Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2014

Tittar in lite snabbt, bara för att berätta om ett intressant forskningsprojekt. En kollega till mig, Charlotte Orrfors leg sjukgymnast kommer att utföra denna. Läs mer och anmäl dig till detta projekt här>

Jätte spännande tycker jag! 
Min blogg är fortfarande vilande men detta tillfälle ville jag inte missa att informera om.

Läs hela inlägget »

Blogg inläggen har inte haglat tätt direkt den sista tiden. Jag har funderat på om jag kanske ska lägga ner den. Jag tycker att en blogg måste vara levande och gärna skrivas i kanske 2-3 gånger/vecka. Just nu finns inte tiden tyvärr. Jag är väl inte den enda som skulle önska att dygnet hade fler timmar. Förutom mycket jobb är jag också mitt uppe i en flytt, igen. Jag kommer därför låta bloggen ligga lite i träda ett tag. Jag hoppas hitta inspiration och tiden att börja skriva efter att vi landat i vårt nya hem.

Tills dess -save the dog-

Läs hela inlägget »
Leksaken kommer från våra goa träningskompisar, Frallan, Ess och Fanni, tack säger vi :)

Sedan ett tag tillbaka hade jag planerat en tävling med Siri, på Schäferhundklubben Lövsättra. Det visade sig vara en historisk tävling :) för att jag och Plur kom dit, nej då skämt å sido. Men det var deras första lydnadstävlingar. Klubben ligger utanför Vallentuna så det var en liten bit att åka, men det var verkligen en super mysig klubb med väldigt lyckat upplägg. Min tanke när jag kom dit var att det "bara" skulle vara sk. schäfer människor där. Och att min lilla korvunge skulle bli uppäten.. *gulp*. Men hon överlevde, tur.

När vi ska gå in på platsliggningen så säger tävlingsledaren till mig att hon och hennes man (hennes man var domare i vår klass) att de också har hundar från Doubleuse (kenneln som Siri kommer i från). Lite roligt för jag såg dem verkligen som schäfer människor, don't judge a book by its cover..
Inför tävlingen hade Siri börjat lyfta på huvudet i platsliggningen, jag tränar henne med hakan i backen på henne, och jag hade medvetet valt att inte gå in och göra om dagarna innan tävling, om hon lyfte på huvudet, så hon lyfte på huvudet även på tävlingen, och pysslade med lite annat.. skithund. Men hon låg kvar, vi var startnr 3 och hund nr 6 reste på sig och gick till sin förare. Siri spanade in vovven som gjorde det och låg och viftade på svansen.. 

Vi hade en bra känsla då vi gick in, ja iaf jag, fria följet är inte vårt starkaste kort, så det var fladdrigt och lite varierande resultat, vid läggande under gång hade fröken börjat speeda upp och tog ett stort skutt framåt och slängde sig ner samtidigt som hon tog gräs i munnen *harkel*. Inkallningen, lite vid ingång och åt uppenbarligen gräs här igen, när jag hade ryggen mot.  Rutan brände hon rakt igenom och vi har inte alls tränat på omdirrigeringar. Apporteringen var lite sådär med gripnadet, vid hopp över hinder hann jag knappt öppna munnen förens hon hade sprungit runt hindret och satt sig på andra sidan, hoppat tillbaka och gjort en fin ingång.. Kan själv..
Fjärren var prickfri.
Följande sa domare om vår prestation:

Plats: 8,5 poäng, flyttar tassar, nosar runt
Fritt följ: 7 poäng, pendlar, dk, släpper i vänster sväng, fin kontakt, släpper helt om, avslut
Lägg under gång: 7,5 poäng, skutt i läggande, äter gräs, dk upp
Inkallning: 8,5 poäng, äter gräs, avslut
Rutan: 0 poäng
Apportering: 9,5 poäng något slarv i gripande
Hopp/sitt/hopp: 0 poäng, springer runt
Fjärr: 10 poäng
Helhet: 8 poäng, ofokuserad till och från, bra tempo
//126,5 poäng och ett tredje pris

Det är som att försöka bromsa ett skenande tåg emellanåt, fort går det. Det visade sig att domaren, som hade hund från samma kennel som Siri, hade sagt innan jag hade kommit att vinnaren inte hade kommit, dvs vi.. haha ja det fick han ju äta upp, inte poäng mässigt iaf, men underhållningsmässigt japp!
Hemma upptäckte jag att Roslagens bk hade lydnadstävlingar helgen efter och kontakt person var den domare vi haft i Lövsättra, kollade om vi kunde efteranmäla vilket gick bra. Så i lördags bar det av till Norrtälje, aldrig varit där, även där var det en super mycig klubb med bra upplägg och mycket trevliga människor. Det var även en till Doubleusare anmäld i samma klass som vi, lk 2. Mitt nya koncept, värma upp med musik i öronen har visat sig vara mycket bra för mig, jag gör det inför hela programmet men inte inför platsen. Platsen gick dock bättre, även om jag haft ett annat upplägg inför denna tävling, jag har gjort om platsen då hon lyft på huvudet vilket hade (under veckan) funkat bra. Men ändå lyfte hon på huvudet på tävlingen, vi behöver en ny plan här.. Fria följet var inte mycket förändring från veckan innan, okoncentrerat. På läggande under gång hade hon dagen innan på träningen studsat upp då jag var på väg tillbaka till henne, vilket hon även gjorde på tävlingen. Inkallningen, lite för hög fart och vid ingång, men mindre vid än veckan innan. Rutan satt där den skulle, även om hon stod med bakbenen på bakre bandet (gulp) Apporteringen, det där gripandet igen, hamnar helt klart lagt till jobba på listan. Hoppet gick bra, även om hon slog i såg jag på domar protokollet sedan, vilket jag inte såg eller hörde, men det kan man lätt missa själv. Vid fjärren lyckades jag inte få henne i lugnare sinnesstämning så där kom hon framåt en hel del och satte sig upp innan mitt kommando vid avslut.

Mycket i träningen med Siri, hamnar om att skaffa sig möjligheten att reglera en kokande gryta, hon har liksom inte tid att vänta på mig, utan gör själv..
Men så här sa domaren om vår prestation:

Plats: 10 poäng
Fritt följ: 7 poäng, dk, släpper, okoncentrerad
Läggande under gång: 0 poäng, sent
Inkallning 9,5 poäng, lite strul avslut
Rutan: 10 poäng
Apport: 8 poäng, slarv gripande, lite tugg
Hopp/sitt/hopp: 8 poäng, islag
Fjärr: 5 poäng, rör sig fram ,slarv avslut
Helhet: 8 poäng
//160 poäng och ett första pris.

Mycket skönt att vi klarade oss, minns en gång när vi tävlade lk 1, där gränsen också går vid 160 poäng och va hade 159,5.. inte kul. Och även om jag gläjds åt att vi nu är klara för lk 3 så känner jag att vi kanske inte riktigt var där.. men men nu är vi ju där, uppenbarligen. Läste Heléne Lindströms blogg, där hon hade skrivit en titel på ett av hennes blogginlägg "vår träning påminner lite om ett ekg". Rolig titel tycker jag, Siri och min träning påminner om när hjärtat får en chockvåg av hjärt och lungräddningsmaskinen, eller som när ett jet plan ska lyfta, eller en galopphäst stegrar sig i startboxen och skjuter iväg i full kareta.. Ja jag tror att budskapet går fram, galenpanna :)

Nu satsar vi på lk 3 men tränar även på elit momenten, hugah va spännande! Tänkte även försöka starta öppen klass i viltspår under hösten! Känns lovande.

Allt gott!

Läs hela inlägget »

Härom dagen var jag nere och tränade på den lilla mysiga brukshundsklubben som finns i Nynäshamn och invigde den lilla mobilhållaren som jag kan fästa på mitt kamerastativ och sedan filma träningen. Kändes lite konstigt att filma sig själv, men åh så nyttigt att se sina egna missar och hur vi ser ut utifrån liksom.

Först är det träning på rutan på olika avstånd (alla skick är dock inte med på filmen), håller succesivt att förlänga avståndet på skicken. Jag har haft problem med att Siri har stannat för grunt i rutan. Så efter ett träningspass hos Heléne Lindström testade vi att låta Siri själv ta ansvaret för vad hon ska vara i rutan. Jag har använt target även tidigare men mer som dragpunkt då hon har sprungit ut till den men inte alltid stått på den. Detta nya upplägg har fungerat bra då hon nu inte längre stannar för grunt utan siktar mer på target punkten. Nu måste jag börja lägga targeten aningen mer mot mitten och framför allt lära mig att stoppa henne i tid, för jädrar vad hon springer fort, om hon inte väljer att hoppa mot targeten. Första skicket då hon springer till konen som stod bredvid rutan var helt enkelt jag som inte ens såg att hon tittade på den då jag skickade henne, slarvigt. Jag hade medvetet ställt en kon där, tänkte störningsträning haha och det blev det ju. 

Sedan håller vi på att belöna upp fria följet, på två sätt, det ena där vi mer satsar på att hitta flowet och följsamheten och ffa position, belönar då med godis vid mitt ben. Det andra innebär också boll som belöning. Hon älskar sin boll, men tyvärr älskar hon inte fria följet, men vilken toppen idé då att kombinera boll i fria följet. Hon måste dock jobba ett tag för att få den. Den drar igång henne lite för mycket bara vilket gör att hon blir lite för het, så jag får noga välja min stunder då den kommer fram. Jag använda bollen förr i fria följet men fick rådet att ta bort den, då hon blev för galen, men nu ska den tillbaka lite igen.

Sedan körde vi apporteringsdirrigering, vilket gick bra och jag förstår att min kloka hund väljer att hämta en apport som ligger närmare än att springa ut och hämta den som ligger längre bort, bra information dock till aningens slarvig matte.

Så körde jag och Keiko lite höger handling också, mattes prins <3

I vilket fall som helst här är filmen :)

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Jan Fennell

Jag minns när min kompis Anna för många år sen tipsade mig om metoden Amichien Bonding. Hon hade mer erfarenhet av hund än mig så jag litade på att hon visste vad hon pratade om. Jag beställde en bok om metoden helt enkelt. När jag kom till sidan där det stod att jag skulle ignorera min hund efter en separation slog jag ihop boken och ansåg att det tänkte jag minsann aldrig göra, det är ju taskigt ju.. Så boken fick stå där tills en annan kompis tipsade om metoden och jag minndes att jag hade boken hemma, åkte hem och gav den ett nytt försök. Sen rullade allt bara på och av en slump berättade jag om "min" upptäckt för min jobbarkompis Karolina. Det visade sig att Karolina också läst böckerna och precis som jag nystat och sökt information. Hon visste att författtaren till boken självaste Jan Fennell skulle komma och föreläsa, till Vallentuna av alla ställen!
Vi anmälde också och fick bra kontakt med hon som arrangerade föreläsningen, som berättade att Jan även skulle hålla en kurs/utbildning i metoden. Vi anmälde oss till den också :) Jag bokade även en konsultation med Mervi som var den person som ordnade alltsammans.

Och nu, ungefär 6 år senare kommer Jan till Sverige igen. Precis som förra gången är det Mervi Kärki som ordnar arrangemanget. 
Så här skriver Mervi om föreläsningen:


Vår bästa vän hunden…

Unik föreläsning i Sverige – Jan Fennell l the Dog Listener kommer hit och berättar om hundens värdefulla kommunikation.

Du får höra henne berätta om varför vi missförstår våra hundar och hur vi kan göra för att både förebygga och lösa problembeteenden som blivit så vanligt i vårt moderna hundägarskap. Genom förståelse för arten hund så skapar vi en djupare och kärleksfullare relation som båda parter förtjänar. Helt utan våld, skrik eller andra obehagliga tillbehör.

Datum/klockan: 3 november 2014, 18.00 – 21.00
Plats: Scandic Täby (Roslags Näsby C)
Biljett: 400 kr
Föreläsningen är på Engelska

Begränsat antal platser, boka din plats genom att e-posta till hundinspiration@gmail.com eller ring 0709-786100 eller via Hundinspiration butiken. Din plats är helt bokad när din inbetalning har kommit och ev. avbokning återbetalas inte men du kan överlåta din biljett till annan intressent.

Bästsäljande författare till boken Förstå din hund som nu har översatts i 27 olika språk. Hon är aktiv i 2 egna tv program som visas i England och Australien. Världen över växer intresset för att förstå sin hund på ett bättre sätt. Hon har tagit fram en metod som kallas Amichien ©Bonding som utgår ifrån hundens grundläggande behov. 

 

Missa inte detta tillfälle om du är nyfiken på metoden eller om du kanske haft en konsultation och fått vidare inspiration eller kanske bara behöver bli påmind. Se all information kring anmälan i texten ovan.


Jag kommer att vara där, kanske ses vi!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Vi hade en härlig eftermiddag på en av våra hemliga ställen i veckan, delar med mig av lite bilder vi tog därifrån. Passade även på att träffa Heléne Lindström för lite träning. I övrigt fortsätter vi att njuta av sommaren :)

Läs hela inlägget »

Alldeles för mycket jobb resulterar till lite blogginlägg, tänker att jag ska blogga men mer hinner det inte bli. Men nu så ;)

Jag lägger ner ganska mycket tid på att hålla mina hundar i en god fysisk form. Jag prioriterar det före lydnads och rallyträning, om jag måste välja. Hinner jag gör jag båda. För att få struktur på den träningen planerar jag den ganska noga. Till största delen för att att träningen ska fördelas under veckan och för att inte likvärdig träning ska komma dagarna efter varandra. Träningen ser lite olika ut för mina hundar, Keiko är 11 år och Siri 4,5 år så det är det som styr. 

Viktmanchetter är något vi ofta rekommenderar på djursjukhuset, det är en bra enkel träning där det inte krävs så mycket av ägaren. Viktmanchetter är en bit tyg av materialet softshell som man sätter antingen på bakbenen eller på frambenen. Tanken är att få hunden att bli mer aktiv i sina ben lyft. Man inleder träningen med dessa tomma, sedan börjar man lägga i vikter. Många tror att vi pratar riktiga vikter, men man använder mynt, 1 krona väger ca 7 gram. På mycket små hundar får man börja med andra typer av vikter, då brukar sånna tyngder man sätter vid kroken då man metar alternativ små brickor som man använder ihop med skruvar. Vet dock ej vad de väger. Instruktioner hur man ska använda viktmanchetterna står på påsen då man köper dom. Jag brukar dock rekommendera att man lägger upp träningen lite mer långsiktigt. Börja med tomma använd varje dag 10 min på en promenad, med uppvärmning och avskrittning. Detta i ca 1,5-2 veckor, sedan går man över på att använda dem på 3-4 promenader/vecka och lägger i 1 krona och sänker tiden till 5 minuter sedan ökar jag tiden 1-2 minuter beroende på individ eventuell skada tills jag är uppe i 20 minuter. Då jag är uppe i 20 minuter lägger jag i ytterligare 1 krona och ökar successivt upp tiden till 20 min. På detta sätt kan jag öka och förändra denna träning under en längre period.

Detta, tycker jag, är en mycket bra träning, även på en frisk hund. Siri som har långa bakben som hon definitivt inte rör som hon skulle må bäst av. Hon går med raka ben utan att böja igenom knä och höft. Jag har filmat henne lite när vi har tränat med viktmanchetterna. Se innan då hon går utan med viktmanchetter och sedan en kort snutt då hon går med vikt i, på filmen har hon 2:- i.

Kommer att blogga mer om fysisk träning, håll utkik på bloggen.

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Ja har du någonsin funderat på det? Men ännu intressantare hur beter sig din hund mot dig efter en  separation?

När Keiko var yngre, innan Amichien Bonding tiden, så höll han på att riva hallen med sin svans då jag kom hem. Han skällde inte då jag var borta, men han hoppade på mig när jag kom hem och for runt så jag knappt kom in i hallen och han kom gärna med saker.

Jag hör ofta hundägare berätta att deras hundar ofta kommer med en sak i munnen efter att de har varit separerade från sina ägare. De flesta tycker det är ganska charmigt.. Men har man någonsin stannat upp och fråga vad det betyder för hunden och inte bara för en själv.. Status, hunden ställer frågor, kan den få vår bekräftelse på sina egna villkor så tolkar den det som om det är den/hunden som är beslutsfattaren i flocken. Vilket innebär att den också kommer att fatta besluten ute i stora vida världen och också gör bedömningen att om vi (människan) ger oss ut i stora vida världen så måste den (hunden) följa oss, för hur ska den annars kunna ta hand om oss? Många tolkar sådana situationer att hunden gillar oss och vill vara med oss, vilket absolut kan vara fallet, men risken är större att det är en hund som anser sig ha ansvar över oss dvs vi klarar oss inte utan dem och det hunden anser vara farligt (smällare, andra människor, bilar, andra hundar mm) kommer den att försöka skydda oss ifrån. Och jag är den första på att skriva under på att jag vill att mina hundar ska kunna koppla av och göra vad de vill.. ja inom rimliga gränser ;)

Så.. så länge hunden tror den har ansvar över oss kommer den göra vad den anser behövs.. 

När din hund ställer frågor, vad ger du den för svar? 

Ha en toppen lördag och passa på att se videoklippet som Tony gjort, det kommer fler!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Detta är något som jag upplever att många hundägare har svårt att förstå och jag har skrivit om det förr och kan garantera att jag kommer att skriva om det igen!

En annan hund stirrar på din hund och som extra krydda på moset står husse eller matte bakom hunden i ett sträckt koppel. Vad väcker det för känslor i dig, när en okänd människa stirrar på dig.. Som Tony säger i videoklippet så vet jag också vilka känslor det väcker i mig, obehag.. För vissa individer är det jobbigare än för andra, men genom att hålla koll hur din hund beter sig mot andra hundar kan du hjälpa till att minska pressen som eventuellt din hund lägger på någon annan hund alternativt om det är din hund som blir utstrirrad, ta den från platsen.
Enjoy!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Älskade Korvunge <3

I går var det dax för träningstävling på Norsborgs lokala kennelklubb.

Efter att ha jobbat 4 kvällar i rad trodde jag att jag skulle vara lite småsugen på att åka hem och bara vara. Men till min förvåning kändes det inte så. Hade lyxen att sluta jobba kl 14:00 så jag hann åka och simma Keiko innan. 

Stockholms trafiken är ju ingen hit direkt så det tog en dryga timme att åka från Haninge. Hann gå en promenad då jag kom fram och sitta i bilen och bara halv vila lite, skönt!

Det var ganska många anmälda totalt så arrangören hade delat upp deras stora plan, vi skulle köra lk 2, men det var också IPO ekipage där. Lite roligt att se vad de pysslar med. Lk 2 tillsammans med lk 1 var placerade längst bort sett från parkeringen. Eftersom vi har varit en del på den klubben var det bra för just i den hörnan har vi aldrig varit. Planen var att vara med på platsliggningen. Men medan vi stod och väntade såg jag hunden som Siri skulle ligga bredvid och den skällde på allt som rörde sig och jag tror den gjorde några utfall, karaktären av dem såg jag inte. Men efter att ha pratat lite med andra som också sett hundens beteende bestämde jag att avstå. Det kan ju hända på tävling och det är ju mindre roligt..

Planen var att göra alla momenten utom fjärren, som inte är klar att läggas sist i en kedja. På väg bort till vår lilla hörna började Siri att gasa och fara runt och jag kände hur jag började bli lite irriterad på henne.. Inte bra. Började med lite uppvärmning och det kändes inte alls bra, hon var ofokuserad och jag var irriterad ingen bra kombo, tanken att bara strunta i det hela for genom huvudet. Men så insåg jag att om någon skulle styra upp det hela var det ju faktiskt jag, så jag la henne ner och klappade henne på bringan. Tränat lite grand på det i kedjor, men inte så pass mycket att jag trodde att det var befäst. Men jag kunde se på Siris blick att hon tog det till sig och känslan mellan oss blev genast mer harmonisk och det var hon och jag ihop, inte var och en på varsitt håll. Plockade sen upp henne och började lite om och känslan var helt klart bättre och jag blev genast mycket tryggare. Hur gick det då?

Jo väldigt bra, i starten på fria följet tappade jag henne. Men eftersom det var en träningstävling var planen att börja om. Jag hade även gett en lapp till tävlingsledaren och sagt att om jag börjar om så vet du. Jag fick verkligen känslan av att jag satt i förarsätet och det kändes väldigt skönt. Våra problem, eller eh.. mina problem är annars att jag kliver tillbaka och Siri stjäl showen. Det var inte perfekta moment hela vägen igenom men känslan var stört skön. Jag kunde släppa upp henne och låta henne hoppa runt och sedan samla ihop henna och göra en transport till nästa moment. Läggande under gång har problemet varit att vid kommendering har hon slängt sig framåt och lagt sig istället för att bara droppa ner på stället hon går. Men icke igår, däremot såg jag när jag gick tillbaka att hon inte låg helt ner med kroppen, stannade till och bara sa lugnt ligg. Då jag ställde upp vid hennes sida satte jag mig på huk och bara klappade henne lugnt för att sedan ställa mig rakt och kommendera sitt. Inkallning var bra, dock har hon så jädra fart så att hon nästan slår i mitt ben, det var med nöd och näppe hon inte gjorde det igår. Rutan nästa, problemet där har varit att hon stannat för grunt, men inte igår, bra! Apporten valde jag en liten större, tänkte när jag tog den, vi testar. Då hon vid apporteringen tuggar när jag närmar mig med min hand har jag under några träningspass inte tagit den, vilket var planen att inte göra igår. Då jag gav henne slutsignal, fortfarande med apporten i munnen släppte hon den för att sedan plocka upp den och plockade sedan upp den för att verkligen ville ge den till mig, mycket bra! Hopp/sitt/hopp, det var som ett gå med en bomb mot hindret och jag hann tänka hur jag skulle göra, mycket bra framsteg för mig, glömmer det annars. Ställde mig en bit i från och hon hoppar ut och vänder i luften och sätter sig väldigt nära hindret. Hann även tänka här, vi testar, vad händer, hon klipper hindret utan problem, duktiga tjejen! 

Vi fick också ett protokoll som lyder som följer:

Platsliggning: 0., ej genomfört.
Fritt följ: -, tränar.
Läggande under gång: (9 p.), tar i hunden.
Inkallning: 10 p.
Sändande med stå: 10 p.
Apportering: 10 p. 
Hopp/sitt: 8,5 p. lite okoncentrerad
Fjärr: -, ej genomfört
Helhet: 8 p

Nu tränar vi vidare och på lördag morgon styr vi kosan mot kurs för Heléne Lindström, ska bli kul att ses! Även få lite ledighet, hela 4 dagar, lyx!

Hoppas solen skiner på dig!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Alla har vi hund på olika sätt.. Men en sak jag skulle vilja lyfta fram lite i ljuset i dag är när hunden följer oss.. i hemmet. Sitter vi ner är hunden lugn och avkopplad, men om vi skulle resa på oss för att gå tex ut i köket och hämta något så reser sig hunden blixtsnabbt upp och går dit vi går, eller kanske följer den tom oss in på toaletten, eller kanske in i badrummet när vi ska duscha?

Ibland har jag hört hundägare som säger, -men jag vill att min hund ska följa mig hela tiden hemma, jag tycker det är gulligt/charmigt etc.. Men vad tycker hunden? Det svaret kan vi aldrig få av hunden, för vi pratar olika språk. Men vi kan skapa våra egna uppfattningar om varför. Min uppfattning är att hunden inte kan slappna av utan måste bevaka oss, dvs den är "tjänst" 24/7. Kanske försvinner vi? Klarar vi oss själva om dörren stängs och vi lämnar hunden? För att dra det ytterligare ett snäpp skulle jag vilja säga hunden upplever att den har ansvar för oss och måste därför följa oss så vi inte råkar ut för en situation som vi inte klara själva. 

Jag kommer ihåg för flera år sedan.. Keiko följde mig jämt runt i min lilla tvåa på 48 kvm.. Jag tänkte då att det var gulligt varvat med att jag kunde bli ganska irriterad av att han alltid stod "på mig". När jag själv fick min första konsultation och lärde mig om Amichien Bonding så började jag se på det hela på ett helt annorlunda sätt och började jobba med det. Värst var det när jag dammsög, han stod "på mig" och hängde med huvudet, tror väl jag det, han var trött på att behöva hålla koll på mig hela tiden. Det jag gjorde var att jag körde kampanj på olika saker, precis som i hundträning, jag "tränade" hela tiden på tex, om jag satt vi datorn och sedan stängde av den, jag hade då en pc, när den stängdes av gav den ett ljud ifrån sig. När Keiko hörde ljudet ställde han sig upp på sekunden. Jag stängde av datorn utan att resa på mig, ofta. Ibland reste jag på mig OM han då reste på sig så satte jag mig ner igen, sen kunde ta en tid innan jag kunde resa mig upp och gå. Målet var att jag skulle kunna resa på mig UTAN att han skulle fara upp och följa mig UTAN att jag sa ett ord eller ens tittade på honom (i ögonen). Gällande dammsugaren så stängde jag bara av den och gick o satte mig på en stol. Målet var att han själv skulle inse att han inte behövde bevaka mig.

Ibland märker jag, särskilt när jag är på väg till jobbet, att hundarna är lite på tå. Keiko som nu är 11 år och klok vet att stå vid dörren inte ger något annat resultat än att jag sätter mig och ingen av oss kommer någonstans. Siri däremot, far gärna upp och tom öppna munnen och flåsa lite. Hon har ju ingen aning om vad som ska ske, och jag kan inte tala om det för henne, bara få henna att vänta på information från mig, om hon ska med eller ej. Fram tills dess vill jag /önskar jag att hundarna ska kunna koppla av och bara vänta på vidare information av mig. Om Siri står vid dörren tar jag henne i halsbandet, eller sätter på ett retriever koppel och leder henne till korgen, i bland kan jag ge henne ett handtecken att hon ska lägga sig, men jag säger inte -gå och lägg dig!- Det kommer dagar när jag inte hinner göra så, jag har för bråttom i väg. Men och andra sidan finns det dagar när jag i själva verket inte ska iväg då kan jag göra samma rutiner som jag brukar göra när jag verkligen ska iväg, men åker inte.

När jag började med Amichien Bonding med Keiko kunde jag gå ut i hallen och sätta på mig jackan, men inte gå ut utan bara gå runt med den inne. Konstigt kan kanske tänkas, men många hundar har triggers, dvs saker som de triggar på. Keiko hade jackan och ffa mina nycklar. När jag tog nycklarna, då gällde det att vara startklar. Gissa om jag lyfte runt nycklarna och la dem på olika platser. Allt detta gav ett resultat, men självklart måste jag påminna hundarna om att det fortfarande är samma saker som gäller.
 

En tanke som jag vill avsluta detta blogg inlägg med:
Om hunden känner att den måste bevaka oss inomhus.. Hur blir då det utomhus, där "farorna" är 10 dubbla..



Allt gott!
-save the dog-

En som kan konsten att slappna av ;)
En som kan konsten att slappna av ;)
Läs hela inlägget »
Världens finaste Bula <3
Världens finaste Bula <3

Länge sedan en uppdatering.. För mycket jobb helt enkelt :)
Har i allafall haft en halv ledigt helg :) I går var jag och Keiko och tävlade, vår andra start i avancerad klass. Tror att jag aldrig skrev om vår första start.. Förmodligen för att den slutade med ett gott skratt, då jag diskade oss. Jag tog av kopplet inne på banan.. Men men lite förargligt men ändå lite roligt. 

Men som sagt igår var vi på Norsborgs lokala kennelklubb. En ganska klurig bana, med höger handling redan vid  första skylten. Se banan längst ner i detta blogg inlägg! Vissa skyltar har vi egentligen inte tävlingsklara, men, jag ville prova ändå. Så följande resultat fick vi: 

Vid skylt nr.5,(303) sitt, helt om höger sitt, med hunden på höger sida, där blev Keiko lite sne, så -1 poäng.
Vid skylt 7, (310) sitt, skicka över hinder, i höger handling, Keiko har generellt ganska sega sättande på höger sida, men vi tränar vidare på det, så han får känna sig säkrare, så -1 poäng.

Vid skylt 9 (208) igen segt sättandet vid sidan i höger handlingen.

Men det som gav mest minus poäng var att backa med hunden på höger sida, skylt nr 8 (309). Vi har knappt tränat på detta, så det var inte så konstigt. Keiko hamnade framför mig och jag var så dum så jag tog ett steg fram när han gjorde det.. Så förutom -10 för att han hamnade framför mig, fel övning då. Så fick vi också -10 för mina stegfel, vet inte riktigt hur jag tänkte.. Förmodligen så tänkte jag att jag provar att göra de olika felen så behöver jag inte göra dem igen sen ;)

Honnören var ligg på höger sida.

Resultatet blev 77 poäng och en 4e plats. Och ja jag är nöjd. Gladast av allt blevjag av domarens kommentar, "Härligt ekipage!"
Jag tycker verkligen att det är super skoj att Keiko och jag har våran grej. Vi pillar vidare med höger handlingen. Nu har vi en hel del tid att träna då inte nästa tävling är förens i augusti.

I helgen har även lydnads SM gott av stapeln och tyvärr har jag inte haft möjlighet att följa det då tävlingen var igår och i dag har jag jobbat. Men Niina Svartbergs runda gick precis då jag hade lunch, så den såg jag, tillsammans med min oinsatta kollega, som tyckte att allt var jätte gulligt, medans jag var så nervös så jag höll på att gå i taket :) Grattis till fina prestationer!

Nåja nu ska vi slöa resten av Söndagen, tjingelitjong!

-save the dog-


 

Läs hela inlägget »

En sak jag är livrädd för att att någon av mina hundar ska bli påhoppade och skadade av någon annan hund. Inte så att jag jämt går runt och oroar mig för det. Men framför allt har jag den tanken komma om jag går promenad i områden jag aldrig tidigare gått eller om jag möter en hund som visar tydliga signaler till att den skulle kunna skada mina hundar, om den var lös, gud förbjude att den skulle komma lös.

Jag tänker också ganska mycket på vad mina hundar skickar ut för signaler till andra hundar, som vi inte känner. Möter jag någon med hund på en promenad, kollar jag av, kan den mötande hunden passera oss utan att den gör "något" eller är det en hund som laddar mot mina. Och framför allt kollar jag hur och om den som håller i snöret tänker hantera situationen, om de ens är medvetna om vad deras hund skickar ut för signaler. Mina hundar går inte runt och taggar på alla hundar vi möter, OM inte den mötande hunden tydligt visar att den är potentiell att göra det. En del ägare verkar inte vara medvetna om vilka signaler deras hundar skickar ut och att den hund de kommer att passera upplever deras beteende som något jobbigt. Det gör ofta det hela dubbelt så jobbigt.

Här hemma, på promenaderna möter vi nästan aldrig någon, vilket är ganska skönt! Men tex då jag jobbar på Bagarmossen, då möter vi en del hundar och den större delen, utom mina jobbarkompisar och deras hundar, är hundar som kan gå igång på hundmöten och ägarna verkar inte vara medvetna eller så kanske det är så tragiskt att det helt enkelt inte bryr sig.

Jag anser att det är mitt jobb att se till att mina hundar kan vara trygga från såna hundmöten, de ska inte behöva ta ansvaret. Och om de gör det, vilket kan hända så brukar jag öka avståndet från den jag möter. När jag började träna hund så fick jag lära mig, en hund ska klara av det, ingen diskussion, sån tur var är jag klokare numera.

Man kommer alltid att råka ut för människor som inte tänker precis som en själv, surprise ;) Och att ta några diskussioner med dem brukar sällan leda till något lyckat. Precis när jag börjat med Amichien Bonding var jag så lyrisk, för jag märkte så positiva förändringar med Keiko, att jag ville dela med mig till alla, numera har jag lärt mig att dela med mig till dem som vill veta.

Sån tur var börjar förståelsen sprida sig och vi börjar bli medvetna om att en del individer behöver större avstånd än andra. Bland annat finns det gula bandet som man fäster på sin hunds koppel. På det sättet kan man signalera på håll, att hunden behöver utrymme.
Inom hästvärlden har detta funnits länge, utan att ha blivit kritiserat. Ett rött band i svansen signalerar att hästen kan sparka, inget konstigt med det, en häst kan sparka, det bara är så, ingen ifrågasätter det eller kritiserar ett sådant beteende. Vi borde inte göra det när det gäller våra hundar heller!

Det var allt för i dag!

-save the dog-

 

Det mest hotfulla vi har ;)
Det mest hotfulla vi har ;)
Läs hela inlägget »

I veckan upptäckte jag att det inte fanns så många tävlingar som passade när jag var ledig i sommar. Keiko är ju startklar i avanceradklass, eller ja han har ju inte tränat så mycket, lite smått här och där. Inte heller har vi hunnit gå en hel avanceradbana.

Lyckades i alla fall efteranmäla oss till Hölö/Mörkö i helgen. Nytt, efter 6 starter i rallyn, var att vi startade först. Hinna gå banvandring och hämta och värma hund, lite stressigt. Jag har har lärt mig att repitera banan bara så många ggr jag kan och inte tro att den sitter utan mata och repitera. Och ffa gå banan så många ggr jag bara kan, denna gång fick jag inte möjlighet till det. Då jag startade först. Hur gick det då, jo det gick super bra! Keiko som aldrig gått en bana med höger handeling skötte sig lysnade, sidorsteg till höger med honom på höger sida har vi aldrig gjort. Det var med i banan, vi hann med att testa det två ggr innan vi gick in och Keiko bara gjorde det, super enkelt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag vill inte att rallyn ska bli för allvarsam och strukturerad och denna gång var det de verkligen, i ordets rätta bemärkelse :)

Jag, min dumma nör, tog av kopplet inne på planen.. Det resulterade till en diskning, man rör inte hunden på planen i rallyn.. Så då har jag gjort det misstaget och gör det aldrig igen. Sen missade jag även en skylt, jisses :) 

Keiko gjorde det han skulle förutom att jag inte fick honom att göra ett sättande i en högerhandeling och att jag även satte honom ner i övning då han inte skulle ha suttit ner. Bara att konstatera, nötandet av banan kan jag aldrig göra för många ggr..

Fick det hela filmat, tyvärr utan zoomning, så vi hamnar rätt långt borta emellanåt. Men lägger upp filmen här i alla fall. Enjoy!

Läs hela inlägget »

Jag har skrivit om detta ämne förut, men tycker alltid att det är aktuellt. Och den senaste tiden har jag blivit påmind om det vid två olika tillfällen. Som vanligt är jag aldrig ute efter att hänga ut någon person i bloggen därför namnges ingen heller nämns inte vilken plats detta skett på.

Ena personen, som påminde mig om hur viktigt detta är för våra hundar, frågade mig. -När jag möter stora hundar, personen i frågan har en liten vovve, blir min hund galen och skäller. Jag försöker gå undan, men det är inte alltid det går. Vad tycker du att jag ska göra?-
Jag vill gärna ge svar på en sådan fråga genom att få personen att relatera till frågan som om det vore deras egen upplevelse och inte hundens. Så mitt svar blev -hur gör du själv om du möter någon/något du finner obehagligt?- Personens svar blev -jag gör vad jag kan för att undvika det-
-Precis så ska du göra med hunden, blev mitt svar, det är ditt ansvar och ingen annans att lösa situationen så hunden känner sig trygg-.
Hunden kan aldrig förstå att det "inte går" att undvika en situation. Informationen mellan ägaren (eller vem nu som kan tänkas gå med hunden) och hunden blir -du utsätter mig (läs hunden) för fara och jag är inte trygg med dig-.


Vi skulle ju aldrig utsätta våra barn eller annan person som betyder mycket för oss för fara, inte till något pris. Men våra djur gör vi det med, för många dagligen. Hur många gånger har man inte hört kommentaren – men sluta löjla dig, fjanta dig inte nu. Därför att VI inte upplever fara i det vår hund reagerar på. Alla individer har ett personlig space, vissa mer än andra. Så länge vi inte kan acceptera det kommer vi aldrig mötas med vår hund.

Den andra händelsen var en modell större hund, som reste ragg i ett mindre utrymme med andra hundar och människor. Personen som höll i kopplet sa högt till sin hund -du det där med raggen på din rygg får vi lov att diskutera- Den hunden upplever att det är jobbigt att ha andra hundar för nära. Men situationen skulle vara en helt annan om hunden upplevde att den var trygg med den personen som höll i kopplet. För då skulle den inte behöva ta ansvar i situationer som den upplever jobbiga.

Det finns mängder med sätt att hantera ovan beskrivna situationer, jag har under mina år som hundägare provat de flesta. Allt från sådana som jag tycker är ok till andra som jag skäms för att jag har gjort. Jag sökte ett bra sätt och förutom att jag hittade det så lärde jag mig att förstå och respektera, det är ok att reagera. Det handlar inte om det, det handlar om vad vi gör åt det som vår hund reagerar på. Hunden kan aldrig lära sig förstå vårt språk, den kan bara tolka det på sitt språk. Vi människor däremot kan lära oss förstå hundens språk.


Det de är vad en Dog Listener gör.

Detta är en film som Tony Knight har gjort, det är för honom, och hans mamma Jan Fennell, som jag har gått min utbildning till Dog Listener. Detta videoklipp på 1 minut och 21 sekunder innefattar så mycket bra information, lyssna så förstår du vad jag menar.

One, two Ickypoo !

Läs hela inlägget »

Äntligen är värmen här! I morse vaknade vi tidigt, ganska skönt och hinna gå en sväng med hundarna innan den blir för varmt. Keiko har en päls som är så tjock så jag tror aldrig han har haft så här mycket päls, varje gång vi simmar och jag fönar honom så är hela entrén fylld med vitt hår och så även jag. I går fick båda hundarna simma samtidigt och iom värmen så struntade jag i att föna dem, tänker att det är lite skönt för dem att vara blöta i värmen. I dag kan man se vita tussar som bara är att dra bort, över hela bakdelen :)

I morse hade jag bokat en viltspårsdomare för att gå anlagsprovet med Siri. Mycket spännande och lite pirrigt. Domaren Susanns Nordlander och jag mötes på Västerby Bygdegård, ett super mysigt café. Dit ska jag åka och fika någon gång i sommar. Sen åkte vi en bit ut till spåret. På vägen dit gav hon mig lite bra tips, som jag tog till mig. Markerna var ganska torra  och det var ganska varmt, men Siri jobbade på bra. Det var länge sedan vi spårade någon annans spår. För mig var det en ny roll att lita på att Siri visste vart vi skulle, för jag hade ju ingen aning. Hade mina funderingar på om hon var på rätt väg vid två tillfällen, men hon kändes säker så jag bara följde, sen säger ju domaren till om vi skulle vara helt ute och cykla.

Resultatet då, godkänt! Min lilla arbetsmyra!
Här följer domarens kommentar:

Startar snabbt och löser spåret på ett utmärkt sätt. Härligt ekipage, kommer bli en utmärkt eftersökshund. Lycka till!

Vi firade detta med ett dopp i havet, båda hundarna blev överlyckliga. Siri som nog var fisk i sitt tidigare liv lämnade inte vattnet en sekund och när hon började hacka tänder åkte vi hem. Nu sussar hon nöjt! Bra det för i em blir det lydnadsträning innan dess ska bilen få bli lite fin!

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Var bara tvungen att välja denna bild ..
Var bara tvungen att välja denna bild ..

I lördags var det dax för tävling med Sirpan. Under vår morgonpromenad började regnet strila ner och jag bad en tyst liten bön att det inte skulle öka under dagen. På motorvägen till tävlingen vräkte det ner, en kort stund funderade jag på att åka hem, men ändrade mig med tanken att -nej nu är det dax!

Tävlingen var på Norsborgs lokala kennelklubb, en liten trevlig klubb med stora fina planer. Började med att rasta Siri kort sedan körde vi ett pass med stadga, lyssna på vad jag säger och fritt följ, hon kändes fin och i lagom tempo. Kände mig nöjd och lät henne gå tillbaka till bilen. Vi var totalt 6 starter och jag drog startnummer 5. Har haft lite oro, tidigare, för vilket startnummer jag ska få, men av någon outgrundlig anledning har den funderingen släppt, väldigt skönt. På väg in på platsliggningen gjorde startnummer 6 en rejäl lekinvit till Siri.. Kändes så där.. Men jag har jobbat mycket med hennes sinnesstämning i platsen och hon tog mina signaler bra, la sig ner som en smäck, när vi kommit ut på avståndet flyttade hon huvudet lite. Men låg stadigt, tandvisningen gjorde vi på väg av plan. 

Siri fick sedan vänta i bilen. Detta är saker som jag funderar på en del, vad som passar henne, i bilen eller vara med tills det är dax för uppvärmning. Jag har kommit fram till att jag inte tror att det spelar så stor roll och vill gärna inte att det ska spela så stor roll. Och ffa vill jag gärna undvika att behöva ha en viss ritual på tävlingsdagen, jag vill att vi ska kunna vara flexibla. Antingen stoppa undan henne eller ha henne med oavsett. Jag har en fartfylld hund och jag vet fler som har det och de kanske väljer att låta hunden gasa av sig innan de går in på planen. Jag tror inte det är ett fungerade koncept för oss. Man blir så styrd att försöka göra dessa ritualer och platsen som tävlingen är på och så kanske inte det fungerar pga olika anledningar.

Men när hunden innan oss gick in på planen hämtade jag Siri och började värma henne. Hon kändes jätte fin, låg inte alls på och var lyhörd och sansad. Jag hade noga planerat ut vår ingång på plan. Det var en längre transport fram till domare, tävlingsledare och skrivare. Vet att Siri gärna taggar på det. Så jag började gå så fort vi bara kunde. På vägen in på plan började jag tappa henne och lagom när vi var framme att ställa upp kändes det som om hon hade kunnat explodera.. Linförigheten var inge bra, hon var väldigt fladdrig, vid i svängarna och hade väldigt dålig fokus. Medvetet la jag in dk, försöker tänka framtid, helst hade jag velat bryta och börja om, men så funkar det inte på tävling (surprise :)) så jag kämpade på. På läggande under gång ser jag i ögonvrån hur hon slänger sig framåt.. På inkallningen satt hon som ett ljus för att sedan explodera när jag ropade på henne.. *harkel* Min plan var att övertydligt sedan säga stå kommandot, för jag visste att hon skulle vara speedad efter att ha sprungit.. På väg till apporteringen så fanns det en buffé med läckerheter (läs ett bord med olika storlekar på apporter) Tävlingsledaren frågade mig vilken apport jag ville ha.. herregud hann jag tänka bara ge mig en. Vilket hon gjorde när jag sagt vilken jag ville ha, som om det hade spelat någon roll, för vid det här laget kändes det som om Siri var en tävlingshäst som stod och stegrade i startboxen och frustade av iver att spränga iväg.. Sen på väg till hoppet, igen frågade tävlingsledaren mig hur många plankor jag ville ha.. Vet inte om jag helt fel ute, men är det inte dennes jobb att säga hur många plankor jag ska ha?? Hm..
Frågan hon ställde sen fick mig nästan att stanna till av förvåning, blir det bra med 6 plankor?.. Eh min lilla 22 kg tik, 6 plankor = 60 cm.. Men tid att fundera fanns inte så jag sa ja och ställde upp mig på ganska långt från hindret, herregud ska hon klippa det höga hinder kan hon inte starta från sitt på för kort avstånd utan att riskera att slå i. Igen frågade mig tävlingsledaren om jag tyckte att jag stod på lämpligt avstånd.. Eh ja hann jag tänka annars hade jag inte ställt mig här.. Fascinerande att hon inte såg att jag hade fullt så med att hålla min vildhäst och det inte var läge att ha en diskussion om detta. Så jag valde att inte svar tillslut.. Och hoppa det gjorde hon, Siri alltså, så jag hörde tävlingsledaren dra efter andan..

Kände mig tyvärr inte speciellt nöjd med vår prestation utan snarare lite frustrerad över att hon är så gasad och tyvärr blir ganska utåtriktad.. Hmm, men det är ju bra för då har vi något att träna på ;) Det sköna med kråksången var ändå att poängen gav oss ett första pris och en tredje placering!

Nedan följer poäng och kommentarer:

Platsliggning 10 p
Tandvisning 10 p
Linförighet 7,5 p, dk förare, sätter om hunden, sent sättande vid halt, ojämn i sin kontakt, vid sväng
Läggande under gång 8 p, biter efter gräs (ja jag sa ju att hon var en häst;)) hade önskat ett distinktare nedläggande
Inkallning 10 p
Ställande 8 p, sent ställande, dk förare, tittar ordentligt/tydligt (haha, förlåt :)) på hunden
Apportering 7 p, tugg
Hopp över hinder 10 p

Helhet 8 p, Mycket väl förd, blir orytmisk, hunden ligger före. Flera dk från förare.

Domaren sa på prisutdelningen, mycket väl förd hund, bra jobbat. Hon var som en hel häst.. Sen sa hon också att min hund verkade tycka att hon inte behövde mig för att göra detta utan att jg gott kunde sitta och titta på..lätt som en ganska bra uppfattning av vildkorven..

Annars låter det som min Sigrid Plur det. Nu tränar vi vidare, med en aningens lättare känslan att äntligen få lägga den där jädra ettan bakom oss, tjoho!

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Jag minns när jag började träna lydnad och inte kände några sk. lydnadsmänniskor. Eller jo jag kände en person, instruktören som fått mig att falla för sporten. Hon tog mig också med till en brukshundsklubb. Jag hängde lite där och började så smått lära känna fler och tillslut hamnade jag i en träningsgrupp, vi körde varje onsdag kl 19:00 och efter träningen var det den ordinarie fikastunden. Jag minns att jag hellre ville åka hem, men eftersom jag var ny i gruppen ville jag lära känna fler, så jag stannade snällt kvar..

Jag ansåg så småningom att jag behövde lite hjälp i form av en lärare och började träna för Anne Dahlin. Hos Anne lärde jag känna många fler och några av dem tränar jag fortfarande med.

I perioder har jag haft mindre antal träningskompisar och tyckte det var lite tråkigt.
På tävling, som är mitt mål med träningen, blir man ju kommenderad så träningskompisar behöver man, inte bara för kommendering utan även av fler anledningar. Men det måste ju också vara människor man trivs med och där det finns en ömsesidig respekt. Jag tycker det är jätte viktigt med träningskompisar, men numera värdesätter jag även att träna själv. Jag har också lärt mig att veta vad jag söker lite hos en träningskompis. En person som visar respekt och inte klampar på eller över en, även en person som kommer med konstruktiv kritik och peppar när det behövs och (gud nåde) tar ner mig på jorden om det skulle behövas ;) Och som värdesätter mina framsteg lika mycket som jag själv. Och engagerad såklart :)

Det finns så klart en massa olika egenskaper men en annan viktig sak som jag värdesätter är en träningskompis ger mig information om vad de ser utan att värdera. När jag var på ett sommarläger hos Mona Kjernholm var det en av de första sakerna hon sa innan vi hade börjat träna. Fråga vad den personen, som är på planen med sin hund, önskar av er som träningskompis, vad vill han/hon att ni ska titta på och vad vill han/hon att ni ska göra?
Ge feedback utan att värdera, om personen som får feedbacken väljer att inte göra något med den informationen låt det vara så. Jag minns att jag tänkte det där ska jag minnas. Det är en konst att ge information om vad man ser utan att lägga in sin egen åsikt i det. Klart att ens träningskompis åsikt kan vara intressant, absolut. Men det avgör ju inte den som ger feedbacken.. Tex detta senario, hunden går ett fritt följ, och den som kommenderar säger - din hund går för långt fram!- Är det information eller en värdering? För långt fram förhållandevis till vad? Mina värderingar eller kompisens värderingar? Sen kan det absolut vara så att jag har sagt till min träningskompis, jag vill att du tittar på min hunds position i fria följet. Men då måste jag ju också ge min bild av det hela till min träningskompis. Tex jag vill att du säger till om min hunds framben inte ligger i linje med mitt vänstra ben. Tydlig och klar information helt enkelt! Eller att min träningskompis känner till min kriterier i det fria följet och vet vad jag anser vara "för långt fram".

Många har träningsgrupper, flera personer som träffas regelbundet, bra tycker jag men jag tror det är viktigt att variera de man tränar ihop med, så att det inte alltid blir samma människor med på träningen, både för hunden och för en själv. I alla fall är det så för mig annars hamnar jag lite i en ganska komfortabel situation där lite av utmaningarna och kanske möjligheten att träna med nervositet i kroppen försvinner, jag blir lite för bekväm. Alla behöver inte utmaningar/variationer regelbundet, jag är en sån person som uppskattar det. Tilläggas bör att det har tagit några år för mig att inse det. Det gäller inte bara min lydnadsträning utan även i andra situationer.

En annan sak som också tåls att fundera på är, behöver mina mål med min träning stämma överens med mina träningskompisars mål?
Hm, det beror ju lite på vad målen är, såklart. Men jag tror att det är mycket nyttigt att träna med människor som kanske inte alls har samma mål som en själv, man gör ju liksom sin egen träning. Och så länge jag vet vad jag vill med min träning spelar det inte så stor roll. Jag har tränat ihop med en person som tävlat i landslaget och är ett välkänt namn och när jag fick frågan om jag ville ses och träna var min första tanke, men vad har den här personen för nytta av att träna med mig, jämförelsevis är jag ju bottenskrapet och personen är ju top notch.
Det var lite nervöst men jag försökte ge information om vad jag såg utan att lägga min egen värdering i det. Den här personen var också väldigt tydlig med vad min uppgift som träningskompis var vilket gjorde det mycket enkelt. 

I vilket fall, lite tankar så här en torsdag kväll.

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Uppdaterat hemsidan med en flik, under tjänster.

Tanken är att komma igång med fotograferandet igen. Vill du ha hjälp att fota dina nära och kära?
Kanske kan jag hjälpa dig, hör av dig så tittar vi närmare på det!

Välkommen!

Läs hela inlägget »
Med en inställning som verkar vara -jag är bäst- Foto: Kajsa Fagerström

Äntligen börjar livet rulla på som vanligt. Det känns som om jag verkligen fått kommit i kapp efter tentan, men saker att göra finns det i mängder. Men att inte göra någonting alls är minst lika viktigt för mig. Och kunna göra det utan att ha dåligt samvete är helt underbart!

Träning har kommit igång igen, underbart. Dvs hundträningen, förhoppningsvis kommer min egen träning också så sakteliga igång. Förutom en massa jobb och en del långa arbetsdagar så var jag på Norsborgs lokala kennelklubb på en träningstävling med Siri i går. En lite trevlig klubb, debuterade Keikos och min första start i rallylydnad där.

I går efter jobbet kände jag verkligen att jag inte hade alls någon lust att åka på träningstävling, ville helst hem, men var ändå inställd på att åka dit. Planen var att köra en hel lydnadsklass 1. Det var ganska många anmälda, men väl på plats var det färre som kom. Tror att det landade runt 2-3 starter fördelat i lk 1-elit. Vi som startade i ettan skulle köra platsliggning med dem i tvåan och hade en egen plan. Medan lk 3 och elit hade en annan plan. Det var ganska kallt och blåsigt och appellplanen är rätt öppen där så det var nästan så man önskat att man haft vantar.
Innan vi började var det en man som sa att han inte ville köra platsliggning med lk 1 hundarna och det bestämdes att han skulle lägga med eliten och trean, men så ändrade han sig i sista stunden. Jag som hade startnummer 1 var redan uppställd när han entrar planen med sin hund, storlek större brukshund, varpå den gör ett utfall mot en annan hund och lite tjafs uppstår, en annan tjej som står en bit bort från mig säger att hon vill avstå, mannen med den stora brukshunden säger att han inte vill lägga bredvid hunden som hans egen hund gjort utfall emot. Själv står jag med min lilla golden flicka, som sån tur var inte var jätte brydd utav uppståndelsen. Men jag fick ganska mycket tankar i huvudet, ska jag hoppa över platsen eller ej? Bestämde ändå att köra vidare och la tiden medan allt detta hände på att få Siri att bara vara lugn. Tillslut säger tävlingsledaren bestämd -nej nu får ni sluta, gå av planen om ni inte vill vara med eller stanna kvar! Tjafset slutade direkt, skönt! Siri la sig snett ut mot vänster från mig (lägger hon sig snett så har det alltid varit snett framför mig dvs åt höger), men jag bestämde snabbt att inte lägga om, med tanke på allt strul som var innan. Jag vill att hon ska lägga sig rakt fram. Men hon låg tryggt och därför fattade jag beslutet att låta henne ligga kvar. Hon låg bra och jag som ofta tycker platsliggningen är så jobbig tyckte ändå att jag lyckades hålla min känslor i schack.

Då jag var först att starta sa tävlingsledaren att jag fick välja att vara kvar på planen eller komma direkt in. Jag valde att stanna kvar och köra min uppvärmning. Överlag är jag mycket nöjd med flera saker, jag fattade mina beslut snabbt. Det är annars ofta ett problem jag har, när jag är på tävling är jag för seg i att fatta beslut, när snabba beslut måste fattas, inte bra för då tar Siri direkt över rodret, när jag tvekar. Tyckte domaren var lite för generös med poängen i linförigheten. Linförigheten är lite av vårt aber i tävling, men jag är ändå nöjd med det, för det är under utveckling och det har blivit bättre. Jag var noga med att ge Siri förberedelserna. Lk 1 är ju annars mycket starta på samma ställe som avslut. Läggandet var ok, jag vet att hon kan bättre. Inkallningen var kanon, hon satt stadigt och startade som en kanonkula, men när hon närmar sig mig smäller hon rakt in i mitt vänstra ben och en kort sekund skjuter smärtan upp från foten. Min tanke kring det var att hon förmodligen var så glad över att äntligen få springa.. Vi hade problem med såna ingångar förut men nu var det länge sen så jag valde att inte lägga någon vikt vid det. Ställandet var bra och hon stod tryggt, av det jag såg dvs när jag stannade, vände mig om och gick tillbaka. Apporteringen var klockren, tränat mycket på att hålla fast och jag har bytt kommando. Hoppet tjuvstartade hon, förmodligen då jag nickade med huvudet samtidigt som jag fyllde lungorna med luft för att ropa på henne. Tävlingsledaren frågade om jag ville göra om man jag valde att inte göra det. Bara ta till mig att träna på det, tillägas bör är att det redan ligger på träningslistan.

Jag hade bestämt att göra mitt upplägg annorlunda, att inte släppa upp henne mellan momenten. Bara berömma lugnt och stilla och inte tillåta hopp och studs. Tror det var det konceptet som gjorde att vi höll ihop. Inte sagt att det för alltid kommer att vara så, men just nu kör vi på det. När vi vara klara frågade tävlingsledaren -hur gammal är hon? Minns att jag fick den frågan efter vår första tävling, då svarade jag. Denna gång gjorde jag inte det. För att jag ville inte lägga någon fokus alls på de på planen. Det är en svår sak för oss, det har uppstått på tidigare tävlingar också, Siri tycks fascinerad av tävlingsledaren, skrivaren och domaren. Återigen ett bra snabbt fattat beslut. Gick fram efteråt och sa till tävlingsledaren att jag hörde hennes fråga, innan jag hann fortsätta min mening sa hon -förlåt jag såg ju att du var i din bubbla-. (När skrivaren sedan gissade Siris ålder gissade han på 1 år.. *harkel*)
Tur att de som också är på planen förstår hur det är att tävla. Nu tränar vi vidare, känns superkul! Nedan följer poäng och kommentarer:

Platsliggning: 10 poäng
Tandvisning: 10 poäng
Linförighet: 8,5 poäng, nosar, orolig position, härlig attityd
Läggande: 9 poäng, lägger sig framåt
Inkallning: 9 poäng, krockar med föraren
Ställande: 9 poäng, något steg, trampar på stället
Håll apport: 10 poäng
Hopp över hinder: 0 poäng (10) antar att det betyder att vi fått en 10 om hon inte hade tjuvstartat
Helhet: 8 poäng, lite flamsig

Pratade lite med domaren efteråt som verkade gilla min kruthund och hennes attityd och livsinställning. Nöjda styrde vi färden hemåt. Och tvärslocknade i soffan.

Nu är det några ledig dagar och i morgon kommer min mamma hit och vi ska röja i mitt förråd. På lördag ska jag träffa min goa kollega Malin för bio och middag i stan. Härligt att få klä sig i annat än hundkläder alt den smurfklädseln vi har på jobbet. På söndag är det planerad lydnadsträning med Sussie och Vinna. Hoppas också hinna med ett viltspår i morgon. Men i dag, ska vi bara chilla!

Må gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Påsken är här och alltid brukar jag, som många andra säkerligen, hoppas på att den härliga värmen kommer. Och det har den nu gjort :)

I onsdags morse åkte jag och hundarna iväg på kurs för Niina och Kenth Svartberg, jag var laddad till tänderna och så sugen på att komma igång med träningen.
Kursen innehöll mycket bra saker, en del repetitioner av saker jag hört förut, men repetition är alltid bra. Dock får jag medge att jag hade hoppats på mindre träning i grupper och mer en hund i taget konceptet. Men det tar ju alltid längre tid och brukar inte hinnas på kurser. Det var kul att få träna praktiskt med Kenths ögon på oss. Jag har mött honom förut men aldrig tränat för honom tidigare. Jag gillar hans milda och lugna sätt. Det blev tyvärr inte så mycket filmning under kursen så jag har alltså inget att visa upp från vår prestation. Eller ja vi blev filmad då vi gjorde en platsliggning, mindre roligt att se en hund som ligger platt i 2 minuter :)

På torsdags kvällen kom vi hem ganska sent.
På fredagen fortsatte vi med temat över/störningsträning, som var en del av kursens innehåll. Inser att vi behöver göra det mer. För att få mer säkerhet. Börjar känna att vi fått bra koll på vår platsliggning, då vi började med hakan i backen, frångick det och nu har vi igen återgått till det. Jag har jobbat mycket med att Siri ska vara lugn och ha "rätt" sinnesstämning", då det primära problemet med hakan i backen har varit att när hon är hjärsig/flåsig har hon svårt att kombinera andningen då hon ligger med hakan i backen. Belöningen är utbytt till skinkost på tub och en ny idé jag fick på kursen var att då jag tar ut henne ur bilen för platsliggningen är att sätta sig och medan jag informerar med ordet -nu är det ner- får hon en snutt skinkost. Vi pratade mycket om rutiner och förberedelser inför ett moment på kursen hos Svartbergs.
Just den rutinen hade premiär i går. Men det jag skulle komma till var att nu måste vi också börja träna på platsen när hon ÄR flåsig. Vi provade det på träningen i torsdags. Bara att lägga ner i hakan var lite jobbigt för henne, så det blev korta stunder med hakan ner, så tanken är att successivt bygga ut på tiden, såklart.

I går hade vi träning bokat med en gammal träningskompis, Anette och en helt ny, Malena.
Malena känner jag sedan innan men vi har aldrig tränat ihop tidigare. Malena har en hund från kennel Doubleuse, samma kennel som Siri. En super rar och trevlig hund. En liten krutdunk men med bra kontroll.

Under Svartbergs kursen blev det bestämt att jag ska lägga om vårat fria följ.. Det har varit en stöttesten som vi släpat på länge och det är bara att inse att det måste göras om. Siri har haft en tendens att hamna för långt fram, särskilt vid kommendering och hoppla hon hamnade 1 mil före mig på kursen. Så efter ett prat med Niina gav hon mig rådet att lägga om fria följet. Hade samma problem med Keiko, så det blir verkligen något att kamma till sig med på framtida hundar.

I allafall tanken är att jobba med blicktarget. Jag har en 3 veckors plan på detta. Många moment innebär att det där förbenade fria följet är med, vilket gör att träning nu blir lite begränsad. Hade dessutom anmält oss till tävling nästa vecka, men det kommer bara bli förvirrande mitt i omläggningen av momentet så vi får vänta några veckor till med tävling.
Planen är att nu i början få Siri att söka blicktargeten, sittandes framför mig. Jag försöker göra det detta flera gånger per dag, det blir bara en kort stund varje gång, men att bara göra det en gång per dag så kommer det att dröja en evighet.
I början trodde hon att det var någon form av störningsträning, dvs att inte släppa mina ögon med blicken, vilket är ganska bra information. För om hon satsar på att titta mig i ögonen är det inte konstigt att hon hamnar för långt fram.. Nu har hon börjat greppa att det är något annat jag är ute efter och tittar på targeten men jag tror inte att hon till 100% vet att det är den som ger belöningen, men med tanke hur fantastiskt smart hund jag har så kommer nog det också ;)
Fortsättning följer..

Näe nu ska vi ut och lägga viltspår, hoppas slippa ormar.. Såg en hel familj igår på Haninge bk, snokar sån tur var..

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Allt som oftast för Glädjespridarens Sigrid Plur representera uttrycket glädje :)
Allt som oftast för Glädjespridarens Sigrid Plur representera uttrycket glädje :)

I fredags när jag kom hem från jobbet, gick jag ut på en promenad i skogen med hundarna i släptåg, helt underbart nu när solen är uppe längre och längre på kvällarna. Mitt ute i skogen tänkte jag ta en bild på Siri och lägga upp den på Facebook, ser då att ett flertal av mina kursare har fått sina resultat från tentan. Vi hade fått besked att det skulle dröja 2-5 arbetsdagar.. Fick även meddelanden av en jobbarkompis som undrade om jag fått mitt svar. Mitt ute i skogen som jag var började jag jobba mig hemåt med mycket blandade känslor.. Och hela mitt inre kändes i uppror. Min första tanke var att jag inte var redo att få mitt resultat, än.
Så när jag kom hem struntade jag att gå in och kolla, men med mycket blandade känslor. På lördagen hade jag en arbetsdag planerad på mitt extra jobb på Almåsa kursgård, inte heller då kände jag att jag ville kolla.

Efter en lång arbetsdag på 13 timmar störtade jag i säng och när klockan ringde i morse kändes som om jag skulle kunnat fortsatt sova ett halvt sekel till. Men det var sista kurstillfället på tenta kursen och jag hade bestämt att jag skulle gå. Vi hade en bra kursdag, akutsjukvård var på schemat och vi fick prova på HLR på en hunddocka. När jag klev innanför dörrarna hemma kände jag att näe nu är det dax. När jag försökte logga in blev jag nekad, datorn sa att jag skrivit fel lösen. Men med två olika inloggningsuppgifter hade min dator valt att spara mina gamla inloggningsuppgifter samtidigt som jag skrev in de nya. Men efter en stund, som kändes som en evighet, lyckades jag logga in. Under tiden kändes det som om hjärtat låg på golvet och bultade. Samtidigt som jag ser resultaten från varje delprov och en snabb huvudräkning såg det väldigt lovande ut, men med en puls på 290 slet jag tag i miniräknare och insåg att jag verkligen var godkänd!! Inga ord i världen kan beskriva vilken underbar känsla som tog överhand.

Denna långa period med en massa jobb och pluggpapper ständigt i väskan är äntligen över.. Mitt liv kan äntligen bli normalt. Jag kan umgås med vänner, träna hundarna eller gå en långpromenad eller inte göra något alls. Inser vilken enorm press jag (och säkerligen alla andra som skrivit denna tenta) känt. Hade det inte gått vägen hade det funnits en chans till, sen är dörren till möjligheterna att få legget denna väg varit stängd för alltid.
Jag antar att jag inte behöver tala om det, men gör det i alla fall, jag är helt underbart överlycklig!

Klockan är nu 18:30 och jag ska inte göra någonting alls resten av kvällen, eller ja jag ska ligga i soffan och kolla på tv. I morgon börjar en ny arbetsvecka, en kort sådan. På onsdag morgon åker jag och hundarna till Svartbergs, längtar! I påsk blir det, som det ser ut nu, ledigt. Och det var inte igår!

Nu är det vissa bitar kvar innan jag skicka in ansökan om legitimationen, men det är den lätta delen i denna resa!

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Så här kan man se ut när man närmar sig upploppet, Siri och hennes olika ansikten :)
Så här kan man se ut när man närmar sig upploppet, Siri och hennes olika ansikten :)

I morgon är det den stora dagen, tentan!!
Har gått igenom någonslags "införtentannervositet". I slutet på förra veckan läste jag få ögonen höll på att pluppa ut ut huvudet. På lördagen var jag hos min vän och kollega Malin, som förhörde mig en hel del, borde ha haft mer av det insåg jag det. Ja vi pratade lite strunt också, det blev vi påminda om när Malins sambo kom in och frågade, -skulle inte ni plugga? Hihi! Keiko fick följa med men den lilla gula fick vara hos hundvakt, säkrast så :)
I söndags var det dax för tenta kurs igen, näst sista.. Pjuw.. Och då kändes det som om allt jag läst var borta och glömt och paniken höll på att ta över, fröken frågade om någon dött..
På måndagen pratade jag med en veterinär kollega och hon berättade hur hon laddat inför sina tentor och specialits kompetens, det fick mig att känna lite lugn, sen har, som tur är, lugnet kommit åter..

Jag har tagit lite ledigt denna vecka, för att plugga, mycket bra val.  
För mig är detta stort, om det inte framgått än. Alla som tentat vet vad mycket  plugg och slit det ligger bakom. Och visst har jag väl pluggat inför prov, men aldrig har jag tagit det på så stort allvar som nu. Men hur det än går har jag gjort det bra och det kommer en chans till, men jag hoppas verkligen att jag klarar mig i morgon. De flesta av mina kursare kommer också vara i Uppsala i morgon och jag vet att en blick räcker för att jag ska känna pepp! Som Malin sa -tenta av en 3 årig högskoleutbildning på en tenta.. Och ja det är inte klokt hur upplägget har varit, men det är inget man råder över, utan fokus på rätt sak. Men åsikter kan man ju alltid ha ;)

Sen är det jobb och sista tenta kursen fred, lörd och sönd. Känns bra att inte få så mycket tid att tänka efteråt. Nästa vecka är det påsk, lite ledighet utan en massa plugg, herrejesus. Jag längtar mest till en kurs jag ska gå, för Niina & Kenth Svartberg, onsd-torsd, ska bli så skoj. Har inte tränat på evigheter och jag är sjukt laddad. Beställde lite nya leksaker till hundarna. Nu är det Siri jag ska gå kursen med men Keiko hänger såklart med. Förhoppningsvis kommer det finnas tid att köra honom efter kurstid. Vi har hittat ett litet vandrarhem relativt nära, hoppas jag. Sen kanske vi tar en sväng förbi uppföderskan innan vi drar hemåt på torsdagen, vi får se vad som orkas. Förutom hundträning under påsken blir det förhoppningsvis lite kompisträff med god mat och vin och ffa en massa skratt.

Sen kan jag äntligen börja ta tag i att boa/inreda mitt nya hem. Om något har blivit försummat är det hemmet efter flytten. Strax efter att jag flyttat hit så började förberedelserna inför tentan så jag har fortfarande ouppackade kartonger. Och en stor förråds rens behövs.. Hoppas lura mamma hit på det, så om du läser det här mamma när kan du komma? :)

Under april har Leva Hund också börjat med våra arrangerade träningspromenader, se här.

Nu är det dax att återgå till böckerna igen, håll alla tummar, tår och tassar!

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Ännu en lördag lider mot kväll.  Veckorna som är kvar till tentan börjar minska, jag har inte räknat dem och tänker inte göra det heller.
En jobbarkompis sa till mig i veckan, -va duktig du är som pluggar så mycket-.
För det gör jag pluggar och pluggar. Samtidigt som hon sa det fick jag lite panik då jag instinktivt tänkte, -fast det är ju ingen garanti för att jag kommer att klara tentan-..
Vissa dagar får jag verkligen tvinga mig att inte slänga ut papprena över golvet och bara skita i det hela. Samtidigt som jag sitter och läser glider min blick ut genom fönstret och jag konstaterar att solen skiner och våren är i antågande och här inne sitter jag. Man kan väl runda av denna lördag och säga att i dag var det exakt en sådan dag. Jag tänker på allt jag skulle kunna/vilja göra i stället för att plugga. Via facebook ser jag hur, har flest hundvänner där får jag erkänna, tränar, spårar eller tävlar med sina vovvs. Jag la ner tränandet för några veckor sedan. Jag är en sån person som när jag gör något gör jag det all in eller inte alls.

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar efter att träna hundarna, längtar så jag blir tokig. I veckan tittade jag ut och anmälde båda hundarna till tävlingar. Känner mig så laddad och sugen.

Men jag skulle också ljuga om jag sa att jag inte lärt mig något, jag har lärt mig massor, problemet är att det fortfarande finns en massa kvar att lära. Hur tusan ska jag hinna få in allt i huvudet innan det är daxs? Under denna tid har jag, trots allt, kommit till insikt med att jag har varit jädrans duktig och jag har inte gett upp. Jag är tyvärr inget läshuvud, men stundvis har detta varit riktigt skoj, trodde väl aldrig att jag skulle säga det, men nu gör jag det *tihi*.

Jag har provat olika inlärningsmetoder, blandat hejvilt. För ärligt talat har jag noll koll på vilken inlärningsmetod som passar mig bäst. Jag har provat nöta metoden, en bra metod men med risk att tanken är någon annanstans och skriva små stöd anteckningar, vilket i princip har blivit avskrivning av det som står. Vilket är bra, men tar alldeles för lång tid och skapar en del frustration hos mig då jag inte kommer framåt tillräckligt snabbt (hm, påminner om en annan medlem i vår familj..börjar på S och slutar på I :)).

Och jag har också provat att inte ta paus utan bara läsa, så länge jag bara orkar, med korta micro pauser, typ 2 minuter då jag inte ens rest mig upp. Av det höll jag på att krypa ur skinnet för jag ville bara att det skulle ta slut. Gick då över till 40 minuters intervaller, jag satte helt sonika ett alarm. Detta har fungerat mycket bra för i stället för att tänka shit tar det aldrig slut, har tanken i stället blivit, shit nu ringde klockan och jag har någron sida kvar för att läsa klart om en specifik sak. Passar mig bra!
Under denna tid har jag också hittat lite fighting spririt och även lyckats klämma in i min knäppa hjärna att detta inte varar för evigt.

Om det tar slut vet jag i april, klarar jag tentan kommer mitt liv att helt plötsligt innebära den frihet som jag så högt uppskattar, välja själv. Om det inte skulle gå vägen .. gud förbjude, då är nästa chans till tenta i oktober.
Fördelen med att det har varit ganska kort om tid, läs "jag tog lite för lång tid på mig att bestämma att skriva denna tenta", är att jag känner lite press, jag funkar bra under press, gillar lite press så länge jag har den under kontroll. Men vilket fall som helst ska jag unna mig en bra belöning för all tid jag har lagt ner på att plugga. Vad belöningen blir vet jag inte. Jag hoppas familj och vänner har fixat en resa till Bahamas en vecka. Där vattnet är så klart så när jag flyter fram på min madrass ser det ut som om jag svävar..

Anyway nu stänger vi ner butiken och tar en kvällsprommis med doggsen sen blir det soffläge. I morgon är det kurs på Albano, kursen är en del av tentamen och tänk tanken att så småningom få tillbaka varannan söndag igen (dvs lediga söndagar), när skiten är klart ;)


-save the dog-

Läs hela inlägget »

Tänkte jag skulle dela med mig av ett nytt filmklipp som Tony Knight har gjort. Denna gång får hans hund Gypsy möta en katt. Han vet inte om det är första gången för henne heller inte vad Gypsy har för tidigare relation till katter. Mycket bra tips för hur han jobbar med sin hund.
Vill ni kan ni följa Tony Knight på facebook, han har flera sidor där, men lägger ut de flesta filmer på Tony Knight Dog Listener.

Läs hela inlägget »

Oj, nu dröjer det verkligen mellan blogginlägg. Har tyvärr inte tid över för den just nu. 4 veckor kvar till tentan och sista/högsta växeln läggs nu i.

Men i dag jag tänkte blogga om en upplevelse..
För ca 10 år sedan började jag jobba inom djursjukvården, jag började då på ett djursjukhus. Ny på arbetsplatsen och helt ny inom yrket började jag längst ner i kedjan. Schamponerade hundar som skulle hem från djursjukhuset efter att de legat inne, tvättstugan var också ett av mina större tillhåll, jag minns också att jag kunde stå och vika kragar en hel fm eller em. Med andra ord jag lärde mig allt om det som inte syns utåt, för att ett djursjukhus ska fungera. Vartefter fick jag göra mer och mer saker, jag fick också skriva ett prov som kallades C15, detta för att bla få ge injektioner till djuren, men även annat.
Det var också min första erfarenhet av arbete på en stor arbetsplats. Tidigare hade jag jobbat på min pappas företag och på andra mindre familjeföretag. Där var gemenskapen stark och ingen var bättre eller för mer än någon annan. Här, på djursjukhuset, upptäckte jag också att en del personer aldrig hälsade på mig, jag förstod inte riktigt varför från början tills det uppdagades för mig att jag var för långt ner i kedjan.. De som inte hälsade var de som hade många års erfarenhet inom yrket och hade mycket kunskap. Men det fanns några som inte tycktes ha den sortens värderingarna, trots lång erfarenhet. 2 av de minns jag särskilt, Helene och Anneli. Anneli och jag träffades igen då jag jobbade på en annan klinik, fortfarande inte fördomsfull och väldigt glad och trevlig. Träffade även Helene på samma ställe, tyvärr slutade Helene ganska lagom när jag började där.

Men numera jobbar jag och Helene inom samma koncern, djursjukhusgruppen, Helene jobbar på operationsavdelningen på Gärdets Djurklinik.

I sommras upptäckte jag att Siri hade en avlslagen tand, som behövdes dra ut, det var inte akut så det föll lite i glömska. När två av mina jobbarkompisar på Bagis fick dra ut avslagna tänder på sina hundar blev jag påmind om Siris tand. När jag tittade på den, var den helt avlslagen. Med en sån skada behövdes den dras ut inom en snar framtid. Tyvärr hade vi inga tider på jobbet (Bagis) så jag fick vända mig till vår lillasyster klinik, Gärdet. Eftersom jag visste att Helene jobbade där ringde jag dit och sökte henne och vi bokade en tid. I tisdags var vi där och Siri lades på operationbordet och veterinären Eva tog bort tanden. Skönt att vara så bortskämd att få vara med på operationen och även under uppvaket. Innan vi skulle gå ville veterinären lyssna på Siris hjärta och medan vi väntade på det satt jag på golvet med Siri. Siri är överlag en hund som gärna är nära mig, så även där, när vi satt där på golvet. Hon kröp ihop nära mig och somnade, Helene som då gick förbi oss sa då: -Va trygg hon är med dig, va skönt! Det är ju precis så ska det ju vara!-

Så för att knyta ihop påsen med detta inlägg. Ja det är precis så det ska vara, min hund ska vara trygg med mig. Och jag var trygg på detta djursjukhus, som jag berättade om i början av detta inlägg, för att jag hade några människor som Helene där. Jag var också trygg för att Helene var den som sövde min hund, för att jag litar på Helene.
Att ha förtroende och känna sig trygg är otroligt viktigt, för det skapar lugn. Då behöver inte hunden agera utan kan förlita sig till sin ägare.
Blir förvånad ibland över vilken enorm tid många hundägare lägger på att träna inför tävling och hur enormt lite tid eller ingen tid alls som läggs på vardagen. Hunden kan vakta saker, personer, bilar, dra i koppel eller annat. Det tycks inte ens lägga energi på sådant men prestation i tävling.. Näe får jag välja så vet jag vad jag väljer ;)

I övrigt har vi lagt datum för vårens promenader, se här>

Läs hela inlägget »

Inte hade jag väl trott den där dagen i maj 2003 att den där lilla tjocka blandras valpen skulle tvärförändra mitt liv. Att skaffa hund hade varit en dröm under många år. Men jag tvekade då jag visste att man blir bunden och var skulle jag ha hunden om jag åkte bort?

Men den där försommarkvällen i tidig maj när jag såg en stor playwood skiva där det stod "Blandras valpar till salu, 1500:-", tvekade jag inte när jag in på gården. Mannen på gården hade en "polare" och det var han som hade valpar till salu. Någon timme senare kom en kombi in på gården och ut välde ett gäng valpar.. Hur väljer man bland ett gäng bedårande valpar? Keiko satte sig bokstavligen i en rabatt och bajsade, då tänkte jag kanske den där.. och så blev det.

Resten är historia, vi är ett han och jag, vi är samma lika. Lite egna som gärna inte släpper andra för nära. Men vi båda har ett stort hjärta och ffa har vi varit med om så mycket tillsammans. Han är alltid vid min sida. Det finns ett ställe där han lämnar mig och det är där hans andra kärlek i livet bor, Moa! Moa och Keiko träffades som unga hundar och lekte och hängde jämt. Medan jag höll till i stallet på gården där Moa bodde, hängde Keiko med Moa. De träffas fortfarande ibland emellanåt, saker och ting går lite lugnare nu bara. Nu är de ju pensionärer, men lika kära!

På posten härom dagen damp ett brev ner från svenska kennelklubben. Keiko innehar nu titeln RLD F (tre godkända resultat i fortsättningsklass i rallylydnad) och den han fått innan RLD N (tre godkända resultat i nybörjarklass i rallylydnad). Och med detta TVÅ stycken championat!

Bästa Keikan! Tack snälla rara Gurra (Keikos uppfödare) för att du gav denna underbara hund till mig!


-save the dog-

Klicka för förstoring!
Läs hela inlägget »

Tony är son till Jan Fennell och jag har gått delar av min utbildning, inom Amichien Bonding för honom. Han är en kille med en stor portion humor och alltid glimten i ögat. Han reser över stora delar av världen för att vidarutbilda människor inom AB.
Han gör också regelbundet filmer om hundägarskap. I dag såg jag en mycket uppskattad och viktig film han gjort, tänkte dela med mig av den på bloggen.
Mycket nöje!

Läs hela inlägget »

Tid är oftast något som aldrig riktigt räcker till. Det är helt klart något jag inte har för mycket av i alla fall. Förutom praktiskt jobb och allt vad det innebär att driva företag, till fritid, till utveckling av sig själv och i och med det utveckling av företaget, till egen tid, eller bara vara tid som jag brukar kalla det, till sömntid, till tider för vänner/familj, till tid för hundarna med träning både fysisk och ren lydnadsträning. Hur fördelar man det rätt? För mig är typ alla sorters tid viktig. Jag måste få känna att jag hinner dutta ut lite på varje tid.
Att vara effektiv är alltid bra, men vissa saker måste få ta den tid det tar. Och att fylla eventuella luckor med bra saker. Med bra saker menar jag att hinna peta in den där "tiden" för det jag finner är viktigt. Nu när jag pluggar till min tenta, för legitimationen för Djursjukskötare. Har jag fått höra många gånger, skit i allt annat och bara plugga. Dvs strunta i tvätt och att städa osv. Och tro mig när jag säger det jag är ingen pedant person. Men att bara strunta i vardagssaker är helt omöjligt för mig. Lägga hundarna på hyllan nu när äntligen träningssuget börjar komma tillbaka gör jag inte.

Det är tungt att plugga, särskilt när det är x antal år sedan ja satt vid skolbänken. Inte ens på den tiden hade jag en välutvecklad studieteknik, eller jo, jag struntade i att plugga, i princip. Men nu läser jag för något som är viktigt, för denna chans att ta legitimationen kommer inte tillbaka. Det är två tentatillfällen kvar, det ena tillfället är i april och sista tillfället är i oktober. Sen är det kört, porten är stängd. Därför måste jag plugga, tilläggas bör att jag aldrig varit något läshuvud, jag är praktiker, visa och jag lär mig snabbt, läsa och det krävs många upprepningar.

Men nu har jag bestämt mig, efter att ha pratat med en kompis som står inför samma tenta som jag, har jag fått följand tips. Plugga max 40 min ta sedan en paus på ca 10-15 minuter. Innan jag fick detta tips, bestämde jag mig för att lägga säg 5 timmar å att plugga och då var det stenhårt, med mycket korta micropauser, det var knappt jag tillätt mig själv ta näsan ur böckerna, det funkade inge bra... Inte så förvånad över det nu när jag sitter här och skriver om det. Jag gjorde också så att jag läste typ 3 dagar i veckan, nu ska jag försöka att fördela det mera jämnt, lite varje dag. Med en förhoppning att jag ska hinna med lite av allt det andra också.

Det är det här med att vara effektiv, annars hinner man ju inte med något alls. I dag har jag varit effektiv. I morse ringde jag en del samtal som låg och väntade, morgon prommis med hundarna också såklart, sen var på ett besök hos min kompis Charlotte, som är sjukgymnast, som behandlade min onda rygg. Inhandlade två plankor, som behövs som hjälpmedel i Siris träning.. Steka proteinpannkakor, som jag fått recept på av en väldigt rar jobbarkompis, äta lite lunch, plugga i två omgångar, laga middag till i kväll och lunch till i morgon, köra ett träningspass på ena plankan med Siri, äta mellanmål och uppdatera bloggen och dygnet har en massa timmar kvar, helt underbart. Jag vet att min mamma skulle säga ta det lungt, men det funkar inte med den livsstilen jag har valt mamma ;) Nu ska hundarna få sig en prommis och ett träningspass. Sen bär det av till jobbet i kväll är vi på Haninge Hundhälsa!

I morgon är en annan dag, tjing!

-save the dog-

slösa tid och kraft på att stanna är väl onödigt..eller?!
slösa tid och kraft på att stanna är väl onödigt..eller?!
Läs hela inlägget »
Keiko 11 år i dag!!
Keiko 11 år i dag!!

I lördags var det dax för träningstävling. Får väl erkänna att det varit sådär med träningen den sista tiden. Men det som gör mig glad är att jag känner mig så motiverad till träning, men tiden räcker ju inte till.. Sen bidrar ju inte mörkret och regn och rusk till det bättre.

Träffade också lite nya hundfolk, alltid roligt tycker jag. Jag hade bestämt att köra en lk 1 med Siri. Vi börjarde med att alla hundar fick göra gruppmomenten. Vi såg till att alla hundar fick de rätta förutsättningarna. Både jag och en kompis hade med oss våra pensionärer, så de fick vara statister. Keiko var så duktig, min lilla kille. Siri var gasad, inte ovanligt. Men låg riktigt bra. När vi närmade oss den magiska tidsgränsen så lyfte hon hakan. Det kom in en person i ridhuset strax innan, vet inte det var det som gjorde att hon lyfte på huvudet eller om hon bara inte höll längre. Helt ok för mig, jag var glad att hon låg så bra som hon gjorde, nu när vi återintagit hakan i backen igen, bra information, träna på mer uthållighet, inget nytt visserligen, men bra information ändå.

Sen fick hon ligga i bilen då de andra hundarna skulle få göra sin plats också.
Fick bra tankar av min kompis Anette som var med. Jag har alltid tänkt 1, ta ut Siri ur bilen 2, kissa av henne 3, värma. Anette berättade att hon, när hon ska ta ut sin hund och börja jobba, börjar direkt med fokus. Och när jag tänker efter har jag ju också gjort det, lite här och nu, men inte jämt. Något att ta med sig.. Så när vi skulle in och köra hela programmet så gjorde jag så och det gick mycket bättre. Hm, tänk att något så enkelt ska vara så svårt att tänka till på :)

Överlag kände jag mig väldigt nöjd med vår prestation. Saker att peta i finns det såklart, en massa. Men vi har gått framåt och det känns kanon.
Jag fick med mig lite funderingar hem men ffa så känns det så roligt, igen, blir glad :)
Nedan finns vår film, enjoy!

I dag fyller också min vackra hund Keiko 11 år, grattis min prins <3

Läs hela inlägget »

Veckorna rullar på i ett fasligt tempo. Just nu är det mest fokus på jobb och tentaplugg. Men i fredags firades det att Bagarmossens Regiondjursjukhus fyllt 40 år. Vet inte hur många vi var som samlades på Hasselbacken på Djurgården i i fredags, men vi var många och hade en super trevlig kväll.
I dag fyller jag 41, herregud tiden rullar... I går hade jag min familj på besök eftersom jag har varit på kurs hela dagen i dag kom de igår. Mysigt att ha dem här!

Jag jobbar hårt just nu att lära mig att säga nej, något jag har väldigt svårt för.. Vill alltid hjälpa till. Men jag inser att mitt dygn bara har 24 timmar och jag kan inte jobba alla dem, fast ibland känns det så. Veckan som kommer har jag tagit på mig alldeles för mycket jobb, bommade där.. Det tar liksom emot att säga nej. Har jag inget annat jobb inbokat anser jag att jag kan tacka ja till en ny jobbförfrågan. Sen att jag har jobbat större delen av dagen glömmer jag liksom. Inge bra, måste bli bättre på det. Kan man lära sig på gamla dagar tro?

Jag ska ge mig på ett försök att skriva en tenta som förhoppningsvis leder till att jag blir legitimerad djursjukskötare. Skrivit om det förut på bloggen. Men för dig som inte läst det, kommer här en snabb förklaring. Vi som jobbar som sköterskor/veterinär assistenter har ingen legitimation, såsom läkare, sjukgymnaster och sjuksköterskor har. Nu har jordbruksverket bestämt att alla sköterskor ska få chans att ta legitimation. Har man jobbat i 6 år, anser de att man har rätt antal år i yrket, men man måste också skriva en tenta och den är omfattande! Och förutom smådjur innehåller den också häst. Vi har turen att det är en ambitiös tjej, som har många års erfarenhet inom yrket och som också är klinikchef på en klinik här i Stockholm, har startat upp en kurs inför denna tenta. Förutom tentan och yrkesåren behöver vi också kursdagar inom ett visst antal olika ämnen. Denna kurs går jag, den är varannan söndag. Kursen innehåller bla anatomi, neurologi, farmakologi, anestesi/analgesi smådjur, häst anestesi, hematologi, röntgen, akutsjukvård, klinisk kemi, hygien mm mm. Kursen är super, men varje lördag kväll går olika tankar genom mitt huvud för att jag slippa åka. Inte för att kursen är dålig utan för att jag är så rädd om lediga dagar och vill hellre vara hemma... Är en hemmavarg :) Och när man kommer hem efter en kursdag, är man helt slut, i alla fall jag.

Pratade med en veterinär kollega i fredags, på festen, hon hade precis tentat för sin specialist kompetens. Vi pratade en del kring hur enormt med tid man måste lägga ner på att plugga och hon berättade för mig hur hon sista veckan hade stängt av allt annat bara för att plugga. Vilket jag också måste göra. Hade planerat att tävla Siri i april men inser att det inte kommer att funka. Jag vill träna henne under inspiration, blir det för många måsten, tappar jag inspirationen. Måste såklart ha pauser och hämta andan och göra nåt annat än plugga och jobba men fokus måste vara på att plugga, då måste träningen få vara lite kravlös och ledig. På kurstillfället idag insåg jag att även i min gamla hjärna har det fastnat en del och kunskap är faktiskt roligt. Har aldrig någonsin varit en plugghäst, men det är stor skillnad att plugga något man har stort intresse av.
Har en enorm tur att ha underbara kollegor som jag kan ta hjälp av.

Jag har gått med i två mindre lokala kennelklubbar i Stockholm, Norsborgs lokala kennelklubb och Munsö/Adelsö lokala kennelklubb. Båda klubbarna ordnar träningstävlingar, passar oss perfekt! Nästa vecka har jag tillsammans med vänner ordnat en träningstävling, ska bli superskoj!

Nu blundar vi och tar ett djupt andetag och dyker ner i en fullspäckad vecka, som förutom en massa jobb består av läkarbesök, besök hos massör (för mig), sjukgymnastbesök (för hundarna) och änligen leverans av en ny tvättmaskin, varit utan det i två veckor nu.. I landsproblem? Förmodligen..

Allt gott!

-save the dog-

Vacker som en dag, inte kan man tro att han är 10 år <3
Vacker som en dag, inte kan man tro att han är 10 år <3
Läs hela inlägget »

I dag var det dax för Keiko och mig tävla igen. I fm åkte vi iväg till Stockholms Hundsport Centrum, i Upplands Väsby. Samling var kl 12:50, jag var där runt 11:30, gillar att komma i tid, särskilt när jag aldrig varit på tävlingsplatsen tidigare. Jag hann boa in mig med stol på en bra plats framför den ring där vår klass skulle vara. Efter banvandringen var det dax att hämta Keiko och låta honom få känna in miljön. Det var mycket hundar som rörde sig runt och eftersom vi var inomhus var man tvungen att byta till inneskor. Keiko kändes fin och laddad på uppvärmningen. Jag hade lite lagom puls :)

Jag måste erkänna att jag inte satt mig in i detalj i momenten då jag har velat ta så lätt på detta med rallylydnad. Hade flera kompisar som var där och tävlade och jag märkte när de pratade att de var väldigt insatta i poäng och detaljer. De sa sådant som jag inte ens visste, för att jag inte tagit reda på det.

När vi klev av planen kändes vår prestation väldigt bra och jag hade inga direkta missar, men man vet ju aldrig. Jag var nöjd utifrån vår prestation. Och när vi gick i mål kände jag bara att det var så kul. Han är så duktig min fina kille <3
En vän som var där filmade med min mobil och jag gjorde en liten film av det. Tyvärr är ljudet jätte konstigt, så ha inte för hög volym på. När vi fick protokollet hade vi fått 87 poäng. Den enda missen vi hade var en förarmiss, för att jag är dåligt insatt och inte kan detaljerna. Ett sitt hamnade där det inte skulle vara. Insåg när jag åkte hem att det störde mig, ganska mycket. Så nu har jag bestämt att läsa och lära mig mer kring momenten. Jag trodde att så länge jag inte var super insatt i regler och detaljer så blev det hela bara en lek. Men jag inser nu att även lekar har regler och detaljer ;)

Summa summarum var jag super nöjd med min kille. Nu är vi uppflyttade till avancerad klass och nu börjar högerhandling dvs vid vissa skyltar ska hunden utföra momentet på höger sida, gulp. Vår nästa rallylydnads äventyr är i inomhushallen i Rikstens inomhushall då jag och Keiko ska ha en uppvisning tillsammans med vår tränare Marie Sjöborg och hennes hundar. Vi är tillfrågade av en god vän till mig som sitter i styrelsen för Irländsk setter, det ska bli super skojigt. Vi får se när vi tävlar igen nästa gång, skulle tippa på i vår igen.

Siri var såklart med i dag och när Keiko fick gå in in i bilen för att jag skulle ta ut Siri såg han väldigt besviken ut, det var ju hans dag. Nåja lilla Sigrid skötte sig, min lilla prinsessa <3
Det blev en lång dag och nu är vi alla helt slut.

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Min älskade korv <3
Min älskade korv <3

I går fm var jag och min träningskompis Cecilia hos Niina Svartberg och tränade. Det känns som om det var en evighet sen. Lyxigt denna tid på året att få träna i en uppvärmd inomhushall.
Jag hade skickat några filmer till Niina ungefär en vecka innan. Den ena var från en tävling den andra var från en kurs där vi länkade 4 moment. I dessa filmer ser man tydligt vad vi behöver hjälp med. Niina började med att säga att det var bra att jag hade skickat filmerna, vilket kändes bra. Vårt första pass började vi med att prata igenom vad som hände på filmen och jag berättade en del kring de olika situationerna. Inte för att Niina sa något nytt under solen :) men uppenbarligen behöver jag höra det flera ggr för att verkligen ta det till mig. Jag insåg igår att jag har under en tid försökt lägga lite locket på när det gäller Siri, hon är en väldigt gasad hund och att försöka dämpa henne är som att stoppa ett genande tåg, i alla fall på det sättet som jag har gjort det på. Niina sa, jag vet vad problemet är.. Yey tänkte jag!! Men.. (här började jag ana oråd) jag vet inte om du klarar av det. Shit tänkte jag vad är det hon vill att jag ska göra nu?? Hänga upp Siri i taket?? Nej skämt å sido. Dessa diskussioner har jag varit igenom förr, men nu är det dax att jag tar mig en ordentlig funderare. Under hela 2013 har jag haft dålig inspiration till träning och känt dåligt engagemang. Fast jag tycker ju fortfarande att det är kul. Resultat = väldigt kluvet.  

Tillbaka till träningen. När vi är hos Niina varvar vi träning så vi kör ca 15 min + var. Cecilia jobbade med fjärr och vittring. Fick med bra tips och ideér för vår egen träning där. Senare körde vi ett mycket roligt pass med Siri, en lydnadsklass 1 fast utan ett fritt följ i början utan i stället ett kort fritt följ emellan varje moment, väldigt svårt för både Siri och mig, men väldigt kul!
Det vi behöver lägga fokus på är att kunna varva mellan intensiva moment och lugna fokuserade moment. Och när jag tränar gör jag det ofta ganska lätt, insåg jag igår, jag lägger aldrig ett fritt följ efter flera fart moment. Så vi körde även en kedja med några av Siris favvo moment, rutan och hopp över hinder sedan ett fritt följ. Rutan är en stor favorit hos fröken så vi fick även starta fritt följ och en inkallning med rutan i blickfång. Med blickfång menar jag inte 5 m framför utan kanske 15 m, fast rutan stod i ena hörnet. Siris blick blir låst på rutan för hon tror att hon ska få springa dit. Även fast jag säger nu är det fot eller inkallning. Träning som vi kallar "lyssna på vad jag säger och gissa inte på vad du tror/vill göra" :)

Vi tränade också på att gå mot rutan och verkligen peppa och tagga Siri. Inte för att hon behövs taggas utan för att ge information "ska du springa till rutan, kostar det, priset är att inte ligga före mig på väg dit, för då kommer börjar vi om, dvs du får inte springa dit du vill om du inte lyssnar på mig först". Sen körde vi också platsliggning. Vi har sedan i somras kört platsen utan hakan i backen, vilket har gått bra. Anledningen till att vi tog bort hakan var för att hon var så varvad i platsen och lyfte på hakan för att hon hjärsade (flåsade) så mycket och tungan rullade typ ut. Siri verkade inte hitta en position där hon kunde ligga med hakan i backen och andas med tunga ute. Nu är hon lugnare i momentet men för att citera Niina "hon har ju semester, hon jobbar inte". Så vi provade att gå tillbaka till hakan igen och fick till 2 bra platsliggningar.

För mig är det otroligt viktigt att kunna känna mig trygg med den jag tränar för. Niina är klok säger mycket bra saker och skulle aldrig dömma. Och känner mig i träningen, vilket gör att jag kan slappna av. Så mycket nöjda åkte vi hemåt! I april ska jag och hundarna dit igen, vi ska gå en kurs för både Niina och hennes man Kenth, jag har aldrig tränat för Kenth så det ska bli skojigt. Jag har bokat ett vandrarhem i närheten så det blir en minisemester mitt i veckan, längtar :)

NU blir det lite plugg innan det bär av till kvällsjobb, ja hundarna ska få lite träning, sim och massage också. Vem har sagt att man ska det det lugnt ;)

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Har bloggat om detta ämne förut men jag tycker att man inte kan skriva nog om det..
För vissa indvider är status något som är väldigt viktigt. Man kliver inte ett rum, vilken status har man där?

Keiko är en sådan individ där status är otroligt viktigt. Kliver man in i hans personliga space, utan att känna honom, han kommer inte att bitas, men han kommer att säga att det inte är ok, om du tränger dig på honom och vill klappa. Är han en otrevlig hund för det? Inte i min värld, i min värld är han en individ med stor personlig space. Den sträcker sig i ett ganska stort område kring honom, likså för mig, hans matte :) Och jag lovar jag bits inte heller ;) Men med dem vi känner är det helt ok att de kliver innanför det personliga spacet, dem vi är trygga med. Om Keiko själv väljer att gå fram till någon och denna någon bekräftar honom (denna någon känner inte honom). Med bekräftar menar jag pratar lite kärvänligt och, tar det ödestigra steget, att klappa honom, då blir hans kropp stel och det kommer förmodligen komma ett morrande från maggropen. Är han en otrevlig hund, ouppfostrad för det? I min värld nej. För många andra ojoj, då har han kallats både agressiv, ilsk, ouppfostrad, kommer aldrig kunna vara bland barn osv osv.  

Varför är han då inte allt detta för det för mig . Jo jag ser det hela väldigt annorlund för de som anklagar min fina kille för ovanstående saker. De som känner Keiko och nu menar jag känner skulle förmodligen skratta åt de som kallar honom för ovanstående. I min värld var det, jo där söker han information, utifrån den varelse han är, en hund.. Han kollar sin status, för honom är den otroligt viktig. I hans tankar "om jag går fram till dig när jag känner för det, kan jag få dig att bekräfta mig då? På mina villkor? Om jag lyckas med det kommer jag tala om för dig att det inte är ok att du klappar mig." Genom att vi bekräftar hundar när de kommer fram till oss, utan att vi bett dem göra det, så höjer vi också deras status. Vi ger dem information om att de är viktigare/står i högre status än oss. Och det ger dem möjlighet att styra/kontrollera oss. Mina träningskompisar, både nära och de som jag bara träffar ibland och även de som jag tränar för. Ingen av dem ska ner på golvet och hälsa på mina hundar. Vilket jag är glad för, andra får jag säga åt, låt mina hundar vara.. Vilket tas emot på olika sätt.  
Siri då.. ja den där byrackan, hennes personliga space är väl typ obefintlig. Hon har lärt sig att se så charmig ut man kan det får vilken männsika som helst att dans efter hennes pipa..

Människans värld är inte så långt ifrån detta ovan som vi tror. Väljer inte många att svassa runt personer som de anser stå högre i status än sig själva. Det kan vara allt från chefer till människor som presterar bättre i något än vad vi själva lyckas med. En person som "vi kan ha nytta av". Nytta av för att det kan ta oss själva ett steg högre upp i stegen.
Alla har nog mött dessa olika personligheter i människor, människor som inte behagar ge en annan människa en blick, för att de anser sig vara högre i status än den där andra personen. De kanske har en högre utbildning som gör att de anser sig själv sitta högst upp på stegen och se ner på andra. Men som en dag helt plötsligt anser sig ha nytta utav den personen som de tidigare sett långt under sig själva. De anser att den där personen har stigit i status.. I deras ögon.

Vi är inte så långt därifrån själva, vi har bara missat det/glömt det/tänker inte på det. Problemet med människor är de även har fömågan att vara falska. Ingen fin egenskap. Vi vill gärna sola oss i glansen på andra människors framgångar men i hemlighet är vi bittra att det inte är vår egen framgång. Inte alla men ganska många. Allt handlar om status. Hur vi mäter av, hur vi läser av andra. Vi gör det, hundarna gör det. Men ofta när hundarna gör det, är de ilskna. Jag tycker det är sorgligt att vi har glömt bort att en hund är en hund och inte en människa.

Jag såg ett program på Animal Planet igår, close encounters, det handlade om människor som mött hajar och blivit skadade eller tom av med kroppsdelar. Aldrig skulle vi väl ta in en en haj i vårt hem och bli förvånade om vi stack ner armen till den och den bet av den? Nej för det är ju en haj, hajar kan göra sånt.. eller ??! Dessa människor visade sig ha stor respekt för hajen som levande varelse och hade accepterat att det var de som hade inkräktat i hajens territorium.. En man vars läkare hade sagt att han förmodligen aldrig skulle kunna gå igen, såg det hela som ett uppvaknande, han hade missunnat sin familj för att han prioriterade att surfa i stället. Han lärde sig också att gå igen tom att surfa igen, men han lärde sig också vad som är viktigt i livet..

-save the dog-

Redan i valplådan börjar det. Detta är Siris syskon, undra vem som är vem?
Redan i valplådan börjar det. Detta är Siris syskon, undra vem som är vem?
Läs hela inlägget »

Länge (under några år) har jag haft problem med att Siri har spruckna tramdynor och det har inte varit några små sprickor, inget hon verkar ha lidigt av så att hon blivit halt, vad jag har sett i alla fall.. Jag har provat diverse olika salovor och cremer, avverkat barnstrumpor på löpande band. Annars har hon slickat bort salvan. Jag har även gett henne olika sorters fett i maten. Exempel på fett hon fått/får är fiskolja, ister, ankfett, smör och lammfett. Men jag har inte fått ordning på sprickorna. Exempel på salvor jag provat är (oj ni skulle se mitt salvförråd) Ekholms olika salvor (tror det är 2-3 st olika de har som jag provat), Fyra Ess hundalva, Locobase (den fetaste) ister (japp samma som hon äter). Sen har jag också provat ett märke som inte säljs till hund utan till människor, det heter Mary Kay, de har en serie som heter Satin Hands. Satin hands är en serie med en fet salva som du först smörjer in händerna med, låter detta verka en stund, sedan tar du följande handpeéling, denna tar bort den feta krämen och döda hudceller. Sedan avslutar du med en handkräm och man får verkligen satin händer. Det är den feta salvan jag provat, som hjälpte lite grann, men den blir lite aningens för dyr för att smörja regelbundet på hundtassar :)

En dag när jag var inne på Göteborgs Hund & Katts hemsida. Så läste jag där om förslag på salvor som hjälpte torra tassar och även röd och irriterad hud, på hund. Lena Mattsson som driver butiken har jag haft kontakt med under några år och jag har stort förtroende för henne. Det var hon som hade skrivit inlägget, läs det gärna. I vilket fall så stod det om en salva som hette Jukon.. Väldigt konstigt namn jag vet. Det stod att den var "bakteriedödande och läkande med fiskolja" Hm tänkte jag värt att prova, utan att ha en aning om att detta är en gammal salva. Den uppfanns 1927 av en sjökapten. Jisses tänkte jag, minns jag, undra vad den luktar, gammal sjöman? Gammal fisk? Ja ja jag beställde den. Gissa vad den kostade.. 38 gram för 24:- jag plus frakt då. Så inte blev det så dyrt heller. Och salvan luktar annorlunda och enligt mig ganska gott :) Och ffa via den har vi äntligen fått bukt på Siris spruckna trampdynor. Den hjälper även på torra fötter, armbågar, sprickor i läpparna, säkert hjälper den mot mer, men det är det nämnda jag själv har provat den på. Så nu måste jag ju rekomenadera denna salva. Tror också (fast jag har inte provat själv) att den kan hjälpa mot när hundarna får snökokor i pälsen mellan tårna och under magen och i armhålorna. Jag tänker att man bara tar lite i pälsen, som när man använder hårprodukter i sitt eget hår, bara touchar håret längst ut.

Jag valde att beställa den, men den finns säkert att köpa i affär, jag orkade inte leta efter vart bara :)
Härifrån beställde jag salvan.

Personligen är jag ganska glad att snön äntligen har kommit, det blir så jäkla skitigt annars. Man hinner inte mer än dammsuga så har man jordgolv inomhus igen. Men i skrivandets stund är det lite för kallt för mig, 7,3 grader hua och snart ska vi ut på en kvällsprommis. Både Keiko och jag stannar gärna inne, men Siri verkar vilja vara ute hela tiden och nu har vi har en egen liten tomt så är det bara öppna dörren, helt underbart!

Allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Inser att det var länge sedan jag skrev något om den egentligen anledningen till att jag startade mitt företag, Amichien Bonding. Skaparen bakom denna livsstil med hund heter Jan Fennell, hennes son heter Tony Knight. Tony reser över hela världen, för att lära ut, för den som vill, om Amichien Bonding. Dels håller han de kurser jag själv har gått sedan föreläser han och är med en del på tv. Sedan gör han själv en del klipp och lägger upp på facebook och i sin youtube kanal. I dag hittade jag ett klipp som jag bara måste dela med mig av, enjoy!

Läs hela inlägget »
Min älskade katter <3
Min älskade katter <3

Har velat skriva årskrönika förut, men i år ska det bli av :)

2013 har varit en spännande år för mig, mina hundar och inte minst mitt företag Leva Hund.

I Januari inledde jag ett samarbete med Evidensia Djurkliniken Arninge. Detta innebar att jag stod med en fot vardera i de två största riskkapitalbolagen som numera köpt upp större delen av djursjukhus/kliniker i Skandinavien.
Jag och Siri hoppade även på en mycket spännande kurs, Team Top Six, som sträckte sig under ett år. Instruktörer var Heléne Lindström och Ditte Andersson. 4 träffar totalt, varje träff var en helg. Kursen utvecklade oss båda enormt, jag fick också många roliga skratt och lite nya träningsvänner. Eftersom det var en snöig vinter blev det även en del inomhus träning.

Under februari började ett gäng fristående kurser på Södra Djursjukhuset och jag bestämde mig för att trots allt satsa på att ta legitimationen. Det tog lite tid för mig att inse, men bättre sent än aldrig. Förutom en del jobb hanns det med en del hundträning och framför allt en stor del som lades om och mycket ändringar gjordes. Keiko fyllde 10 år, hjälp vad tiden går. Och jag fyllde 40, jisses :)

I mars hade jag fortfarande min egen träning i gång, hur jag nu hann med det. Och jag avlutade också mitt jobb på Friskis och Svettis. Jag gick även en kurs i Photoshop, för att uppdatera mina kunskaper. Mars var också fylld med mycket sorg då min älskade fina katt Tore fick somna in, en elak tumör och blodbrist lämnade inte mycket val. Sorgen var (är) oerhörd!

Första helgen i april var det dax för träff nr 2 av Team Top Six, vilket också gav mig en härlig helg på min pappas lantställe. Jakten på ny bostad började också lite mer seriöst. Även jaktträningen med Siri kom igång.

Maj månad började med att Tores mamma, Sessan inte mådde bra och nya veterinär besök med henne började. Blandat med en bil som sakta började visa tecken på att saker och ting inte var så bra. Förutom det var det en del jobb och mycket hundträning. Keiko och jag startade nybörjarklass i rallylydnad och fick fina 84 poäng som räckte för att flytta upp oss till nästa klass, fortsättningsklass. Siri som äntligen kommit in i sitt livs andra löp fick hejja hemifrån.

I juni gick jag en foderkurs på Albano, för Royal Canine, inte riktigt min melodi, men kursen gav bra med kursdagar inför tentamen. Vi bestämde också för att operera Sessan, då man sett en ”skugga” på ultraljudet. Tyvärr hade även min älskade Sess fått cancer och jag valde låta henne somna in. Valet var annars att operera bort hela hennes tunntarm och låta henne gå på cellgifter.

Inom loppet av 3 månader hade jag förlorat båda mina katter, en fruktansvärd sorg, som aldrig kommer att upphöra, men en sorg jag nog kommer att lära mig att leva med. Jag avslutade månaden med ett sommarläger för Hélene Lindström och Ditte Andersson. Träffade både gamla bekanta och några nya träningsvänner. Orken var inte riktigt på topp, men jag höll huvudet högt och försökte inte känna efter för mycket. Lite ledig gick att klämma in också.

I juli hoppade jag in och jobbade extra på Almåsa kursgård, en ställe jag jobbade på mycket innan jag började på Arninge, men iom Arninge hann jag inte med det. Men sommaren är rehabs lågsäsong och Almåsa behövde lite extra personal så det passade utmärkt. Tredje träffen för Team Top Six gick också av stapeln och sist men inte minst, nästan 2 veckors ledighet, woaw ;)

Augusti månad var ganska lugn med någon ledig dag här och där, ganska skönt med tanke på den lilla sammanhängande ledigheten jag lyckats tagit totalt under sommaren, även med tanke på den uteblivna semestern jag hade under 2012. Jag var också på några besök i Knivsta där jag hittat en toppen trevlig grupp som tränar jakt ihop. Siri och jag satsade bara på passivitet.

Under September debuterade jag och Keiko fortsättningsklass i rallylydnad, fast vi var reserver kom vi med och gjorde en bra prestation och ett godkänt resultat på 87 poäng. Passade även på att träna Siri i tävlingsmiljö, toppen bra. Sista helgen i september startade jag och Siri lydnadsklass1 på Alunda bk. En bra tävling, som förvånde mig och tog oss ett steg till, fick mycket bra information Och ffa gjorde Siri mycket bra saker. Men att hon fick akut kli mitt under platsliggningen gjorde att 40 poäng rök direkt. Då hon är van att vara på den platsen körde vi på ändå. Siri hade skitkul och skratten och applåderna från de som tittade på gjorde henne ännu kaxigare, min plutta! Totalt fick vi 126 poäng. Siri och jag hoppade också på en viltspårskurs på Ekerö. Väldigt roligt, vi tränar vidare denna gröna vinter.

Första helgen i oktober gjorde jag och Keiko vår andra start i fortsättningsklass. Han kändes kanon fin och vi jobbade toppen ihop. Jag hade fått mer rutin att tävla rally och vår prestation gav oss 96 poäng. Vi var på Hölö/Mörkö denna regniga Oktober dag och även Siri fick träna, hon var helt galen denna dag minns jag, eller ja mer galen än hon brukar, hur det nu går ihop sig..

Tanken var att också påbörja en litet projekt med en av mina vänner, men pga tidsbrist har det inte hänt så väldans mycket, vi hoppas komma igång igen med planeringen efter alla helger. Det blev också klart att jag äntligen skulle få flytta, ut på landet. Väldigt efterlängtat! Vi åkte också iväg på vår sista träff med Team Top Six gänget. Det blev en helg med många skratt och lite glädjetårar även en mysig hösthelg på landet för mig och hundarna!

Under november var det extremt mycket jobb, men Siri och jag startade också ytterliggare en lk 1, denna gång med en bra platsliggning, som dock var ganska rörig, en hund kröp, en annan låg och pep, en tredje reste sig. Men Siri låg kvar, fast jag såg att det var lite jobbigt för henne. I brist på annat hittade hon en liten kvist att bita i.. och jag tror att vi går nog till historien med att ensamma ha kommentaren ”tuggar” på platsliggningen. Vi hade en bra uppvärmning och jag tog snabba vettiga beslut, mycket nöjd med mig själv där. Mycket nöjd totalt med vår prestation, inte den bästa poängmässigt, men inga poäng i världen ska få styra om jag är nöjd med min och min hunds prestation eller ej. Men totalt blev det 141 poäng. Vi är ganska ojämna kan vi lugnt konstatera. Men som en träningsvän sa härom dagen, det är mycket hund i den lilla kroppen. November fortsatte med full rulle. Leva Hund ordnade också sin andra foderdiskussionstillfälle med Rose-Marie Kullberg från DjurKvalitén. I slutet av november gick flyttlasset, huah vad jobbigt det var att flytta. I skrivandets stund är fortfarande inte allt i ordning.

I december började jag en tentakurs på Albano Djursjukhus, väldigt trevligt gäng och ffa en bra fröken. Kursen kommer att fortsätta fram till i vår, då tentan kommer att vara... Och äntligen kom lite ledighet. Har varvat jul och nyårsveckan med lite jobb på djursjukhus samt även gästspelat lite på Almåsa kursgård. Har väl aldrig haft så nära till jobbet. Skönt att få bryta vardagen med lite annat. I övrigt har jag mest försökt att tagit det lite lugnt efter ett ganska hektiskt år. Försökt låta dagsformen styra, men samtidigt finns det ju alltid lite måsten. Men dem kan man välja när man gör. Jag bestämde mig också för att avsluta samarbetet med Arninge Djurklinik. Tiden är alltid en kamp och räcker sällan till, därav detta beslut. Nya planer för framtiden och vad den tiden ska fyllas med kommer.. :)


Summerar 2013 som ett ganska tufft år med mycket jobb. Och ffa förlusten av båda min katter, inga ord i världen kan beskriva den sorgen jag känner över det. Tiden får ha sin gilla gång när det gäller sorgen.. jag kan bara hoppas att inga fler kommer alltför snart.

Men nu ser jag fram mot ett nytt år med nya utmaningar och händelser och ffa att få boa in sig i vårt nya hem. Har redan en massa att se fram emot under 2014!


Ha de gott och du glöm inte vad som är viktigt för just dig ;)

-save the dog-

Läs hela inlägget »