Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2015

I min arbetsvardag möter jag en massa olika hundar. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag jobbar på ett djursjukhus, mestadels med rehab.
De hundar jag möter har antingen någon form av skada som de är opererade för eller så behöver de tränas upp för att de tappat muskler pga ålderdom.

Majoriteten av de hundar har en för liten kostym, tyvärr. Vad jag menar med det är att när man tar i och känner i huden är den tight och spänd och på en del vovvar sitter det nästan fast. Att ens försöka få lite hud i näven är omöjligt helt enkelt för att det gör för ont på hunden. Och detta är faktiskt inte så svårt att åtgärda. Jag får ofta frågan hur masserar jag min hund, hur kan jag få min hund att få mindre ont, vad kan jag som hundägare göra? Massor brukar jag svar, allt tänkte jag inte gå in på nu. Men massage kan alla ge, så länge du har två händer. Ofta tror vi att det krävs så mycket av oss, det krävs vad du vill att det ska krävas. Som hundägare tycker jag att det är vår skyldighet att se till att våra hundar är i det skicket att de kan prestera sitt bästa jag (älskar den meningen, lånad av EM Wergård). Det är vår uppgift att fylla på olja, tanka osv, sköta servicen.. Jag tror jag gör mig förstådd. 

Att massera sin hund behöver som sagt inte vara så komplicerat. Hellre lite och ofta än sällan och mycket i alla fall till en början. Nu när Siri har skadat bogen kör jag lite massage varannan dag, ca 10 min på varje sida, och eftersom jag har någorlunda simultankapacitet kan jag kolla på tv samtidigt :)

Siri ligger ner på sidan när jag masserar henne, börja med strykningar, dvs stryk med båda händerna i en pendlande rörelse över ryggens (eller vart man nu vill massera, om du masserar ett ben, börja från tassen och jobba dig uppåt, inte tvärtom) muskulatur, när jag känner att jag har en ökad värme i huden börjar jag försiktigt lyfta huden alt rulla huden (hittade tyvärr ingen bild på det) mellan händerna, nu gillar Siri detta väldigt mycket. En del hundar går det helt enkelt inte att lyfta huden på för att den sitter för tight, då kan man jobba med cirklar, man sprider fingrarna och jobbar med hela fingerytan (mjuka fingrar), inte en spetsig fingertopp, och jobbar i cirklar och på det sättet flytta huden runt. Man kan också lägga på en värmedyna av något slag, för att få upp cirkulationen där man vill massera. Min katt jag hade förut hade ont i ryggen och när jag försökte massera henne bet hon mig lite försiktigt, då funkade en ljummen vetekudde perfekt som uppvärmning, efter att den legat på en stund kunde jag massera henne. Sedan kan man jobba vidare med att försiktigt gå lite djupare i muskulaturen, undvik benstrukturer. Det är svårt att göra fel när du masserar det vi ofta gör fel är att vi är lite för försiktiga. Gör man detta några dagar i veckan, till en början bör man känna en förändring i töjbarheten, dvs huden/bindväven är inte lika tight längre. Sedan kan man successivt prova att fasa ut behandlingen lite mer sällan till kanske 1 gång/månad. För en tid sedan började jag själv gå på massage och jag var tvungen att gå 1 gång/vecka i början, för att få igång effekten, numera går jag 1 gång/månad och jag tror faktiskt att jag skulle kunna gå lite mer sällan, men det är så jädra skönt, det är min stund där kroppen får må bra och inte att förglömma själen.
Och skyll inte på att du inte hinner, för finner jag tid så finner du också tid, det är bara en prioriteringsfråga ;)

Tänk själv att röra sig i en kostym som är för liten, du blir begränsad, skaderisken ökar.
Lite ger så mycket.

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Just när Siri äntligen var igång efter sin stukade tå och träningen var åter där den var innan uppehållet så får hon en misstänkt fläkningsskada i bogen.
Många kanske inte skulle välja att så snabbt åka till veterinär eller behörig sjukgymnast för att ta reda på om något är fel eller om hunden "bara" sträckt sig. Och välja att på egen hand bara låta hunden vila. Med tanke på mitt jobb och vad jag möter varje dag i min vardag på jobbet gör jag inte så, skulle inte falla mig in överhuvudtaget. Uttänjade senor och ligament är inte att leka med.
Siri har nu haft koppelvila en vecka och är hältfri, i morgon har vi telefon avstämning med "vår" sjukgymnast Charlotte, så får vi se vart det leder. 

Rut och jag har just avslutat en valpkurs som vi gått för Emma Willblad, det var super skoj och jag fick med mig många bra tankar. Och ffa möjlighet att känna Rut lite på pulsen. Emma har en kurslokal väldigt nära mig och är jätteduktig på hundträning! Läs mer om Emma på www.emmawillblad.se 

Jag tycks också vara drabbad av skador och annan sjuka. Efter ha dragits med en stukad fot sedan i våras så pajade mitt knä för 1 1/2 vecka sedan. Så var det slut på löprundorna för en tid. Skulle behöva byta ut hela min högra sida :)
Nu har jag legat däckad hela helgen med feber och förkylning. Jag är inte riktigt gjord att vara still, så jag far upp och gör en massa saker hela tiden. Min kompis Maria sa att någon skulle behöva komma hit och sitta på mig för att jag ska vara still. Själv förstår jag inte alls vad hon menar ;)
Jag är en riktig listnörd, skriver ofta listor på vad jag ska göra ffa, denna helg hade jag en lista, inget blev gjort. I stället har jag legat och glott på TV hela helgen, urtråkigt, lyckades ta mig ut i skogen med hundarna i morse det kändes som ett maraton lopp. För pigg för att vara still (läs feberfri) för sjuk för att ränna runt :)

Våren 2016 börjar sakteliga struktureras upp, jag har PT utbildningen att se framemot, träning hos Niina, sen ska jag iväg och träna hund med ett gäng retriever tjejer i Östergötland, tävlingar och sen ska jag väl hinna klämma in lite jobb också. Skrattade åt mig själv när jag tittade i almanackan och såg att nästa torsdag var obokad, åh var min första tanke, sen slog mig tanken att det faktiskt är julafton då, nåväl, lever i nuet ;)

I övrigt önskar jag alla en riktigt God Jul och ett härligt Gott Nytt År!!

Och glöm inte att tänka på alla djuren på nyår, smäll inga smällare.. Skicka upp en Khom Loy, de går bra att beställa här> 

-save the dog-

Läs hela inlägget »
Älskade hund <3
Älskade hund <3

Känns uttjatat att skriva att jag är dålig på att blogga ;)
Men så är ju fallet. Under hösten har jag känt mig, sliten, pressad och stressad. Så pass att kroppen började protestera. Det är tufft att vara egen och för mig är det tufft att sätta stopp när det gäller jobb. Jag har gärna mycket att göra, men det slår också lätt över till lite för mycket. Jag vägrar att låta jobbet ta all min tid och energi, jag vill och måste hinna med annat också. Där resonerar vi alla olika, men jag står fast vid min filosofi. Men det svåra är att hitta en balans, jag hade turen att fått ett litet wake-up-call, det fick mig att bromsa upp och ompiroritera större delen av mitt liv. Främst då mina val och prioriteringar, vad som är viktigt för mig och vad jag mår bra. Allt är en process och går definitivt inte i en handvändning. Att säga nej är bland det svåraste jag vet att prioritera val som får mig att må bra är minst lika svårt, men jag lär mig och ffa jag tränar. Jag har gjort och gör en upprensning i en hel massa. Det är som att rensa och sortera 100 flyttkartonger :) Men nog om det..

Jag är en av de som uppskattar en snöfri vinter, mest för att det är lättare att träna hund ute. Sen handen på hjärtat, jag gillar snö, men det kommer aldrig och stannar på ett sätt som är gynnsamt om man säger så.
I dag är det -2 och frost, perfekt.
Siri hade oturen att stuka en tå, läs i förra inlägget, och vi tränade inte på över en månad och det har tagit tid att komma tillbaka där vi var innan hon blev halt. Men förra helgen begav vi oss till Kungsör för, vad jag hoppades, en sista start i fortsättningsklass i rally lydnad. Siri gjorde som Siri brukar, tog ett ärevarv, mot åttans frestelse, men tog sån tur var inte leksaken, ärevarvet gjorde att jag stramade upp mig ytterliggare. Och ärevarvet till trotts jag var närvarande och fokuserad på mina uppgifter.. Vi slutade på 75 poäng och blev domarens val. Jag var glad när jag åkte hem, äntligen klara. Men nu lägger jag en plan för ärevarv/tjuvrusningar, som jag inte provat förr..
I dag var vi anmälda till lk 3 men fick tyvärr hoppa av då Siri slog upp sin hälta igen, men är nu hältfri. Och vi tränar vidare, i MITT nya tänk. 
Bästa Siri får nu titulera sig RLD F också <3

Rut, jag vad ska man säga om Rut, hon är gullig och en liten eftertänksam dam. Siri och hon har så jädra kul ihop och det är en fröjd att se dem leka och jaga varandra.
Vi går en valpkurs just nu, jätte skoj att vi har något som är bara vårat. Jag har inte gjort mycket med henne alls, men hon tycks snappa upp saker väldigt snabbt och älskar mat. Vi har inte rena träningspass, dvs åker till klubben med en upplagd träning, men lägger in mycket saker i vardagen. Jag hade bestämt mig redan innan hon kom att hon skulle få vara valp första året. Däremot lägger jag en hel del tid på att få henne att koppla av, så hon har varit med (när vädret tillåter) och varit uppbunden då Siri och jag tränar. I går hade vi inkallningsträning, inkallning när man matas med godis eller leker med en leksak hos någon annan, med en kompis som har en valp som är 2 månader yngre än Rut. Ren vardags träning. Och vi har även börjat leka kamplekar vilket hon gillar. Hon är stor för att vara 6 månader men jag tror hon kommer att bli en liten vuxen hund. Hon har inte växt mycket den sista tiden. Ett tag sa det plopp så blev hon tjock som en lite korv och jag fick minska hennes mat, men nu är hon smal och fin. Hon är fullständigt fixerad vid vår katt Trubbel och långsamt börjar de hitta en vänskap, men jag får ha ett vakande öga på Rut.

Det var allt för denna gång, glöm inte att visa respekt mot varandra <3

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Så som överskriften lyder har de senaste veckorna kretsar kring just det.

Siris tå går mot bättringsvägen, i morgon ska vi på koll på Charlotte (leg. sjukgymnast). Denna vecka har vi ökat på längden på promenaderna och har fått börja gå i skogen, men i koppel. Dock har jag vid väl valda stunder släppt henne lite lös. Fast hur släpper men Siri "lite" lös.. Det går liksom inte :) Både igår och i dag har vi gått i våra fina skogar här hemma, underbart fint är det härikring, det är så mycket jag inte hunnit utforska än. En massa stigar men även fin skog som man bara kan kliva rakt uti, fast med Runkeeper påslagen, annars kan man hamna varsom helst. Det går nästan inte en dag utan att jag tackar min lyckliga stjärna att jag får bo här.

Hundarna, särskilt Siri hade hur mycket fästingar som helst i sommras och jag minns att jag tänkte, hellre jag sjuk än dem... Och tre eller fyra stycken har jag haft som suttit fast på lite olika ställen.
Min kropp har varit i lite risigt skick den sista tiden och av en slump visade jag en veterinär ett konstigt rött märke jag har, som sträcker sig ner på vaden och en bit upp på låret, med kommenatren -undra vad detta är??-
Varpå hon säger -det där ser ut som borrelia- Jag blev mållös först, och hann tänka men inte har jag haft någon fästing där.. Tills jag insåg att jag hade en lite rackare som satt just där i knävecket. Jag kände mig lite korkad eftersom jag haft märket under kanske 2 veckor. Men med mycket i skallen och lite tid att fundera på det så "glömde" jag bort det röda märket.
Jag fick nästan skäll på jobbet att jag inte rusade iväg till läkaren, men nu har jag varit där.) Nu har jag fått antibiotika som jag ska äta i 10 dagar, kåvepenin, min mages största fiende. Med en redan utslagen mage, som jag tror är utslagen av stress, så har jag nu köpt på mig en lite piller burk med 3 miljarder (ja det står så) goda bakterier. Så jag hoppas magen klarar av det. Läkaren tog ett blodprov men oavsett resultat blir behandlingen den samma.

Den senaste tiden har jag jobbat, pluggat, sovit eller pluggat, jobbat, sovit :) För den som inte vet, skulle jag tenta av PT utbildningen del 1.
När jag pluggade till djursjukskötar tentan höll jag på att kräkas av allt pluggande (kanske mest för att jag jobbade heltid samtidigt), men det var slut sa jag till min kompis Malin att det var tråkigt att det var över. Därför kändes det super skoj att börja plugga igen, men samma visa denna gång. Jag har skickat gråtandes emojis till min vän Maria som peppat och kommit med de rätta orden när de har behövts.
Jag kände mig dåligt förberedd inför denna tenta, borde har pluggat mer.. I går kände jag bara för att kasta in handduken och skita i det, men så fick jag av en händelse syn på ett citat (se bild i detta inlägg) som styrde in mig på rätt väg. Så i morse for jag till Söder och ner i SAFEs källarlokaler för att skriva tentan.. Inledningsvis kände jag super peppad sen sjönk modet och allt kändes bara rörigt, men jag lyckades styra mina envisar tankar åt rätt håll och när jag 2 timmar senare åkte hem kände jag mig nöjd ;) Nu väntar jag bara på svaret.

När jag kom hem rastade jag hundarna kort för att sedan åka och fika hos mina goa vänner Marie och Renee. Fyra goda ting hände under förra året, att jag lärde känna Marie och Renee är en av dem, så underbara så jag blir alldeles varm i hjärtat. 
Rut fick följa med, men då katten Tazz bor där fick hon vara i koppel. Fast jag hade ändå haft henne i koppel då jag inte ville att hon skulle fara runt och härja, man måste uppföra sig när man är bortbjuden. Rut skötte sig förvånandsvärt bra (förlåt Rut :)) Hon stod snällt vid min sida emellanåt i slakt koppel för att en kort stund stå längst ut i kopplet. När vi satte oss och fika, gick hon runt lite men la sig sen att sova, vaknade och tuggade lite på kopplet för att sedan somna igen. Mattes duktiga RutTut. 

Väl hemma tog jag en en timmes promenad med Siri i skogen, underbart skönt! Nu känns det som livet blir lite mer behagligt igen, tills del 2 av PT utbildningen startar, av olika anledningar har jag fått flytta fram den till nästa år. Det är ett dilemma att räcka till ibland ;)
Nu ska jag slänga mig i soffan och inte röra mig en tum förräns det är dax att gå och sova <3

Allt gott!

-save the dog-
 

Läs hela inlägget »
Pappa Baccus, mamma Cobra och pappa Odin :)
Pappa Baccus, mamma Cobra och pappa Odin :)

Förra måndagen var jag ute och tränade Siri, det kändes verkligen riktigt bra. Några dagar innan hade vi varit hos Niina och fick med oss mycket bra verktyg och feedback på att vi jobbar åt rätt håll, vilket såklart var jätte kul att hör. När Siri sedan hade legat och vilat en stund och reste på sig var hon blockhalt (!!)  Jag tyckte jag hade sett henne halta några steg dagen innan men övertygade mig själv att jag såg i syne. När jag kände igenom henne reagerade hon på tå II, på framtassen. Jag kan skratta mig lycklig att jag har så bra vänner som utan att blinka hjälper mig. Charlotte, som är sjukgymnast, skakade fram en tid till mig på en av klinikerna som hon jobbar på. Malin, som är veterinär med inriktning på ortopedi, kände igenom henne dagen efter. Då hade sån tur var tån lugnat ner sig men hon reagerade, men inte fullt lika kraftigt som dagen innan. Malin konstaterade en trolig stukning av tåleden, men hon trodde inte att det var någon fraktur/fissur särskilt då hade Siri blivit snabbt bättre. Efter besöket hos Charlotte konstaterade hon också en trolig en stukning av ett ligament/ledband i tån. Jag jobbade med både kyla och laser behandling fram till besöket större delen av förra veckan och sedan även korta koppel promenader. Den laser jag har tillgång till är inte så stark så hon fick även laser av Charlotte, som har en mer effektfull laser. Nu har vi ökat upp promenaderna lite, hela 15-20 minuter, på plant underlag. Dö tråkigt tycker jag som bara går i skogen med hundarna lösa, Siri är rätt cool, visst har hon energi över men hon tar det hela med ro. Vi hade planerat tävling förra söndagen och även nu på söndag, men såklart får vi hoppa det, viktigast är att tån får läka. Tävlingarna finns alltid kvar.

Efter två och en halv veckas rejäl förkylning är jag äntligen frisk så i morse körde jag ett styrkepass här hemma. Har även fått lite boostning på min stukade fot i form av störvågs behandling, effektfullt ja, smärtsamt, o ja. Kommer börja med pws snart, för att sedan komma igång försiktigt med sping rundor. Hoppas nu foten håller, den känns starkare efter alla oändliga tåhävningar jag gjort vore väl det konstigt annars. Tror inte jag skrivit det tidigare, men jag stukade den i våras och sedan har den börja bråka så fort jag belastat den. Men nu känns den riktigt bra och stark!

I går morse drog jag och doggsen iväg till Söderköping för att hälsa på Ruts uppfödare, AnneCharlotte, eller delar av den i alla fall, hos henne bor Ruts mamma, Cobra, Ruts pappa, Baccus och Ruts farfar, Odin. Vi tittade på lite Rut kring jaktträning, åt en trevlig lunch i Söderköping och gick på en promenad över fälten med hundarna. Siri fick såklart ligga i bilen, tror hon hade uppskattat detta gäng. 
Det var otroligt kul att se dem ihop. Cobra sprang glädjande fram till Rut men sedan var hon snabb att trycka till henne. Baccus och Rut hade urkul, även om Baccus var lite för ivrig. Farfar var också en rolig farbror att leka med, han påminde lite om Keiko, en riktig matte pojke, en charmör. 
En period i livet tänkte jag släppa allt här i Stockholm för att starta på nytt någon annanstans, då funderade jag på Östergötland. Jag har både släkt och en del hundvänner där nere. Men jag blev ju kvar här, men vem vet var framtiden har att ge.
Jag längtar redan till nästa gång vi ska åka ner :)

Till min stora glädje kommer jag troligen att åka till Norge i sommar, jag känner några super gulliga tjejer där så vi har pratat om att jag och hundarna ska komma dit och så ska vi träna hund, det vore verkligen super kul. Ruts uppfödare (ena) bor i Sunne så kanske kommer det bli någonslags kombo med funktionsbeskrivning, jag vet inte exakt när det blir än, men det känns skoj att ha en resa att se fram emot.

I kväll blir det jobb på djursjukhuset, innan dess blir det lite fjärr träning med Siri, alla lugna moment får vi träna, tur ;) och även lite annat fix.

Ha de gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Det är mycket fokus på träning nu, det är ju så roligt. Det är därifrån jag hämtar energi och känsla. Hösten är här, om någon har missat det, härliga morgnar nu, kallt, frostigt och en vacker dimmslöja ligger i skogen. I morse väckte vi nog rådjursparet när vi kom upp i skogen. Det verkar som den eviga ungkarlen, rådjuret som jag skrev om i våras som jagade en rådjursbrutta, har funnit sin brud, eller så är det ett annat rådjurspar som hittat till vår skog.

I fredags var vi på Alunda bk och tränade lydnad för Niina S. Underbart höstväder där morgonen var ganska kall men solen värmde skönt på dagen och jag kände hur kinderna blossade när vi åkte hemåt. Vi fick en del bra nya verktyg att ta till i träning och överlag åkte jag därifrån och kände mig supernöjd, vi gjorde mycket bra saker. I går körde jag och Marie lite rallyträning, en del fokus på höger handling och sedan även en fortsättningsbana. Det var ett tag sedan vi körde en bana nu, närmare bestämt när vi tävlade i augusti sist, Siri gick riktigt bra. Saker och peta i finns det alltid och att hålla kavlité i detaljerna när man kör helhet är en konst, lite får man ge avkall på, det gäller att veta vad just jag väljer ;)

Snälla goa Marie filmade oss massor och jag har inte hunnit titta på allt än, men jag vill gärna lägga upp ett klipp häri bloggen som är tillpoppat med lite musik såklart, enjoy. Resten av dagen går att rädda liv, dvs jobbhelg. Ha de gött!

-save the dog- 

Läs hela inlägget »

Som vanligt bloggar jag jag mindre än vad jag skulle vilja. Dagligen poppar det upp saker jag skulle vilja skriva om. Men som vanligt räcker inte tiden till. Förra veckan började jag min PT utbildning, super roligt och jag tycker att det känns så rätt. I morgon börjar sista delen av första delen :) Sedan börjar jag steg 2 i november. Många av dem som går steg 1 med mig kommer att köra på och vara klara i december. Jag har valt att dela upp det hela, så jag blir klar i februari -16.
Tur att jag har underbara människor i min närhet som ställer upp som hundvakter så att jag får möjlighet att gå denna utbildning, utan dem vet jag inte hur jag hade fått ihop det.

Hösten fylldes snabbt på med jobb, kurser och andra roliga aktiviteter. Som vanligt fyllde jag den till bredden, undra när jag ska lära mig. Eller kanske detta är det optimala? Jag har hunnit med kortare stunder med att bara vara. Lediga dagar får vänta helt enkelt.

Siris träning är inte fullt så intensiv som den varit hela sommaren, men vi hinner gott och väl att träna så jag ska inte klaga. Tänkte hinna tävla i höst/vinter.

Rut växer och frodas och jag blev nästan chockad när jag ställde henne på vågen i morse och hon vägde 14 kg, jisses!! Hon börjar så smått lära sig does and donts. Hon är fortsatt en liten tänkare och är en helt annan personlighet än Siri, såklart egentligen efter som de är två olika individer :)

Nu ska jag hinna slänga mig på sofflocket innan det är dax att gå och sova.
Lägger för ovanlighetens skull inte in en bild på en av mina vovvs utan en annan som jag bara tycker är underbar och tänkvärd :)

Allt gott!

-save the dog-
 

Läs hela inlägget »

Nu är vardagarna i gång på allvar. September månad är fullbokad, tror jag har en dag utan plupp i almenackan, det är i dag, underbart skönt särskilt med detta väder, njuter!

I går var vi i Eskilstuna och tävlade, Siris och min debut i lydnadsklass 3. Hon har verkligen känts jämn och fin under dessa veckor inför tävlingen. Men så i tisdags åt hon något snusk i skogen och fick både kräk och blev lös i magen. Detta gjorde att hon fick vila 2 dagar, men jag tror inte att vilan hade något att göra med resultatet.

Däremot var hon helt galen på träningen torsdag och fredag. Torsdagen hann jag ändå med 2 pass. Visst galen har hon alltid varit, men den sista tiden har hon ändå landat lite. Jag brukar aldrig träna dagen innan tävling, det som inte sitter sitter inte. Hellre gör jag någon form av fysträning, bränna av springet liksom. Jag har många gånger fått tipset att cykla eller nåt samma dag som tävling, men jag tror inte på det. Mest för att man som regel blir lite tröttare dagen efter ett fyspass och ett fyspass samma dag bara ökar springet i kroppen. Men tillbaka till träningen dagen innan tävling, eftersom Siri hade varit dålig i magen ville jag inte ut och cykla eller nåt så det blev ett lydnadspass i alla fall. Summa sumarum det gick inte alls bra, men med pep ord från goa träningskamrater som säger det man behöver höra så här dagen innan så bestämde jag mig för att åka.

Väl på plats i Eskilstuna kände jag mig ganska nervös, men då jag fått så otroligt mycket bra hjälp av Eva-Marie Wergård så kunde jag kontrollera nervositeten genom att fokusera på annat.

Nedan är vår bedömning:

-Sitt i grupp = 0, lägger sig
-Platsliggning = 10 
-Fritt följ = 8, står i halt, dk, sent sättande, långt fram i språng, plogar i bland
-Sättande = 10
-Ink med stå = 6, dk x flera, långt ställande, slarvigt avslut, bra tempo
-Rutan = 0, dk, kryper i rutan, nosar, ändrar ställning, jättefint avslut
-Hopp/apport = 10
-Metall = 10
-Vittring = 5, lyfter fel, gör annat, tuggar
-Fjärr = 6, lång förflyttning framåt
-Helhet = 8, entusiastisk och engagerad men lite stressad. Bra, lugn förare
Totalt 202 poäng och ett tredje pris.

Analys då, överlag så var hon för het. Sitt i grupp har jag haft problem med att hon lagt sig men det var ett tag sedan. Jag är super nöjd med platsen, då jag helt lagt om strategin där och kört på vad jag tycker borde funka bäst för min hund. Fria följet tyckte jag nog att hon var lite väl generös med en 8, det var inte värt det, men ok tack :) Sättande, kanon att det funkade med tanke på hur vi harvat detta sättande. Inkallning *harkel* det här var helt mitt fel, jag är uppenbarligen inte så bra på att mäta upp avstånd, så långt som vi gick på tävlingen har jag inte gått på träning, så det måste vi ändra. Rutan.. ja det brukar hon göra så bra, jag vet inte varför hon gjorde det hon gjorde, förmodligen för att hon var för speedad. Hopp/apport, som vi tränat på snett återhopp då jag kastar som en kratta, vilket jag även gjorde på tävlingen, men hon grejade det, super nöjd med det. Metallen bra. Vittringen, det svåra för Siri var att de hade lagt sågspånshögar vid varje pinne, det har vi aldrig tränat på, men det blir änding på det. Fjärren, igen hennes iver och sedan visste jag att detta var det momentet som absolut inte skulle sitta, vilket det inte heller gjorde. Mest nöjd var jag med att jag var lugn och närvarande, jag tror det är första gången jag kliver av planen och faktiskt minns vad som hände och hur jag tänkte.

Vann klassen gjorde Lena Kerje, som tagit många av de fina bilderna på min hemsida. 

Grattis Lena och Hugo!!


Detta var en dubbeltävling och jag var anmäld även till em, men bestämde att åka hemåt. På vägen hem svängde vi förbi våran vän Maria. Maria har en valp från samma kennel som Siri och hon är ca 1 1/2 månad äldre än Rut. Och om någon vecka ska Maria passa mina hundar medans jag är med på en kurs. Rut och Tesla röjde järnet och mitt allt brottandes såg jag att Rut har börjat tappa några av sina bebis tänder, äntligen! När Siri kom in så lugnade de ner sig för en sekund sen startade de igen. Bägge hundarna var helt coola hemma hos Maria och faktum att hon även har en del samma tänk som mig gör att jag vet att de kommer ha det kanon där.

Näe nu ska jag ut och klippa gräsmattan och sen ska vi träna fjärr :)

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Förra helgen åkte vi till Tierp för rallylydnadstävling, dubbla starter. Väldigt trevlig klubb och bra arrangerad tävling. Det var ganska varmt och sån tur var fanns det en stor skuggig parkering. Rut fick även följa med och skötte sig väldigt bra. Jag hade tränat mycket och väldigt bra inför denna start och kände att vi var redo för tävling, vad som helst kan ju alltid hända:)

Siri var lugn och stadig och kändes stabil. Känslan i mig när vi gick banan var att jag kände mig väldigt förvånad att hon var så stabil. Det var vi helt enkelt. Härligt är det när känslan är det samma som protokollet, vi fick 99 poäng, 1 poängs avdrag för en seg front, seg min hund, hahaha underbart. Tidigare har hon gjort fronten lite för hetsigt så segt var ändå helt ok. 
De hade prisutdelning innan andra starten vilket kändes långt och segdraget. 

Em kändes också bra, jag blev lite för avslappnad bara, fm bana gjorde mig lite för cool. Jag diskade oss. Ja eller, Siri tog en leksak i åttans frestelse, och jag trodde att vi var diskade iom det och plockade den i från henne och då rörde jag vid henne vilket gjorde att vi blev diskade, lite förargligt men inte så mycket att göra åt, bara lära sig av.

På Söndagen åkte vi till Södertälje för dubbla starter, fms banan var tre passeringar genom åttans frestelse, lite nervkittlande med tanke på vad som hänt på lördagen. Jag andades ut när vi passerade den första gången och du skulle jag inte ha gjort, Siri tappade fokus och gick mot leksaken men tog den inte, vi såklart en del poäng avdrag men landade på 89 poäng, vilket gav oss ytterligare ett godkänt resultat. 
På em var det tungt att ladda om, delvis värmen och sen det faktum att starta dubbla klasser två dagar i rad. Men jag skulle nog kunna göra det igen. Tyvärr var vi båda ut fokus och vi hade för många missar och landade på 66 poäng, vilket inte är godkänt. 

Jag var noga på hemresan att inte fokusera på det som gick fel utan lägga fokus på det som faktiskt gick bra och känna mig nöjd över det. Och att lägga fokus på varför det gick fel och hur vi ska träna för att inte få samma fel igen. Summa sumarum så är det genomgående åttansfrestelse som var boven, så mer träning på den men även impulskontroll. Den träningen kan vi nog aldrig sluta med.

Nu satsar vi på lydnaden ett par veckor så rallyn får vila. Känns fortfarande kul att kunna hinna med båda grenarna både träningsmässigt och tävlingsmässigt.

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Jaha, i kväll avrundar jag 4 veckors (- några inhopp på jobbet ;)) lång semester. Jag kom just in från att ha varit i skogen med hundarna. I år är första gången sedan jag startade mitt företag som jag har haft semester, tidigare har jag haft endast några dagar, som nästan gjort mer skada än nytta. Och jag har jobbat så enormt mycket! Jag kan sumera den och säga att jag och hundarna har haft det underbart. Visst det var lite tufft när Rut kom, störd sömn är inte min melodi. Men efter ca 1 1/2 vecka hade vi hittat våra egna rutiner och vardags lunket slog i. En lugn rytm, jag har bara varit hemma, målat och inrett hemma och nu har jag äntligen fått det hem jag så länge längtat efter, jag har haft en enorm tur och jag är så glad i mitt boende. Jag är lite av typen mitt hem, min borg, jag älskar att vara hemma, det är viktigt för mig att känna att jag hinner vara hemma. Det känns härligt att sommren tycks fortsätta ett tag till.

Rut har visat sig vara en lite tänkare, vi får se om hon fortsätter att vara det när hon blir äldre. Rätt rivig tjej, vilket är bra tycker jag. Siri kan säga i från då kan Rut skälla på henne, jag bara ler, Siri bara suckar. Jag tittar på henne och tänker, du skulle ha mött dig själv som valp fröken.. Men när hon verkligen menar det då backar Rut, så klok är hon. Hon har fått sina törnar. Stackars Trubbel, vår katt, är väl sådär förtjust i Rut, tyvärr springer han när hon kommer.. Och springa efter är väl hur kul som helst.. Nu är han ute hela dagarna, går ut typ 07:00 och kommer hem vid 22:00 ca. Sova inne hemma måste han göra, så är det bara!

Siri och jag har hittat varandra på ett nytt sätt i träningen, jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men vi spinner vidare på det för det känns riktigt bra. Jag tror mycket det är rallyn som släppt hämningar hos mig. Snart är det rallytävlingar i fortsättningsklass, vilket ska bli super skoj!

Ja det finns inte så mycket mer att tillägga annat än att jag ser fram mot hösten, förutom regn och rusk då. Hoppas på en vacker höst utan regn och blåst helt enkelt!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Jag tror att jag skrev kort, i våras, om en tävlingspsykologi kurs jag skulle gå. Nu är den avslutad och jag vill gärna skriva lite om den. Jag har under ganska lång tid insett att jag är det stora hindret i mina prestationer med mina hundar och då menar jag inte bara i hund sammanhang, men såklart främst där. Denna kurs är en online kurs som hålls av Eva-Marie Wergård, du lan läsa mer om henne om du klickar på hennes namn. Jag fick nys om kursen då en tjej jag känner gick den. Jag insåg ganska snabbt att den var som klippt och skuren för mig. Perfekt även att det var en online kurs. 

Kursen startade upp något som var ganska häftigt, jag kan inte beskriva det, då det är mest en känsla. Men det var en känsla jag mer än gärna vill ha för jämnan eller i alla fall uppleva igen. Kursen har öppnat upp en del blockeringar i mig, inget som syns utåt men de känns och det är det viktigaste. Kursen startar upp igen 18/8, för den som är sugen kan man läsa mer här>

Nu efter kursens slut så har möjligheten för fortsatt coachning erbjudits, men då privat, jag har valt att köra på 2 månader till vilket ska bli super roligt!
Under kursens gång har vi jobbat med affirmationer, mål, hur man hanterar motgångar, hur man hanterar människor som påverkar en negativt eller på annat sätt som påverkar en i sina prestation, tankens kraft, attityd, uppladdning, press, prestationsångest, vi har också fått tagit del av sk TED talks och mycket mera, helt enkelt hur jag "blir mitt bästa jag", som kursen heter. För mig var TED talks något helt nytt, men väldigt nyttiga och ffa roliga, jag lägger upp ett av de som jag blev väldigt inspirerad av. 

Nu ser jag fram mot vidare coachning av den sprudlande inspirerande Eva-Marie, det ska bli skit skoj att se vart detta leder oss.  

Som vanligt -save the dog-

Läs hela inlägget »

Här hemma rullar vardagen på, vi har en ganska stillsam semester med inrikting på slapp, vila, lyssna på bok, fixa hemma, umgås med vänner, hundträning och bara vara. Det känns helt ok. Underbart att ha en riktig semester för första gången på många år!

En liten tanke har vaknat inför nästa års semester, för då skulle jag verkligen vilja åka någonstans. Lena Kerje, som tagit många av de fina bilderna på mig och hundarna här på hemsidan, är i Norge och har lagt upp helt underbara bilder på facebook, då slog tanken mig att åka dit vore ju super skoj! Siri har två syskon som bor där och det har även Rut, så någon kanske man kan träffa och träna och så kanske passa på att tävla lite, vore super kul då det är så vackert i Norge. Jag har ofta ganska många järn i elden och ett tag fanns det en plan på att åka till Yellowstone då Jan Fennell ordnar en resa för oss som jobbar med Amichien Bonding. Men när jag bestämde mig för att skaffa Rut och även utbilda mig till PT insåg jag att allt tyvärr inte var möjligt. Chansen att åka dit kommer att komma igen och jag hoppas så då att jag kommer ha möjligheten att åka!

Höstens planering börjar så smått falla på plats, jag kommer att fortsätta jobba på Regiondjursjukhuset Bagarmossen, men jag kommer inte att vara kvar på Haninge Hundhälsa.
Jag kommer att erbjuda massage för din fyrbenta vän, läs mer här> och jag kommer starta upp träningspromenaderna, läs mer här>

Siri ska starta fortsättningklass i rally och även lydnadsklass 3. Det känns skönt att motivationen till träningen är tillbaka, den har varit borta ungefär ett år, under den tiden har jag hankat mig fram, tränat lite då och då. Men nu kör vi på vilket känns super kul! Just nu är tanken med Rut att vi ska köra jakt. Framöver hoppas jag få till en tid att åka ner till Anncharlotte, som har Ruts mamma och pappa och är delgägare i kennel Vassruggen, och få starthjälp med träningen då jag i princip är helt novis inom det området. Faller andan på kanske vi gör nåt mer.

Årsdagen då Keiko gick bort närmar sig och det är med tungt hjärta.. Älskade hund <3
Jag vet att han ser ner på oss från sin plats och lutar sig bak och ler som bara han kan <3

-save the dog-

Mandelöga <3
Mandelöga <3
Läs hela inlägget »

I helgen avgjordes både lydnads och rallylydnads SM. Tyvärr kunde jag inte åka dit eftersom Rut är för liten, tråkigt då Siris kullsyster Jade var där och tävlade. Och vann hela konkalongen i rallyn, jag är så otroligt glad för deras skull, de om några är värda detta. Det var spännande stund här hemma i söndags då arrangören bestämde att inte meddela vem som vunnit förräns vid prisutdelniningen. Inte ens deltagarna visste om det. Jag pratade med Sandra någon timme efteråt, hon berättade att när det stod och väntade och de annonserades vem som kommit trea, förstod både hon och hennes kompis Kristin (som också var där och tävlade) att någon av dem vunnit :) Här hemma grinade jag typ en timme *haha* jag är en sån otrolig känslomänniska. Från botten av mitt hjärta så jädra stort grattis det bara finns till er!! Wiiiiii <3

 

Läs hela inlägget »

I förmiddags åkte vi till Norrtälje för att gå vårt tredje öppanklass viltspår. Våra tidigare öppen klass har gått rätt fort för lilla fröken. Så senaste domaren gav mig tipset att gå ett spår på morgonen samma dag. Så i går kväll hade vi min kompis Charlotte här på middag, hundtjej som hon är följde hon med och la ett spår till Siri. I skogen såg vi lite uppbökad mark och jag sa undrande till Charlotte om hon trodde det var vildsvin "näe" sa hon.. Jag tänkte "men tänk om det är vildsvin ändå". Så berättade Charlotte hur man ska agera om man möter ett vildsvin, klättra upp i ett träd. Mitt direkta svar var, men hunden då? Släpp den.. Gahh, lite smått livrädd gick jag ut i skogen i morse och tänkte, om det kommer måste jag hinna koppla loss Siri. Men vi mötte ingen vildsvin och Siri spårade som hon inte gjort annat i livet, min lilla korv <3

På vägen till Norrtälje så skulle jag svänga av mot Riala, då slog mig tanken, Riala vargen, shit. Hoppas domaren har bössan med sig, så visualiserade jag hur jag skyddade Siri med min kropp, så vargen bara skulle bita mig... Haha ibland undrar jag vad mina knasiga tankar kommer i från :)
I vilket fall så berättade domaren att Riala vargen, efter att ha blivit flyttad 4 gånger, inte kommit tillbaka. På väg ut till spåret vänder han huvudet och säger, "lo djuren är inte heller kvar förresten"... Då tröstade jag mig med att han i alla fall hade med sig en fejk pistol, för skottet i spåret :)

Hur gick spåret då, jo bra, det var väldigt varierande terräng, en del hala berg och ffa väldigt mycket granris. Jag hade spindelväv i halva ansiktet när Siri snurrade lite kring återgången. Jag upplevde henne väldigt säker på spåret och jag försökte bromsa henne, för inte gav det varken till eller från att hon hade gått ett spår på morgonen. Däremot har hon lugnat sig lite när hon spårar. Hon jobbade verkligen kanon bra och när domaren bad mig stanna för att han skulle skjuta insåg jag att jag varit helt fokuserad på min hund, skit bra av mig!



Såklart är jag super glad över dagens spår och championatet och min duktiga hund!

Läs hela inlägget »

I torsdags hämtade vi hem vår nya flockmedlem, Vassruggens Faxa Fejlan, till vardags Rut.

Jag har under en ganska lång tid funderat på en till hund, fast först låg tankarna på en liten jack rusell. Tanken var en liten men tålig hund. Men så gick Keiko bort mitt i allt och vi flyttade. Då började jag fundera på om jag inte skulle skaffa en till jakt golden. Jag tittade runt en del och funderade och funderade. Så hittade jag en kennel som mina ögon landat på för några år sedan, Vassruggens kennel. Det visade sig att tiken som skulle paras bodde i Söderköping och även pappan. Efter att ha träffat dem båda så kände jag att detta var något som kändes intressant. Både tiken, GunDogs Choice Cobra "Cobra" och pappa Whispering Oaks Longrunner "Baccus" är ganska små, runt 20 kg, precis vad jag vill ha. Baccus är son till Vassruggens Vade Brand, han har en imponerande meritlista. 

Jag hoppas köra en del jakt med Rut, så får vi se om vi ger oss i kast med lydnad också.      
I skrivandes stund så har Rut gjort sig väl hemmastad. Hon är en klok liten tjej, eftertänksam och modig. Hon har fått ordentliga tillsägelser av Siri. Lite väl hårda kanske, kan jag tycka, men jag tror det ändå behövs, man slänger sig inte i facet på en annan individ. Siri är otroligt tålmodig och jag beundrar emellanåt henne, för även om Rut får sina tillsägelser dröjer det inte länge förräns hon provar samma sak igen.

Jag hade misstänkt att Siri skulle vara ganska tuff mot henne men också att hon så småningom skulle leka och ha skoj med Rut. Just nu är Siri Ruts största fan, hon följer henne överallt där hon kan. Jag tycker Siri har tagit på sig rollen som stora syster mycket bra.

I övrigt har vi nu fyra veckors semester, helt underbart att ha alla denna lediga tid framför sig, något som jag definitivt inte varit bortskämd med. Jag har en gedigen "att göra lista". Har en massa som ska fixas här hemma. Möbler som ska målas, små pyssel med inredning, hundhuset ska röjas i ordning, hyllor ska monteras, trädgården ska fixas med. Känns skönt att ha tiden att göra allt detta. Hundträning ska såklart hinnas med också. Appropå det så har Siri gjort två starter öppenklass i viltspår och fick ettor på båda, så bara ett till så :) Min duktiga tjej. Vi fortsätter såklart vår träning med lydnad och rallylydnad.

En rolig sak jag kom på häromdagen, Siris ögon är en kopia av hennes pappas Shadow, det är nästan som att titta på samma hund när man tittar i deras ögon, bärnstensfärgade.
Ruts mamma Cobra har pepparkornsögon, ja de är små som pepparkorn och det har även Rut.


Jag är säker på att bärnstens Plur och fröken pepparkorn snart är bästisar <3

Läs hela inlägget »

Äntligen är värmen här, jag njuter i fulla drag!! Tänk om sommaren vore lite längre och vintern kortare, va perfekt det skulle vara :)

Under 2013 jobbade jag på Friskis och Svettis, i receptionen. Det var ett jobb som var på frivillig basis och i utbyte fick man träna gratis. Jag har egentligen alltid gilla att träna men är samtidigt otroligt lat och väldigt bekväm. Och en mästare i att hitta på ursäkter för att slippa. Så jag tänkte detta skulle hjälpa mig att ändå göra det som jag gillar, vilket det gjorde. Samtidigt som jag jobbade där föddes en lite tanke att jobba med träning på människor, ett sätt att bredda mig i mitt yrkesval och i mitt företag. Jag kollade upp möjligheterna att utbilda mig via Friskis, men det gick inte att få ihop livspusslet just då. I och med att mitt företag var nystartat och började rulla så insåg jag tillslut att jag inte kunde fortsätta på Friskis, men tanken på att utveckla mig och bredda mitt företag hängde kvar. Och så i slutet på förra året började jag fundera på det igen. Men just då var min legitimation i väldigt mycket fokus och jag var mitt uppe i en flytt. Men jag började titta på valmöjligheterna samt vart jag kunde utbilda mig. Jag har två kompisar som är utbildade PT, den ena via SAFE och den andra via ett företag som inte erbjuder utbildning i Stockholm.

En egenskap jag har uppmärksammat på mig själv är att jag väldigt länge kan gå och fundera på något innan det får mogna, eller vad annars kan man säga om 2 års fundering :) Det tog ännu längre tid från att tanken till egen företagandet startade till jag faktiskt vågade starta eget.. 
Men när jag väl bestämt mig går det undan, eller mer lutar det åt att jag hoppar och chansar att detta är något jag vill göra, för bestämma mig gör jag nog aldrig egentligen. Men nu är legget i hamn och nya dörrar öppnas, så.. i måndags tog jag tag i det och i tisdags var allt klart *haha*
I september -15 börjar jag utbilda mig till PT-personlig tränare, via SAFE, och det ska bli SÅ GALET ROLIGT!! Jag är superpepp och jag hoppas att det kommer att bli så bra som jag tänker och ser!

Jag har en till rolig nyhet i skjortärmen men den håller jag på ett tag till ;) OCH ytterligare en tanke som bearbetas, men var sak har sin tid!

Keiko nedan underbara älskade hund och så saknad, hade våra vägar inte korsas.. undra vad jag gjort då..

Läs hela inlägget »

I Oktober kommer Mervi Kärki att hålla en Foundation Course, kursen hålls i Täby, Stockholm. Läs mer om kursen nedan. Jag kommer troligen också att finnas på plats.

Kursinformation:
Syftet med denna grundkurs är att skapa en djupare förståelse för och om hunden. Genom att
bl. a titta på principerna för att forma positiva beteende och att få hunden, att vilja arbeta för oss av egen fri vilja istället för under tvång. Vi går igenom psykologi, beteendemönster, instinkter och värderingar hos den tama hunden, men också hos dess urfader – vargen. Vi visar hur man med denna förståelse på ett vänligt sätt kan förändra oönskade beteenden. Det kommer att vara en heltäckande analys där metod, "Amichien ® Bonding", står i centrum. Genom exempel på vanliga hundproblem gör vi djupgående granskningar och diskuterar hur man kan göra förändringar av oönskade beteenden.

Kursen är mycket intressant och positiv givande, inte bara för dem som upplever ”problem” med sina hundar, utan även för alla andra som på ett eller annat sätt umgås med hundar – privat eller i sitt arbete. Efter avslutad kurs får samtliga deltagare ett certifikat, men framför allt kunskapen om att uppskatta "människans bästa vän" i ett helt annat ljus. För dig som vill få ytterligare fördjupad kunskap finns en steg 2 kurs, ”Advanced Course”, där du har möjlighet att bli Certifierad Dog Listener och kan då använda metoden i din yrkesroll inom en mängd olika områden. Alltifrån hunddagis, pensionat, kennlar, veterinärstationer/sjukhus, butik, social omsorg till eget företagande och konsultationer.


För mer information eller anmälan är du välkommen att kontakta Mervi Kärki.

Varmt välkommen!

Mervi Kärki, Associate Amichien Dog Listener
Hundinspiration
Korsvägen 20, 183 30 Täby
E-post: hundinspiration@gmail.com
Mobil: 0709-786100
Hundinspiration innehar f-skattsedel


 

Läs hela inlägget »

Det har varit dåligt med uppdateringar här, men här kommer en. För exakt en vecka sedan startade vi två nybörjarklasser i rally lydnad båda med godkända resultat, så nu är lilla Plur RLD N, min fina korv. Trots dålig motivation, från oss båda tror jag, på själva tävlingsdagen, så gjorde vi två bra rundor med fin kritik, jag glade mig mest åt "väl genomarbetad" den kommer jag att leva på länge! Medan jag tror Siri gladde sig mer åt "otroligt charmig hund".

Vi håller ju också på en del med viltspår och hoppas få gå ett öppen klass spår snart. Väntar bara på vidare information av en domare. Den senaste tiden har spåren känts så där. Det har ju regnat en hel del, det har väl ingen missat, så en dag när vi gick ett spår jag lagt hade det hällregnat hela natten och hela dagen, men vi körde ändå, vi hamnade helt fel så jag fick bryta Siri och försöka leta mig till slutet och trots att vi stod i närheten av spåret eller ja där jag hade lagt det dagen innan, vart exakt det befann sig efter allt regn var ju omöjligt att säga så lyckades hon inte plocka upp spåret.. Men förståligt. Spåret jag la förra veckan var troligen också väldigt svårt för att det nästan rök om marken där vi gick, först trodde jag vi gick på sånna här röksvampar men sen insåg jag att det var pollen, trots allt rgen var det otroliga mängder som låg i blåbärsriset. Vid slutet satte jag mig ner i blåbärsriset och det sved en del i näsan i all pollen rök..

Igår gick vi ett spår jag la precis bakom huset, kl 08:00 på morgonen värme redan då, precis när jag selar på brakar det till i skogen så kommer det ett rådjur pipandes med tungan ute. Först blev jag lite rädd för jag förstod att det blev jagat, men av vad, sekundrarna efter kom en rådjursbock.. De sprang två varv över min spårstart.. Siri som har ett starkt viltintresse blev ganska uppvarvad, jag gjorde mitt bästa att lugna ner henne, när vi sen klev ner för att släppa på henne for hon runt väldigt mycket och starten blev lite rörig, hon spårade inte särskilt bra, lite fel sinnesstämning. Men hellre att det sker hemma i egen lagda spår än på ett prov. I går kväll efter jobbet bestämde jag att åka och lägga ett spår där jag bodde tidigare och där finns det fina skogar. När jag kom dit 21:30 var halva skogen skövlad.. Jag insåg också att jag hade glömt alla klädnypor hemma. Jag har den senaste tiden minskat ner användandet av markeringar vart spåret går till att de bara finns vid blod uppehåll samt återgången och vid vinklar. Vilket har gått förhållandevis bra för ett kontrollfreak som jag ;) Jag har nästan bara spårat hemma och har bra lokalsinne och minns ganska väl vart jag gått.
I alla fall så knallande jag ut och la spåret, det var lite mekkig terräng med en massa sly och djupa traktor spår. Jag visste att det skulle regna, fast inte mycket. Men när jag vaknade i morse så började min hjärna komma med ursäkter att inte gå spåret utan helt sonika åka ut och hämta min klöv alt. strunta i det helt. Tro mig jag hade många ursäkter i att inte åka. När jag kliver ut säger jag högt till mig själv, "men regnar det bara så här lite är det ju inga problem". Det var ingen planerad tanke utan den bara kom, när jag insåg vad jag sagt tänkte jag "jag ska banne mig tro att min hund klarar det här". Väl på plats visste jag knappt vart starten var, tänkte ge upp redan där. Siri måste ha känt min uppgivenhet och snurrade runt en hel del, till slut tog jag in henne och lugnade ner henne och mig själv, släppte på henne och hon spårade lugnt och sakligt, jag hade ingen aning om hon var rätt eller ej, ett tag var jag övertygad om att hon var fel, vilket hon var, men hon lyckades hitta tillbaka, utan min inblandning, *harkel*. Hon spårade så bra och vi fann slutet. Jag lärde mig en läxa, inga klädnypor alls och bara ny skog från och med nu, för då minns jag inte vart jag gått och då måste jag lita på Siri, för så blir det ju på prov, jag har ingen aning vart spåret går men hon vet.. Min fina lilla tjej, jag ska aldrig mer tvivla på dig och din förmåga. Jag känner med några spår till i ryggen så är det ingen tvekan att jag känner att vi är redo på vårt första start i öppen klass! 

 

Läs hela inlägget »

Ganska ofta kan jag tycka att temat "bara vara med hunden" är underskattat. Med skogen runt husknuten är det temat ganska lätt att leva efter. Men även när jag inte har bott med skogen runt husknuten har jag många gånger uppskattat just det.

Absolut behöver våra hundar röra på sig/få motion och stimulans. Men vad händer om man själv känner att man inte orkar eller kanske kan gå på en lång promenad? Som vanligt har jag ett exempel i rockärmen :)
Jag har börjat springa, vilket jag inte har gjort på flera år. Jag minns nu när jag är igång hur mycket jag älskar att göra det. Först slogs jag med dålig motivation och ork, när sedan jag väl kom igång då blev jag sjuk.. En vän till mig sa -det är ett tecken, du borde inte motionera- Sedam när jag väl blev frisk då var jag rikigt taggad och motiverad. Senaste löp rundan var helt underbar, två dagar efter den började min ena fot att värka.. Jag stukade den 1996 när jag var i England och jobbade i ett stall, foten läkte bra och jag har aldrig haft några direkta men, även om läkaren i England tyckte att den borde röntags. Jag pratade med en kompis som är sjukgymnast, hon ordinerade vila och antiinflamatorisk gel.. Och inget spring, däremot stabilitetsträning.. haha tänkte jag. En stukad fot ska belastas (även om min inte är stukad så tänker jag så här) så länge den inte blir värre i smärta. I mitt jobb är man ständigt i rörelse, man sitter ner korta stunder. Såklart har jag jobbat i helgen och vila foten var uteslutet. Så jag bestämde mig att ta det lugnt med foten de timmar jag inte jobbade.. Men jag har ju fortfarande en hund som behöver komma ut.

Så min helg har beståt av att Siri har fått anpassa sig efter min fot :) Vi har ett stort kalhygge bakom oss, perfekt för bara vara, så där har jag strosat runt, satt mig ner på lämpliga ställe, njutit av solen och värmen. Siri har roat sig själv, hon har balanserat på stubbar och nedfallna träd med mig, hon har grävt (så nu har hon kåda över halva nosen..) hon har badat i skitigt vatten, ätit rådjurbajs, strosat runt och luktat, legat och gnagt på pinnar. Våran katt Trubbel hänger gärna med på dessa bara vara "promenader" och jag bara älskar dem.

Så summa sumarum, glöm inte bort att bara vara ibland, man behöver inte alltid gå milsrundor, det är ok att bara vara också ;) I dag fick vi tre i ett gjort, hunden motion hon behöver, även jag och katten :)

-save the dog-

Läs hela inlägget »

I dag har Siri och jag debuterat rallylydnad i Enköping, det var dubbla klasser så det var perfekt. Tog oss drygt en timme att åka dit. Med tävlingspsykologikursen färskt i minnet hade jag en exakt plan.. som jag inte riktigt följde :) Men då vi hade två starter fick jag chansen att göra om och göra rätt i klass B.

Anledningen till att jag ville startat rally med Siri är att jag har alldeles (i mitt tycke) för mycket prestationstänk) i lydnaden, jag vill inte ta det på så blodigt allvar, men gör det ändå. Rallyn har jag haft en liten annan relation till och eftersom jag både tränat och tävlat rally med Keiko så vet jag vad för relation jag har till rallyn, frågan vara bara om den relationen skulle bestå med Siri. Ett av mina mål var att åka därifrån med känslan, jag vill göra det igen.. Och kort sagt så var det exakt det jag gjorde. Då jag ofta är för nervös för mitt eget bästa har jag också haft svårt att tänka på att tänka på rätt tankar. Exakt vad jag tänkte behåller jag för mig själv, men jag är glad att jag lyckades, bara det var ett mål, att veta att det är möjligt trots nerver.

I rally inleder alla med 100 poäng sen dras det av beroende på vilka fel man gör och ska man ha ett godkänt resultat ska man ha över 70 poäng. Vi fick 81 poäng i klass A och 92 poäng i klass B. Det kändes kanon att vara på en tävling och inte ha presationstänk, ja lite finns ju, men inte alls som jag haft/har i lydnaden. Jag kan bara konstatera att tävlingen gav mig svar på flera saker gällande uppvärmning och jag tror att denna typ av uppvärmning, i nu läget, kommer att passa lydnadsträningen också. Känns skit häftigt att kunna dra en massa slutsatser kring detta, har aldrig riktigt funderat så tidigare. Jag har tävlingspsykologikursen att tacka för det. Och den är inte slut än, super peppad!
Nu ska jag ut och lägga ett viltspår till Siri, sen blir det slö och slapp i tv soffan.

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Jag är lite av en kursoman (undra om det ens är ett ord:)) I alla fall gillar jag att gå kurs/gå på föreläsningar, den senaste tiden har det blivit en del inom det mentala området. Just nu går jag en e-kurs för Eva Marie Wergård. Inte bara håller hon denna underbara kurs, utan att ha träffat henne verkar hon vara störtskön och hon inspirerar mig på flera sätt.

Kursen heter "Bli ditt bästa jag", kan man ha ett mer lockande namn på en kurs. Jag har aldrig gått en hundkurs där det varit så mycket fokus på mig som förare och det är just därför jag valde att gå denna kurs. Jag kan träna min hund med störningar i olika miljöer, i regn (som i dag) mm, men jag har lite glömt bort min egen mentala träning. Denna kurs har även i mångt och mycket hjälpt mig på ett personligt plan i min vardag. Jag har inte tänkt så mycket på det, men jag har märkt det. Den senaste lektionen handlade om tankens kraft, affirmationer och visualisering. 

Jag säger flera ggr/dag till djurägare på jobbet, träning är färskvara, den dagen du slutar här (vattenträna), måste du ersätta den träningen med något annat.. Mental träning är också en färskvara och något man måste göra, dvs träna på regelbundet. Jag har en liten dröm att någon gång i framtiden utbilda mig inom mentalträning, men jag har några andra saker att göra innan jag kommer dit. Vad bättre att göra att lära mig så mycket som möjligt om ämnet fram tills dess.

Jag är mycket noga med att inte bli en person som fastnar i min egen skit so to speak, dvs gnälla utan att göra något åt det jag inte gillar, det är något jag får jobba med och lätt kan falla tillbaka till. Ofta är det i situationer där man är lite utsatt eller är i någon form av underläge, som dessa sidor kommer fram. Våra tankar kan lätt bli vår verklighet, så vi bör nog många gånger fundera på hur vi vill att vår verklighet ska se ut.. Citat lover som jag är, jag har hittat ett nytt favvo citat, jag fann det på Eva Maries Instagram:


"What do you do today, that predicts your tomorrow"


-save the dog- 

Läs hela inlägget »

För ett gäng antal år sedan bestämde Jordbruksverket att yrket som
veterinär assistent/sköterska/djursjukvårdare skulle bli ett legitimerat yrke, som många andra yrken inom vård och omsorg. Mina första tankar var att näe jag struntar i det. Jag jobbade dessutom inte inom yrket just då. Men tanken på att jag kanske borde kom och gick ändå. En dag sa en av mina bästa vänner, "men kom igen du är ju dum att inte ta chansen"! Jag insåg att hon hade rätt.. Så jag började med att ringa Jordbruksverket, då det var en del kriterier man var tvungen att uppfylla och jag var lite osäker på om jag hade tillräckligt med arbetad tid. De kriterier man var tvungen att uppfylla var/är:

  • Minst 6 års yrkeserfarenhet
  • En momentlista på 7 sidor med olika saker en veterinär ska intyga att du klarar av, det är allt i från att ta tandsten, rengöra öronen på en hund, sätta en permanentkanyl på en hund, koppla ihop och isär en anestesiapparat mm.
  • Klarat en teoretisk examination på SLU
  • Minst 20 olika kursdagar, inom 4 olika veterinärmedicinska områden

Den tjejen jag pratade med på Jordbruksverket sa till mig att chansa ändå. Men chansa tänkte jag, jag hade inte tillräckligt med kursdagar och jag visste inte exakt hur mycket arbetad tid jag hade. Men chansa gjorde jag.. Samtidigt som jag jobbade heltid, så gick jag kurser hela hösten -13 samt våren -14, jag pluggade varenda ledig stund. När våren kom minns jag att jag satt och tittade ut och tänkte på vad alla mina hundträningskompisar gjorde, tränade i vårsolen och jag satt inne och läste och läste. Tentan skrev jag i april förra året och klarade den. Med andan i halsen skickade jag in alla papper och kopior, personbevis och kvitto på en betalning som Jordbruksverket tog för att titta på min ansökan. Det tog en evighet innan jag fick svar och när det kom sjönk hoppet, jag fick avslag. Min första tanke var att inte överklaga då jag kände att om jag inte uppfyller kriterierna så är det så, det var inget personlighet endast att jag saknade 7 månader i arbetad tid.. Surt sa räven..  När jag kunngjorde detta för vänner så sa alla överklaga, men det var som att snubbla och falla dö ner på mållinjen, vart skulle jag finna styrka och ork att överklaga.?

Men det fanns en person i min närvaro som inte tillät att jag gav upp, en person som jag kommer att vara tacksam för evigt, att sånna människor finns har man ju hört talas om men att jag skulle träffa en som lyfte upp mig och bar mig över mållinjen trodde jag aldrig..  Överklagan postades och jag bifogade ytterligare ett intyg om arbete inom djurvård, som jag aldrig trodde de skulle räkna med..men det gjorde det. Igår kom det ett rekommenderat brev, från Jordbruksverket och det innehöll min legitimation. Jag kan inte med ord beskriva den otroliga lättnad som föll över mig. Det har varit en resa utan dess lika, plugg och åter plugg, kursande och det har kostat en del, men vad gör det, alternativet hade varit att plugga 3 år på högskola..

Ingen är stoltare än jag och känslan är underbar! Nu ska jag njuta innan det är dax att ta tag i nästa utmaning och än så länge går ju allt enligt min plan..

-save the dog-
Läs hela inlägget »

När jag var yngre ängnade jag i princip varje vaken stund i stallet, först på ridskolan sedan med min ponny, som av en händelse hette Lotta, det är tack vare henne jag numera bor i Stockholm. Hästar var livet helt enkelt.
Någonstans under mitt aktiva hästliv föddes ett intresse för min hästs fysiska form och vikten av att variera träningen, dvs stryka och uthållighet. Jag planerade min hästs motion vecka för vecka. Jag tyckte det var super skoj.
När jag sedan 1997 flyttade till England för att jobba med hästar lärde jag mig ännu mer. Stallet jag jobbade i hade ett 30-tal fälttävlanshästar. Mannen jag hade fått den otrolig chansen att jobba för heter Mark Todd, en riktig legend. Han har vunnit individuella guldmedaljer i två OS, Los Angeles 1984 och Seuol 1988. Han har dessutom vunnit Badminton Horse Trials 4 gånger, en av gångerna han gjorde det var 1997 dvs när jag var där, det var en otrolig häftig grej för oss alla, att jag dessutom hade en stor roll i att han (hästen) överhuvudtaget kunde starta gjorde det hela ännu häftigare, men den historien kan jag berätta en annan gång. Badminton är en tävling i fälttävlan som ligger på högsta internationella nivå. I vilket fall som helst, några av de hästar vi hade låg på värdsklass nivå, självklart :) Vilket innebar att deras fysträning var minutiöst planerad. Vi åkte också och vattentränade hästarna, på ett hästsim, jag var själv aldrig med där, tyvärr.

Inte kunde jag ana att jag 10 år senare skulle jobba med hundrehab :)
Men min bana styrde mig envist ditåt, tacksam för det i dag då det är himla roligt. Jag får ofta frågan, -jag behöver träna min hund, hur ska jag göra? Det finns en uppsjö med olika träningar man kan göra, men inget (anser jag) är så bra och effektivt som vattenträning. Ibland känns det som man jobbar med magi, när man lämnar hem en nyopererad diskbråckshund, som inte kan gå själv och man succesivt får följa den och dens utveckling. 2 veckor senare möter man den och då går den in på rehab själv.
Hittade denna film på Facebook i dag och vill så gärna dela med mig av den.
Enjoy!

-save the dog

Läs hela inlägget »

Ofta brukar jag fundera på vad som får en annan människa att störa sig på en annan människa och då menar jag störa sig så att man ”tycker illa” om personen (utan att egentligen känna personen i fråga).

Vad är det då som gör att vi går igång på det här sättet? Vad är det som gör att när vi ser den här personen eller tänker på personen blir vi irriterade? Är det en urgammal instinkt som säger oss att personen inte är att lita på, vi kommer att bli svikna eller råka illa ut på annat sätt. För oftast är det just de det är, en känsla, kanske av obehag vad vet jag. Och allt som oftast kan det faktiskt vara så att den personen man tar avstånd ifrån det, känner det. Och antingen så försöker personen närma sig ännu mer eller så backar den.. 

Och vart vill jag med detta då? Jo jag skulle vilja jämföra det med djur, hur ofta hör man ”min hund gillar inte svart hundar eller min hund gillar inte en specifik ras eller min hund har jätte svårt för långa män”. Kanske har det en gång hänt denna hund något som gjort att den ”har svårt för vad det nu är”.

Jag har lyxen att bo i ett litet hus på landet. Mittimot mig ligger en stor hästhage, där går två islandshästar och en till häst av en annan ras (ingen aning vilken) den är ialla fall vit. Jag har omedvetet studerat dessa hästar, omedvetet tills jag märkte att den vita hästen jagar bort de två islandshästarna. Islandshästarna går i ena änden av hagen och den vita håller sig närmast grinden. Jag har sett flera gånger den vita hästen fälla öronen bakåt, viftandes på svansen fösa bort islandshästarna, som inte gjort så mycket affär av det hela utan makligt lunkat i väg.

Men sedan någon vecka delades hagen in i en mindre sektion, en smäkrare fux vandrade runt där, den gnäggade upprepade gånger till de andra tre hästarn i grannhagen, den vita som hela tiden var i närheten, gjorde samma typ av beteende mot den smäckra fuxen. Fuxen bara var, med grace och värdighet. Jag anade att dessa hästar så småningom skulle släppas ihop och detta var ett sätt för fuxen att vänjas in i flocken.

Så här om dagen var staketet mellan hästarna borta och alla hästarna gick ihop.. Jag blev såklart nyfiken för hur det skulle gå för den nya fuxen, hur den skulle bli behandlad av den vita hästen som styrt hagen med en järnhand. En dag såg jag hur den vita hästen körde sin repetuar mot den nya fuxen som bara stod, helt lugn bara stod den där, med power och auktoritet. Shit hann jag tänka nu händer saker i flocken där ute. Så i dag när jag satt här vid datorn ser jag hur alla 4 hästar går i en spridd flock, men ihop, den vita hästen går mot den lilla fuxfärgade islandshästen, här någonstans sliter jag upp mobilen för att filma det hela från mitt fönster. Jag låter filmen visa, men det som händer är så häftigt. Då det är filmet genom ett fönster med mobil är det väldigt långt avstånd, så när du tittar på filmen, förstora upp det så ser du lättare vad som sker..

Men summa sumarum då så tror jag detta är precis vad det handlar om dynamik, vem styr vem, hur delas rollerna ut i en flock, inte bara i en hästhage utan även på tex på en arbetsplats, vart passar du in? Vad blir din roll/plats i flocken? Och om du känner dig hotad då kommer du att försvara din plats, eller kanske tom lämnar du din flock...

Läs hela inlägget »
Siris motto är -allt är möjligt-

Den senaste tiden har jag saknat inspiration, både privat och i jobbet och kände att jag behövde hitta något som hjälpte mig att få tillbaka glädjen till hundträningen och jobbet.

Jag anmälde mig i rask takt till två föreläsningar, den ena hölls av Torkild Sköld, Eric Thyrell och Jesper Caron, jag har under ganska lång tid följt dem alla tre via deras Facebook sidor och varit lite nyfiken på att lyssna på dem, bifogar en länk om föreläsningen här.

Det svåra är oftast, i alla fall för mig att leva kvar i det rätta tänket, för mer korkad än så är jag inte att jag inser att jag måste ändra på mig själv och mina tankar, vilket är ett arbete som aldrig tar slut. Men ibland behöver man en spark i baken. I alla fall kvällen var fylld med både glädje och lite tårar. Och jag kan varmt rekommendera att gå och lyssna på någon av dessa killar.

En vecka senare var det dags igen, denna gång lyssnade jag på Kjell Enhager, bifogar även en länk till hans hemsida. Woaw vilken kille, så otroligt inspirerande, klok, underhållande, känslosam och rolig människa. En ganska bra bit in i föreläsningen reste sig en kille med armarna i luften och sa högt över hela Rival -jag är inte som er andra, jag är hemlös, jag smet in här för värme och alkoholens skull (min första tanke var va finns det gratis alkohol, attans det missade jag :)) Sen fortsatte killen och sa hur klok Kjell var och hur allt han sa ”made sence”. Jag märkte hur folk viskade runt i kring mig och hur en tjej som jag tror jobbade där, sprang ut. Ett par tjejer som satt bakom mig sa -det är ju första april- Jag vet fortfarande inte i dag om killen ingick i föreläsningen eller ej. Men då jag pratade med en person jag känner som också varit på föreläsningen, fast i en annan stad så hade detta inte hänt. Kvällen var nästan magisk, flera snäpp bättre (om man nu sak jämföra) den tidigare föreläsningen. Denna människa bara måste jag lyssna på igen någongång!

I övrigt har det varit jobb, jobb och åter jobb som stått mellan mig och bloggen :)

Men som lite grädde på moset har jag anmält mig till en online kurs som heter ”Bli ditt bästa jag” en tävlingspsykologi för hundförare, vilket ska bli super skoj!

Näe nu ska vi ut och träna lite, tjing!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

I helgen var Jan Fennells son Tony Knight här i Sverige. Jag och Siri var såklart på plats. På fredag kvällen samlades vi på ett lokalt fik i Roslags Näsby och pratade hund. En jobbarkompis frågade mig, då jag sa att jag skulle på föreläsning senare på kvällen, hur orkar du? I går kväll när jag smsasde med henne och kl. var runt 23:30 så skrev hon att hennes dotter, som är ca 8 månader (om jag nu räknat rätt) inte ville somna, då tänkte jag hur orkar du :) I vilket fall så var det en underbart rolig/trevlig kväll, för mig bara att få vara kring likasinnade.. De som tänker hund som jag. Nu var inte våra hundar med på fredag kvällen, men väl lördag och söndag fm.

Denna kurs åker Tony runt och har i hela världen, ja faktiskt, han har varit i Australien, Skottland, Schweitz, Danmark och nu Sverige. De flesta som gick kursen hade kunskap om Amichien Bonding, så var det jag och kurs arrangören Mervi Kärki som är utbildade Dog Listeners.

Jag skrev lite högre upp att jag tyckte det var underbart att få vara bland likasinnade, då menar jag med människor som låter min hund vara i fred. Tänk att det är så svårt.. Jag vill att min hund ska kunna gå med mig utan att människor bara måste säga hej, eller sträcka sig efter för att klappa, för hon är ju så söt och hon vill ju så gärna hälsa, eller så vill hon kan jag få dig att bekräfta mig när det passar mig.. Men det betyder inte att min hund aldrig blir klappad, jo då tro mig att hon blir, när hon är lugn och inte kräver att få uppmärksamhet när det passar henne och när jag eller någon annan ber henne komma, bjuder in henne att vara i mitt personliga space. Jag är väl medveten om att det finns många som tycker att det är att komplicera saker och att hundar inte alls strävar efter att vara högre än oss i status observera att det inte är det jag skriver, det är tolkningen man själv gör när man läser. Jag tror och kommer att tro det resten av mitt hundliv att en hund söker information för att veta att/om vi är "fit for the job to be a leader". Dvs kan jag lägga mitt liv i dina händer, finns du där oavsett vad som händer? Våra hundar förstår inte vår värld, den fattar inte varför en klocka ringer och väcker oss 5 dagar i veckan, eller att vi har ett kylskåp fullt med mat och när det tar slut fyller vi på det, vi behöver inte oroa oss för svält. En hund vet aldrig när den kommer att få äta nästa gång. Den söker efter tecken/bekräftelse för att veta att den är trygg hos oss. Det är när vi förmänskligar hunden den tolkar det som att vi INTE är kapabla att göra det jobbet. När hunden är rädd och vi klappar, pratar bebsispråk, för en hund gör ingen ledare i världen så. Hur gör den då kanske du tänker? Eller så tänker du kanske jag vet att min hund är trygg och jag tänker inte köpa det du skriver.. Det behöver du inte. Men vill du berättar jag gärna mer ;)

Det finns böcker att läsa om Amichien Bonding, det finns filmer på You Tube, det finns Dog Listeners som lär ut, för den som vill. 

Där vi var på kursen så fanns det en fotbollsplan, det spelades matcher där både lördag och söndag. Det är många gånger roligt att göra jämförelser mellan hundar och människor för att man ska förstå att vi också tänker revir, intinkter och trygghet. I vilket fall så var det barn som spelade utav det jag såg (hade fullt fokus på kursen också) så kom de dit med en förälder eller annan vuxen.. Varför jo för de är barn, de kan inte ta sig till matchen själva de behöver en trygghet, en vuxen som ser till att de kommer dit, står där så barnet kan vinka, förvissa sig om att mamma/pappa är där, för då är man trygg.. Innan en av matcherna började så slängde jag en blick bort mot planen, det ena laget stod i en ring med armarna om varandras axlar och ropade en ramsa, som för att peppa varandra men också för att visa det andra laget, vi är starka tillsammans och nu kommer vi och tar er.. Tittar man på en vargflock som ska ut och jaga så samlar de sig i runt om varandra och ylar, peppar, visar sin styrka, sekunden senare drar de iväg på jakt. Det finns en underbar film om vargarna som bor i Yellowstone där man kan se exakt detta, tyvärr, nu när jag sökte på den är den borttagen och får inte visas i Sverige ska se om jag hittar den någon annanstans, hinner tyvärr inte det nu, men jag återkommer :)

-save the dog-

 

Läs hela inlägget »

Här kommer del 2 av min videoblogg den innehåller två väldigt bra intervjuer. Hoppas de uppskattas. Heléne Lindström kan ni läsa mer om på www.high5hundkurser.se, hon har många bra kurser och en väldigt bra blogg! Marie Söderström kan ni läsa mer om på www.dynamicrehab.se

Läs hela inlägget »

För en tid sedan bestämde jag mig att prova göra en videoblogg. Jag filmade valda delar från min arbets/hundvecka. Filmen blev rätt lång därför delade jag upp den i två filmer, del 1 kommer här.
Enjoy!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

- Min hund säger till när han/hon vill ha mat

Siri har aldrig sagt till att hon vill ha mat, men hon kan stå och titta på mig och reser jag på mig så går hon snabbt mot köket. Däremot Keiko, detta var innan jag började med Amichien Bonding. Jag jobbade på Arninge Djurklinik och stannade ofta på vägen hem för att rasta honom eller träna. Men när vi kom hem sprang vi nästan båda ut i köket och jag gjorde hans mat bara så snabbt jag kunde och han stod nedanför och hejjade, dvs gnällde och pep. Vem styrde över vem..?
När jag sedan lärde mig tänka utifrån AB så gjorde jag lite annorlunda. Så fort han började pipa eller gnälla, så bara satte jag mig ner. Vad hände, såklart pep han ju ännu mer. Detta hör jag ofta när jag gör konsultationer, hundägare säger -det blir ju bara värre-. Jag brukar säga -ja det är ju självklart, hunden är ju van att "styra dig", hade du förväntat dig att den bara skulle köpa ditt ohyfsade beteende, näe skynda på nu med käket matte/husse, gör ditt jobb, serva mig.
Det tog tid, men beteendet försvann..

- Min hund kommer alltid med något i munnen när jag kommer hem

Siri kommer oftast med något i munnen när jag kommer hem, om hon har varit ensam hemma. Keiko kom oftast utan något i munnen, men kunde ofta gå och hämta något.. Varför, jo därför att jag ignorerade honom. Siri som är uppvuxen med AB har inte haft så mycket utav det som Keiko hade, han växte upp utan AB. Jag ignorerar alltid mina hundar efter en separation, lång som kort.

-Min hund kommer med sitt koppel när han/hon vill gå ut

Detta är inget som någon av mina hundar har gjort, men om dom hade det, då hade jag valt att ignorera dem. Jag styr när det är dax, inte dem. Det kan tyckas, för en del, taskigt, för så skulle man aldrig göra mot en annan människa, men det är ju en hund..

-Min hund vill bli jagad i stället för att komma när jag ropar

Detta var en sak som Siri satte i system som ung.. Jag ropade på henna och hon kom glatt..men stannade ca 1 meter ifrån mig och tittade på mig med sina stora golden ögon.. Här valde jag att ta ett steg bakåt och bad henne komma vilket hon gjorde, men stannade 1 meter ifrån mig. Om jag hade valt att gå fram till henne så kan man ju fråga sig vem som tränar vem.. Jag ser ofta hundägare ropa på sina hundar och de stannar en bit i från, de ropar igen och hunden står kvar och tittar varpå de oftast går fram till hunden, score!!!

-Min hund står vid dörren nästan samma sekund som jag tänker att vi ska gå ut

Detta var ett sak som Keiko ofta gjorde, och det fick vi jobba med jätte mycket. Det var här super viktigt att han fick rätt information av mig, att vi inte gick ut och han trodde att han ledde promenaden, för hunden, jakten helt enkelt. Jag minns en gång när jag var på en föreläsning med Kenth Svartberg och han visade en bild på en vargflock som gick på led ute i vildmarken så sa han -jag tror inte den här flocken tänket att de ska ut på promenad.. Jag log och tänkte näe det tror inte jag heller, de ska ut och leta mat och kolla av sitt revir.
När det var som värst med Keiko kunde han tom skälla sekunden vi klev utanför ytterdörren eller morra till det mesta vi mötte. Men oj vilken skillnad det blev efter vi började med AB.

-Min hund följer mig jämt i mitt hem
-Min hund ska alltid följa med mig in på toaletten


Detta gjorde Keiko (innan jag började med AB) han gick efter mig jämt, och jag tyckte det var så gulligt att han jämt ville vara med mig. Medan han tänkte -fasen kan ungen aldrig vara still.. Det blev inte ett dugg gulligt när jag insåg att min hund ansåg att jag inte kunde ta hand om mig själv.. Jag hör ofta hundägare berätta att deras hund följer dem in på toa, numera gör det lite ont i mitt hjärta. Jag vill att mina hund ska få vara hund, inte tro att den behöver passa på mig. När Keiko gick bort, kunde Siri i perioder gå efter mig, jag ser det som att hon söker information och hon behöver svar. Jag var förtvivlat ledsen och inte up for the job som någon flockledare, jag ville bara ligga hemma i sängen och gråta eller allra helt bara sova 1 år eller 2, om jag fick välja själv..


Jag är väl medveten att den metod jag har valt att ha min hund inte levs av alla heller inte förstås utav alla. Första gången jag själv kom i kontakt med den, jag läste boken -Förstå din hund-, så slog jag igen den när jag läste -när du varit separerad från din hund och kommer hem till den, ignorera den- .. Helskotta minns jag att jag tänkte, kvinnan som skrivit denna bok är ju inte klok, så kan JAG ju inte göra, det vore ju hur elakt som helst. Det klarar JAG inte av.. I dag vet jag att mitt fokus var fel, det var på mig, inte vad min hund behövde. Ibland när jag möter hundägare på konsultationer så säger de, minns särskilt en kvinna för några år sedan, -men hjälp jag har ju gjort så mycket fel- Det handlar ju inte om det, man har gjort rätt utifrån ett annat sätt att se på hundägarskapet. Jag har bara visat ett annat sätt att leva med hund. Jag har också mött, från en vän, för några år sedan, hon kunde inte ta emot min hjälp, när jag erbjöd mig, för då skulle hennes familj upptäcka att hon inte var så duktig som de hade trott från början. Jag klandrar henne inte, men jag tycker det är sorligt. Särskilt när jag vet att jag kan hjälpa en hund att sluta ta ansvar och få börja vara det den en gång föddes till, en hund.

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Saker som vi, människor, tycker är ”gulligt” när våra hundar gör kan vara en mängd olika saker, helt beroende på vem du frågar.
Jag tänkte ge några exempel utifrån vad jag har hört hundägare berättat,

  • Min hund ”säger till” när han/hon vill ha mat.
  • Min hund kommer alltid med något i munnen när jag kommer hem.
  • Min hund kommer med sitt koppel när han/hon vill gå ut.
  • Min hund vill bli jagad i stället för att komma när jag ropar.
  • Min hund står vid dörren nästan samma sekund som jag tänker att vi ska gå ut.
  • Min hund följer mig jämt i mitt hem
  • Min hund ska alltid följa med mig in på toaletten


I min värld, Amichien Bonding, är det ovan en hund som försöker ställa villkoren, den söker information, den styr oss, om den kan, det har inte ett smack med att göra att den är gullig..  Den testar, utvärderar och kontrollerar. Är du fit for fight att leda flocken, den söker information och bekräftelse. Kan jag få dig att göra som jag vill? Och om jag kan få dig att göra som jag vill, då betyder det att jag styr dig, dvs jag är flockledare..
Precis som vi vill vara med våra hundar.

Jag säger inte att det är rätt eller fel (eller kanske är det just det jag gör..), men jag skulle vilja vinkla utifrån en hunds perspektiv, inte göra denna eviga mänskliga översättningen/tolkning på våra hundars agerande. Jag är inte ute efter att trampa någon på tårna, jag har själv tyckt att det mesta ovan var gulligt, tills jag lärde mig att se det utifrån hundens perspektiv och inte ett mänskligt perspektiv/tolkning. Vilket är helt naturligt visserligen, men det sägs ju att vi ska vara så smarta, eller?

Jag minns en gång att Tony sa (Jan Fennells son) om en katt är borta i tre dagar oroar vi oss inte, för det är en katt, det är vad katter gör. Men.. om en hund är borta i tre minuter... ring polisen, för så skulle aldrig en människa göra..

Många hundägare är av uppfattning att det är dem som är flockledare för sin hund. Jag har många gånger funderat på vad hunden skulle säga om den fick samma fråga.. 
För det är genom att göra ovan (bla.) som den checkar av oss, den gör det varje dag, för den behöver svar, den behöver veta. Ingenting är statiskt. Inte ens ledarskap!

Jag tänkte dela med mig vad jag gör när min hund gör något av ovan..
Men för att skapa en "cliffhanger" så kommer det i nästa inlägg ;)

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Tony Knight, Jan Fennells son, brukar ofta gör videoklipp som han lägger upp på sin youtube kanal.  De är korta och informativa och fullspäckade med bra tips om du har någon form av problem med din hund. I dag tänkte jag lägga upp ett videoklipp om separationsångest, dvs när en hund inte klarar av att bli lämnad.
Enjoy :)

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Vad skoj det vore om jag med detta blogginlägg kunde komma med något nytt och revolutionerande inom lydnassporten.
Om jag kunde få plantera en ide eller en tanke hos den som läser inlägget. Som kunde inspirera och få någon att bli motiverad att träna sin vovve nu.
Men jag är inte helt säker på att det är fallet..

Efter att lydnadsträningen har legat på hyllan ett tag har eller ja jag har tränat väldigt sporadiskt, lite andan fallit på eller orkat, vilket inte blivit så ofta. Nu har jag bestämt att komma igång med träningen seriöst och för mig finns det en liten nyckel, men denna nyckel kan även få mig att avstå från träningen därför att jag är oinspirerad..
Något så enkelt som en plan.. Då menar jag inte bara sisådär plan, jag gör de momenten och sen kanske det också beronde på hur det första går eller hur det känns utan en väl utarbetade plan, där det inte finns några falluckor. Låt mig förklara, om det inte framgår. Jag planerar vilka moment jag ska göra på träningen, jag vill gärna göra lite pet och lite länkning på ett pass. I petet handlar det inte om tävlingsmässiga moment utan bara en detalj som jag vill checka av eller belöna upp då vi blir kommenderade av någon annan eller annat, momentet i helhet är inte alltid riktigt redo att ingå i en kedja. Men en plan innebär också att jag planerar/bestämmer vilka dagar jag ska träna och vilka dagar vi gör annat..

Kedjan är givetvis också planerad och den bör vara planerad i form av att, om detta händer gör jag si eller jag gör så.. Detta i sig kan få mig att känna att jag blir alldeles trött för att det ”kräver” så mycket förarbete.. Och jag måste tänka, jobbigt. Men vilken jädra skillnad det blir av träningen och ffa blir träningen bra, dvs slutresultatet, jag känner mig nöjd, inte bara med hunden utan även med mig själv, den känslan är helt underbar.

I lördags morse tränade jag med Cecilia, vi har inte tränat ihop på väldigt länge, så det var super skoj att ses igen. Vi hade bokat inomhushallen i Arninge kl 08:00-09:00 men skulle ses 07:00 och käka frukost, i hallen var planen men den var låst så det blev frukost i en flashig Merca :) Nybakta scones och te och en massa prat. Min träning var väl sådär och jag åkte hem med en massa tankar och bestämde mig att glaset är halvfullt, inte halvtomt. Cecilia och Freja gjorde jätte fina saker och Freja såg väldigt säker ut, vilket var super kul att se. Nu hoppas vi att det inte dröjer ett år tills vi ses nästa gång.

I morse träffade jag Anette och Alice för att träna på en kall och blåsig skolplan. Jag brukar aldrig vilja köra först, en dålig ovana jag har och jag kan nästan bli livrädd om jag tvingas börja :), vet egentligen inte varför. Men i dag hade jag ju en ordentlig plan. Känslan när jag åkte hem från Täby igår var väl sisådär tills jag bestämde mig om glaset.. Känslan från dagens träning var super! Visst det finns mycket saker att jobba på men hej det är därför vi ska planera :) och träna.

I slutet av februari åker jag till Motala för att träna för Ditte Andersson och Heléne Lindström och någon vecka senare bär det av till Niina Svartberg. Känns skoj att få göra det och jag är laddad.  

Är du intresserad av att gå kurs för Tony Knight, så kommer han till Sverige i april, läs mer på www.hundinspiration.se

Nu tar vi söndag kväll, allt gott!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Jag har under många år färskutfodrat mina hundar, både med sk helfoder och numera kokar jag ris och köper kött. Jag har valt ett märke som heter Emmzo, de har flera olika köttkorvar, både fågel, nöt, lamm och vilt bla. Sedan tillsätter jag de vitaminer och mineraler, jag använder mig av Standardts produkter, som behövs. Jag är långt från en expert, inte ens i närheten, men jag har under årens lopp lärt känna duktiga personer som jag kan rådfråga och lära mig mer av

Många gånger på jobbet (djursjukhuset) får jag frågan om vilket foder de tycker att de ska ge sin hund. Jag brukar svara att jag inte är någon ”torrfodermänniska” utan föredrar färskfoder. Jag är inte ute efter att omvända någon, även om jag starkt tror att många hundar skulle må bättre med rätt ihop satt kost av färskfoder. Taskigt immunförsvar bidrar till diverse olika problem men främst klåda. Jag har fått höra starka åsikter gällande hundmat, hundägare som säger att de har provat ett visst märke och att deras hund ”blev sämre” eller började klia sig. Så drar de ”all” färskfoder över samma kam. Lite frustrerande när jag vet att många hundar har blivit bättre i tex klåda eller i sin mage av rätt färskkost. Men -you cant win them all-.

Min hanhund Keiko som fick diagnosen atopi (lättast kan man säga allergiker) hans dom var bla damm och dun mm. Han fick en injektion varje månad som skulle hålla hans klåda i skack. Sen när Siri kom in vårt liv kom jag i kontakt med en väldigt kunnig person (Rose-Marie Kullberg) som föreslog att jag skulle göra ”egen” mat till Keiko. Och efter en del hattande från min sida gjorde jag det och för att göra en lång historia kort blev han fri från sin klåda. Det var min väg in i färskfoder världen.

Under åren har jag samlat så mycket kunskap jag bara har kunnat och möter jag folk som har ett öppet sinne för detta berättar jag mer än gärna om min erfarenhet. I veckan mötte jag en hundförare och vi började prata om just detta. Han var verkligen nyfiken och hans inställning var, -bara jag har en frys är det ju inga problem-. Han hade provat ett märke men hans hund fick klåda, men han var fortfarand öppen för att prova andra vägar. Så gled diskussionen in på krångliga hund magar. Han berättade att han hade gett vom och hans hund, som då var dålig i magen, hade blivit bra. Jag frågade honom om han någonsin provat kaninmage.. Det hade han inte, eller ja hans hund hade inte det :)
Kaninmage är, i min värld nästan magi mot dåliga hundmagar. Siri fick en fredag (givetvis) diarré dessutom med blod i och spydde. Förmodligen hade hon ätit något skräp ute. Jag hade bokat träning i en inomhushall med en kompis på söndagen, så jag ringde och förvarnade henne att vi förmodligen inte skulle kunna träna. Givetvis fick hon kaninmage och jodå träningen i inomhushallen blev av för på lördagen hade hon normal avföring. Det är ju inte alltid det går att vända det så snabbt. Jag skulle tro att de flesta som har ett större utbud av färskfoder säljer kaninmage.

Hundföraren berättade också att han pratat med en veterinär på polishundskolan (hoppas jag minns rätt nu) som pratat kring hästskit verses dåliga hundmagar. Och hundars äta eller inte äta. Hon ansåg iaf att det hade hjälpt många hundars dåliga magar.

Jag pratade med Siris uppfödare om det och hon ansåg detsamma. Jag har inga förbud för Siri att äta hästskit, vi har det dessutom överallt eftersom vi har ett stort stall som grannar. Snarare nästan uppmuntrar jag henne att äta lite. Min stackars brorson höll på att dö av äckel på en promenad när mina hundar smaskade i sig det från en hög. Dock blev de lite kräsna så vissa högar dissade de. Jag utgår från att de kanske innehåller något som man ska undvika om man är hund. Med tanke på storleksskillnaden och ev mediciner och doser så får man såklart vara försiktig.

I alla fall, se till att ha kaninmage hemma är mitt tips!

Ha en fortsatt trevlig helg!




-save the dog-

Läs hela inlägget »

Januari månad gick fortsatt åt till att komma i ordning efter flytten men ffa plugga och fortsätta gå tentakurser. Jag och en kompis var iväg till Niina och tränade i deras fina inomhushall.

I februari startade jag och Keiko fortsättningsklass i rallylydnad och fick vårt tredje godkända resultat och fick vårt championat i fortsättningsklass. Jag och ett gäng vänner ordnade en träningstävling i ett ridhus, vi fick ihop det riktigt bra för alla närvarande. I övrigt fortsatte tentkurserna och pluggandet.

I mars höll jag en massagekurs, med ett gäng väldigt ambitiösa tjejer med hundar. Riktigt skoj! I mars kajkade tyvärr min rygg ihop rejält men sån tur var fick jag bra hjälp av en duktig naprapat. Jag drog ihop en kurs för mina rehabkollegor på Bagarmossen och Albano, kursen hölls av Eva Solstrand. Pluggandet låg här på hög nivå, min underbara kollega och vän Malin, som är veterinär, ställde upp och peppade och förhörde, förklarade, tack goa Malin!

I början av april åkte jag till Uppsala för att tenta, det var riktigt varmt minns jag, för jag ville inte lämna hundarna hemma så de fick vara i bilen. Väldigt dåligt planerat kan man säga då faktum att jag fick lov att parkera på en handikapplats för att finna skugga för dem. Kort och gott jag i ett nötskal ;) Känslorna när vi åkte hemåt var väldigt blandade, underbart skönt att få tillbaka livet/tiden, för att jobba heltid och plugga så mycket var aningens knäckande. Men jag insåg också att jag kom att sakna pluggandet och faktum att få lära sig mer var otroligt givande. Tentakursandet fortsatte dock några helger till. Lättnaden var oändlig när jag fick mail att jag klarat tentan, yees!
Under påsken packade jag bilen full för att åka på kurs för Niina och hennes man Kenth. Vi bodde på ett vandrarhem i närheten, som vanligt en mycket givande kurs och Siri förvånade mig med att vara ganska lugn och balanserade, nja för att vara henne..
I slutet på månaden startade jag och Siri på en träningstävling på den lilla lokala kennelklubben i Norsborg, en jätte mysig liten välskött klubb, där alla är super trevliga!

I maj startade jag och Siri lk 1 och lyckades knipa ett första pris, väldigt skönt att äntligen lägga den klassen bakom sig. Vi gick även anlagsprovet i viltspår med ett godkänt resultat, som en kompis sa, ketchup effekten, duktiga lilla Sirpan. Keiko och jag startade avanceradklass och jag klantade mig och tog av kopplet inne på planen, det gav oss en diskning, men vi hade i övrigt en bra debut och Keiko min tappra prins jobbade på så fint! Så nöjd med mina fina hundar!

I juni gick jag på upplärning på vårdavdelningen på Bagarmossen, vilket var roligt, med mycket nya saker. Keiko och jag startade avanceradklass igen och fick ett godkänt resultat. Siri och jag åkte till Norsborg lkk för att vara med på deras träningstävling och vi hann också gå en kurs för Helén. Som alltid var det mycket bra. Camilla, min vän som ägde Haninge Hundhälsa hade länge funderat på att sälja simmet och ringde en dag och berättade att hon nu sålt simmet och vi tjejer som jobbat ihop där under många år gick ut och åt tillsammans, en lång era kom till sitt slut med mycket blandade känslor.

I juli ramlade det in fler konsultationer vilket var super skoj, då de är den egentliga anledningen till att jag startade Leva Hund. Jag fick också lite tråkiga nyheter, jag var tvungen att flytta.. Det tog väldigt mycket kraft då det jag letat väldigt länge innan jag hittat det stället jag nu var tvungen att lämna. Jag jobbade extremt mycket under juli, hade inte många lediga dagar och jag hade svårt att hitta energi trots en varm härlig sommar.

I augusti hittade jag dock ett hus, som det kändes rimligt att kunna hyra. Vilket tände en hel del hop. Tyvärr blev Keiko sjuk i slutet av augusti och inom loppet av en vecka hade han gått över till regnbågensland, en sorg som inte kan beskrivas i ord. Den lilla ork jag hade kvar försvann fullständigt. Tack alla fina vänner som fanns där, ni vet vilka ni är. Mest av allt, Malin, min fina vän som ”oturligt” nog varit med då jag även förlorade mina katter. Att förlora Tore, Sessan (mina katter för den som inte vet) och Keiko under ett år var mer än jag orkade.
Samma vecka som Keiko blev sjuk sprang en liten kattunge in på gårdsplanen, jag och stalltjejerna stod och pratade när han kom inspringandes, vi kunde ju inte bara lämna honom. Jag erbjöd att ha honom hos mig under natten för att kolla om han var chipmärkt, dagen efter på jobbet.. Han blev kvar. Tubbel Bubbel är numera en mycket nöjd liten halvtjock kattpojke som är mycket noga med att tala om när han önskar mat. 
Jag hade anmält mig och Siri till två stycken lk 2, men ena tävlingen var bara några dagar efter att Keiko gått bort så den orkade jag inte åka på. Men jag bestämde mig för att åka på den andra tävlingen, jag bloggade om den tidigare under året, men som vanligt var Siri en krutburk och brände rakt genom rutan och gjorde hoppet alldeles på egen hand, lilla skitunge, för att avsluta med en 10 på fjärren, men kul hade vi, eller ja hon i alla fall..

I september lyckades jag efteranmäla oss till Roslagens bk där vi fick vårt första pris i lk 2, tur var väl det för jag hotade henne med att det var långt att gå hem från Roslagen om man inte lyssnade på vad den tvåbenta sa..

Under oktober gick mestadel av tiden att jobba samt att förbereda inför en flytt igen, usch vad det är jobbigt. Min pappa har drivit en flyttfirma över 20 år men tyvärr har han inte haft den kvar vid någon av mina flyttar.. Nu hoppas jag att det dröjer innan jag kommer att flytta igen. Saker överallt, en massa strul med teknik och diverse. Men jag insåg också att flytta var det bästa som kunnat hända av flera anledningar.

I november gled jag mest runt i något slags töcken, jobb och packa upp inte mycket annat blev gjort. I slutet på månaden började lite energi så smått komma igen och Siri och jag gick en viltspårskurs inför öppenklass. Insåg att jag hade haft aningens för bråttom med spåren och fick revidera planen, eller ja skapa en plan, för det var det som saknades..

December fortsatte med mest fokus på viltspår, men så smått började energin för lydnadsträningen komma tillbaka. Det började kännas som jag landade, men som vanligt hade/har jag 17 olika projekt igång samtidigt, men mest på att komma iordning här hemma. Vi landade i vårt lilla hus, var glada att det inte kom så mycket snö. Trubbel började vara ute och höll sig sån tur var mest i närheten av hemma.

Vi bor precis med skogen runt husknuten och rådjuren strosar på tomten som om inget förändrats. Härom kvällen hörde jag räven skrika, började direkt googla om rävar brukar ta katter.. Sakta börjar jag få koll på området, stigar och vägar, vilka andra hundar som bor här. Men mest av allt längtar jag till värmen. Nu hoppas jag livet inte kommer med några större, jobbiga förändringar utan flyter på lite stilla ett tag. Jag har lite ideér kring hur jag ska utveckla företaget, men håller det för mig själv ett tag till..

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Det kommer en dag när vi måste skiljas från våra hundar. I augusti fick mina vackra kloka, fina, underbara Keiko somna in. Sorgen går inte att beskriva, smärtan är vidrig, det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Han är grunden till mitt företag, han är anledningen till att jag gör det jag gör. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få tillbaka honom, men jag vet att det inte går.. Så Keiko, mattes Bula, tack för allt!! Jag glömmer dig aldrig <3


DON’T GRIEVE TOO LONG

 

Don’t grieve too long for now I’m free
I’ve followed the path God set for me
I ran to Him when I heard His call
I swished my tail and left it all.

I could not stay another day
To bark, to love, to romp or play
Games left unplayed must stay that way
I found such peace, it made my day.

My parting has left you with a void
Please fill it with remembered joy
A friendship shared, your laugh, a kiss
Oh yes, these things I too shall miss.

Be not burdened with times of sorrow
I wish you the sunshine of tomorrow
My life’s been full, you’ve given so much
Your time, your love and gentle touch.

Perhaps my time seemed all too brief
Don’t lengthen it now with undue grief
Lift up your head and share with me
God wanted me, He set me free!

-save the dog-

Läs hela inlägget »