thorén-Söderström i Rimbo. Ärligt talat så kände jag mig lite omotiverad att åka särskilt då kroppen känndes som om den står med ena foten i "på väg att bli sjuk" och den andra i "nä nä här blir har vi inte tid att bli sjuka". Väl på plats var det både kallt och blåsigt och jag ville inte ens gå ut ur bilen och så fort Guffan gick ut ropade jag -stäng dörren, det är kallt!- Men så småningom masade jag mig ut med bara en tanke, jag kommer att frysa..
Ganska snabbt glömde jag bort det. Tre kvinnor utrustade med gummistövlar och apportkastare så älgade vi ut i skogen. Vet inte om jag förklarat detta förrut men en snabb repitiotion för dig som inte vet något om jakt.
    
"Linjetag är när man riktar sin hund, visar med hela handen, åt ett specifikt håll. Föraren har       fått veta att där vid den där björken ligger en dummie. Hunden har inte sett dummin blivit   kastad. Tanken är att hunden ska ta tecknet och springa ut på den linjen och utmed den ligger en dummie eller ett dött/skadat vilt. En markering är när man står med hunden och någon kastar en dummie (tänkt att likna en fågel som flyger och blir skjuten och landar) hunden ser detta kast samt vart föremålet landar."


Vi började med att Eva la ut ett ganska kort linjetag och gick sedan vidare och ställde sig för att kasta en markering. Vi fick stå en i taget med våra hundar uppställda mot markeringen och uppgiften vara att efter att markeringen landat sedan vända ut våra hundar på det tidigare utlagda linjetaget och få hunden att släppa markeringen och i stället gå ut på ett linjetag. Mycket bra träning för Siri. Informationen vi ville få fram till hundarna var, om du lyssnar på mig så guidar jag dig rätt till en dummie. Sedan fortsatte vi en bit fram och fortsatte med markeringar, Eva stod på en liten kulle och kastade den första framför kullen, Siri grejade den utan problem. Kom in med den, sen kastade Eva en till dummie bakom kullen (observera att kullen var inte stor), den däremot var lite svårare, delvis var Siri tvungen att gå över den punkt där det tidigare legat en dummie och även gå över kullen. Där fick hon verkligen klura lite. Sen fortsatte vi med att kasta en markering och sedan vända ut och skicka på ett linjetag. Tjejerna (våra hundar) jobbade kanon bra och tog verkligen våra tecken. Vidare fram en bit fick hundarna gå på en markering och på vägen in med den första dummin la Eva ut en ny, väl dold, precis vid en berghälls slut. Tanken vara att skicka hundarna på samma linje och sedan blåsa närsökssignal. Men närsökssignal menas att man blåser en speciell signal när hunden passerar området där dummin ligger. Signalen betyder att precis där du är nu ligger dummin, slå ner näsan och sök. På vägen tillbaka fick vi träna på stop signal. Siri har inte fått träna på det jätte mycket, så vi fick göra det lite lättare för henne. Eva droppade en dummie, som hon smidigt plockade upp, sen hade vi också lagt en dummie precis till höger om mig. Tanken här var att hundarna skulle springa ut till den punkt där de trodde dummin låg, vi skulle blåsa signalen som betyder "stop, stanna och sitt ner". Sedan håller man också upp handen som en stop signal. Här fick vi röra oss från den plats där vi skickat hundarna ifrån, där det låg en dummie. Ställa oss framför hundarna och på signal skicka höger, dvs tillbaka den utgångs punkten. En bra övning som vi deffenitivt kommer att jobba mer med. Innan vi avslutade gick vi tillbaka till första stället med markering och linjetag. Här gjorde vi samma övning fast med skott på markeringen. Lagom här, ca 2 timmar senare hade Siri börjat landa och jobbade på bra med större koncentration jämfört mot början.
Både jag och Guffan kände, nej är det redan slut! Tänk att det är så roligt med jaktträning!!
Snart kommer snön och då hamnar den träningen på hyllan ett tag. Men fram tills dess ska vi hinna få till lite träningspass.

​För dig som vill läsa mer om Eva.

På vägen hem säger Guffan till mig -det är så skönt med dig för man kan verkligen vara sig själv- En fin komplimang från en härlig vän/träningskompis. Trotts den stora åldersskillnaden, Guffan skulle kunna vara min mamma, kan vi prata om det mesta vi har även fått en hel del goa skratt tillsammans, hon är en härlig liten krutkärring Guffan ;)

Allt gott!

-save the dog-



 

Läs hela inlägget »
Keiko
Keiko

I Söndags morse gav jag mig och hundarna iväg till Norsborgs lokala kennelklubb. Tävling och debut i fortsättningsklass stod på schemat.
När vi kom dit fick jag reda på att vi var reserver och vi skulle få vänta en stund för att veta om vi överhuvudtaget skulle få tävla.. Hade jag tittat ordentligt på SBKs hemsida hade jag sett det. Men åh andra sidan eftersom jag jobbade kväll på fredagen hade jag nog inte åkt då. Men nu hade vi turen och kom med. Vi fick starta sist, men det passade mig bra då jag även hade med Siri och tanken var att hon skulle få ett träningspass i tävlingsmiljö och även bara få komma ut och vara, utan att göra.
Tidigare tävlingar har jag fått ganska mycket avdrag för att mina fötter har fladdrat iväg. I rallyn är det viktigt hur föraren placerar sina fötter vid skyltarna. Det kändes väldigt bra när vi startade, jag var i bra kontroll och min uppgift för dagen var att vara tydlig mot Keiko och inte i nervositet viska fram vad han skulle göra. Vid spiralen kändes det som om vi hamnade långt ifrån konerna, här är avståndet till konen också jätte viktig. Keiko är ju ganska stor och banan var på ett ganska litet utrymme. Tyvärr lyckades han med sin kropp slå till en skylt vilket ger -3 poäng. Jag tänker inte gå in mer på regler och annat om rallyn, men läs mer på SBK där står allt man behöver veta.
Det var en mycket bra arrangerad tävling, tydlig information, inte en massa väntande. De uppdaterade regelbundet resultaten, trotts att jag startade sist satt ändå mitt resultat uppe på tavlan innan prisutdelning. Vi fick fina 87 poäng, utöver de -3 poäng så visade det sig att Keiko inte hade suttit ner vid en skylt.. Jag måste lära mig att slänga bak ett öga på hans rumpa.. Vet när han blir ivrig så kan han göra så. Men mitt mål var ett godkänt resultat och att INTE ha samma avdrag som vi haft tidigare samt att inte få en attityds förändring när vi gick in på plan. Lyckades bra med mina mål. Har i ärlighetens namn inte tränat så mycket den senaste tiden men Keiko och jag känner varandra så väl.
Lördag kvällen innebar lite extra jobb på Almåsa kursgård, alltid lika kul att åka dit, vi (personalen) har så himla roligt ihop och man vet garanterat att man får sig ett gott skratt på jobbet.
I morse styrde vi kosan mot Ekerö och Adelsö för viltspårskurs med Siri, Keiko fick också följa med. Siri har spårat två ggr tidigare, en gång som väldigt unghund och en annan gång när hon fick gå ett av Keikos spår, den sist nämnad gången bröt jag då hon låg som en spottloska i spåret.. Jag är dock van att spåra med Keiko, vilket hjälpte oss i dag. Först ville kursledarna att vi skulle gå ett motivationsspår.. Här fick jag ett perfekt tillfälle att träna på att kliva fram och säga hur jag ville ha det.

En parantes är att jag var på en föreläsning med Heléne Lindström i tisdags där vi pratade om att ta tillfällen i akt att träna på den mentala biten ;)

Tanken de hade var att hundarna skulle vara motiverade att spåra, hos min hund är det knappast motivationen som saknas.. I alla fall de ville att de skulle hålla i våra hundar och vi skulle gå iväg och lägga ut antingen leksaker, dummisar, blod och dra klöv så skulle vi gå tillbaka och hämta hunden och sedan gå spåret. Jag sa till instruktören att jag önskade ett annat upplägg då jag känner min hund och vet att motivationen redan finns där. Så snälla läraren traskade ut i skogen med blod och klöv medan jag stod kvar med Siri på vägen.. Och jobbade med lugn.. Summan av kardemumman var att hon hade stenkoll på vad hon skulle göra, men det gick lite fort. Klöven var intressant men hon ville hellre fortsätta spåra.. min lilla tjej <3 Sedan fick vi alla lägga ett riktigt viltspår åt varandra. Siri fick ett ganska kort spår, typ 50 meter, max. När vi gick det spåret hade vi tre personer som följde med vilket hon hade stora funderingar på vad tusan de var tvungen att följa med oss för. Jag läste Siri ganska bra och hon visade ganska tydligt när hon "tappade" spåret. Vid spår slutet visade hon ganska tydligt att hon var långt ifrån klar. Hon tittade på mig som om, vad var det här för töntigt bebis spår matte, jag vill ha mer!
Fröken sa efteråt att hon måste få svårare spår och tom ev blod uppehåll, dvs en sträcka där man inte droppar blod alls.
På vägen hem från Ekerö tog vi färjan hem, men det visade sig ta ungefär lika lång tid som att åka runt allt. Nästa vecka är det kurstillfälle två, ska bli super skoj.
Men innan dess är det en ny arbetsvecka som ligger framför oss. Det jag även ser fram mot är jakt träning hos Eva Söderström-Thorén på onsdag! 

Nu slänger vi oss i soffan med ost och kex, tjing!
Allt gott!

-save the dog-

 

Läs hela inlägget »
Sylvi med Siris syster Amy
Sylvi med Siris syster Amy

Veckorna rusar på i sin vanliga takt och det känns som om man inte hinner med hälften av vad man borde, i landsproblem visserligen, men men..
Jag har själv valt att inte ha några egna kurser eller föreläsningar denna höst. Däremot har jag många jag själv ska gå på/har varit på. Förra veckan var jag på neurologi kurs i Västerås. En gammal bekant som heter Stefan Rosén driver ett företag som heter Redog höll i dagen. Stefan har jobbat i många år med rehab med början på Strömsholm. I dag driver han framgångsrikt en egen startad veterinär klinik, gå in och kolla här om du vill läsa mer om Stefan och hans verksamhet. Stefan och jag träffades i samband med Keikos rehabilitering för snart 10 år sen. Under årens lopp har jag gått en del kurser som Stefan har ordnat. Han är också en av författarna till "Fysträning för hund", som jag varit med och fotat lite till. Veckan som kommer fortsätter med kurser, i morgon måndag ska jag på en föreläsning med Mattias Pruss, som är ortoped på Albano Djursjukhus, tisdag är det föreläsning i Mental träning med Heléne Lindström och slutligen onsdag är det den sista av 5 utbildningskvällar på Södra Djursjukhuset, då står Endokrinologi på schemat.
Kul att lära sig mer och ffa hålla sig uppdaterad.
Nästa helg är det också tävlingsdebut för Keiko och mig i fortsättningsklass i rally lydnad, ska bli super skoj! Och på söndag ska jag och Siri börja en viltspårskurs. Vill man kan man få göra ett anlagsprov efter kursens slut. Jag hoppas såklart att jag och Siri är redo för det då. Klövar och blod finns redan hemma i frysen.

För övrigt har en ny familjemedlem tillkommit, en ny bil :) Sjukt stolt, lovar och svär dyrt och heligt att jag ska sköta den minutiöst. Tur att inte min bilmek läser min blogg..
Annars rullar livet på med träningar och jobb och den ständiga jakten på tid :)

I veckan hann vi också med en kort resa till Nyköping, där resten av familjen bor. Den huvudsakliga anledningen med resan var att vi skulle ta lite nya bilder till hemsidan, duktiga Lena Kerje hjälpte mig. Jag hoppas bilderna kommer nästa vecka.

Sist men inte minst vill vi gratulera så mycket till Siris kullsyster Amy som haft ett kanon år, kolla på detta bara: 

​Opprykk til A rundering

To cert Bruks, spor
Kvalifisering til NM,
12. plass på NM
Godkjent redningshund i Norske Redningshunder.
Vi har allerede vært på flere leteakjsoner.
Ble nr 3 i "the Challenge", omtalt som verdens tøffeste brukshund konkurranse. Tøffe søks øvelser.
Der fikk vi pris for beste lydighet og beste debutant!

Stort GRATTIS från oss!!


Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Är det ens tekniskt möjligt att tänka för en Korvunge?
Är det ens tekniskt möjligt att tänka för en Korvunge?

Blir påmind emellanåt att jag verkligen har utvecklats i min hundträning och tittar efter helt andra saker och vill ha helt andra saker nu än vad jag gjorde för kanske bara två år sen. Tur är väl det :)
Sen beror det ju också såklart på att Siri och Keiko är varandras motsatser att träna. Det skulle inte funka att träna Siri så som jag tränade Keiko. Keiko behöver bli lite lyft och peppad, medan Siri behöver stå med alla fyra tassar på jorden, hårt fastspikade.
Allt händer väldigt fort med Siri, med Keiko går det lite lugnare. Min kompis Anette, som har en hund från samma kennel som Siri, blev utfrågad mycket av mig innan jag köpte Siri. När vi tränade tillsammans så hade hon alltid fart och fläkt och kunde göra många repetitioner, medan jag bara kunde göra ett fåtal repetitioner med Keiko. Jag frågade Anette hur det var att ha en sån fartfylld hund? Anette sa att tänk dig att du nu har en Volvo amazon och skaffar dig en Porsche.. Hon hade rätt, jag har en Porsche och jag älskar det, men det krävs också mycket av mig som förare.
I fredags tränade jag och Anette tillsammans. Siri var extremt laddad, men skötte sig, surprise! Vi körde igenom en lydnadsklass 1.
För den som inte vet, är det följande moment som ingår i lydnadsklass 1 är:

  • Platsliggning i grupp 2 minuter
  • Tandvisning
  • Linförighet
  • Läggande under gång
  • Inkallning
  • Ställande under gång
  • Apport
  • Hopp


Anette sa efteråt att Siri var så laddad så att när hon ställde sig under ställande under gång stod bb och bara skakade.. Jag vet för några år sen så låg hela hunden och vibrerade även under platsliggningen.. Den tanken vill jag ju inte att hon ska ha, utan lugn tanke med tyngd i kroppen. Det krävs en del jobb för att få det och en del finurliga träningar för att få henne dit. I bland kan jag tydligt se att hon jobbar stenhårt, vilket hon gjorde i fredags, för att kontrollera sina impulser, dvs hon hinner tänka till innan hon agerar och väljer rätt. När jag lyckas belönar jag gärna hennes tankar, det är bra träning för mig.

I dag träffade jag Christel och Fred för lite träning. När vi kom till klubben var det freestyle tävlingar på ena planen och ganska mycket aktivitet på hela klubben.

Vi satt först och gick igenom vår egen träning med varandra. Jag förklarar för Christel vad hennes uppgifter är när jag tränar och vise versa. I dag hade jag bestämt att göra en lite annorlunda kedja. Den såg ut som följer:

  • Ingång på plan (med godis belöning)
  • Uppställning för fritt följ, där var Christels jobb att kommendera ett fritt följ, medan jag la ner Siri för en paus. Förväntan på ett moment för henne, men ändå kunna lyssna på vad jag ber henne om.
  • Uppställning för rutan, jag fick apporten av Christel och vänder mig om, med ryggen mot rutan och kastade apporten. Förväntan på rutan, men måste ändå lyssna på mig.
  • Uppställning framför hindret, Siri förväntar sig ett hopp. Jag vänder helt om och gör en inkallning.
Tanken med den kedjan var att få Siri att i en taggad stund kunna tänka om och kunna lyssna på mig.

Jag kommer att fortsätta varva vår träning med detta, det kändes kul att göra lite annan träning.
Tanke träning helt enkelt..

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Foto: Henrik Elsberg. Siri är ca 9 månader och totalt helgalen.. <3
Foto: Henrik Elsberg. Siri är ca 9 månader och totalt helgalen.. <3

Jag kan lika bra börja med att erkänna, jag är kvällsmänniska. Och ogillar starkt att gå upp på morgonen, men problemet är att samtidigt tycker jag det är underbart skönt att gå morgon promenader med hundarna.
Jag som jobbar mycket kvällar behöver ha bra disciplin på mig själv för att inte sova bort en ledig fm utan faktiskt komma upp och hinna göra nåt på fm innan jobbet börjar.

I morse när klockan ringde kändes det som om jag aldrig skulle kunna gå upp, men efter några snoozningar så var jag ganska pigg. Keiko vaknade också till liv, däremot den där gula snarkade vidare.
Då det verkade lite små kyligt drog jag på mig fleece tröja och en tunn jacka. Det visade sig efter en kort stund vara aningens för mycket kläder. Skönt att hösten inte riktigt fått sitt grepp än.
Vi hade en kanon mysig runda, gick över fälten och på breda traktor vägar, lite geggigt efter allt regn men med solen rakt i ögonen gjorde det inte så mycket. Det sköna med att jobba kväll är att inte behöva stressa runt på morgon promenaden utan att hinna stanna. Jag och hundarna satte oss, eller ja Siri fick bli uppbunden, Keiko la jag vid min fötter. Sen bara sitta där och se ut över hästhagarna och lyssna på tystnaden men ändå höra ljud långt borta i bakgrunden. Förutom att sånna promenader är perfekt för Siri, hon får lära sig att växla i aktivitetsnivå. Ena stunden röjer hon sen blir det till att varva ner, super för henne.

På gott och ont har skogen blivit röjd. Det ger perfekt träning för hundarna att balansera och gå igenom allt detta ris som ligger överallt. Tror den största fördelen, som hundarna ser det är alla vattenfyllda traktorspår man kan bada i. Och variationen av skog kontra ängar. De är lika envisa båda två och ska alltid ha samma pinne.. I dag sprang de som två parad hästar med samma pinne i munnen över ängarna, värmer i mattes hjärta att se dem båda friska och att de bara mår så bra!

I dag är det kvällsjobb på Arninge och innan dess ska jag och Cecilia träffas och träna våra tjejer. Har stora förhoppningar om en väldigt bra dag ;)

Läs hela inlägget »

När jag var barn och jag och min kompisar hjälpte en familj med deras westisar så tränade vi dem, eller ja vi tyckte att vi tränade dem. Vi sa ordet fot och om hundarna inte gick in i en fotposition så drog vi dem i örat... Inte hårt, men ändå, får erkänna att jag skäms fortfarande lite över det. Det som genomsyrade mycket av ägandet/hanteringen av hund då var dominans och inte alls så som jag själv tränar i dag. Sen när jag 2003 äntligen, skaffade min egna hund, Keiko. Så var det en sak som liksom hängde kvar sen forntiden.. Och det var -lär din hund att du ska kunna ta ifrån den matskålen medan den äter-
Trodde det rådet var dött och begravet eller ja jag hade hoppats på det. Kan inte tro att en del hundägare fortfarande får det rådet. Tänk dig själv följande händelse i ditt huvud. Du sitter på en restaurang och äntligen får du in din efterlängtade måltid, som du väntat och hungrig är du också. Servitören sätter ner din tallrik och du sätter igång att börja äta, mitt i alltihopa kommer servitören tillbaka och tar din tallrik ifrån dig.. Och nåde dig om du opponerar dig över det.. Men kom igen, nästa gång jag hör detta råd, föresten hoppas jag att jag aldrig mer gör det, ska jag tusan fråga, hur bygger detta ett ledarskap? Jag får erkänna att jag själv gjorde det med Keiko, för att jag trodde det var rätt och hade fått veta att det var så viktigt att hunden klarade av det. Låt hunden äta i fred för tusan. Hur många har inte sett sina små älskade vovvar stå där och smaska i sig det där ovskyvärda och sprungit mot dem och ropat -neeej Fido ät inte det där- Hunden är snabb som tusan att svälja, för inte tror dem att -aha tanten skriker nog till mig för att det här jag äter är inte bra för mig, utan snarare -shit tanten vill också ha den här delikata stycket jag har, bäst att svälja illa kvickt..
Jag säger inte att man inte ska försöka stoppa sin hund om den äter något som direkt kan vara farligt för den. Men vad gör det om de äter lite hästskit, inte ett smack, låt dem göra det om de vill. Mina kan smaska i sig alla möjliga saker utomhus, särskilt kattskit, det finns tidvis gott om det här, förutom efter att mina hundar varit och städat av. Och nej det är klart att jag skulle önska att de inte åt av de men.. ja nu gör de det och så är det bara ;)

Tack för ordet, ha en underbar helg!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Siri & Freja
Siri & Freja

Ja var ska jag börja.. I måndags var jag på väg från en konsultation i Tyresö. Det var ett mycket trevligt besök och jag känner att denna vovve med husse och matte kommer att nå dit de vill.
Gladeligen styrde jag hem för att tillbringa em tillsammans med mina egna vovvs.. I ledighetens tecken. Men.. livet hade andra planer, motorn kokade och jag blev ståendes aningens för många mil för att det skulle vara ett behagligt gångavstånd hem. Kan påpeka att detta senast hände i maj månad och då tog det mig ca 3 timmar att gå hem.. lagom förbannad, men trotts allt var det en trevlig promenad då hundarna var med. Snälla mamma, vet att du läser här mamma så tack :), ställde upp med utlåning av bil och support, vad vore man utan dem? 
Men denna gång slapp jag gå hem, hade sån tur att en bekant dök upp och han bogserade mig hem. Efter mycket om och men fick jag beskedet att vattenpumpen hade pajat och därmed är beslutet fattat, NU byter jag bil. Nu sitter jag med en hyr bil för att kunna ta mig till jobbet..no comment is needed.. 

I dag hade jag och Cecilia träning för Niina Svartberg, bokat sen tidigt i våras. Turen var med mig även i dag då jag och Siri åkte pendeltåg till Sollentuna centrum och där blev vi upplockade av Cecilia. Handen på hjärtat så var det faktiskt smidigare än att själv ta sig med egen bil genom stan och vidare till Alunda bk. Dessutom är det roligare med sällskap. Måste tilläga att jag är positivt överaskad över Siri på pendeltåget. Måste bara benämna detta ämne först innan jag skriver vidare.. När jag skaffade Keiko så "tränade" vi på att åka tåg och buss.. Man hör ord som miljöträning, är allergisk mot det ordet. Jag anser (och faktiskt fler med mig :)) att om hunden har en grund trygghet hos sin ägare så behövs det inte "tränas" på sånt.. Siri har åkt pendeltåg en gång tidigare i sitt liv, inte för att träna utan för att det bara blev så. Så i dag blev andra gången, hon betedde sig som om hon inte gjort något annat än åkt pendeltåg. Dessutom fick vi byta tåg vid t-centralen i stora staden men lilltjejen, min duktig fina tjej.
I vilket fall, åter till träningen, får nog krypa till korset och erkänna att jag var noll förberedd för träningen hos Niina i dag. Jag brukar ha en nedskriven plan.. Den senaste veckan har dock varit lite annorlunda så träningen har liksom hamnat långt ner på prio listan. Tog ut Siri en kort sväng i går och hon var komplett galen, inget ovanligt för att vara henne, underbara hund!
Eftersom jag har tränat för Niina i 3 år känner jag mig mer än trygg med henne och vi pratade lite och en plan formades i mitt huvud. Vi började med att titta på fritt följ och hann med att börja med det underbara gruppmomentet, platsliggning. Ganska länge har jag slagits med att få Siri och ligga med hakan i backen, problemet är att hon är nästan alltid hjärsig på träning och hon har en tunga lika lång som Gene Simmons i Kiss.. och den hänger alltid långt ut, korven <3 Det problem som uppstår är att hon har svårt att behålla hakan i backen flåsandes med tungan utrullad på gräsmatten *haha* det är faktiskt ganska roligt!
Men efter lite diskussion med Niina kom vi fram till att jag kommer att låta henne ligga med huvudet uppe, men vi ska jobba vidare med hakan i backen och så småningom kan hon det. Men det känns tråkigt att inte komma ut på tävling bara för att hon inte kan hitta tekniken att andas med tungan ute OCH ha hakan i backen, mycket för små jakt golden flickor att hålla reda på.
Övriga pass jobbade vi med kedjor, vilket hon, ursäkta vi, grejade kanon bra! Åter detta tjat om känsla, men shit vilken känsla. Min duktiga hund, tror fröken börjar landa. Vi hann även med att titta lite till på fria följet och metall apport med hopp. Jag är mycket nöjd med dagen och ville helst inte åka hem utan fortsätta träna. Men Keiko väntade hemma, så vi drog hem när klockan var slagen. På vägen hem stannade vi vid Godislunden, underbart ställe. Tur att man inte passerar där oftare. En riktigt fräsch godis affär. Perfekt att fylla på förrådet hemma. Cecilia körde mig till bil uthyrningsfirman där jag fick en jätte fin Ford Focus, med fungerande AC, woaw :)
Jag vet att Cecilia filmade vår träning så förhoppningsvis kommer jag att lägga upp det här i bloggen.
Kan inte annat än säga att jag är mycket nöjd med de duktiga instruktörer jag tränar för. Nu ska jag träna en del är tanken och i oktober är det dax för sista Team Top Six träffen.
Känner mig tokladdad, skit kul helt enkelt!

Allt gott, nu slänger vi oss i soffan och njuter av att vi är så bra ;)

-save the dog-

Siri på pendeltåget
Siri på pendeltåget
Läs hela inlägget »

Jag får ofta frågan i mitt jobb på djursjukhus och klinik. Finns det ingen annan träning man göra än att simma alt. gå i treadmill? Och självklart finns det en uppsjö av olika balans/koordination, styrke/fysträning och även kondition och uthållighetsträning som man kan göra. De hundar jag möter i jobbet har någon form av skada med sig i bagaget och det är väldigt viktigt att anpassa träning utifrån flera olika faktorer, nämligen, ålder, tidigare skada, nuvarande skada, fysiska förutsättningar, möjligheter för hund ägaren att utföra/göra övningarna/träningen. Egentligen är det fantasin som begränsar oss. 
Jag tänkte såklart att jag skulle ge lite olika exempel på olika övningar och träning.

Om vi börjar med koordinationsträning, olika balans övningar, här är skogen ett fantastiskt gym för våra hundar. Det finns allt från nedfallna träd, cavalettiträning, stenar, stubbar, kalhyggen, balansbräda, balansbollar, pilatesbollar mm. En hund med dålig balans från någon form av skada skulle tex ha väldigt svårt att balansera på en pilatesboll. Vi brukar börja att rekommendera en helt vanlig kudde som hunden står på. Och med hjälp av sina egna händer trycker man ner kudden runt om hunden och på så sätt skapar en väldigt enkel balansövning. För en hund med tex diskbråck eller en korsbandsoperation är denna övning perfekt att börja med. Har man en frisk hund, men vill jobba med koordinationsövningar så hjälper det hunden att få god kroppskontroll vilket är stor nytta i tex fjärrdirrigering, om man nu tränar lydnad dvs.
Ofta kan rörelserna vara obalanserade när hunden börjar med "nya" träningsmoment. Och har hunden en dålig balans och koordination så måste hunden öka spänningsgraden i muskulaturen vilket bidrar till minskad rörlighet och en sämre teknik.

En god vän sa en gång till mig, en av de sämsta saker människan kunde göra var att resa sig upp på två ben. Jag vet inte om det stämmer men i många avseende är det stora fördelar att ha fyra ben att fördela sin kroppsvikt på.

Vidare med styrketräning finns såklart både simning och treadmill träning, backträning även såklart här erbjuder skogen bra förutsättningar. Man kan även använda sig av olika hjälpmedel så som, viktmanchetter (fästes runt hunden bens), dragträning och klövjeväska. 
Den huvudsakliga målet med styrketräning är att engagera flera muskelfibrer i rörelsen, öka muskelvolymen och satsa på att bygga upp de muskler som behövs.

När det gäller konditions och uthållighetsträning, här kan ju även vi som hundägare vara aktiva i träningen och förbättra vår egen träning ;) Exempel här är, joggning, powerwalk, att bara röra sig fritt i skogen, cykla. Helt enkelt sådan träning där hjärta, lungor, blodomlopp och blodvolym påverkas. Det är i första hand i hjärta och blodkärl som effekten av konditionsträning sker, alltså inte i muskulaturen.

Det finns massor att skriva kring detta med fysträning och det skulle vara omöjligt att få med allt i ett blogginlägg.

Jag kommer framöver att blogga mer om detta och även visa filmer på olika övningar. 

Jag är själv väldigt noga med mina hundars fysiska träning. Men glöm inte att vila och att återhämtningen är minst lika viktigt som själva träningen.

Allt gott!

-save the dog-






 

Läs hela inlägget »

Första arbetsveckan gick snabbt och jag känner mig laddad igen. Än så länge är mitt jobb schema ganska lugnt, så vi passar på att träna :)
I fredags satt jag hemma och gjorde lite hemma jobb, sånt som samlas på hög och till slut måste tas tag i. På kvällen åkte jag och hundarna till Botkyrka bk och mötte upp vår träningskompis Sussie med jaktgolden tiken Vinna. Siri var som en het kastrull, helt super gasad. 2 timmar innan hade vi varit ute och power walkat så jag tänkte det kunde ta udden lite av hennes gas, men icke.. Vi började med en platsliggning och Siri låg och var så beredd på att få hämta sin boll, trotts att jag inte lagt ut någon.. det nästan pös ur hennes öron där hon låg. Lilla snälla Vinna låg helt blickstilla, så hon fick bra störningsträning.. Helt plötsligt fladdrade Siri upp med huvudet och försökte fånga Vinnas blick, som var orubblig, tack för det! Då blev jag lite sur på henne, varpå jag säger, ganska skarpt -Siri!!- Varpå Siri.. far upp som på en inkallnings signal och jag säger -ner- och Siri slänger sig ner, med hakan i backen, knäppa hund <3.. Jag hade lagt ut lite godisar framför henne som jag tror att hon på ett ungefär landade på.. Den där hunden.. Sen försökte jag sakta och lugnt gå upp med henne till bilen och det bara brann i hennes ögon -ge mig, ge mig!!!-

Hm.. nåt att suga på, vad jag ska ha för upplägg kring platsliggningen.. Får fundera. Åker till Niina nästa vecka.. tur ;)

Medan Sussie tränade Vinna fick Siri sitta i bilen. När hon sen kom ut var hon ungefär lika laddad och med en del nya tankar jobbade jag en hel del med mig själv för att inte få en dålig känsla och när passet var slut så var känslan härlig. Kanske inte det mest perfekta passet, men känslan är åh så viktig för mig.

Lördags morgon drog vi iväg för att träna jakt med ett helt nytt gäng i Knivsta. Det är en bit för oss att åka, men det var en mycket bra grupp med trevlig människor, så vi kommer definitivt att åka igen. Siri och jag var bara åskådare. Vi har aldrig varit i en sån stor grupp på jaktträning. Siri skötte sig över förväntan och det var riktigt roligt att se de andra förarna jobba med sina hundar. Långa snygga markeringar och linjetag med stop signal och dirrigeringar. Vi har mycket kvar där fröken Sigrid. Dock är ju passiviteten det viktigaste i jakten. Hunden måste kunna sitta still medan en annan hund jobbar och dummisar faller och komma ihåg vart de faller.. Vi hade fint väder och en härlig dag. Resten av dagen gick åt till att båda hundarna fick simma och vibbträna, själv belönades jag med kräftor :)

Jag har anmält Keiko till lite tävlingar men glömmer att betala in, fråga mig inte varför jag inte gör det direkt.. Men nu fick jag efteranmäla mig så 25/8 debuterar vi fortsättningsklass, ska bli skoj och tävla. Siri ska få följa med och få ett rejält störningspass :) I övrigt väntar september snart och vi har bla en en helg lydnadskurs, lite tävlingar och så börjar vå viltspårskurs. Spännande.

När jag satt och tittade igenom Keikos mapp, där vacc. intyg och annat finns, slängde jag även en blick i Siris mapp och tittade på protokollet från vår första tävling.. Det var en stekhet dag i början på juni och alla hundar var påverkade av värmen.. utom Siri såklart. Skrattar när jag ser domarens kommentar vid helhetsintrycket "Uppiggande" .. Tror väl jag det när den där korven kom.. Andra tävlingen står det under helhetsintrycket "Glad men sprallig".. Hm.. undra hur han menade då..
Älskar dig fröken Sigrid Plur <3

-save the dog-

Bilden är såklart tagen av bästa Lena Kerje
Bilden är såklart tagen av bästa Lena Kerje
Läs hela inlägget »

Lite ledighet behöver vi ALLA och vi har haft en underbart skön ledighet! I dag är vi hemma igen och i morgon blir det jobb. Känns kul, tur att man älskar sitt jobb!
Vi har badat, solat, tränat och umgåtts med vänner, gamla som nya och varit ute på upptäckts färder. Jag är helt klart nöjd! 
Min lydnadsträning med Siri har hängt lite på en skör tråd, men efter ledigheten är den nu i stället ett tjockare rep. Jag måste tacka både Heléne Lindström och Ditte Andersson för att de har hjälpt mig att hitta inspirationen igen så TACK tjejer!

Än är inte sommaren slut och augusti är en lugn jobb månad. Även fast hösten är en bit bort, läs långt bort, så har den redan börjat fyllas med roliga saker. Siri och jag ska bland annat gå en viltspårs kurs och så har vi en lydnaskurs en helg i september och sista träffen med Team Top Six gänget i oktober. Min tenta kommer jag att göra 2014 i stället. Så i höst blir det mycket plugg. Jag ska även gå lite fristående kurser på Albano Djursjukhus och hoppas komma med på en balansbolls kurs i höst. Tanken är att jag ska börja ha kurser i det. Förhoppningsvis både i egen regi och även kanske på Arninge Djurklinik.

Nu drar vi till havet en sväng, tjing!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Siri 7,5 vecka <3
Siri 7,5 vecka <3

Måndag fm och jag har ytterliggare en vecka ledigt framför mig, behöver jag säga att det känns underbart!
I helgen som var hade vi vår tredje träff med Team Top Six gänget. Vi träffades i Dittes lokaler i Motala i lördags morse. Upplägget för helgen hade vi fått redan innan, det såg ut som följer:


Lördagen kommer starta med ett kortare snack om er positiva utveckling sedan senaste tillfället. 
Sedan blir det ett pass där vi kommer fokusera på uppvärmning och entré på planen, samt även filma det var och en. Innan uppvärmningen kommer ni få göra ett valfritt gruppmoment. Utvärdering efteråt.
Efter lunch blir det två pass enskild träning.
Sedan lite prat om förarens uppgifter och uppgiftsmål därefter avslut.

Söndagen startar med en valfri momentkedja som filmas. Fokus på era egna uppgifter i kedjan. Därefter utvärdering och så fortsätter vi med ett pass valfri enskild träning innan lunch.
Efter lunch blir det ytterligare en momentkedja samt ett pass enskild träning.
Dagen avslutas med prat och diskussion kring belöningar och belöningshantering.


För mig och Siri var detta ett toppen upplägg, delvis för att ingång på plan har vi harvat med en del och inte riktigt kommit på rättsida med. Att bli filmad, åh så nyttigt! Kedjor är också något som jag gärna vill ha granskat. 

Innan jag började kursen T.T.S. sökte jag något/någon som kunde hjälpa mig med de bitar som jag inte fick till och då pratar jag inte om moment, utan helt andra saker, tänker inte gå in i detalj på vad det var/är men jag kan säga att på kursen fann jag vad jag sökte!
Kursen är inte bara praktisk träning och det var en stor del av det jag eftersökte. Hundträning är så mycket mer, i alla fall som jag ser det. Den har utvecklat mig enormt, på många plan både i min träning och i mitt privata liv. Och när det gäller Ditte och Heléne så känner jag att jag har hittat rätt när det gäller instruktörer. Engagerade till tusen, rara och trevliga. Och vill så väl att man utvecklas och glädjs också åt det. Det kommer att vara så tråkigt när kursen är slut, men jag kommer inte att sluta träna för dessa två. Jag har också haft turen att träffa nya träningskompisar som jag kommer att fortsätta träna med och som jag vet gärna hänger med på en för oss ihop satt kurs för Ditte och Heléne.

Men nu fokus på hur vår prestation var. När vi tittade på allas uppvärmning, på film efteråt, så kom en del saker fram som jag medvetet gjort utan att inse vad de gav. Ett stort problem vi har haft är att jag har haft svårt att vara tydlig mot Siri, i stället har det blivit en osäkerhet från min sida och Siri har svarat med att lämna mig och träningen.. detta framkom tydligt. Något jag tog med och bestämde att det inte skulle få fortsätta. Jag fick med mig många bra tips. På em på enskilda träningen började jag att träna för Ditte och valde att lägga fokus på fria följet och Siris sug vid vänster sida, fick många bra tankar med mig därifrån och hur jag i praktiken ska utveckla det. Känndes kanon! Sedan bytte vi grupper och jag körde ett pass för Heléne. Då valde jag att köra ingångar på plan och transporter. Heléne var på mig som en igel och jag fick bra med påminnelser av henne och det visade också ett bra resultat. Vi hann också med att titta på hakan i baken på plats i gruppmomenten. Något som jag slarvat med lite.. Måste lägga om min plan där :) När vi senare på em pratade om uppgiftsmål, som är väldigt bra för mig måste jag väl tvinga mig att inse. Kort och gott kan man väl säga -har man en uppgift så kan inte hjärnan klara av att tänka på andra saker- och med andra saker menar jag nervositet och tankar som kan skapa en osäkerhet och en dålig känsla. Vi fick i läxa att skriva ner en kedja med moment som vi skulle göra på sönd fm och även skriva ner våra egna uppgiftsmål. Min kedja bestod av, ett kort fritt följ, en transport till uppställande av sitt stanna kvar, en transport till en vanlig slät träapportering. Jag gjorde en helt annan uppvärmning än den jag gjort på lördagen, tydligare och mindre rörig. Det jag även gjorde var att jag lyssnade på musik under vår uppvärmning, oj vilken skillnad. Jag fick en häftig känsla i kroppen och det gav mig en kick, YES, som jag väntat på att det ska kännas så i kroppen när vi tränar lydnad. Det skedde en liten grej och det var vid ett tillfälle då Siri gjorde ett sk retriever hopp och lyckades slita ut headsetet ur mina öron, samma sekund tappade jag mitt fokus, samtidigt ropade Ditte att jag skulle in på plan om 50 sekunder.. Men jag lyckades hitta fokuset igen. Och jag kommer definitivt att ta med den sekvensen som en lärdom, att jag lätt kan tappa min fokus och min bubbla, en plan B att hitta tillbaka till den måste alltid finnas i bakfickan.. I alla fall.. Ingången på plan blev bra och även vårt fria följ, det känndes inte lika bra som det såg ut, också en lärdom att ta med. Vi diskuterade det efteråt och Heléne sa en bra grej att jag förmodligen blandar ihop en samlad och fokuserad hund med en oengagerad hund. Belöningen var en social belöning och till min förvåning tog Siri den bra, den såg ut så att hon skulle sitta kvar min sida och med klapp och uppmuntran talade jag om att det var skit bra jobbat. Fortsättningsvis hade jag full koll på mina uppgifter, under sitt stanna kvar hade jag planerat en godis belöning, en godis som kastades framför Siri strax innan jag lämnade henne, som jag sedan när jag gick tillbaka plockade upp och gav henne med ett omvänt lockande. Här la jag även in lite flörtande med henne, signaler som jag lärt in att hon är skit duktig. Jag hade en plan B på apporteringen, för det kunde finnas en risk att hon skulle tjuva. Men min känsla var, när vi ställde upp för apporteringen att hon inte skulle tjuva. Min uppgift var här att påminna henne att kvarsittet var det viktiga, för att springa och apportera är inget problem för fröken Siri. Hon satt bra med en rumpa kvar i backen. Efter apporteringen skulle hon få en social belöning där det var ok att hoppa upp för att sedan samlas ihop och vi skulle tillsammans gå av plan. Känslan var helt underbar och det kändes kanon. Efteråt då vi gick igenom våra filmer så var det så härligt att sitta där och se denna utveckling vi har gjort jag och Siri. Som Ditte och Heléne sa, den är milsvid från första tillfället. Både jag och Ditte fick tårar i ögonen och vad kan jag säga annat att jag var så stolt över vår prestation också att se hur glada alla var för vår skull!
Vad kan jag annat säga än att jag är så glad och stolt över min fina hund och så glad och tacksam över Ditte och Helénes hjälp, utan dem hade vi inte utvecklats så som vi har gjort!

Nu ska jag gå och sola lite!

Alt gott!

-save the dog-


 

Läs hela inlägget »

Nu är vi äntligen i stugan. Kom ganska sent i tisdags, då jag inte ville stressa + att vi stannade några gånger på vägen ner. Bland annat på Stadium Outlet i Nyköping OCH godisbron vid Nyköpingsbro. Tur att att det inte fanns när jag bodde där, då hade jag väl hängt där jämt :)

Redan igår kom min goa träningskompis Guffan hit. Guffan och jag har jobbat ihop, men tränade nästan inte alls tillsammans då utan har kommit igång först nu, typ 1,5 år efter att vi slutat jobba ihop. Guffan är pensionär och en riktig krutkärring och genomgo. Jag gillar henne på många sätt. Även fast det är så många år mellan oss pratar vi vitt och brett om det mesta i livet. Jag hade i förväg spanat in platser där vi tänkt vara och träna. Så vi fixade lite äggmackor och annat smaskigt och gav oss iväg ut i skogen. Vi började vid en ganska liten sjö. Definitivt ingen badsjö för männsikor men väl en perfekt träningssjö för två hundgalningar. Vi började med Siri, hon fick gå på två markeringar (markeringar ser ut som följande, föraren står med sin hund och en kastare = människa som står på vald plats och kastar en dummie eller fågel alt skjuter en fågel, vi kastade dummisar. Första markeringen var ganska svår och långt avstånd. Siri får info av mig att "du nu är det dax att hålla koll i luften för du måste se vart "det" landar så du kan hämta det åt mig" Egentligen behövs det inte då hon är så taggad, men jag använder mig av ordet "pass". Dummien landade bakom en mindre flytö av gräs. När jag skickade Siri så flög hon ut i vattnet och landade i en jätte dypöl som jag nästan trodde hon skulle sjunka ner i, den var tung att ta sig igenom, men hon kämpade på och simmade ut i det "vanliga" vattnet. Jag ville gärna hjälpa henne, vilket jag gjorde med rösten manade på henne att simma vidare i den riktningen hon var på väg och berömde.. Men Guffan sa efteråt att det störde hennne mer, Siri alltså, och när jag tänker tillbaka så minns jag att Gunilla, min uppfödare även samma sak när Siri var valp. Och det märkte jag själv också. Men hon jobbade på bra och kom tillbaka in, men ville gärna undvika att simma igenom dypölen på vägen tillbaka, men då jag visade henne att jag ville vart hon skulle simma in så tog hon dypöls vägen tillbaka till mig, fina hund! Andra skicket var ett likadant, men denna gång låg dummin mer synlig och jag la mig inte i Siris arbete. Sen fick även Guffans flatte, Bris, göra likadana skick. Och innan vi tog lunch så fick även Keiko gå på två kortare skick, vilket han såklart klarade galant :)

Lunchen intogs på en trästam där i vår fina skog, där förövrigt Guffan hittade ett av skogens guld och då menar jag inte kantareller utan HJORTRON. Guffan är en frilufts människa ut i fingerspetsarna, hon älskar att vandra i fjällen. Och när vi ses frågar jag henne en massa om olika växter och fågelläten och hon berättar gladeligen. I dag lärde hon mig att kviga är en ungko, som inte fått kalvar än.. Bara de ;)

Efter pausen bytte vi platser, vi stog på varsin sida av den lilla sjön. Det krävdes bra med balans att stå på de flytande grästuvorna, på vissa ställen gungande hela gräsplätten, som lustiga huset. Då började vi med en markering på en av de mindre flytöarna (med flytö menar jag öar som sjunker om man går upp på dem, flytande gräsplättar). När Siri nästan var framme hos mig med dummin kastade Guffan en ny dummie, nästan där den andra legat fast i vattnet. Tanken var att Siri skulle få gå på ett linjetag, dvs dummin ligger ute, hunden ser inte kastet, utan man visar dem en linje, med en hand, så info till hunden är "följe denna linje rakt ut så hittar du en dummie". Siri var snabb ut på linjetaget och det var en ren chansning från mig då vi nästan bara jobbat med linjetag som hon sett att jag har lagt ut dummien på, det som gjorde det ändå ganska lätt var att hon redan gått en gång på samma linje. Jag kom på att jag borde tagit med kikare för att det var som sagt lite avstånd, inte jätte avstånd men tillräckligt för att inte se arbetet med huvud och nos, men jag såg att Siri vid ett tillfälle sträckte högt upp med halsen och försökte få in vinden i näsan för att hitta dummin. Hon jobbar på så himla fint. Även Guffans Bris fick göra samma skick och även Keiko. Vi bestämde att köra en till sista markering med Siri som hamnade på en av flytöarna, men lite ifrån det områden vi jobbat med tidigare. Detta skick gav mig en rejäl adrenalinkick, vilket skick, det var så snyggt så jag bara dog, både jag och Guffan tittade på Siri med en avund i blicken vilket hon givetvis tyckte hon förtjänade. Det är så roligt att se henne jobba. Hon är en riktig arbetsmaskin, slutar inte söka, ger absolut inte upp. Tänk att jag fått denna underbara lilla Plur.

Efter vattenarbetet hade vi spanat in ett kalhygge för lite sökträning. När vi vallade av rutan i den ganska branta terrängen gick vi båda i sport topp och våra Lundhags brallor, det blev så varmt och blåste nästan inget alls. Rutan bestod av kuperad gräsäng med mycket stenar och gropar och ett berg på vänster sida. Vi la totalt ut 10 dummisar. Siri fick börja, hon fick gå tre skick. Tidigare när jag kört sök har det inte alls varit så strukturerat och Siri har kommit in med mer än en dummie vid några tillfällen. Hon jobbade på bra och tog en dummie som var precis på nedre linjen av sökrutan och som hängde på en rotvälta. Det var skoj att se henne jobba kring den, för hon hade den i näsan, men greppade inte att den var ovanför marken, men hon lyckades fint kroka av den från grenen den hängde på. Sen fick Bris gå och även Keiko, Bris började bli lite trött men Keiko höll god min i den ganska tuffa terrängen. När jag trodde att vi bara hade en dummie kvar skickade jag Siri, helt plötsligt hur jag Guffan ropa -men Lotta det ligger 10 dummisar här! Men jag var övertygad om att det låg en kvar därute, men jag fick inte upp Siri på den höjden... inte så konstigt för det låg ingen där, min kloka flicka.

Jag är så glad i min fina hund, visst vi har massor kvar att jobba med om vi nu ska starta på WT eller jaktprov. Jag vet inte ens om det någonsin blir av. Men shit va roligt det är, slår nästan lydanden, vem vet kanske det bara blir jaktträning framöver.

Vi var klara runt 18-tiden på kvällen och efter att hundarna fått bada av sig åkte vi tillbaka till stugan och startade grillen och korkade upp en flaske rosévin. Åh va gott det var. Till dessert grillade jag marsmallows och banan med polkagrisglass, det var ljuvligt, pricken över iet hade varit ett glass baileys med is, men det blev pulver latte machiatto. Sen satt vi och pratade om livet och andra viktiga saker. Vi kröp i säng ganska tidigt, Guffan skulle vidare med sin Västgötaspetsar på läger i dag, så hon fick åka hem och byta hundar. I dag tar vi det lite lugnt och bara är. Jag har jobbat lite nu på fm, ska göra en sak till efter detta sen blir det slö och slapp. I morgon åker vi på tredje träffen med TeamTop Six gänget, så då blir det lydnad för hela slanten.. Hm.. Vill ju träna jakt ju :) I helgen kanske pappa kommer för att nattfiska kräftor. Säger inte nej det, det är ju hans stuga och jag älskar ju kräftor, även om jag tycker det är grymt att koka dem levande... Håll utkik för uppdatering efter helgens lydnadskurs, för det kommer i nästa vecka!

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

From i dag tar vi lite ledighet. Om ni önskar komma i kontakt med mig, Lotta, under perioden 23/7-4/8, så kontakta mig via mail. Jag kommer hålla bloggen uppdaterad under ledigheten. Det blir inte bara att ligga på sofflocket utan det är en hel del hundträning inplanerat, både lydnad och jaktträning. Men slapp och slö också. Har haft en rätt tuff period med jobb sen senaste ledigheten och kroppen behöver vila, så det är bäst att lyssna på den ;)

Jag vill i dag passa på att lägga in ett extra slag för metoden jag lever med och även jobbar med. Vill man inte ha hjälp med en konsultation kan man läsa och lära sig ganska mycket.

Läs mer här>















 

Läs hela inlägget »

I bland hör jag hundägare som pratar om hundar de har haft tidigare, men som inte finns i livet längre.. Jag är övertygad om att det var ett tufft beslut när den dagen kom, men kanske också en lättnad... Det jag menar är hundägare som ibland benämner dessa hundar som "det var något fel i huvudet på den hunden". Jag tycker det är lika sorgligt varje gång jag hör det.. För var det verkligen det? Eller var det människan som ställde till trubbel och hunden plockade fram det där beteendet, det som vi tolkar som "fel i huvudet".  Jag vet inte några procent, men för många år sen när jag gick en instruktörsutbildning pratade vi om hur mycket som var arv och hur mycket som berodde på uppfostran, hur hunden till slut blev. Jag är övertygad om att om Keiko eller Siri hade växt upp hos någon annan, hade de varit helt andra hundar!
Keiko hade lätt kunnat blivit en hund som "det var fel i huvudet på". Jag har tom haft en kompis som sa det till mig en gång.. Vi är inte vänner längre, fast av helt andra anledningar.
Åter igen, när jag gick min instruktörsutbildning, jag kommer ihåg på dagen som Keiko började morra på människor. Jag kom till lokalen där kursen var och vår lärares man kom och detta var en man som Keiko träffat mycket. Min lärare sa sen, samma dag, "i nuläget vågar jag inte röra honom, för då tror jag han bits". Jag är glad att hon inte rörde honom, för jag är också övertygad om att han hade bitit henne. Jag var förkrossad, men trodde aldrig att det var något fel i huvudet på honom, men jag förstod inte varför han gjorde som han gjorde och det gjorde mig förvirrad och förtvivlad. Samma "vän" som sa att Keiko inte var frisk i huvudet, sa också att jag aldrig skulle kunna skaffa en till hund eller skaffa barn, för Keiko skulle bita dem. Åh vad det gjorde ont, men jag trodde hon hade rätt, i dag vet jag att hon hade fel..

Vad är det då som gör att dessa hundar får denna stämpel? Jag tror är när de har ett beteende som vi inte kan förklara. Jag tror tyvärr att det är vårt sätt att vara mot hunden som lockar fram dessa beteenden. Alla födds vi med olika förutsättningar och olika möjligheter. Vissa är födda till ledare andra är födda till följare. Dessa hundar som föds och är potentiella ledare är starka individer och i vår värld (läs människans värld) tolkar de vårat betende helt annorlunda än vad vi tycker att de borde.. Det vi glömmer är att hunden och människan är två olika arter med olika behov och det finns ett upphov av individer. 
Mina hundar har väldigt olika personligheter, Keiko har ett stort personligt space, inte många han släpper innanför det, medan Siri.. hon har nog inget personligt space alls.. Siri kan skälla i bilen om någon kommer för nära eller om hon vill ut, inte hysteriskt men lite grann. Keiko skäller nästan aldrig i bilen. Keiko rusar ut till köket när han tror att det är dax för mat, medan Siri har inte alls bråttom, knappt hon kommer ibland. Keiko blir väldigt stressad om det knackar/ringer på dörren, Siri bryr sig inte så mycket, fören personen kommer in. Keiko tycker det är ganska obehagligt när jag låter irriterad på rösten, Siri bekommer det inte speciellt mycket. Jag skulle kunna fortsätta. Men jag tror du förstår.

Kanske är det dax att ha lite mer respekt för hundens sätt att se på livet?

Allt väl!

-save the dog-

Siri och Keiko tidig vår -10
Siri och Keiko tidig vår -10
Läs hela inlägget »

Har man läst min blogg regelbundet så har man säkert förstått att jag ger mina hundar färskfoder. På detta sätt har jag full koll exakt på vad de får i sig. Vet du vad din hunds mat innehåller och vet du vad ingredienserna är för något?
Det finns ju mängder med olika märken av torrfoder och varje märke har en uppsjö av olika sorters torrfoder, och tycker man färskfoder är en djungel så skulle jag nog säga att torrfoder är en ännu värre djungel. Ger man torrfoder och förlitar man sig på att de stora tillverkarna gör "rätt" typ av mat till hunden.. då är man ute och cyklar.. Har tittat runt lite på nätet och jag har gått foder kurs för några av de större foder företagen. Tittar man på innehållet så kommer här en rad av de olika ingredienserna, lite enklare förklaringar inom parentes):

  • Chickory rot (?)
  • Organiska alger
  • Choline Chloride (salt)
  • Fänkål
  • Korn
  • Majsmjöl
  • Majsgroddar
  • Myntablad
  • Kamomillblommor
  • Bryggerijäst
  • Betfibrer (socker)
  • Torkad fjäderfäprotein
  • Potatisflingor
  • Cellulosa (trä)
  • Pumpa
  • Tranbär
  • Vetemjöl
  • Sillmjöl
  • Bockhornklöver
  • Sojaolja
  • Mannan oligosakkarider (socker)
  • Svarta Vinbär

Jag skulle kunna fortsätta men hoppar det, utan har också kollat på vilka typer av foder det finns och vilka de vänder sig till:
  • Allergiska hundar
  • Allergiska små hundar
  • Allergiska hundar
  • Allergiska hundar kaloriesnål
  • Skin variant
  • Skin variant för liten
  • Skin variamt för junior liten 
  • Magfoder med lite fett/vanligt/ ung hund
  • Urinsten
  • Urinsten låg fetthalt
  • Leverproblem
  • Hjärtproblem
  • Tandfoder
  • Foder för uttorkad djur
  • Konvalecense foder
  • Foder för hundar som behöver bli lugan
  • Bantningsfoder
  • Behålla vikten foder
  • Kastrerad hund
  • Kastrerad vuxen, liten hund
  • Kastrerad stor, vuxen hund
  • Kastrerad ung hund
  • Kastrerad ung hund, modell stor hund
  • Kastrerad vuxen hund, modell stor hund
  • Valpfoder
  • Vuxen, modell liten hund
  • Småhundar, tikar
Känns lönlöst att fortsätta.. Do I make my point? Vi som jobbar med Amichien Bonding säger ofta - it´s a dog it is as simple as that-

Jag vet också att ett större foder företag har gjort ett torrfoder för hundar som aldrig går ut, utan gör sina behov inne. Detta foder företag säger också att just det torrfoder säljs inte i Sverige, precis som om det skulle vara ok då??
Många säger också till mig, men tar det inte tid att fixa maten? Är det inte krångligt? Jag har ingen frys?
Jag ska börja svara -Nej det tar inte så mycket mer tid än allt annat här i livet. Hur menar du krångligt, på vilket sätt? Men köp en frys då!
Torrfoder är tillverkat för att göra det lite lättare för hundägaren och priset betalar våra djur. Det finns mängder med erfarna människor som kan hjälpa till att sätta ihop en meny till den som vill börja med färskfoder. Det finns också färskfoder som är sk helfoder, man kan kanske börja där. Tyvärr innehåller de lite saker man skulle välja bort om man fick. Personligen tycker jag det är lika kul att fylla hundarnas frys som att beställa hem och prova nya kläder :)

Nåväl, kolla gärna vad din hunds torrfoder innehåller och ta reda på vad alla ingredienserna är för något. Bara för skojs skull ;)

Allt gott!

-save the dog-
Keiko med en födelsedagspresent :)
Keiko med en födelsedagspresent :)
Läs hela inlägget »

är ingen rolig historia. Sån tur är har det inte draddat mina hundar. Men väl en av mina nära vänners hund. 
Det är vanligast på stora hundar och jätteraserna, ex Grand Danois, New Foundland, Sennenhundarna, Greyhound; Skotsk Hjorthund, Irländsk varghund. Men det kan också drabba små hundar. En del individer har ockå mer bengäenhet att få magsäcksomvridning. Tillståndet är akut och det är bråttom in till djursjukhuset. Det som sker är rätt och slätt att magsäcken roterar antingen fullständigt eller partiell rotation. Detta tillstånd innebär att magsäcksinnehållet inte kan passera åt något håll, magsäcken utvidgas ganska snabbt och hundens mage blir gasfylld. Detta är smärtsamt för hunden och ofta kräks de. Andra symtom är att hunden ofta blir orolig och gnäller har svårt att ligga still. Man kan knacka eller knäppa med fingrarna mot buken så låter det som en trumma. Hunden får också problem med andning och cirkulation och drabbas av chock. Detta är inget tillstånd man avvaktar med, risken finns att hunden avlider. Operation är det enda alternativet det är också ofta lång eftervård och det är vanligt att hunden får vara kvar flera dagar, på djursjukhuset, efter opertionen.
Numera så förankrar man magsäcken så att det inte kan ske igen. Men som jag har förstått är det inget 100% skydd för ytterliggare en magomvridning, men risken minskas.

Hur undviker man det då? Ge inte hunden mat direkt efter avslutad aktivitet eller nära inpå aktivitet. Undvik också att hundarna leker efter att de ätit. Dessa tips är de generella. Jag försöker alltid tänka på detta. Men jag vet också att min kompis är minst lika noga som mig, men ändå drabbades hennes hund, så var försiktig!

Nu drar vi snart iväg på träning med Cecilia och Freja, sen är det kvällsjobb på Arninge Djurklinik.

Allt gott!

-save the dog-

Keiko
Keiko
Läs hela inlägget »

Så har redan en ny arbetsvecka kommit till ända. Förra helgen var Siri och jag på sommarläger hos Heléne Lindström och Ditte Andersson.
Vi träffades på fredags em och det var en ganska blandad kompott av hundar, eller ja kort och gott kan man väl säga att det var border collies, aussisar och retrievers. Representanter från retrieverna var jag med Siri och en flatte och en jaktlabbe. På fredagen hade Heléne och Ditte gjort en bana vi skulle följa, eftersom jag varit med om deras banor förut hade vi det lite förspänt. Siri skötte sig överförväntan och jobbade på mycket bra, även jag faktiskt, skötte mig alltså ;) Lördagen hotade med regn så vi började ute med praktisk träning. Vi var totalt 12 deltagare så blev vi indelade i två grupper. Lördagen hamnade jag i Dittes grupp. Alla hade 15 minuter var att välja vad man ville jobba med. Jag valde att börja med att lägga fokus på följsamhet och frittfölj. Jag har klurat lite på vårat ff (fritt följ) eftersom det har känts lite tråkigt. Jag har varit lite feg med belöningar eftersom Siri lätt blir lite för het om jag belönar med lek och kamp. Jag har valt att börja belöna henne med boll, fast på lite annorlunda sätt, hon får sätta sig och sedan får hon bollen av mig, men måste sitta kvar sen sätter jag mig på huk och med röst och klappar talar om för henne hur bra hon är (fast det vet hon i och för sig redan..) Jag har också försökt att släppa loss lite, om jag får uttrycka mig så, med det menar jag att jag varvar med att ha henne i fotposition samt att gå nos mot näsa, kort och gott jag backar och hon följer mig. Jag fick fina ord från Ditte och hon tyckte att jag och Siri jobbade på bra. Kan inte understryka nog hur skönt det är att träna för någon som jag trivs så himla bra med, jag har verkligen hitta hem när det gäller både Ditte och Heléne. Efter lunch la vi fokus på fjärr. Siri har alldeles för mycket framåt tänk, inte så förvånad iofs. Jag har försökt på många sätt att lära henne backa men hon bara sätter sig och min fantasi tog slut helt enkelt. Men det gjorde inte Dittes ideér :) Vi har nu börjat att lära Siri backa uppför en trappa. En genialisk idé, inte bara ur perspektivet backa för hon får svårt att sitta då, utan också ur fystränings synpunkt. Vi jobbar på med det och så småningom är tanken att hon ska kunna backa flera steg upp för en trappa, det kommer på film :) Senare på em hade vi lite teori. Jag gillar det med tjejerna att det är en del prat och tankar också. Heléne som är utbildad inom mentalträning pratade om uppgiftsmål, dvs vad har jag för uppgiftsmål, vi är ju ett ekipage, hunden har uppgifter och det har jag med. Så nu så, fick med mig mycket bra från den föreläsningen. Tillägas bör att jag har hört detta om uppgiftsmål tidigare, men aldrig tagit till mig något om det tidigare, hm undra varför?
Söndagen fick min grupp träna för Heléne. Jag började med att få tips och tankar och idéer om att jobba med att varva mellan hög intensiv aktivitet och låg intensiv aktivitet, tanken är att i framtiden kunna genom ett kommando handtecken/rörelse kunna hjälpa Siri att landa efter ett spring moment inför ett lugnare moment. Träningen gick inte ut på att göra dessa moment utan göra enkla övningar, belöna dem ganska högt, med kamp, lek och spring för att sen bryta och helst att Siri lägger sig frivilligt. Jag började fundera på vilka ord jag kunde använda mig utav och fick en bra idé från en av tjejerna, on och off kommer det att bli. Så det spinner i vidare på. För Siri att gå från ett lugnt moment till ett intensivt moment kommer aldrig vara ett problem däremot. Det jag gillar STARKT med Heléne och Ditte är att när man tar upp moment man vill ha hjälp med så är tipsen man får inte alltid kopplade till att man gör övningar som är som momenten och att de är så otroligt peppande och väldigt trevliga. Jag har ju turen att få träffa dem igen i slutet på juli, lyllos mig :) På em ville jag lägga min tid på fritt följ, fick bra tips när det gäller starter, så otroligt viktiga faktiskt och så bortglömda. Våra har inte varit bortglömda de har varit obefintliga :) Men nu så.. Belöning med boll under armhålan och med Siri i koppel, för att hon inte ska dra iväg för långa repor. Sen ska vi nu ett tag framöver starta med en vänstersväng, för att få bak henne lite. Jag har också bytt belöningspunkt i ff och fick med mig lite nya tankar. Så nu börjar ff kännas lite häftigt igen. Jag gillar egentligen det momentet ganska mycket och har också en väldigt klar bild av hur jag vill att det ska se ut. Lite på gränsen till explosion, nej men skämt å sido jag vill att det ska vara flaschigt :) och roligt att se på och kännas häftigt inte något jag bara måste ta mig igenom.

Nedan är lite blandade bilder från helgen, enjoy! Bilderna på mig och Siri är tagna av Kajsa Fagerström.
Nu tar vi fredag kväll!

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Kan inte låta bli att uppdatera bloggen när tid finns.. Även fast planen var att bara vara denna vecka, ja ja :) Nu är vi på landet i alla fall, med landet menar jag min pappas sommarställe, min oas, jag njuter av att vara här!
I går hade vi en skön och stillsam dag, då regnet vräkte ner. Först på em lättade regnet och vi gav oss iväg på en långpromenad och upptäckte massor av nya promenad vägar och stötte bla på en räv, hittade en fin gul kantarell, mötte kossor, plockade smultron och badade. Hann även med att träna båda hundarna ett ganska kort pass. Keiko ska ju tävla nästa vecka och jag kan inte skyltarna i den nya klassen... Vi tävlar i rallylydnad och är numera uppflyttade till fortsättningsklass, spännande.
Nu verkar äntligen solen komma så vi ska snart ut igen och upptäcka nya vägar och gå och bada, ja hundarna i alla fall. Jag är fortfarande förkyld, fast på bättringsvägen, och vill inte att skräpet kommer tillbaka.
Jag går ofta och funderar på vad jag skulle kunna blogga om och dagens ämne känns högaktuellt, både ur hundträningsperspektiv och ur människoperspektiv, fast på helt olika sätt..
 När jag tränar mina hundar vill jag att de ska ha en förväntan på vad som komma skall, inte bara en förväntan på en eventuellt kommande belöning utan också på vad vi ska hitta på för roligt moment/övning/tricks eller vad vi nu ska kalla det för. Lite som -vad ska tanten hitta på nu då-. Jag vill gärna se "det" i deras ögon och när vi tillsammans gör det vi ska på rätt sätt så kommer det en bekräftelse, från mig iform av en belöning, på att -det var det här tanten ville att du skulle göra- och ett -ahaaaa- hos mina hundar -jag förstår, häftigt-. Utan den glöden saknas något i hela träningen.
I lydnaden har jag ett ord ofta i kombo med en rörelse för att informera Siri om att -detta är nästa moment-, så hon vet vad hon skall göra, minnesbilden påminner henne om vilket moment som kommer härnäst. Så när väl kommandot väl kommer ska hon kunna utföra momentet utan att behöva tänka. I rallyn fungerar inte det eftersom man hela tiden följer en bana och har inga naturliga pauser mellan momenten.
Därför gillar jag förväntan och bekräftelse i min hundträning. Anser att det är en bra grund till lyckad träning.
Men då till det andra perspektivet, människan. Ofta har vi en förväntan på andra människor, som vi är i relation med, antingen som vänner eller släkt eller partner. Vad har vi då för förväntan på dessa människor runt oss, utifrån min erfarenhet, en ganska hög förväntan och ett enormt bekräftelsebehov och det är väl egentligen inge fel i det, eller är de det? Det stora problemet är oftast att den människan som vi har dessa behov utav inte har en aning om det. Reslutatet blir att vi istället blir besvikna på dem, för att de inte lever upp till den förväntan vi har på dem, för de har ingen aning om att vi går omkring och förväntar oss en massa saker av dem inte heller att vi önskar deras bekräftelse på what ever det kan vara. Och reslutatet blir så fel. Frågan jag ställer mig, varför har vi så stora förväntningar på andra människor? Och jag vet faktiskt inte varifrån det kommer. Det finns säkert dem som aldrig haft någon förväntan på en annan människa, jag är inte en av dem. Men jag har börjat fundera på om det verkligen är så bra att gå runt och förvänta sig en massa saker eller om det kanske inte är dax att kunna börja bekräfta sig själv, känns mer ekonomiskt så ;)
Något jag börjat jobba med ofta så fortsättning följer :)

I morgon börjar sommarlägret för Heléne Lindström och Ditte Andersson, känns så skoj. Har en stor förväntan ;)

Allt gott och hoppas solen lyser på dig!

-save the dog-

Positiv förväntan av Embla som jag mötte förra året som läger hos Mona Kjernholm, Embla ägs av  Annetts Bonderup Olsen som bor på Bornholm, Danmark
Positiv förväntan av Embla som jag mötte förra året som läger hos Mona Kjernholm, Embla ägs av Annetts Bonderup Olsen som bor på Bornholm, Danmark
Läs hela inlägget »

From den 25/6-1/7 tar vi lite välförtjänt ledighet!

Läs hela inlägget »

Äntligen är väl denna jobbiga vecka över. Fast den blev inte så jobbig som jag trodde från början. Dock har jag bluvit genom förkyld och är total däckad, usch!
I Fredags åkte jag och en min jobbarkompis, Sofia, till Albano för att gå foderkurs. Själva innehållet hade verkligen känts lockande, näringslära. Tyvärr hölls det utav en av de större foderföretagen som såklart refererade allt till sina egna produkter, såklart kanske. Personligen vill jag lära mig mer om näringslära, inte om ett specifikt foder.. Men man kan inte få allt. Jag träffade några av min gamla jobbarkompisar från Albano, jag jobbade där -06. Det var verkligen jätte kul att se dem, vi hade jätte trevligt tillsammans dessa dagar. Jag och Sofia samåkte och hade nog ganska samma åsikter om sammanfattningen, vi fick dock fina diplom, som kommer att användas i ansökan om legitimationen.

Hundarna var tvungna att följa med hela lördagen, men det funkade bra. Efter kursdagen åkte jag för att hälsa på en av mina bästa vänner, Elisabeth som jobbade på Almåsa, vi satt och surrade ett tag, det var så kul att ses, tyvärr blir det alltför sällan. Efter ett tag var hon tvungen att gå tillbaka till jobbet, jag tog med mig hundarna till en strand och lät dem bada, vilket de njöt av i stora drag. I dag hade jag träning inplanerad med Christel och ärligt så var jag lite tveksam till hur jag skulle orka. Men på fm fick jag ett sms av henne att hon var sjuk.. kanske det bästa. Så det blev soffläge hela dagen, kollandes på lydnads SM, live sändningar via webben, kanon bra, när det fungerade. Nu har jag plockat lite här hemma och pulat ihop en film från igår, tänk att det är så skoj att göra dessa filmer. Nu ska jag snart gå tillbaka till soffan med en förhoppning om att jag mår lite bättre i morgon. Som tur var är det en kort vecka, sen nästa vecka är jag lite ledig. Skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar :) Hoppas komma igång med träningen av hundarna, tyvärr har den blivit lidande när jag jobbat så mycket. Siri och jag ska snart gå kurs och jag och Keiko ska tävla, så ojojoj nu måste vi komma igång igen!
Hundarna är sköna tror de har sovit mer än mig i dag :)




Allt gott!




-save the dog-

Läs hela inlägget »

För en herrans massa år sen när jag var barn och var på ridläger träffade jag en tjej som var vegetarian. Hon berättade hemska historier om hur djur behandlades, hennes mamma jobbade dessutom på djurens rätt. Jag for hem och sa till min mamma att jag skulle bli vegetarian, detta utan att ha en aning om vad det innebar. Jag tror denna period varade några dagar, sen föll jag i köttfällan igen. Helt enkelt för att jag saknade mammas tjälknöl.. Så mycket var de värt..
Men så när jag började jobba inom restaurang tyckte jag att jag åt så mycket kött hemma så jag bad att alltid få fisk på jobbet och vips så kallade jag mig vegetarian, fast jag åt leverpastej på frukost mackan. En av kockarna på jobbet påpekade det för mig när jag bad att få vegetarisk mat till lunch.. Sen började jag på Kulturama och hade en klasskompis som var vegetarian, trots att jag hade svårt att sluta äta kyckling bestämde jag mig för att sluta äta kött. Fisk behöll jag dock i kosten. Nu var det över 10 år sen jag åt kött. Men för det har jag inget problem att hantera kött, då tycker jag maskar och larver är äckligare.
Sen många år tillbaka har jag gett färskfoder till hundarna och numera köper jag köttkorvar (Emmzo) och tillsätter vitaminer och mineraler (Standardts). På Facebook är jag med i olika grupper med hundägare som Barfar (Biologiskt anpassad föda) sina hundar. Genom de övriga medlemmar som är med i dessa grupper har jag förstått att City Gross i Kungens Kurva har ett stort utbud av bra hundmat. Så i dag när jag varit på en föreläsning på Södra Djursjukhuset tog jag en sväng förbi City Gross på vägen hem. Hallelulja va grejer de hade! Jag köpte med lammben, kotlettrens, flatbones, biffsenor, köttben och oxhjärta, fyllde en hel papperskasse. Till mig själv köpte jag en glass och våtservetter att ha i bilen :)
Väl hemma blev hundarna glatt överaskade när jag släpade in papperskassen med kött. 

När Siri var mindre åt hon inte alltid upp sin mat. Jag tyckte det var lite jobbigt men tog tag i det en dag så problemet löste sig. Hon har inte heller uppskattat att få ett färskt köttstycke, ursäkta (!!!), i munnen. Keiko har smaskat i sig hennes delar glatt. Har köttet varit kokt däremot har hon gärna tagit det, för att inte nämna grönsaker, alla sorter, har hon glupskt ätit. Hon har nog missat lite att hon är köttätare.. Men nu sen en tid tillbaka, jojo hon är värre än Keiko och han är glupsk. Mat har fått ett större värde. Så nu för en stund sen när stod och paketerade allt kött fick såklart hundarna smakbitar. Jag trodde Keikos ögon, se nedan, skulle ploppa ut ur huvudet. Kan väl sammanfatta att min shoppingtur av kött var lyckad.

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Siri sommaren -10
Siri sommaren -10

I dag for jag och min kompis Gunilla med sin Bris till Rimbo för att träna jakt hos Eva Thoren-Söderström. Detta är första gången vi åker dit som Siri har utvecklats lite, troligen för att vi har tränat mer :)
Siri var ganska lugn, när vi kom dit, för att vara henne. Vi tog med båda hundar upp på kalhygget. Siri och jag jobbade med vårat jaktfot på vägen upp. Hon hade börjat förstå vad som komma skulle.. Resultat blev att hon blev lite uppskruvad. Men vart efter vi jobbade på blev hon lugnare, för hon var tvungad att börja tänka. När vi var på den tänkta platsen började vi jobba med ett mindre närsök med välgömd dummie, Siri jobbade på bra men tanken från Eva var att vi skulle få hundarna att jobba mer med nos och mindre med ögonen. Sedan fick vi backa en bit och Eva droppade en dummie, men plockade upp den, för på samma plats låg det redan en dummie men välgömd, på samma ställe där vi just kört närsöket. Även här jobbade hon lite mer med ögon än nos, men kopplade snabbare över till nosen. Gunilla fick göra samma saker med Bris och Bris som är mer erfaren och mer tränad fick göra det hela lite svårare, hon jobbade kanon fint. När hon vill har hon ett fantastiskt arbete. Sen gick vi vidare och fick skicka hundarna på varsitt linjetag. Ett linjetag, för den icke insatta, är när man lagt ut en dummie, som hunden inte sett att man lagt ut och sen är tanken att man som förare ska peka med handen visa den tänkta linjen hunden ska gå på, med det menas att hunden ska gå rakt ut mot den utlagda dummin, inte ta några omvägar, budskapet är kort och gott, spring rakt ut så kommer du att hitta något häftigt där (dummien). Jaktträning är otroligt självbelönande för våra hundar och det är en fröjd att se dem jobba. Det visade sig att jag tränat lite för snällt/enkelt. Det var nämligen buskig terräng och precis framför oss hade vi en hög med större stenar, Siri valde att börja leta där, hon tog alltså inte den informationen hon fick alldeles gratis av mig.. Eva sa att vi måste jobba i mer kuperad terräng och inte bara på plana fina ängar med tänkta korridorer.. Men efter lite förändringar av position, dvs vi gick förbi stenröset fick vi till ett bra skick. Siris dummie låg dessutom ganska synligt medan Bris dummie var gömd. Men det klarade hon bra även om också hon hade svårigheter att ta sig förbi stenröset. Sen jobbade vi med några markeringar, markeringar innebär att man har en kastare som står på valt avstånd från hunden och föraren och på signal kastar ut en dummie som hunden då ser och ser vart den landar, här visar man inte hunden vilken riktning den ska åt, för det vet den redan :) Evas kommenatar efter Siris markeringar var -Hon är en fantastisk markör- kändes fint i hjärtat. Man kan också kasta ut två markeringar på en gång, men Siri fick gå på en enkel. Vi började också titta på stopp signal. När man tränar retriever använder man en visselpipa och har olika signaler för vad hunden ska göra, de flesta tror jag har ganska lika, två korta visslingar för inkallning, ett längre blås för stop signal och här kommer jag även att använda handtecken, sen har man också ett visselljud som informerar hunden att nu är du nära dummin, fortsätt leta där du är. Vi fick med oss mycket bra träning båda två. Och jag har massor med ideér hur jag ska jobba vidare och utveckla träningen. Precis när vi var klara så drog svarta moln in. Och vi hann precis sätta oss i bilen innan himlen öppnade sig. Tror både jag och Siri hade kunnat stanna kvar och fortsatt, det är så roligt att se dessa hundar göra det dem är födda till att göra. Tanken slår mig ibland, ska jag sluta med lydnaden och bara satsa på jakten.. Men av någon anledningen bestämmer jag mig aldrig för en det ena en det andra så vi fortsätter väl med båda. Nu ska vi snart på sommar läger för Heléne Lindström och Ditte Andersson, detta veckan efter midsommar. I slutet på juli är det Team Top Six träff igen och september går jag en helg kurs för Heléne och Sofia Edlind. Jag har aldrig tränat för Sofia men jag har träffat henne i många hundsammanhang så jag tror det blir kanon. Hon är otroligt go och ödmjuk som person och det ska bli kul att höra vad hon säger om Siri. Vi ska såklart också hinna utveckla jaktträningen också för i slutet på augusti vill vi åka tillbaka till Eva igen. Näe nu ska vi ut på en kvällsprommis sen blir det soffslapp. Framför oss ligger en lång och ganska jobbig vecka som jag önskade den var över redan!
Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Förra helgen betades av i ett nafs, lördagen vräkte regnet ner hela dagen, men på em blev det uppehåll och jag tog hundarna och drog i väg till Östnora camping för lite bad och apporteringsträning. Vi hade en jätte mysig men blöt stund. Siri fick gå på några markeringar och några långa linjetag och ett mindre sök. Det hela gick bra men blev lite stökigt då Keiko helt plötsligt bestämde sig att hjälpa Siri och söka.. Farbrorn tröttnade på att ligga och vänta på sin tur. Det är så skönt med honom, hur väl han känner mig när jag menar allvar och när man nog i alla fall kan försöka göra tvärtom, sötnöt. När vi 2 timmar senare skulle åka hem var min bil stendöd. Med hjälp av en man som kampade där försäkte få starta bilen med startkablar men inget hjälpte. Det slutade med att jag gick hem.. Hade en riktigt skön promenad men jag var för arg att njuta av den.
På söndagen hade jag bokat med mamma att hon skulle komma hit, så vår träff gick åt till att bogsera min bil, roligare saker kan man ju göra. Frampå em när bilen var lämnad hos mekken drog vi vidare till Nyköping, mamma bor där, och sedan tog jag hennes bil tillbaka hem. Sån himmla tur att jag fick låna hennes bil då jag haft både dubbelpass samt tidig morgon på jobbet. I går fick jag reda på att bilen är klar och körbar, underbara nyheter! I går hann jag med ett kortare apporteringspass med Siri, det blev kort för det var grymmt varmt. På kvällen åkte jag och Keiko i väg för att börja lära in de nya momenten i fortsättningsklassen i rallylydnad. Alltid lika kul att träffa Marie, kan verkligen rekomendera henne om ni söker någon att träna rally för!
I dag torsdag är vi lediga, skönt såklart. Ska försöka ta det lite lugnt från mitt annars så hektiska liv. I morgon jobb på Bagis och på söndag drar vi till Rimbo för jaktträning hos Eva, längtar dit. Siri har verkligen utvecklats sen sist. Ska bli skoj och höra vad Eva tycker.

Nästa vecka är fullbokad med jobb och kurs både på Södra Djursjukhuset på onsdag och helgkurs på Albano Djursjukhus. Anledningen till att jag går så mycket kurser är för att jag ska ta legitimationen som djursjukskötare och då räknas alla kurser man har gått! Sen är det himla roligt att lära sig och ffa utvecklas!

Allt gott och hade så mysigt i solen!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

det vill jag i alla fall tro. Saker kommer till oss när vi är redo. Jag menar inte på ett religiöst sätt utan att det bara är så helt enkelt. Jag brukar dela in mitt liv i olika perioder. En period där jag bodde och växte upp med de kompisar jag hade och vad jag gjorde yrkesmässigt eller om jag pluggade, den delen av mitt liv tillhör den riktigt gamla delen. Inte många av mina nuvarande vänner vet så mycket om den, inte för att jag hållt den hemlig på nåt sätt utan att det har bara blivit så. Sen har vi perioden när jag flyttade runt utomlands och jobbade med allt från hästar i England till inkastare på en restaurang på Rhodos. Sen kommer perioden när jag bodde där jag fortfarande bor, men pluggade och jobbade inom restaurang och hade "bara" mina katter. Det livet känns som om det var igår men det är över 10 år sen det pågick. 
Nåt som händer oss hela tiden är alla de olika människor man träffar, en del passerar bara rakt igenom, en del stannar en stund och lämnar stora hål efter sig, en del stannar bara där. En del saknar man och undrar hur de mår vissa andra saknar man inte utan är glad att de inte längre är där. Under perioden jag var ganska nyinflyttad i Stockholms området, den perioden efter att jag flyttat hem till Sverige igen. Då träffade jag en väldig massa människor, många som jag umgicks med flitigt. Sen tog livet oss på olika stigar, man tappade bara kontakten uatn någon egentlig anledning. 1999 jobbade jag på Balingsholms kursgård som servitris, det var ett ställe som egentligen inte passade mig så väl, då det krävde dräkt och lite stilfullt. Men jag träffade många goa människor. Bland annat fick vi en ny chef när jag jobbade där, Katarina. Vi klickade direkt. Även fast hon var min chef hade vi en vänskaps relation och började umgås på fritiden. Katarina hade två döttrar, Marika som var runt 7 år och Mikaela som var runt 9 år (vild gissning här). Men var skild, hennes tjejer bodde hos henne varannan vecka. Katarina lärde mig en massa, bland annat att älska Ulf Lundells musik. Vi kuskade runt land och rike i hennes BMW för att kolla hans konserter. Jag minns särskilt en sommar då vi först stannade i Norrköping och kollade på hans konsert där sedan körde vi ner till Jönköping där vi sov några timmar i bilen för att sen fortsätta ner till Halmstad, vi hade alltid så jäkla roligt när vi umgicks. Som två föråldrade rebeller :) Tiden gick och Katarina träffade en ny kille och våra upptåg började rinna ut i sanden sakta men säkert, till slut var vår vänskap slut, bara så där.
Jag har tänkt ganska många gånger på Katarina de senaste 10 åren och undrat vad hon gör. Hon hade ett ganska ovanligt efternamn så jag provade googla, hittade "bara" hennes ena dotter Marika. Nu kommer vi till själva höjdpunkten i detta inlägg. Senast i veckan satt jag och letade efter henne på internet, men inget. Vet att hon gifte sig men minns inte hennes nya efternamn... Så i dag när jag strosar runt på Ica Maxi i Haninge, vem dyker inte upp om Katarina.. Hon såg inte en dag äldre ut, först blev jag faktiskt lite feg och vågade inte hejja. Så jag gick vidare men vände tillbaka då jag ändrade mig. Hittade inte henne bland alla andra människor, fasen tänkte jag, typiskt. Så helt plötsligt ser jag henne stå där och smyger mig fram, lite nervös.. Det blev en kär återförening, som om att hitta en bit av sig själv igen, det kände så roligt att träffa henne, vi båda var ganska chockade, fånigt kanske men så var det. Med sig hade Katarina Marika, som nu är 18 år (!!) Jag minns henne så en envis men underbart söt liten tjej. Vi bytte såklart telefon nr och har bestämt att höras av nästa vecka. Det känns som om ett liv från förr står utanför dörren igen. Känslan var helt underbar, då Katarina är en av de bästa vänner jag någonsin haft. Chansen/risken att vi tar upp våra strapatser igen är nog inte helt omöjliga om jag känner Katarina rätt, vem vet ;)

NU är det fredag kväll och här ska det intas årets första färsk potatis i en sen middag.


-save the dog-

Läs hela inlägget »
Siri sommaren -10
Siri sommaren -10

mellan blogginläggen på sistone. Haft fullt upp och så har jag haft sjuka djur. Men nu så.
Även min egen träning har blivit lidande, alltså hundträning, gym träning slutades hinna med för typ 2 månader sen, synd jag var verkligen på gång ett tag där. Det är bara ta nya tag :) Siri har också äntligen kommit in i sitt livs andra löp, så där lagom vid 3 1/2 års ålder. Hon har varit ganska trött så det är förmodligen bra att hon har fått tagit det lite lungt. I veckan tränade vi lite apporteringsträning med våra träningskompisar Guffan och Breeze. Siri fick för första gången göra lite svårare övningar, det var intressant att se henne jobba. Trodde väl aldrig att jag skulle tycka att det var så roligt med jaktträning. Försökte filma lite men det blev inget bra. Det var för komplicerat att både filma och träna hund. Annars har det mest varit jobb. Förra fredagen var jag på en föreläsning som Eva Bodfält ordnade med två inbjudna föreläsare, föreläsningen hette "från belöning till nästa". De presenterade sina teorier om hur de tänker i träningen, om jag ska vara helt ärlig så kommer jag ha ganska svårt att förklara vad föreläsningen gick ut på.. Men jag ger mig på ett försök, de menar på att alla beteende som hunden gör mellan belöningarna är sådant som du får med, om du belönar, om det inte är så att du är så snabb att hunden inte hinner göra det det du inte vill att hunden ska göra.. Hänger ni med? Det var intressant att lyssna på deras teori, som de verkligen brann för, men inget jag skulle använda i min egen träning. Det tar ju alltid sin tid att hitta sin egen träning. När jag var på ett läger som Niina och Kenth Svartberg ordnade så var det internationella representanter där, dvs 2 landslags deltager från varje nordiskt land. Finnarna förespråkade att träna efter svart/vit filosofin, dvs det jag vill ha uppmuntrar jag det jag inte vill ha talar jag om för hunden att det inte är ok. Jag har under ganska lång tid (3 år ca..) tränat med filosofin  -tänk själv-. Med Keiko funkar det jätte bra, för det tar fram lite mera mod och goo i honom. Men med Siri har det nästan bara gett saker jag inte vill att hon ska göra. Vi är inne och petar i alla moment från lk 1 till elit, det enda vi inte gör är raka utskick till konen, det kommer i apporterings dirrigering samt rutskick i elit klass. Däremot tränar vi på att runda träd ute i skogen, "piste" som finnarna kallar det :) Nu sen en tid tillbaka har jag lagt om träningen på sättet att jag har börjat tala om för Siri att det just det där du gjorde nu, det gör vi inte.. Jag har funderat och tänkt ganska mycket på vilket som är -jag- men glömt lite vad som är -Siri-. Sån tur var har jag hittat duktiga och kompetenta tränare. Var och varannan dag när jag tränar lydnad skänker jag dem en tanke och ler lite. Vilka det är jo det är Niina Svartberg, som jag tränat för i 3 år och Heléne Lindström och Ditte Andersson, de två sist nämnda går jag en ett årig kurs för som heter Team Top Six och ska även gå deras sommarläger. Niina tränar jag privat för med en kompis, tyvärr inte så ofta som jag skulle vilja. Niina känner mig och min träning, mina tankar och historia och är alltid så peppande och ffa väldigt rar och ödmjuk, Heléne är suverän att bolla tankar med och diskutera mycket kring träningen med, men också otroligt engagerad när vi tränar för henne, hon börjar få riktigt bra koll på oss, Ditte är ganska ny för mig, bara träffat henne vid två kurs tillfällen, men hon har otroligt mycket positivt att säga att bra kluriga i déer. Kort och gott jag är glad att jag hittat dem alla tre!

  I dag gick jag upp för att åka iväg och träna hundarna på morgonen. Keiko är anmäld till fortsättningsklass i rally lydnad framöver. Vi tränar mest följsamhet och lite kroppskontroll, mjukgörande för kroppen övningar. Siri fick jobba med följsamhet, som alltid, även kort ff, med lite stopp och fokus i svängarna. Och även platsliggning, jag fick med mig några bra tankeställare därifrån. Jag inser att jag behöver strukturera upp en bra plan. Hon lyfte nämligen på huvudet i platsliggningen, vilket hon inte gjort på länge, när jag försvann bakom boden och jag hittade inte där och då det bästa sättet att hantera det, så det måste kluras på en plan och se om det dyker upp igen eller om det bara var en engångs grej. Sedan tog vi också tag i vittringen, som vi inte gjort sen förra sommaren.. Hon var klockren där och det kändes som vi nog kan fortsätta där vi avlutade sist. Vi avslutade med en kort kedja som innehöll, ett kvar sitt, ett sitta stilla med godis på näsan och sedan gå förbi leksak, tom kunde vi gå över den. Mycket nöjd med hennes prestation. Nu ska jag börja styra upp vår lydnadsträning igen, med planering och träningsdagbok. För övrigt består resten av lördagen av lite vårstädning, lite slapp och fortsätta plugga till tentan. 

Allt gott!

-save the dog-
 

Läs hela inlägget »

I dag var Keiko och jag anmälda till Haninge bk för att tävla nybörjarklass i rallylydnad. Förra året tävlade vi två gånger och fick till två fina prestationer, förutom att matte klantade sig lite. När jag tidigare när jag tävlat Keiko, då i lydnad, har jag bara haft ett mål... att vara bäst.. inget bra mål alls. Under årens lopp har jag lärt mig att tänka lite annorlunda kring tävling och varför jag väljer att tävla. Rallyn har verkligen blivit min och Keikos grej, det passar oss som handen i handsken. I morse efter att jag gått upp och insåg att jag faktiskt skulle tävla kände jag mig inte ens nervös, detta tror jag för att jag inte har samma mål med mitt tävlande, jag hade ett mål i dag och det var att se den där glöden i Keikos ögon och ha roligt, vilket vi hade. Han dansade fram bredvid mig, min lilla 10-åriga pojke. Den ända känslan jag hade var -åh va kul det är, vill göra igen-. Vi hade också trevligt sällskap av Rose-Marie och hennes vovvar Sky och Molly och gjorde en ny bekantskap med Veronica och hennes vovve, som jag tyvärr glömt namnet på, men det var en fin blandras pojke.
Jag känner Keiko så väl, jag vet precis vart jag har honom och hur han svarar på mitt agerande. Dessa tävlingar använder jag också för att avdramatisera själva tävlandet för mig själv. För jag vet att när Siri ska ut och tävla, då kommer jag att vara nervös, och rallyn ger mig förhoppningsvis lite annan attityd till känslan att vara nervös.
Det hjälper också mig att hitta mina egna förberedelser inför en tävling. Hur förbereder jag mig själv? Jag funkar bästa av att få vara lite själv, bara landa. En av mina vänner Maria skulle komma och titta på oss.. Men hon dök aldrig upp, trodde jag.. Efter vi klivit av planen så hade hon smsat mig och frågat vart jag var..? Ringde upp henne och vi skrattade gott åt att hon faktiskt suttit mindre än 10 m från mig och att jag själva verket tittat rakt på henne, detta utan att ens se henne. Maria valde att inte komma fram till mig för att hon själv vill sitta själv inför en tävling och tydligen var jag i sån fokus så att jag inte såg henne fast jag tittade på henne, knasigt.
Det kändes kanon när vi var inne på banan och jag kände att jag gjorde vad jag skulle, fick dock ett påpekande, i domar protokollet, om mina fötter, har fått det i varenda protokoll eller ja varenda, de tre tävlingar vi gjort. Förarens fötter är något domaren tittar på väldigt mycket. Mina mål blev uppnådda och min kille hade jätte skoj, fina Keiko! Dagens prestation ledde till 84 poäng och en 4e plats av 31 starter.
Men det som jag blev alldeles varm i hjärtat av var Keikos glädje och min kompis Marias ord, efter vår prestation, -Fan Lotta, du sopade mattan där inne-. De mina vänner det är kärlek <3
Nu får resten av dagen gå till tenta plugg och i morgon är det jobb.

 

 

Allt gott!!

 

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Denna underbara bild är såklart tagen av Lena Kerje
Denna underbara bild är såklart tagen av Lena Kerje

Jag lägger ner ganska mycket tid på att träna mina hundar, då menar jag lydnadsträning, rallylydnad eller jaktträning. Lägger mindre tid på att träna mig själv.. Och då menar jag inte att träna på gym, springa eller gå på annan form av fysträning. En sak som jag verkligen vill lära mig det är att inte låta andra människor påverka mina beslut eller känsla. För att förklara ger jag ett exempel. Du sitter i bilköer, ganska vanligt när man bor i Stockholm, filen du kör i går väldigt långsamt och du har krupit fram med bilen de senaste 10 minutrarna.. Så närmar du äntligen dig slutet på filen/påfarten, så kommer det en bilist som glidit förbi hela denna långa kön och "tränger" sig in framför dig.. Irritationen kommer ofta, för mig i alla fall, som ett brev på posten, sen kan jag känna mig små irriterad en längre stund efteråt.  Men det som skett är att jag har låtit en annan människa påverka mig att bli irriterad när jag i stället kan välja att vara glad och förhoppningsvis få andra människor att också bli glada, som ringar på vattnet. Och slutmålet är ju att må bättre, känna sig nöjd. För vi kan faktiskt påverka det själva. I bland innefattar det en del tråkiga beslut. Sådana har vi nog alla gjort..
De som känner mig vet att jag är väldigt keen i citat, kolla bara in min hemsida, den vimlar av citat :) Jag gillar ockå kortare berättelser med en under mening..
Så därför på förekommen anledning kommer här en historia som är en av mina favoriter: 
 
"Två munkar som var på vandring kom till en flod där de mötte en ung kvinna. Hon var rädd för strömmen och frågade om de kunde bära henne över. En av munkarna tvekade men den andre tog genast upp henne på sina axlar och bar henne över vattnet och satte ner henne på den andra stranden. Hon tackade honom och försvann.

De båda munkarna fortsatte sin väg, den ena grubblande och förströdd. Han kunde inte hålla tyst och han sade: "Broder, vår andliga träning säger oss att undvika varje kontakt med kvinnor, men du tog upp en på dina axlar och bar henne!"

"Broder", svarade den andre munken, "jag satte ner henne på den nadra sidan, men du fortfarande bär på henne".

Varför låta sig påverkas, jag vet det är svårt, men träning ger färdighet.

För övrigt är vi lediga från jobb i dag, så hundsim och jaktträning står på schemat!

Allt gott!

-save the dog-

 

Läs hela inlägget »
Moa och Keiko
Moa och Keiko

Sommaren börjar äntligen bli lite uppstrukturerad, skönt. Har många roliga saker att se fram emot, bla ska jag gå och lyssna på en föreläsning som heter "Från belöning till nästa" med Eva Bertilsson och Emelie Johnson-Vegh. Har tidigare aldrig hört talas om dessa två tjejer, men ser ändå fram mot föreläsningen. Anatomi och Fysiologi kursen fortsätter på Södra Djursjukhuset. Det blir också träning för Heléne Lindström och Ditte Andersson under sommaren. Tyvärr har jag inte lyckats ta tag i pluggandet, men jag hoppas verkligen att jag kommer igång, för i höst ska jag tenta, är det tänkt i alla fall.

Kommande lördag ska Keiko och jag tävla i rally lydnad, blir vi godkända blir vi i så fall uppflyttade till nästa klass. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att Keiko och jag har skoj. Mitt mål på lördag är att jag vill se "den där blicken" i hans ögon hela programmet igenom, har han det då blir jag nöjd!

I går var vi en sväng till Haninge bk och tränade, han kändes lagom balanserad. I dag blev det mest lek och peppning på träningen. På em svängde jag förbi på en kompis gård för att lämna mina vinterdäck. Det är också gården Keiko i princip växte upp på. En familj som hyr ett hus där har bott där många år. Och för dryga 10 år sen när jag var där jämnt, min kompis har hästar.. När Keiko kom till vår familj fick han hänga med ut till stallet. Familjen som hyr huset skaffade en valp ungefär samtidigt, en lite blandras tik som hette Moa. Keiko och Moa hängde jämnt, vi skojade och kallade dem ett kärlekspar. Under åren har de träffats ibland. Så i dag när min bil rullar in på gårdsplanen kommer det en äldre tik, svart.. Jag var lite osäker på om det verkligen var Moa. Men hunden började sniffa runt min bil.. och skällde och pep och betedde sig.. Då tänkte jag det måste vara Moa och det var det. För i samma ögonblick kom husse. Jag släppte ut Keiko och de var så glada att se varandra igen. Det eviga kärleksparet, Keiko Beiko och Moa Mulltoa :)

 

Bilden är tagen sommaren 2003, både Keiko och Moas första sommar :)

Den ända gången Keiko någonsin har dragit från mig det var när vi kom till Ånäs gård, jag gick till stallet och han sprang till Moa, plutten <3

Läs hela inlägget »
Även en äldre man kan hoppa efter leksaker.
Även en äldre man kan hoppa efter leksaker.

I tisdags fm gav jag mig iväg mot Östergötland. Alla djuren var med, Sessan (min katt) fick dock bo hos mamma, som bor i Nyköping. Efter ett snabbt stop där drog jag och hundarna vidare till Norrköping där vi uträttade lite ärenden. 

Tacka vet jag gps, har en i mobilen, tack vare den hittade jag både till storhandel och systembolaget. Sen tog mig gps vidare till Sommarro och min kompis Marie Söderström. Marie och jag träffas inte så ofta, delvis för avståndet och sen har vi båda ganska späckade scheman. Marie bor i ett helt underbart hus med fantastiska omgivningar, precis vid sjön Roxen. På tisdag kvällen när jag kom tog vi en promenad med hundarna. Jag som trodde Siri hade påbörjat sitt livs andra löp har för någon vecka sen, trodde jag hade blivit lite lurad då jag inte har trott att det hade kommit igång.. Maries boxer hanne, som dessutom hunnit para 2 ggr i sitt liv, visade tydliga tecken på att det visst var något på gång. Keiko har ju också vandrat lite kring henne, men i övrigt syns det inget på henne. Neo, som Marie boxer heter uppvaktade, eller försökte, uppvakta henne. Siri var mest förvirrad. Sent om sider kom vi igång och lagade middag och drack ett gott rosévin. Sen satt vi och pratade om allt möjligt till midnatt. Marie är en idrottare, det har jag alltid vetat om, men aldrig riktigt hur duktig hon var när hon låg på topp. Hon har tagit 20 individuella SM gul och 8 i lagtävlingar. Hon har vunnit Stockholm Marathon tre gånger och kom tvåa två gånger och trea en gång. Snacka om meriter!! Marie och jag träffades första gången när gick min Friskvårdskonsulentutbildning och när arbetet med böckerna, hon och Anna Holmgren skrivit, kom igång. Hon har även varit här uppe i Stockholm och haft kurser i mitt företags regi.

På onsdag morgon drog Marie iväg på sökträning och jag och hundarna blev själva kvar på Sommarro. Vi hade en underbar fm. Jag hann röja ur bilen, träna både Siri och Keiko och inta en god lunch i solen, med sällskap av Maries katt. Fram på em drog jag vidare till Maspelösa och hundträning för Heléne Lindström. Vi har länge försökt få ihop en tid och nu var det äntligen dax. Heléne har hunnit se oss, mig och Siri, en del nu och hade en klar bild över vad vi skulle lägga fokus på och jag kunde inte annat än hålla med henne. Jag tycker inte hundträning bara ska vara praktisk träning utan även diskussioner och det var precis det vi gjorde. Jag har påbörjat det spår, lite, som vi fortsatte med igår. Jag hade en riktigt bra känsla i kroppen, för att jag har äntligen bestämt mig vilken linje jag ska köra på med henne. För utom att det bjöds på strålande sol så var det en toppen bra eftermiddag. Heléne är alltid så positiv och glad och har en underbar personlighet. Sen inte att förglömma så har hon en hund, Tarsan, som påminner en hel del om Siri. Nu träffas aldrig våra hundar när jag är där, finns ingen anledning. Men jag kan tänka mig dem två ihop...ojoj, vilka upptåg. De skulle nog erövra världen, skulle de tro iallafall.

När klockan närmade sig 18 körde jag mot Nyköping för att sedan dra vidare hemåt. De sista milen var plågsamma, jag var såå trött att jag nästan trodde att jag skulle somna vid ratten.

Mycket nöjd med denna minisemester så längtar jag redan tillbaka ner till Östergötland och det blir en del besök i sommar. Nu är det bara två arbetsdagar kvar på denna vecka och inget jobb i helgen. Plugga är det som står på schemat.

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Bilden är tagen av Jenny Eriksson tagen vid ett annat tillfälle.
Bilden är tagen av Jenny Eriksson tagen vid ett annat tillfälle.

Efter jobb både på Friskis & Svettis och hemma bestämde jag mig för att träna lite dummie träning med hundarna. Eftersom vi har mycket fina ängar och fält precis där vi bor behövde jag heller inte åka iväg, vilket kändes skönt!

Jag har inte tränat något nu under vintern eller jo det jag gjort är att ha tagit med dummisar ut på promenader, droppat dem lite runt i kring hemma. Utan att hundarna (läs Siri) fått ta dem. Jag började med Siri och en markering. Sist, i höstas, vi körde gjorde hon jobbet kanon fint och det kände kanon! Jag la dummin på marken och gick iväg en bit. Vände upp och gjorde mig redo att skicka bomben, Siri, som satt bredvid mig for iväg, på mitt kommando, som en oljad blixt ut mot dummin, tog den och ---------------------------------drog.. Jag såg vad som var på väg att hända sekunden innan det hände, men det var som att försöka stoppa ett skenande tåg. Så jag vände henne ryggen med minnet av en berättelse jag hörde härom dagen, om Siris moster. Mostern skulle ut och hämta en dummie i vattnet men envisades att gå upp på en flyt ö och söka. Henne gick inte heller att få in så den föraren struntade i henne, historien gick så att mostern sökte i 6 timmar och föraren läste en bok... Så med det i minnet drog jag en djup suck och vände ansiktet mot solen och tänkte "jag älskar den där hunden, glöm inte det". Hon drog repor runt bakom mig och vid några tillfällen sprang hon förbi mig, jag vände henne ryggen hela tiden. 

Jag gillar att tänka i träningstankar att hunden själv ska komma på vad vi vill göra och vad som krävs av den och det kan ta lite tid, tålamod och varma kläder.. Flera ggr hörde jag hur hon la sig bakom mig, jag antar att hon väntade på något drag från mig, när de inte kom hörde jag hur hon började rulla sig, drog några repor för att sedan landa bakom mig igen. Jag började bli ganska beredd på att detta skulle ta sin tid och tänkte att nu får jag ta mig tusan inte ge upp. Efter 30 minuter dyker Siri upp framför mig och bjuder mig dummin, vid det här laget hade ryggen börja ge sig tillkänna så ingen blev gladare än jag.

Sen gjorde vi 3-4 skick till som gick helt smärtfritt. Sen ställde jag Siri och la ut en dummie på hennes högra resp vänstra sida. Detta påminner en del om apporteringsdirrigering i lydnadsträningen vilket vi har gjort många ggr, så jag tänkte klart hon grejar det. Hon gick rakt ut då jag skickade henne åt vänster, för att sen i farten (nästan) dumpa den hos mig för att springa ut till högra dummin och påbörja ett nytt ärevarv.. Tålamod, tålamod.. Denna gången varade det inte i 30 minuter utan snarare 30 sekunder, då hon insåg att det kanske inte är så skoj och kuta runt här själv. Tack för det! Vi testade igen och hon grejade det kanon. Vid det här laget kände jag mig ganska nöjd, jag hade inte fått en massa skick men väl viktig information, hoppas jag. Nu håller jag tummarna att min plan håller. Efter Siri fick även Keiko komma ut och apportera, han fullkomligt älskar det, gubben. Nu sover de så söt båda. Så nu är det dax för soffläge. Morgondagen bjuder på hästloppis där jag ska hålla en liten föreläsning där, sen ska jag iväg på en grej som jag håller hemlig ett tag till ;) på kvällen blir det jobb på Friskis, sista dagen såå skönt att få loss en hel helg!

 

Allt gott!

 

-save the dog-

 

Läs hela inlägget »

I morse bestämde jag mig för att promenera lite på motionsslingan vi har där jag bor. Med tanke på all snö som har hängt kvar så länge så har det legat så mycket snö kvar där, men nu äntligen var det nästan snöfritt.

Jag brukar svara på mail en del på morgon promenaden (via mobilen), vilket även var fallet denna morgon. Så jag stannade till, just på den platsen bilden är tagen från. Hundarna stannade också, Keiko var lös och jag skulle precis till och släppa Siri. Det är ganska ofta man inte är helt själv när man promenerar runt denna motionslinga och man vet ju aldrig vad som lurar bakom hörnet.

När jag står där på den lilla kullen och är precis på väg att börja gå.. Så vips står det en lös hund precis efter kurvan, helt själv. Ogillar sånt, men brukar snabbt försöka bedöma vad intentionen, hos hunden jag möter, är. Är den att komma fram till oss? Och med vilken attityd, slåss eller bara visa sig vänlig? Jag var ganska glad att Siri var kopplad än, för hon hade nog kunnat sprungit fram (av den anledningen hade hon fortfarande koppel på sig..). Keiko litar jag på till 100% (av den anledningen var han lös :)). Hunden vi mötte började skälla och springa lite mot oss. Jag och Siri stod bakom Keiko så jag började backa och ropade på Keiko som hade börjat resa lite ragg och skickat ut signaler till den andra hunden att "du det är inte vidare lämpligt att du kommer fram till mig". Han skulle aldrig göra den andra hunden illa, om han inte själv behövde försvara sig såklart. Sen kom han lommandes till mig och vid det här laget kom det en matte, men tre hundar till, tack för det och som tur var hade hon dem kopplade. Men i och med att matte kom, började den lösa hunden springa mer mot oss. Dessutom pratade matte i mobilen samtidigt som hon ropade på sin vovve. Keiko kom lommandes mot mig när han insåg att han attacken var avblåst. Jag valde att kliva åt sidan i skogen för att släppa förbi kvinnan med sina skällande vovvar. Mina var så snällt vid min sida. Samtidigt som kvinnan passerade mig gjorde hon små Cesar ljud (ja jag brukar kalla dessa pschh ljud för det) hundarna fortsatte att skälla så kvinnan säger till mig, "i bland skulle man hoppas att de förstod sitt eget bästa". Det kan ju tolkas på olika sätt, men nämnde jag att hon hade 4 stycken chihuahuor? Hon trodde kanske att i mina hundars ögon var de små munsbitar.. Inte vet jag, men glad var jag ändå att det var små hundar, förutfattade mening? Ja tyvärr ;)

 

Resten av dagen är blank i almanackan, skönt. Men väl finns det saker att göra. Lite jobb blir det. Städning, tvättning, hundträning och så ska Keiko få lite massage. I övrigt njuter vi av vår värmen!

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Förra året vid den här tiden började jag träna rallylydnad med Keiko, för Marie Sjöborg. Nu var det väldigt länge sen vi sågs och jag har tränat lite själv under vintern. Dock inte på några banor, eftersom jag inte har några egna skyltar. Och även om jag inte träffat Marie särskilt många gånger blir jag lika glad varje gång vi ses, hon är alltid så glad och peppande! Nu har jag anmält mig och Keiko på en tävling 11/5 på Haninge bk så nu behöver vi träna :)

I dag hade vi bokat en träff, vi skulle träffas på en plats jag aldrig varit på tidigare. När jag äntligen hittade dit var Marie redan där. Jag hade med båda hundarna och Keiko gick igång och skällde lite när han såg att det stod någon där och väntade. När jag sen, efter att ha hälsat på Marie, öppnade bagageluckan stod Keiko i buren och hela kroppen lyste upp och jag såg på honom att han visste mycket väl vad som skulle ske och i dag var det hans tur att få träna.

Glädjen han utstrålade när han kom ut, fick mitt hjärta och bli alldeles varmt, min fina fina pojke.

Vi hade så kul på träningen. När jag vid ett tillfälle gick till bilen för att hämta lite mer godis stod han kvar ute på planen med bollen i munnen tittandes på mig som en yster liten pojke och hans blick frågade "det är väl inte slut än matte?".

Marie var snäll och filmade när vi gick hela banan. Han är så fin min pojke <3

Efter vår träning hade Marie kurs och det var perfekt för Siri att få träna vid sidan av kursdeltagarna, hon skötte sig bra och brydde sig inte jätte mycket om dem som jag hade trott att hon skulle göra.

 

I övrigt har jag åkt på en ordentlig förkylning och har legat risig under helgen. Veckan som kommer är som vanligt full med jobb, till helgen har jag mitt sista arbetspass på Friskis och Svettis, det ska bli skönt att få loss en hel extra helg i månaden. Söndagen ska jag även hålla en föreläsning i ridhuset jag hyr, det ska vara hästloppis där på söndag, se denna länk http://backhagen.se/page13.html

Läs hela inlägget »

Vilket urtråkigt väder, blir man trött eller?? I går hade vi strålande sol och riktigt varmt för att vakna upp till störtregn som blåser från alla håll. Blä!

Tur då att jag har ridhuset att åka till för att träna!

I dag har jag var jag varit hemma på fm och laddat för sista kurstillfället på photoshop kursen.. Redan förra måndagen skrek hela mitt inre att få slippa gå. Men jag tvingade mig själv att gå, jag har ju faktiskt betalat för kursen. Här för en stund sen när jag duschade av hundarna så slog tanken mig, näe jag vill inte i dag heller, urk. Jo Lotta du måste ändrade jag mig sen till.. Sen slog tanken mig, varför ska jag gå? Jag vill ju inte, är jag inte vuxen, jo, så Lotta du slipper gå! YES!! Knasig man är ibland, men skönt när man kommer överens med sig själv till slut ;)

 

Träningen för Siri i dag bestod nästan bara av impulskontrollsträning (undra om det verkligen är ett ord..) Mycket jobbig träning för Siri och mig också för jag måste vara så alert och beredd på hennes eventuella agerande. Men å andra sidan kom jag på många luriga övningar. Siri har mycket svårt att kontrollera sina impulser.. Men i dag gjorde vi bl a en följaövning med favvo bollen viftandes precis framför nosen (som man inte får ta..) och hon var så fixerad på den, grep den tom flera ggr. Jag hade även slängt ut andra leksaker runt om oss (som man heller inte fick ta). Så när hon trodde hon skulle få bollen skickade jag henne på en annan leksak som jag hade slängt ut. Jag tror hon börjar förstå vad träningen går ut på. Vi tränade även på att ändra om min belöning i ff, lite idéer som jag knyckt från Heléne. Belöna henne mer i stillhet. Förut har hon fått gått runt och hämtat belöningen på höger sidan, men nu vill jag belöna i steget, vilket innebär att hon bara ska frysa i rörelsen så för jag min godis hand mot henne, men hon vill gärna sätta sig ner, jag vill att hon ska stå. Så fokusen ligger på att få henne att förstå att hon ska stå, när jag står mitt i ett steg och när fötterna är i hop, då ska man sitta ner. Sen fick hon en paus i bilen så fick Keiko komma in och träna lite. Han ska ju tävla den 10/5 på Haninge bk ska bli skoj. Då hoppas jag vi får ok poäng så vi blir uppflyttade till nästa klass, minns inte ens vad den heter nu.. Men det är alltså rallylydnad :)

Efter pausen fick Siri komma in och göra en kedja. Kedjan var ganska kort men hade en liten klurighet. Först ett ganska kort ff, som bestod av en raksträcka, vänster om halt, sakta marsch, en helt om, vanlig marsch, en vänster om halt, sen en rak sträcka till en kon där det låg en trä apport. Där vände jag upp och gjorde helt om halt. Så fick hon sin belöning, som är samma som är tanken att ta med in i tävling sen, det är tummen upp så står jag bara helt still. Tänkte att det räcker väl med om en av oss hoppar runt(Siri.. studsar kring mig för den där tummen) Sen var tanken att ge henne info om nästa moment, som var liggande under gång. Min förberedelse där är att sakta backa bakåt och samtidigt säga "nu är det ligg". Detta är jätte svårt för henne att ta, hon är alldeles sprättig av "belöningen/uppmuntran" och jag backar bakåt förbi apporten som ligger utlagd, så ska hon samtidigt ta in den information jag ger om nästa moment... Oj oj det är sååå svårt. Hon tog den dock bra vilket gjorde mig glatt förvånad! Sen gick vi till apporten efter att den var kastad slängde jag ur mig lite andra ord än just apport, typ ridhus, chokladkaka osv.. Hon satt kvar utan att lätta på rumpan. Gjorde en fin apport, sen stod jag lite för nära konen vilket innebär att ingången blev tokig då jag upptäckte det och flyttade på mig lite för sent. Efter detta fick hon göra ett kort ff, som bara bestod av en raksträcka, hon har otroligt svårt att hitta sin position då, efter en spring moment.. Summa summarum gick det bra. Vi har haft bättre pass och sämre.

Nu ska båda hundarna få sig en ordentlig massage och jag ska färga över mina silvergrå strån i pannan. Tjing!

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »
På bilden Siri och syster Jade. Den feta överst är Siri Plur ;)
På bilden Siri och syster Jade. Den feta överst är Siri Plur ;)

Härom dagen mötte jag en hundägare som hade en blandras som var runt 10 år och dessa djurägare var hundens 11 ägare (!!!!!!!!) Och de hade haft den sen den var 6 år..

Säger det mer om människan än om hunden?? För mig, japp!

 

Jag frågade dem om de visste hur det kom sig att hunden haft så många olika ägare. De svarade mig att de trodde att det var för att hunden inte kunde vara ensam själv hemma. Vilket de nuvarande ägarna också hade märkt.

Hur kommer det sig att många hundar agerar/reagerar då de är ensamma själva? De man hör att de gör är biter sönder möbler, sliter sönder kläder, kuddar eller river på väggar och sist men inte minst skäller och stör du grannarna.

Där finns det ju såklart en mängd olika åsikter och ibland hör man att hunden är understimulerad eller uttråkad..

Och jag skulle väl inte skriva detta inlägg om jag inte tänkte berätta om min åsikt ;)

Om hunden tror att den har ansvar för människan kommer den att ta till ovan beskrivna reagerande, i frustration för att den inte kan följa sin ägare hack i häl.

Det beror på att hunden tolkar vårt beteende, gentemot hunden, som om den har som livsuppgift att ta hand om oss. Och vi upplever många gånger att det är så att hunden vill vara med oss för att den gillar oss, mänsklig tolkning utifrån hur en människa beter sig. Men för en hund, något helt annat. Vi tycker det är gulligt att hunden vill följa med oss in på toa eller att den troget sitter utanför och väntar när vi väl kommer ut. Jag ser/hör en hund som jobbar med att ta hand om sin ägare 24/7. Den kan "bara" koppla av då hela familjen är samlad i soffan och gud nåde den som reser sig då, påt igen för hunden..

 

Jag vet att det finns de som tycker att det jag skriver är uppåt väggarna, det är helt ok. Jag tyckte också det en gång i tiden.

 

Även fast jag lever enligt den metoden jag gör betyder det inte att mina hundar är exemplariska eller att jag är det. Detta är en pågående process, hela tiden.

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Den fina bilden på Keiko är tagen av Lena Kerje.
Den fina bilden på Keiko är tagen av Lena Kerje.

och ljuv musik uppstår, eller?!

 

Alla är vi väl saliga vår egen hundfiolosofi och det är väl inget fel med det. 

Det pratas om allt från Cesar Milan till snäll och uppmuntrande klickerträning och det finns en mängd kända namn, som skapat olika sorts troer (finns det nåt ord som heter så?)

De finns de som påstår att en hund ska kunna jobba utan någon som helst belöning/uppmuntran eller annat, de finns de som är godismaskiner, de finns de som bygger sin tro på att man alltid måste vara rolig så hunden vill vara med oss. De finns de som inte accepterar att hunden ens skäller. Kort och gott, det finns en massa olika tankar och metoder.

 

Jag håller just nu på att läsa en bok, som är skriven av min uppfödare Gunilla Wedeen och hennes man Bengt Rödseth. De har utvecklat sina teorier och även om jag har mina teorier och tankar kring hundägarskapet och relationen till mina hundar tycker jag att det är intressant att läsa om andras tro. Har inte kommit jätte långt in i boken, men tillräckligt långt för att förstå att mycket jämförs mellan hund och varg. I mitt hundägarskap, som baseras på Amichien Bonding, pratar vi väldigt mycket om hundens ursprung, dvs vargen.

Man kan ju bara dra en parallell mellan människan och dess ursprung, hur många dieter finns inte som sägs bygga på vårt eget ursprung. Men sen kommer ju alltid detta med att våra hundar är domesticerade. Och att vi har avlat fram något som vi vill ha och har användning av, till vilket ändamål de nu må vara. Inte alltid till hundarnas fördel. Med det syftar jag på tex shar pei men sina stora problem med enrom överskottshud och de schäfrar som går under utställningshundar, med vinklar i hasleden som, enligt mig i alla fall, är åt h.....e. Listan kan göras lång. Men at the end of the day så bottnar det besluten hos människan. Bra eller dåligt, inte så bra många gånger tror jag, tyvärr.

Gunilla och Bengt skriver också att deras filosofi är en livsstil inte ett träningssätt. Stor del av grunden till mitt företags namn är just att att "min" metod Amichien Bonding är en livsstil, det är inte något du "gör" i någon vecka för att sedan sluta med det. Det är heller ingen träningsmetod även om jag, när jag tränar mina hundar, försöker blanda in tänket.

 

I alla fall, jag tycker det är bra att vara öppen och lyssna på andra, ibland kan det skapa en del förvirring för man vet inte vilket lag man ska spela i. 

 

Lite tankar jag ville dela med mig av för dagen. I övrigt har morgonen bestått av lydnadsträning på konstgräsplanen vi har i Tungelsta, utan att bli bortkörd, yes!

Siri skötte sig, tyvärr blev jag utstörd av en mystisk gubbe (hihi) jag trodde han var påväg fram till mig för att säga att jag inte fick vara där med mina hundar, men det visade sig att han "bara" ville hälsa på hundarna, gillar inte sånt.. Varför jo för att jag ser ingen som helst mening med att mina hundar ska hälsa på, för oss, en fullständigt främmande karl. Det, de  är min tro de!

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Bilden på knasbollen är tagen av Lena Kerje
Bilden på knasbollen är tagen av Lena Kerje

Helgen har bestått av hundträning i Motala med gänget från Team Top Six och Heléne och Ditte. Åkte till vårt lantställe redan i fredags em, men kom iväg senare än planerat, typiskt mig. Vi hann inte med att åka till hallen och träna på fredagen, men väl fick vi en mysig kväll i soffan framför tvn, det är lyx för mig som nästan aldrig hinner med sånt annars.

På lördags morgonen samlades vi kl 10.00 och jag hann med att gå en timmes promenad med hundarna innan vi började. Bra för den gula att springa av sig lite innan. Temat för helgen låg på vilka störningar stör ut din hund. Jag var full av förväntan över de framsteg vi ändå har gjort och ville gärna visa min kurskamrater detta. Man kan väl säga att det inte gick ALLS som jag planerat. Kan väl överlag helgen fick igång en hel del tankar hos mig. Och ett lite uppvaknande... I övrigt hade vi en trevlig och rolig helg. Alla som är med i på kursen är allihopa väldigt ödmjuka och trevliga. Jag hoppas att vi alla kan ses i sommar och träna lite ihop. Jag hade lyxen att inte behöva kasta mig hem i söndags kväll, utan kunde åka tillbaka till stugan och ta en lång prommis med hundarna och alla funderingar jag hade. Sen landade jag i soffan med en skvaller tidning. Vill helst inte alls åka tillbaka till Stockholm och vardagen i fm. Kunde sova lite längre i morse, sen hann vi med en härlig skogs promenad innan hemfärd. Nu ska jag låta kursen sjunka in och börja med nya tag. I maj har jag en privat lektion med Heléne inbokad, ska bli jätte skoj. I övrigt har jag haft många helger uppbokade på rad nu, nu i helgen är det inget jobb eller kurs. Men väl en del jobb. Jag har fått förfrågan om att hålla en enklare föreläsning i ridhuset jag hyr, den måste jag förbereda. Sen måste jag börja tenta plugga, så att fylla tiden är inte vidare svårt.

Jag hann inte mer än hem i dag förens jag fick byta om och åka på en annan kurs inne i stan. Går en photoshop kurs på medborgarskolan, för att fräscha upp mina photoshop kunskaper. Tanken är att börja med en hemsida för min verksamhet som fotograf.

Kursen är lärorik och bra, men att sitta still på kurs efter en hel helgs hundträning är inte min grej.. Nu är det bara en gång kvar och det känns ganska skönt. Det blir så väldigt långa dagar annars.

 Hundarna verkar ganska trötta efter helgen de mötte mig i dörren när jag kom hem men somnande nästan direkt efter det, skönt. I morgon är det jobb på Arninge och Haninge Hundhälsa, onsdag massagekurs, sen jobb torsd och fredag, sen är det en ledig helg. Hoppas på sol och bra hundträning!!

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Som egen företagare gäller det att ligga långt fram i sin planering, när det är vår får man börja tänka på hösten. Det är precis vad jag har gjort i dag, eller snarare exakt för ca 5 minuter sen :)

 

Jag har bestämt att jag inte kommer att ha några kurser i höst, förutom massage & stretch för hemmabruk.

Anledningen är den att jag kommer att plugga. Jag har under många år jobbat som djursjukvårdare. Detta är inget jag gör aktivt längre. Men sen något år tillbaka så har jordbruksverket bestämt att även vårat yrke ska bli legitimerat, vilket är bra! Detta innebär för att få jobba som djursjukvårdare som för övrigt kommer att byta namn till leg. djursjukskötare, måste du plugga i tre år. Vi som har jobbat inom djursjukvården har en chans det är att skriva en tenta. Tentan är en del av det man måste göra för att få sin legitimation. Jag har i skrivandets stund inte koll på allt som måste göras. I vilket fall som helst har jag sent om sider, man har tom 2014 på sig, att satsa på att ta legitimationen. Detta kommer innebära en hel del pluggande. Jag kommer också att gå en utbildning inom rehab och balansbolls träning, har inte håller koll på när den börjar, vet bara att den är i höst.

Den stora anledningen till att jag vill ta legitimationen är såklart för att kvalitetssäkra upp det jag gör. Och att utan legitimationen faller jag under alternativ behandlare. Och också såklart för att jag jobbar på djursjukhus, så är de också säkrare på min kunskap.

 

Det känns som ett bra beslut nu när det väl är taget. Tanken är också att mer tid ska läggas på min egen hundträning med Siri. Hon har utvecklats så otroligt den senaste tiden och jag vill satsa på henne. Och som alla vet räcker inte tiden till för allt, tyvärr!

Team Top Six fortsätter ju även i höst och jag har lite träningar inbokat hos Niina Svartberg.

Sommaren blir den en hel del jobb, men jag kommer att vara ledig två veckor, separerade från varandra, då är det det hundträning som är inbokat, men tid finns även för några lediga dagar.

 

Om någon timme ska jag bege mig iväg till min kompis Linda, som även är en kollega till mig på Bagarmossen. Hon ska hjälpa mig att sammanställa det som behövs göras inför tentan. 

Goa Linda!

För övrigt längtar vi ihjäl oss efter sommar värme!

 

Allt gott!

 

-save the dog-

 

Tillägg, att jobba som Dog Listener är dock något jag INTE lägger på hyllan. Önskar du boka en konsultation är du varmt välkommen att kontakta mig!

 

 

Denna bild är tagen sommaren -10, året då Siri förälskade sig i vatten ;)
Denna bild är tagen sommaren -10, året då Siri förälskade sig i vatten ;)
Läs hela inlägget »