Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2013 > 03

Får väl lov att säga att äntligen en ledig dag :)

Jag har lyckats få till det riktigt fullproppat i början av mina veckor. Först jobbar jag på månd morgon/fm sen hinner jag lagom promenera med hundarna innan jag måste bege mig in till stan för att gå en photoshop kurs. Sen tisdagen är det upp vid 05.00 igen och iväg och jobba på Arninge några timmar för att sedan vända hemåt för att träna och rasta hundarna innan det bär iväg till kvälls jobb på Haninge Hundhälsa. Och allt detta är mitt eget val, ibland undrar man.. Men men, det varar inte för evigt, sån tur är. I går hann jag och Cecilia med en sväng i träningshallen innan arbetsdagen började. Det var 1,5 vecka sen vi sågs nu och vi gav varandra bra feedback sist. Båda om varandras fria följ, jag sa till Cecilia att hon såg ut att smyga fram när hon och Freja gick sitt fria följ vilket skapade en sämre harmoni och en Freja som blev försiktig. Cecilia sa till mig att jag nog borde backa lite i fria följet för vi får för många fel. Cecilia var först ut och jag tappade nästan hakan när hon började gå sitt fria följ, så snyggt! Skit bra jobbat, mycket mer harmoni och säkerhet, blev stolt över dem :)

Jag gick mycket korta sträckor i fria följet och just nu känns det väl sådär.. Ska till Heléne Lindström den 1/5 så då hoppas jag få en bättre delmål. Mina 30 minuter i hallen låg med fokus på transporter. Några gånger var jag på väg att börja skratta, för Cecilia utmanade verkligen Siri. När hon i en transport bad mig följa henne, slängde hon sig ner på golvet och dunkade med hela handen och sa hit kan du komma :) Och nej aldrig kommer nog en tävlingsledare att göra det på tävling, men principen är viktig, inga rusningar. Att minska rusningarna var ett av mina stora delmål till nästa träff på Team Top Six kursen, den är nu nästa helg och jag känner att vi har gjort så stora framsteg och jag hoppas få visa upp dem för att höra de andras åsikter.

 

Jag hade även tänkt att skriva om hundar som drar i kopplet i detta inlägg så det kommer här. Jag möter en massa hundar, både i mitt yrke och privat. Jag läser även en del bloggar för att jag tycker att det är kul och utvecklande. Jag har även under årens lop, som jag hållt på med hund, mött alla möjliga olika filosofier hur man får till en bra tävlingslydnad. Jag har också mött en massa hundfolk som tävlar, på olika kurser jag har gått. Något som jag har noterat är att det är så mycket fokus på vardagslydnad (gillar egentligen inte det ordet). För att ge ett exempel, har jag satt sitt till min hund är det sitt som gäller. Här menar jag inte att det är jag personligen som sagt det till någon av mina hundar utan andra, ingen specifik person, utan i allmänhet. Det är också viktigt för en del att hunden inte går ut först genom ytterdörren, för mig är det jätte viktigt att jag gör det och inte mina hundar. Att kunna kontrollera hunden i vardagen för att kunna få en bra tävlingshund. Men då kommer vi till ordet MEN.. Inte många har några som helst regler/krav, kalla det vad du vill, på att hunden inte får dra i kopplet. Jag har hört kommentarer som att "det är inget vi har lagt fokus på" och "ingen lydnadshund kan gå i koppel".. ????????? VA?! Vi lär våra hundar att springa till en ruta, att hämta rätt vittringspinne, att göra en fjärrdirrigering som för övrigt är en massa jobb bakom för att få snygg. Men om hunden kan gå i kopplet det struntar många i, varför?

Tyvärr har jag inget svar på det, men jag tror nog jag ska försiktigt utan att dömma börja fråga. Personligen är det något jag jobbar med ffa med Siri dagligen. Keiko är oftast lös, men har han koppel så drar han sällan. Siri därimot hon vill gärna stoltsera först.. Korvungen..

 

En annan rolig sak som hände här nu på morgonen. Efter morgon promenade fick hundarna varsitt märgben. Keiko la sig i sin korg med sitt, smaskandes. Siri försvann.. så hittar jag henne i vardagsrummet liggandes väldigt nära sitt ben, vaktandes.. väntandes.. När hon var mindre så lät hon ofta bli sitt ben, tills Keiko var klar med sitt och tro mig hon kunde vänta. Sen morrade hon så fort han kom förbi. Keiko brydde sig aldrig så mycket över det, han stod bara och stirrade på henne :) Det tog ett tag innan jag uppmärksammade detta och när jag sedan gjorde det, så tog jag och la undan hennes ben, observera att jag tog det inte när hon låg och vaktade det, utan när hon lämnade det en kort stund för att kolla om Keiko var klar med sitt ben. Så hon slutade med detta, tills i dag. Så samma procedur i dag, när hon lämnade sitt ben för att kolla in Keiko la jag undan hennes ben. Sa inget bara tog det och la upp det på en hylla, det märkte hon såklart, men då var det försent.. Det man lämnar kan någon annan ta.. Så efter ett tag kallade jag på henne gav henne sitt ben och då var hon så klok att hon insåg att vill jag ha detta ben får jag äta det.. Så nu har hon och Keiko legat bredvis varandra och ätit på sina ben. När det gäller Siri säger jag bara, ungar...

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Jag är förmodligen inte den enda som börjar bli aningens trött på denna segdragna vinter.. När ska den ta slut egentligen?

Veckan har som vanligt varit full med jobb men jag har även hunnit varit med Cecilia & Freja i inomhushallen i Arninge + några lydnadspass i ridhuset. Inser vilken tur jag har som får hyra in mig i ett ridhus, det blir så mycket lättare att underhålla träningen då. Carolina som bor på gården är så himla rar och man blir glad varje gång man pratar med henne. I går åkte jag dit för att köra ett kortare pass, med fokus på störning och fritt följ. När jag kom dit var det en fjording i ridhuset, mycket bra störning för Siri. jag slängde även ut lite andra distraktioner för henne. Efter träningen med Cecilia härom dagen har jag funderat en hel del på vårt fotgående. Cecilia sa bra saker som jag verkligen har tänkt på, nu får vi se om min nya plan i fotgåendet kommer att utvecklas som jag tänker mig.

I dag var det jobb på Haninge Hundhälsa. I morse blev jag lite sugen på att träna på uppletande. Jag funderade bara på var jag skulle vara, ville helst hitta en snöfri plats. Så på vägen till jobbet såg jag en lite ö, ute på en åker, som var helt tom på snö. Så efter avslutat jobb och ett simpass för Keiko åkte jag dit. Först knatade vi runt på åkern och jag hittade en liten stubbe att sitta på, medan hundarna roade sig. Jag passade även på att lägga upp en plan för söket. Keiko är van vid att söka föremål, men det var väldigt länge sen vi gjorde det. Siri provade jag med en gång med dummisar.. Det gick väl sådär. Efter att hundarna hade sprungit sig varma så satte jag Siri i bilen och tog med Keiko och vallade av rutan och droppade lite leksaker, som Keiko inte tycktes märka. Han jobbade på fint och tyckte det var jätte skoj. Sedan gick jag för att hämta Siri.. Hon visste mycket väl att något skulle ske, för hon var som en liten unghäst studsande vid min sida på väg till den lilla ön. Döm av min förvåning så samlade hon sig när jag ställde upp och riktade sin blick utåt. Det gick fort, men det gör det alltid när Siri gör något. Vi behöver slipa på att hon ska slå på nosen bara. Men älskar man att springa och apportera, vem har tid att nosa då?? Se filmen nedan ;)

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Det har varit lite torftigt med lydnadsträning under några dagar, men ibland blir det så och det bästa är att bara acceptera det i stunden.

Men i dag var vi en sväng i ridhuset. Jag hade ingen direkt plan för dagen, men följde ändå den tråd jag haft i min träning den senaste tiden.

Siri var ganska laddad, men inte jätte mycket, lagom, ok kanske lite gasig, de e hon iofs alltid..

I dag hade hon stark dragning till skottkärran med hästskit i ena hörnet av ridhuset. Hon tog mina signaler bra. Jag fick bra information av dagens kedja, vi gjorde bla en inkallning med ställande men varje gång (jag hade ställt ut en kon och tanken var att där skulle hon stanna) jag sa kommandot stå var hon mitt i ett skutt, dvs i luften.. Vet inte riktigt hur vi ska hantera den biten, får filura lite på det.

Jag har även byt ett av kommandon jag har haft i kvarlämnandet vid gruppmomenten. Hon börjar greppa det så smått, jag har också hittat ett läge där jag kan få henne att varva ner, dvs hon står och flåsar ganska tungt och är uppspelt och jag kan genom att jag sätter upp handen och säger "schh" då åker tungan in och hon anstränger sig att nästan frysa och bli passiv. Det blir förhoppningsvis något jag kan använda mig av i helhetsträningen, just när vi går från flera spring moment efter varandra till något lugnare moment!

I övrigt har vi en liten annan feeling nu när vi tränar, åt det positiva hållet!

I dag skulle vi egentligen åkt en sväng till Heléne Lindström för lite träning och bra coaching. Men tyvärr var Heléne sjuk så vi får skjuta på det, jag vet i nuläget inte när det blir men jag hoppas på snart. Om inte annat har jag Team Top Six kursen helgen den 6-7/4. Förmodligen hinner vi inte få ihop något innan dess. Satt och googlade lite på YouTube, hittade nedan film på Doubleuse Cloudberry eller Bajazz som han kallas. Han och Siri är från samma kennel. Och jag vet att Trond (husse) har köpt en ny hund av Gunilla, min uppfödare. Spännande  och se vad det blir. Tills dess, håll till godo!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »

I måndags morse hade jag och Cecilia bokat tid i Arninges inomhus hall, kl 07.00. Vad gör man inte för sporten. I söndags kväll, tänkte jag varför.. Men väl på plats så kändes det faktiskt ganska skönt. Vi hade varit noggranna att lägga upp en bra plan för vår egen träning och skrivit lappar med vad våra pass skulle innehålla. Vi satte tom klockan på timer, tror aldrig vi har varit så effektiva. 

Cecilia började med en 10 min uppvärmning för att sedan göra en kedja. Freja, Cecilias bc, var laddad, lite för laddad :) Men det såg väldigt fint och stabilt ut. 

När det sen var min tur, valde jag att ha Siri i bilen medan Cecilia körde Freja och när jag gick ner för att hämta henne låg hon och tvärsov. Jag har flera ggr märkt att Siri har lärt sig att känna igen platser och koppla dem till de olika aktiviteterna vi gör där. Därför blev jag lite förvånad att hon låg och sov. När vi gick in i lokalen märkte jag på henne att hon förstod vad som komma skulle. För att inte tala om när hon såg Cecilia och Freja.. Då visste hon definitivt!

 

Vi började med en uppvärmning, som gick väldigt bra. Siri var lite ofokuserad men känslan var ändå bra. Jag hade bestämt att även göra en kedja, en ganska enkel för att hon skulle få lyckas och för min egen skull också såklart. Kedjan bestod av ett kortare fritt följ, ett läggande under gång, en inkallning och en apportering. Vårt fria följ har känts så där under en tid, då Siri har lite svårt för att vara fokuserad och koncentrerad längre stunder, men hon låg fint i position med en bra attityd. Med läggande under gång har jag under en period jobbat med höger armbåge som allt som oftast inte ligger helt nere i golvet/marken. Hon tog min förberedelse bra, vilket också kan vara svårt för henne, då det är såå mycket annat att kolla på. Vi hade en längre transportsträcka till starten av inkallningen och där brast det lite. Just för att hon inte orkar hålla emot sin impulskontroll. Det blev en mindre rusning, vilket innebär att hon springer iväg från min sida för att kolla in något, denna gång var det ett sånt här blått skoskydd som låg under en stol. Då blev det ett avbrott i kedjan då Siri hamnade på paus filten. Paus filten är en gammalt överkast jag släpar runt på, när hon gör en sk rusning leder jag henne till den vilket jag även gjorde när detta hände. Efter en kort stund där gick vi åter till den markerade startplatsen för inkallningen, utan några rusningar. Hon gjorde en bra snygg inkallning med en bra ingång. Just ingångar har vi lagt mycket fokus på på träningen och jag har sett att hon har börjat hajja att hon måste jobba runt hela sin kropp för att hamna rätt. Fokus på apporteringen har handlat om att sitta kvar och vänta på mitt kommando att springa ut och hämta apporten, vilket hon tog bra. 

Min känsla var kanon när vi var klara.

 

Efter träningen gick vi en promenad och pratade om vår träning och jag blev väldigt glad att höra av Cecilia att jag var rak och tydlig i min kommunikation med Siri. Sist vi var hos Niina har jag jobbat mycket på att inte fixa så mycket, tror jag nämnde det i förra blogg inläget att jag lätt blir passiv och då blir det väldigt rörigt.

Jag har tränat mycket själv den sista tiden och det har inte känts 100% ok, men nu inser jag att vi har nog behövt det. Jag har märkt stora förändringar i Siris attityd i träningen, det är mer vi nu än tidigare, men vi har fortfarande en bit kvar. Vet inte helt säkert på vad det beror på om det är att vi tränat mycket själva eller om det handlar om mognad hos Siri. Egentligen spelar det inte så stor roll, mitt mål är att få med dessa förändringar när vi tränar med andra så att det inte bara finns där när vi är själva.

 

Nästa måndag morgon kör vi igen och på tisdag åker jag ner till Heléne Lindström för lite träning och snack det ska bli jätte skoj!

 

Allt gott!

 

-save the dog-

Läs hela inlägget »