Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

Höstens kurser

Nu ligger höstens kurser utlagda på hemsidan, jag har även lagt ut några datum för träningspromenader.
Välokmmen!

2013 > 11

Ännu en helg har passerat, för mig var det sista jobbar helgen av tre. På Djursjukhuset Bagarmossen där jag bla jobbar har efterfrågan ökat enormt och vi alla gnider våra energiknölar för att hitta en lösning att få loss fler tider i vår treadmill. En lösning är att börja ha öppet på lördagar. En av mina kollegor skulle ha jobbat, men då hon i så fall hade fått ett saftigt arbetspass på 8.00-21.00 så erbjöd jag mig att ta fm passet på rehab, det var mer än uppskattat. Det var en ganska lugn dag på rehab så när klockan var strax efter 12 slutade jag och tog en snabb rastning med hundarna och sedan vidare till snabbmat resturang tillsammans med resten av Haninges invånare. På em hade Leva Hund, dvs jag, ordnat ett foderdiskussionstillfälle på Haninge Hundhälsa. När jag kom dit var tjejerna där i full gång med att julpynta.. Tänk vad fort tiden går. Totalt blev det 8 personer, lagom för att alla ska få chans att göra sig hörda. Det blev en trevlig em, där vi utbytte tankar och åsikter. Sen var det hem och bara slöa.

Söndagen var tänkt att användas som fix dag, men jag unnade mig en heldag utan måsten. Jag ska ju som sagt flytta kommande helg.. Mitt hem ser ut som ett slagfält och det är kartonger och prylar överallt. Kl 22.30 fick jag ett ryck och packade ner en del kläder, kände mig rätt nöjd med det.

I dag har jag varit på Arninge Djurklinik och jobbat, en lugn dag men välkända och trevliga djurägare. Jag blev kontaktad av en journalist precis när jag skulle åka hem, hon ville komma och göra ett reportage om vår rehab avdelning. Snabbt blev det bestämt att hon och en fotograf ska komma i morgon, alltid bra reklam! Det blir till att pudra näsan extra i morgon ;)

PÅ vägen hem hann jag förbi en av mina kunder, sen några år tillbaka. En väldigt rar kvinna som jag även fick årets första julklapp av. Jag hann också med att byta vinterdäck, eller ja inte jag utan killarna utanför Ica Maxi... Sen var det kolsvart ute, så jag och hundarna åkte till en motionsslinga och tog en runda i kylan. Har haft väldigt taskigt med energi och ork under ca 2 veckor men i dag kändes det som energin kom tillbaka så jag tog med hundarna för en träningsrunda. När det gäller Siri har jag samma upplägg, alltid en uppvärmning innan jag går in på plan.. Eftersom hon inte tränat på typ en vecka så var hon helt galen, det brinner en eld i hennes ögon.. Hon har sin pappas ögon, så vackra <3
In på planen stod en ruta(!!!!) Kunna gå in förbi den vid min sida, lugnt och koncentrerat tog lite tid. Jag hade även slängt ut plastförpackning med min bogserlina. Nyfiken som hon är vet jag att hon gärna vill kolla in allt som ligger på planen. Efter en stunds uppvärmning med mycket ingångar, koncentrations övningar och "hördu fröken lyssna på vad jag säger" så gjorde hon en fin platsliggning. Tror hon börjar fatta att hon ska vara lugn..

Sedan jobbade vi vidare på -lyssna på vad JAG säger och gör inte vad du tror du ska göra träning- Väldigt roligt är det måste jag säga. I dag ställde vi upp oss framför rutan, jag gick ut och la apporten på andra sidan rutan. Anledningen till att jag la ut apporten var för att jag misstänkte att det annars kunde bli för svårt. Siri älskar både apportering och rutan. Först fick hon springa och hämta apporten med en helt vanlig ingång. Direkt efter avlämning kommenderas hon till rutan och så fick hon ett stå kommando och jag gick emot henne med belöningen. Vi jobbade också vidare med vår belöningslek. Tänk vad jag har lärt mig av denna hund, med Keiko jobbade jag aldrig med liknande, gör det i dagsläget inte heller. För det behövs inte. Efter vår lek körde vi en ny övning. Jag la ut apporten igen, bakom rutan. Gick tillbaka till Siri. Så sa jag till henne -nu är det titta- det är hennes förberedelse ord för att springa till rutan. Jag drog ett djupt andetag och kommenderade "rutan" samtidigt som jag tänkte nu måste jag vara jädrigt snabb med ett stå kommando annars hinner hon ta apporten. Och jag var snabb... och Siri som det visade sig var inriktad på att spinga till apporten tvärnitade så banden och konerna flög, men hon stannade, woaw! Super nöjd blev jag och lite förvånad faktiskt, var ganska säker på att hon inte skulle lyssna på vad jag sa utan bara gå hennes impulser och vad hon trodde hon skulle göra.. Min fina tjej <3

Keiko fick sig också lite roliga saker, bla backa, stanna sitt, hoppa upp på ett bord, sitta, ligga, stå, apport ingång och en massa lek såklart. Nöjda åkte vi hem till vårt kaos.

Nästa vecka bor vi på landet, lyckliga oss! Vi ska först bara ta oss igenom denna vecka med helg.

Allt gott och glöm inte vad som är viktigt i livet..


-save the dog-

Läs hela inlägget »

Mörkret och det blöta är här, det har visserligen varit här ett tag men jag tycks aldrig vänja mig. Som hundägare har man ju liksom inget annat val än att ge sig ut i det. Långa mysiga promenader är inte särskilt lockande kl 05.30 en mörk och regning morgon. Och när man slutar jobba är det lika mörkt och tråkigt då. I går stannade jag på vägen hem för att gå en promenad, det var precis när mörkret hade börjat falla. Har tur att sluta jobba kl 14.00 en dag i veckan, underbart skönt, men det innebär att jag börjar jobba 06.30.. I alla fall, vi gick en bit in på grusvägen i skogen då jag har gått där många gånger förut vet jag vart vägen leder. Bla kommer man fram till ett större sandtag där man kan köra terrängbil. Vilket innebär att det finns rätt mycket roligheter. För att ge exempel, en gigantisk vattenpöl, ett flertal koner, en massa bra balansföremål och en del backar. De vill säga ett perfekt ställe att roa två hundar på. Jag är lite allergisk mot att bara gå och gå när jag är ute med hundarna. Jag stannar gärna och låter dem roa sig själva alt leker med dem. I går spatserade Siri runt i den stora vattenpölen och grejade, Keiko höll sig kring mig till en början sedan började han leta pinnar.

Mycket saker jag gör med hundarna i vardagen är sånt som har ett syfte, men inte allt. Keiko och jag började busa och leka, det gör vi på följande sätt. Jag börjar putta på honom och bjuder in i lek, han tycker att detta är skit kul. Sen kampade vi med hans pinne. Då kommer den lilla krutdurken farandes, gissa vem, Siri Plur såklart, för hon ska minsann vara med. Här är det perfekt att lära hundarna att inte alla är inbjuden i leken, dvs man inte bara komma och braka in i mig och Keiko och bara sno pinnen. Keiko kan våra lekregler men när fröken Plur kommer farandes blir han lätt lite försiktig för han vet att det inte är ok och då tar han ett steg bak och släpper pinnen. För Siri är detta kanon träning att faktiskt få vänta på att bli inbjuden i leken, inte styra den. Vilket hon ofta gör.. Bless her <3

Hon är underbar min Siri, men lite väl gott självförtroende som ibland behövs tas ner på jorden.

Från mörker till nattsömn. I natt vaknade jag att någon kom upp i min säng.. Det kan hända att Siri ligger vid min fotända när vi somnar men hon brukar gå ner för att ibland få komma upp på morgonkvisten. Keiko vill sällan vara i sängen, men det händer. Jag har som regel att hundarna måste bli uppbjudna i sängen, man kan inte bara kliva upp i den hur som helst och de vet det. Även fast Siri gärna smiter upp när hundarna är ensamma hemma. I alla fall.. I natt kände jag att det var Keiko som kom upp, han smög liksom och kom upp nära mig.. Klockan var väl typ 03.00 så det tog ett tag innan jag förstod vad det var som hände och började fundera på varför?? Då hör jag ljudet från min brandvarnares batterier som piper. Det här höga ljudet som signalerar att batteriet håller på att ta slut. Så jag fick såklart gå upp och klättra upp en stol för att plocka ner den. Jag märkte på Keiko att han var orolig. Men vi somnade ganska snabbt igen.

För att knyta ihop påsen med överskriften då, det jag menar är att det är mitt ansvar att hundarna får komma ut och få möjligheter att njuta av livet att vi har kul ihop, jag tycker det är viktigare än all annan träning. Sen Keikos agerande i natt, han sökte sig till mig för att något var konstigt, det är mitt ansvar att se till att han och Siri är trygga. Det jobbet tar jag på fullaste allvar, min hundar måste få känna sig trygga med mig.

Och du Keiko vad vore jag utan dig, du är min prins och jag älskar dig förevigt <3

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Ännu en ny vecka har börjat, jag hinner knappt avsluta den som varit känns det som. Helgen gick i lite jobb tecken, i lördags var jag på Arninge Djurklinik och jobbade, sen fick mina egna hundar simma. Kvällen spenderades i soffläge med film, underbart skönt!
Söndagen gick åt till att packa sen unnade jag mig en sovmorgon med långfrukost. Sen fick jag lov att tvinga mig själv att börja packa. Hittade en del roliga saker, så som en affisch till en pjäs jag gjorde mitt första år på Kulturama när jag pluggade till fotograf.

I dag var det jobb I Täby på schemat, började kl 10.00 så jag hann jobba lite hemma innan jag åkte. Det är verkligen som de flesta säger, driver man eget företag jobbar man jämnt, både på gott och ont!

På vägen hem från jobbet svängde jag förbi min hemmaklubb, ssbk, för att köra ett träningspass med hundarna. Det var typ fyra bilar på parkeringsplatsen men ingen ute på någon av planerna. Jag började med Siri, först fick hon göra en platsliggning, lägger mycket fokus på hennes uppmärksamhet och att hon är lugn i kroppen. Uppvärmningen innan platsen är också viktig för att få henne att komma i rätt fokus. Hon var gasad som vanligt, säg när hon inte är det? Men det är ju därför hon är så rolig att träna ;)
Efter platsen hade jag bestämt att göra en kedja, fast lite firnurlig sådan.. Nämligen som följer.
Jag står med ryggen mot ett hinder, kastar en apport, gör helt om kommenderar hopp, Siri hoppar, kommenderar sitt efter att hon hoppat över. Då sitter hon med nosen mot mig, bakom henne är det en ruta, från sittet skickar jag henne till rutan, kommenderar stå, berömmer med ord, kallar in och kommenderar ett hopp och hjälper henne med ett fot. Nu sitter hon med ryggen mot apporten som jag först slängde ut. Slutligen kommenderar jag henne apport med en ingång. Så himla nyttig träning för fröken och så fantastiskt roligt. Inte bara hon som måste vara skärpt och lyssna på vad jag verkligen säger, även jag måste vara skärpt för att komma ihåg hela kedjan och ffa vara jädrigt snabb.

Hade gärna velat ha allt filmat, men jag har ingen videokamera, det blir att investera i en på mellandagsrean helt enkelt!

Jag har fått mycket inspiration av Heléne Lindström till denna typ av upplägg. Vi har nosat lite på det förut men denna gång sätta vi verkligen saker på sin spets. Keiko fick sig också ett pass, bla skulle han backa för att sedan vända sig om för att hoppa upp på en hög brunn. De är roliga hundarna för de löser sina frågeteckan på olika sätt. Keiko började pipa och ville gärna komma mot mig, Siri hon springer mest för att lösa sina uppgifter. I vilket fall som helst hade vi ett superskoj träningspass alldeles själva i halvmörkret.

Nu på lördag ordnar Leva Hund tillsammans med DjurKvalitén och Rose-Marie Kullberg en foderdiskussionsträff. Det finns fortfarande några platser kvar, anmäl via hemsidan.
Ska bli mycket skoj! I övrigt är det fullrulle och snart flyttar vi, spännande :)

Ha de gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

När tiden inte räcker till är det bloggen som blir lidande, tråkigt, men ibland blir det så :)
Förutom att det är mycket jobb hela tiden så har Siri och jag hunnit med att tävla, förra helgen på Haninge brukshundsklubb. Vi blev lottade som startnr 2. Det är roligt det där med lottning, nästan alla som startade i lk 1, som vi, fällde någon form av kommentar (inte en positiv sådan) över den siffra som stod på chokladmyntet. Ja vi fick chokladmynt, mums, med vårt startnummer på. Det finns flera saker man själv inte kan styra över på en tävling, ett av dem är vilket startnummer man får.. Alltså inte värt att lägga energi på det ;)

Med tanke på senaste tävlingen, där Siri reste sig på platsliggningen, hade jag lite oro att försöka jobba bort hos mig själv. Några sekunder är alltid värt mycket och eftersom vi hade startnummer två hade jag mycket tid (läs många sekunder) att få Siri att känna sig lugn och hitta slappna av känslan. Det visade sig att min hand på hennes bröstkorg fick henne och landa lite, vilket kändes kanon att kunna, på så kort tid, med en sån enkel gest, få henne att varva ner lite. Trots en orolig platliggning, hunden bredvid Siri kröp, den hunden på andra sidan pep och var orolig och ytterliggare en hund längre bort reste sig och började smyga fram till sin matte. Siri låg kvar, men.. hittade en pinne att tugga på :) Jag kunde inte annat än att le.

Vi hade en mycket bra uppvärmning och jag testade att ha med leksak denna gång, vilket jag inte hade sist. Hon kändes fin när vi gick in och jag var lagom nervös, lite måste man vara. Fria följet var det bästa vi haft på tävling, dock gav det oss inga bra poäng. Sen följde läggande under gång, inkallning och ställande under gång. Det som genomsyrade där var att Siri inte blev kvar i vare sig sitt, ligg eller stå. Hon kändes lite orolig. Mycket tugg på apporten och hoppet reste hon sig från sitt när jag lämnade henne. Poängmässigt var det ingen succé men jag tänker inte låta det styra hurvida jag är nöjd med min hund eller ej. Jag säger inte att vi var värda mer poäng. Jag var mycket nöjd med både med mig och min hund. Och ffa lärde jag mig mycket om min hund denna tävling. 

Här hemma ser det ut som kaos, jag försöker packa, jobba och göra allt annat som livet innebär och hur jag än gör räcker inte tiden till. Längtar till jul & nyår för då tänkte jag unna mig lite ledighet! Nu snart drar jag iväg till en fullbokad dag på Arninge, där kommer jag att vara både i morgon och på lördag. Söndag så MÅSTE jag börja packa.. *puh*.

Observera att det fortfarande finns plaster kvar på foderdiskussionstillfället nästa lördag, läs mer under kurser/föreläsningar.

Ha de gott och glöm inte att ta hand om varandra <3


-save the dog-

Läs hela inlägget »

Vet inte om alla känner till att Keiko en gång fick diagnosen atopiker, dvs dammkvalsterallergiker.. För att göra en lång historia kort kan jag berätta att han aldrig var allergisk, han kommer heller aldrig att bli det. Det handlade om brister hos honom. Sedan det uppdagades har jag lagt ner ganska mycket tid för att lära mig mer om näring. Jag har även hittat några personer som besitter stor kunskap inom detta område. Det är Lena Mattsson och Rose-Marie Kullberg. Rose-Marie kommer och håller ett diskussionstillfälle för Leva Hunds räkning den 23/11. Läs mer under tjänster/kuser & föreläsningar
Lena är namnet bakom Standardt Produkter och jag har aldrig haft nöjet att träffa henne personligen men jag har haft en del kontakt med henne under åren. Jag hoppas att jag någon gång får träffa henne live. På Standardt hjälper de hund och kattägare med kostrådgivning och tillverkar torrfoder samt olika kosttillskott. Jag använder både deras torrfoder samt några av tillskotten. För en tid sen mailade jag Lena och frågade om hon kunde tänka sig att vara med i min blogg och dela med sig av sin erfarenhet när det gäller hundar och gräsätning. Jag ställde några frågor och Lena har skickat mycket bra och utförliga svar. Det kommer att bli en liten följetong av detta ämne och jag hoppas att det kan väcka en del tankar och förhoppningsvis hjälpa hundar med eventuella problem men sist men inte minst sprida kunskap.
Nedan följer hennes svar. Mycket nöje! 

Jag: Vad är din erfarenhet när det gäller kostrelaterade problem?

Lena: De sista 5-6 åren har kostrelaterade problem ökat lavinartat. Sjukdomsbilderna var helt annorlunda innan dess. I mitten av 80 talet då jag började att balansera mat och hundar med problem var det stora problemet HD på stora raser. På hanar förhudskatarr och  halsinfektioner, hårsäcksinflammation och lite mjäll. Tikarna fick öronproblem, och urinvägsinfektioner. Givetvis fanns det raser som var benägna för lite hudproblem men i mycket liten omfattning. Under 90 talet var det ungefär samma ingen större förändring. Matens kvalitet hade höjts med ökad kunskap och jag såg till och med en tillbaka gång av infektioner och inflammationer. 
Men tidigt 2000 tal hände det något vetet gjorde entre igen i hundmaten efter att ha varit borta sedan tidigt 90 tal. Dock inte i alla svenska foder men det utländska var fria från vete, korn mm under hela 90 talet.
Jag började se en ökning igen av infektioner och inflammationer men även magproblem och eskalerande hudinfektioner. Och sedan 5-6 år tillbaka är det var och varannan hund som lider av dessa sjukdomar som utvecklas till allergiska besvär och krononiska magproblem efter några år. Felet är inte bara sädens inträde i fodren utan även artificiella råvaror används såsom hydrolyserade protein från fjädrar och vegetabilier ännu mera säd kan då tillföras och fodren tappar näringsinnehåll eftersom dessa råvaror är inte fullvärdiga.

Våra hundar är fortfaranade en köttätare och får all sin näring från köttets fullvärdiga innehåll. Vi vet idag att hunden kan bryta ner spannmål eftersom den utvecklat fler amylaspar men det gäller endast stärkelsen alltså sockret.

För att sammanställa min slutsats av det här så beror våra problem som hundarna har till största delen av att maten. Den maten de får är inte tillräckligt näringsrik på grund av fel råvaror som skapar kostrelaterade problem.

Jag som kostrådgivare och näringsfysiolog balanserar och lägger om kosten till hundar som har dessa problem och de flesta blir helt friska med en korrekt kost efter artföda. 
Enkla förändring kan ta bort problemet väldigt fort är min erfarenhet.

Läs hela inlägget »