Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

Höstens kurser

Nu ligger höstens kurser utlagda på hemsidan, jag har även lagt ut några datum för träningspromenader.
Välokmmen!

2014 > 03

Ännu en lördag lider mot kväll.  Veckorna som är kvar till tentan börjar minska, jag har inte räknat dem och tänker inte göra det heller.
En jobbarkompis sa till mig i veckan, -va duktig du är som pluggar så mycket-.
För det gör jag pluggar och pluggar. Samtidigt som hon sa det fick jag lite panik då jag instinktivt tänkte, -fast det är ju ingen garanti för att jag kommer att klara tentan-..
Vissa dagar får jag verkligen tvinga mig att inte slänga ut papprena över golvet och bara skita i det hela. Samtidigt som jag sitter och läser glider min blick ut genom fönstret och jag konstaterar att solen skiner och våren är i antågande och här inne sitter jag. Man kan väl runda av denna lördag och säga att i dag var det exakt en sådan dag. Jag tänker på allt jag skulle kunna/vilja göra i stället för att plugga. Via facebook ser jag hur, har flest hundvänner där får jag erkänna, tränar, spårar eller tävlar med sina vovvs. Jag la ner tränandet för några veckor sedan. Jag är en sån person som när jag gör något gör jag det all in eller inte alls.

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar efter att träna hundarna, längtar så jag blir tokig. I veckan tittade jag ut och anmälde båda hundarna till tävlingar. Känner mig så laddad och sugen.

Men jag skulle också ljuga om jag sa att jag inte lärt mig något, jag har lärt mig massor, problemet är att det fortfarande finns en massa kvar att lära. Hur tusan ska jag hinna få in allt i huvudet innan det är daxs? Under denna tid har jag, trots allt, kommit till insikt med att jag har varit jädrans duktig och jag har inte gett upp. Jag är tyvärr inget läshuvud, men stundvis har detta varit riktigt skoj, trodde väl aldrig att jag skulle säga det, men nu gör jag det *tihi*.

Jag har provat olika inlärningsmetoder, blandat hejvilt. För ärligt talat har jag noll koll på vilken inlärningsmetod som passar mig bäst. Jag har provat nöta metoden, en bra metod men med risk att tanken är någon annanstans och skriva små stöd anteckningar, vilket i princip har blivit avskrivning av det som står. Vilket är bra, men tar alldeles för lång tid och skapar en del frustration hos mig då jag inte kommer framåt tillräckligt snabbt (hm, påminner om en annan medlem i vår familj..börjar på S och slutar på I :)).

Och jag har också provat att inte ta paus utan bara läsa, så länge jag bara orkar, med korta micro pauser, typ 2 minuter då jag inte ens rest mig upp. Av det höll jag på att krypa ur skinnet för jag ville bara att det skulle ta slut. Gick då över till 40 minuters intervaller, jag satte helt sonika ett alarm. Detta har fungerat mycket bra för i stället för att tänka shit tar det aldrig slut, har tanken i stället blivit, shit nu ringde klockan och jag har någron sida kvar för att läsa klart om en specifik sak. Passar mig bra!
Under denna tid har jag också hittat lite fighting spririt och även lyckats klämma in i min knäppa hjärna att detta inte varar för evigt.

Om det tar slut vet jag i april, klarar jag tentan kommer mitt liv att helt plötsligt innebära den frihet som jag så högt uppskattar, välja själv. Om det inte skulle gå vägen .. gud förbjude, då är nästa chans till tenta i oktober.
Fördelen med att det har varit ganska kort om tid, läs "jag tog lite för lång tid på mig att bestämma att skriva denna tenta", är att jag känner lite press, jag funkar bra under press, gillar lite press så länge jag har den under kontroll. Men vilket fall som helst ska jag unna mig en bra belöning för all tid jag har lagt ner på att plugga. Vad belöningen blir vet jag inte. Jag hoppas familj och vänner har fixat en resa till Bahamas en vecka. Där vattnet är så klart så när jag flyter fram på min madrass ser det ut som om jag svävar..

Anyway nu stänger vi ner butiken och tar en kvällsprommis med doggsen sen blir det soffläge. I morgon är det kurs på Albano, kursen är en del av tentamen och tänk tanken att så småningom få tillbaka varannan söndag igen (dvs lediga söndagar), när skiten är klart ;)


-save the dog-

Läs hela inlägget »

Tänkte jag skulle dela med mig av ett nytt filmklipp som Tony Knight har gjort. Denna gång får hans hund Gypsy möta en katt. Han vet inte om det är första gången för henne heller inte vad Gypsy har för tidigare relation till katter. Mycket bra tips för hur han jobbar med sin hund.
Vill ni kan ni följa Tony Knight på facebook, han har flera sidor där, men lägger ut de flesta filmer på Tony Knight Dog Listener.

Läs hela inlägget »

Oj, nu dröjer det verkligen mellan blogginlägg. Har tyvärr inte tid över för den just nu. 4 veckor kvar till tentan och sista/högsta växeln läggs nu i.

Men i dag jag tänkte blogga om en upplevelse..
För ca 10 år sedan började jag jobba inom djursjukvården, jag började då på ett djursjukhus. Ny på arbetsplatsen och helt ny inom yrket började jag längst ner i kedjan. Schamponerade hundar som skulle hem från djursjukhuset efter att de legat inne, tvättstugan var också ett av mina större tillhåll, jag minns också att jag kunde stå och vika kragar en hel fm eller em. Med andra ord jag lärde mig allt om det som inte syns utåt, för att ett djursjukhus ska fungera. Vartefter fick jag göra mer och mer saker, jag fick också skriva ett prov som kallades C15, detta för att bla få ge injektioner till djuren, men även annat.
Det var också min första erfarenhet av arbete på en stor arbetsplats. Tidigare hade jag jobbat på min pappas företag och på andra mindre familjeföretag. Där var gemenskapen stark och ingen var bättre eller för mer än någon annan. Här, på djursjukhuset, upptäckte jag också att en del personer aldrig hälsade på mig, jag förstod inte riktigt varför från början tills det uppdagades för mig att jag var för långt ner i kedjan.. De som inte hälsade var de som hade många års erfarenhet inom yrket och hade mycket kunskap. Men det fanns några som inte tycktes ha den sortens värderingarna, trots lång erfarenhet. 2 av de minns jag särskilt, Helene och Anneli. Anneli och jag träffades igen då jag jobbade på en annan klinik, fortfarande inte fördomsfull och väldigt glad och trevlig. Träffade även Helene på samma ställe, tyvärr slutade Helene ganska lagom när jag började där.

Men numera jobbar jag och Helene inom samma koncern, djursjukhusgruppen, Helene jobbar på operationsavdelningen på Gärdets Djurklinik.

I sommras upptäckte jag att Siri hade en avlslagen tand, som behövdes dra ut, det var inte akut så det föll lite i glömska. När två av mina jobbarkompisar på Bagis fick dra ut avslagna tänder på sina hundar blev jag påmind om Siris tand. När jag tittade på den, var den helt avlslagen. Med en sån skada behövdes den dras ut inom en snar framtid. Tyvärr hade vi inga tider på jobbet (Bagis) så jag fick vända mig till vår lillasyster klinik, Gärdet. Eftersom jag visste att Helene jobbade där ringde jag dit och sökte henne och vi bokade en tid. I tisdags var vi där och Siri lades på operationbordet och veterinären Eva tog bort tanden. Skönt att vara så bortskämd att få vara med på operationen och även under uppvaket. Innan vi skulle gå ville veterinären lyssna på Siris hjärta och medan vi väntade på det satt jag på golvet med Siri. Siri är överlag en hund som gärna är nära mig, så även där, när vi satt där på golvet. Hon kröp ihop nära mig och somnade, Helene som då gick förbi oss sa då: -Va trygg hon är med dig, va skönt! Det är ju precis så ska det ju vara!-

Så för att knyta ihop påsen med detta inlägg. Ja det är precis så det ska vara, min hund ska vara trygg med mig. Och jag var trygg på detta djursjukhus, som jag berättade om i början av detta inlägg, för att jag hade några människor som Helene där. Jag var också trygg för att Helene var den som sövde min hund, för att jag litar på Helene.
Att ha förtroende och känna sig trygg är otroligt viktigt, för det skapar lugn. Då behöver inte hunden agera utan kan förlita sig till sin ägare.
Blir förvånad ibland över vilken enorm tid många hundägare lägger på att träna inför tävling och hur enormt lite tid eller ingen tid alls som läggs på vardagen. Hunden kan vakta saker, personer, bilar, dra i koppel eller annat. Det tycks inte ens lägga energi på sådant men prestation i tävling.. Näe får jag välja så vet jag vad jag väljer ;)

I övrigt har vi lagt datum för vårens promenader, se här>

Läs hela inlägget »

Inte hade jag väl trott den där dagen i maj 2003 att den där lilla tjocka blandras valpen skulle tvärförändra mitt liv. Att skaffa hund hade varit en dröm under många år. Men jag tvekade då jag visste att man blir bunden och var skulle jag ha hunden om jag åkte bort?

Men den där försommarkvällen i tidig maj när jag såg en stor playwood skiva där det stod "Blandras valpar till salu, 1500:-", tvekade jag inte när jag in på gården. Mannen på gården hade en "polare" och det var han som hade valpar till salu. Någon timme senare kom en kombi in på gården och ut välde ett gäng valpar.. Hur väljer man bland ett gäng bedårande valpar? Keiko satte sig bokstavligen i en rabatt och bajsade, då tänkte jag kanske den där.. och så blev det.

Resten är historia, vi är ett han och jag, vi är samma lika. Lite egna som gärna inte släpper andra för nära. Men vi båda har ett stort hjärta och ffa har vi varit med om så mycket tillsammans. Han är alltid vid min sida. Det finns ett ställe där han lämnar mig och det är där hans andra kärlek i livet bor, Moa! Moa och Keiko träffades som unga hundar och lekte och hängde jämt. Medan jag höll till i stallet på gården där Moa bodde, hängde Keiko med Moa. De träffas fortfarande ibland emellanåt, saker och ting går lite lugnare nu bara. Nu är de ju pensionärer, men lika kära!

På posten härom dagen damp ett brev ner från svenska kennelklubben. Keiko innehar nu titeln RLD F (tre godkända resultat i fortsättningsklass i rallylydnad) och den han fått innan RLD N (tre godkända resultat i nybörjarklass i rallylydnad). Och med detta TVÅ stycken championat!

Bästa Keikan! Tack snälla rara Gurra (Keikos uppfödare) för att du gav denna underbara hund till mig!


-save the dog-

Klicka för förstoring!
Läs hela inlägget »

Tony är son till Jan Fennell och jag har gått delar av min utbildning, inom Amichien Bonding för honom. Han är en kille med en stor portion humor och alltid glimten i ögat. Han reser över stora delar av världen för att vidarutbilda människor inom AB.
Han gör också regelbundet filmer om hundägarskap. I dag såg jag en mycket uppskattad och viktig film han gjort, tänkte dela med mig av den på bloggen.
Mycket nöje!

Läs hela inlägget »