Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2013 > 02

Keiko och jag på läger i Köping
Keiko och jag på läger i Köping

När jag gick min första kurs med Keiko, någon runt -04 eller -05. Så fastnade jag ganska snabbt för lydnadssporten. Jag började träna någon gång i veckan och under vinter tid tränade vi inte alls. Minns att några kompisar frågade om jag ville komma med och träna i ett parkeringsgarage.. Aldrig tänkte jag då..

Min första lydnadstävling var med Keiko på Botkyrka bk, jag var så nervös.. Jag kommer ihåg att jag lyssnade på peppande Abba musik i bilen på väg dit. Jag hade lärt mig att inte titta på poängen och jag hade noll känsla för hur det hade gått för oss poängmässigt. Och när prisutdelningen kom insåg jag att vi hade vunnit, jag var så jäkla glad, för det var det som var såå viktigt för mig då, att vinna, att vara bäst.. Jag fortsatte träna och hittade nya människor att lära mig mer av jag började även träna för Anne Dahlin, hos henne lärde jag mig lydnad från ett helt annat sätt än hur jag hitintills hade tränat. Men Keiko hade sina bra dagar och sina dåliga dagar.. Nu när jag är en klokare hundägare förstår jag mer vad de handlade om. I vilket fall, sen kom då Siri in i vårt liv. Jag ville ha en atletisk och arbetsvillig hund som jag sa till Siris uppfödare Gunilla Wedeen. Jag visste inte då vad jag gett mig in i eller hur det skulle vara att ha en sån hund.. Jag har funderat mycket de senaste träningspassen med Siri hur olika tränade Keiko och Siri är. Keiko är mycket moment tränad och Siri är mycket detaljtränad. För en vecka sen sa jag till en kompis att jag aldrig behövde träna Keiko så som jag tränar Siri.. Och jag har delvis fel där. Jag tror Keiko hade presterat bättre om jag jobbat mer med detaljer. Sen har han en helt annan grundstadga än vad Siri har. Med Siri jobbar jag jätte mycket med att gå från intensiva spring moment och sen växla om till ett passivt moment som kräver fokus och stadga och stillhet. Sen jag gick första delen av Team Top Six kursen har jag också börjat planera min träning på ett helt annat sätt. Jag har vissa moment som jag ALLTID tränar vid varje träningstillfälle, men för det är det inte alltid hela momentet utan det kan vara detaljer som jag fokuserar på en vecka alt helhet. De moment som finns med varje vecka är, 

  • Transporter
  • Fritt följ
  • Gruppmoment
  • Kedjor

Jag skriver en träningsplan för varje vecka och vad jag behöver lägga fokus på och ffa lärde jag mig på Team Top Six att skriva mina egna uppgiftsmål, alltså vad jag ska tänka på själv med mig. En sak som jag jag har svårt att få in är att separera min belöningsord, dvs vilka ord som genererar till någon form av belöning. Jag har också en viss förmåga att hamna i någon konstig passiv roll. Vårt stora problem i träningen är att hon slår över i överskottsenergi och jag börjar då tänka, fråga mig inte på vad.., och det gynnar definitivt inte oss. Sist jag var hos Niina frågade hon mig vad jag gjorde och jag har faktiskt ingen aning :) Men jag blir lätt passiv och lite otydlig, vilket inte fungerar på fröken Plur. Ett av de större uppgiftsmålen inför nästa vecka kommer att vara att vara färdig innan träningen påbörjas för att bryta mönstret och hamna i passiviteten. Tanken var i dag att filma min träning för en utvärdering och kunna lägga upp en film på bloggen, men jag glömde ladda videokameran.. Dagens pass var ett bra pass, vi hade ett rejält bakslag, helt mitt fel, i början på veckan och det har hängt med i träningen hela veckan, men i dag var det som bortblåst. Vi har fortfarande lite fladder i transporterna, ff kändes bra, tappade henne dock i en del svängar (utmanade henne lite genom att vända tätt intill ridhus väggen). Vi jobbade också att gå ff mot rutan, mycket svårt för min rutälskande vovve :). På gruppmoments träningen fokuserar vi denna vecka på ett rakt nedläggande utan att hoppa framåt. Vi fick ett bra tips av Niina, jag sitter framför Siri och ber henne vänta, sen petar jag lite i backen och kommenderar ner. Hon blir inte så lång då, vi har haft problem med att hon slänger sig ner så det blir ett litet skutt med bakpartiet sen hamnar hon snett framför mig.. Men med hjälp av denna lilla pet har hon grepat vad hon ska göra. Hon lägger sig lite långsammare men jag är ganska övertygad om att farten kommer. I sitt i grupp ligger fokus på att frysa blicken och sitta helt still, det funkar jätte bra. Kedjan i dag blev, 

  • Platsliggning
  • Fritt följ
  • Rutan
  • Inkallning med stå
  • Sitt i grupp

Tanken med denna kedja var att se hur hon gick från 2 intensiva favvo moment till ett passivt sitt i grupp med låst blick. Hon förvånade mig och gjorde det super. Jag märkte dock att hon hade förväntat sig en belöning efter rutskicket men när den inte kom jobbade hon på, bra information!

Jag har även regler kring hur man får sin bollbelöning för Siri, det behövdes aldrig för Keiko.. För att få loss bollen måste man vara passiv annars åker den ner i fickan igen. Siri är helt klart en självbelönande hund medans Keiko gärna involverar mig. Men de senaste veckorna har Siri börjat involvera mig. Det gör egentligen inget om hon inte gör det men det finns fler fördelar om vi belönar oss tillsammans än att hon kör sitt eget race.. I vilket fall kan jag konstatera att hon är bra svårare att träna än Keiko, men jag lär mig så mycket och utvecklas, vilket känns kul såklart! Nog om detta i morgon börjar en ny vecka och senare i kväll ska jag skriva kommande veckas planering, i övrigt är det en 7 dagars arbetsvecka.. Bit i hop ;)

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Siri och jag i Rikstens träningshall
Siri och jag i Rikstens träningshall
Läs hela inlägget »

För den som inte förstått min undermening i vissa saker jag skriver här på bloggen kan jag för en gång skull skriva ut det i sin rätta mening: Jag är allergisk mot att placera hundraser i fack...

 

Vad jag menar med det är att en jakthund kan även vara en vakthund, en jakthundar har samma instinkter som en vakthund/vallhund eller vad man nu vill ta för exempel.

Hörde följande kommentar härom dagen, efter att en annan hundägare berättar att de inte kunde ha sin spaniel lös, för att den drog från dem. Fick då höra från en tredje person "vad trodde de när de köpte en jakthund".

Eh vaaa? Jag har en bekant som har en dvärgschnauzer som har svårt att ha den lös för att den drar.. Och senast jag kollade var inte en dvärgschnauzer en s.k. jakthund.

 

Klart att vi avlar fram egenskaper på våra hundar, men instinkterna är desamma.

Keiko skulle aldrig dra på vilt, medans Siri förmodligen skulle göra det om hon fick chansen och jag tror inte att det har ett dugg med att göra att hon är en jakthund.

Keiko är schäfer/rottweiler/labrador hm.. vilket fack hamnar han i då? Rätt och slätt blandras, med oskrivna egenskaper. Siri är en ren jaktgolden, hennes alla egenskaper finns säkert tjusigt skrivet någonstans.

Men de är helt olika individer, sen har Keiko lärt sig att en regel är att man inte jagar vilt, vilket han accepterar utan frågor. Siri.. hon är en helt annan femma, hon ifrågasätter mycket utav de regler jag sätter upp. Om jag skulle tolka hennes fråga till människospråk är det nåt i stil med "varför"? Och vad händer om jag gör nåt annat än det du ber mig om? Hon samlar information och lägger det i sin lilla minnesbank. Informationen får hon utifrån mitt agerande när hon frågar "varför"? Vad gör du när hunden gör det den gör, brukar vi D.L. säga.

Jag brukar säga till hundägare när jag är på konsultation, -sätt en svensk, en tysk och en kines i ett hus. Om det sen börjar brinna kommer svensken, tysken och kinesen att agera med samma tanke. Fly för att överleva.

Om allt vi tar för givet försvann, nåt så enkelt som att kunna gå ner till affären och köpa mjölk. Då skulle vi närma oss vårt ursprung, vi skulle göra vad som krävdes för att överleva. Om du är på väg att gripa samma mjölkkartong som grannen, skulle du inte släppa den och le, du skulle förmodligen rycka åt dig den, med en signal till grannen att den är din och du tänker inte släppa den.. Kanske ett konstigt exempel, men för det jag skriver om fungerar det bra..

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Nu var det väldigt länge sen jag uppdaterade min blogg. Kan väl säga att jag inte har problem att fylla tiden utan problem att det är för få timmar på ett dygn.

Men nu så :)

 

Dagarna är för det mesta fyllda av jobb, hundträning och så får soffan vägas mot egen träning ibland. I går var vi hos Niina Svartberg och tränade. De har fått ordning på sin inomhushall, så vi var där. Tyvärr blev det ganska kallt i och för sig fryser jag ofta. Jag var lite nyfiken på hur Siri skulle bete sig i den nya miljön. Hon har visat stora framsteg på träningen, vi börjar bli mer ett team som utför sakerna tillsammans. Mitt förtroende stärks likaså hennes. Siri var lite vild men en gnutta av de förändringar som vi fått med syntes ändå, vilket kändes bra. Både Niina och min träningskompis Cecilia märkte dem. Nu har vi fått fylla på förrådet med vad vi behöver träna på. Fjärrdirrigering är ett litet aber moment för mig och jag har medvetet skjutit på att ta tag i det. Niina gav mig lite bassning för det så vi provade lite fjärr igår. Det gick helt ok, Siri hade ett bra känsloläge för momentet. I dag har vi huniit med ridhus träning på morgon kvisten. I em/kväll jobbar jag på Bagarmossen.

 

Men min tanke med överskriften till detta blogginlägg är relaterat till ett telefon samtal jag hade igår med en kompis. Hon har i omgångar berättat för mig om sin jobbs situation. Hon har en ansvars position att driva verksamheten framåt. På hennes arbetsplats jobbar det ett gäng damer, som jobbat där länge, dessa kvinnor har en väldigt tråkig inställning till sitt yrke och arbetsplats. För att sammanfatta deras tankar med mina ord skulle jag säga, de har givit upp och klagar på väldigt mycket. I bland hamnar man ju där och det är väl kanske inget fel i det, men om man inte är medveten om vad det gör med sig själv är man nog ganska illa ute. Man brukar ju säga att det första steget till förändring är att bli medveten om sitt eget beteende, den är det ofta ett hästjobb att ändra på det. Det som min kompis berättade om igår gällde att dessa kvinnor diskuterade löneförhandling. Deras åsikter bottnade i att i och med att de hade en chef, ej min kompis utan en man i detta fall, var så passé så de kunde ju inte göra något. Min kompis som är väldigt talför och inte rädd för att säga sin åsikt satt tyst under deras klagorop, ca 30 minuter, kunde till slut inte lyssna på dem längre utan sa till dem följande  - "Men vet ni, det är ju faktiskt upp till er att ta reda på fakta kring detta och vad det innebär för just er, ni har ju faktiskt ett eget val. Ett lönesamtal handlar om att visa framfötterna inte sitta passé och vänta på att någon annan ska göra jobbet åt er"-  Detta var i stora drag vad min kompis sa till dessa kvinnor och efter en stund sa en av dem -"så har jag faktiskt inte tänkt"- Dessa kvinnor har valt att ogilla min kompis starkt och pratar ganska illa om henne bakom hennes rygg. De har ju faktiskt ett val, de kan välja att lyssna på min kompis och faktiskt ta lärdom av henne som inspirationskälla och få kraft av hennes energi. Men de väljer (frivilligt) att se henne som ett hot när de istället skulle kunna välja ett helt annat förhållningssätt till henne. Hela detta innebär att deras arbetsplats inte blir harmonisk, utan i stället något jobbigt och ett ställe de kan få ösa ur sig sin skit..

 

Jag säger inte att det är lätt att ändra ett invant beteende men vi har ändå lyxen att ha den fria viljan.. ;)

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »