Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2016

Detta är inte på nåt sätt aktuellt, men vill gärna dela med mig av detta vackra videoklipp av en hund som förändrade mitt liv och puttade mig i rätt riktning, min första hund Keiko, för alltid älskad för evigt saknad <3

Läs hela inlägget »

Jag har funderat fram och tillbaka på att lägga ner bloggandet här, då jag har så lite tid att skriva så ofta som jag skulle vilja, i mångt och mycket handlar det om vad jag prioriterar. Och jag väljer helt enkelt att lägga min tid på annat. 
Därför byter jag namn från "blogg" till "aktuellt" i stället, en blogg tycker jag man skriver i några gånger/vecka. Under en flik aktuellt står helt enkelt vad som är aktuellt, vilket känns mer passande.

Som vanligt är det full rulle med jobb och hundträning och lite andra saker, mindre värda att nämna här. Siri är helt igång igen vilket känns super kul! Vi var hos Niina för någon månad sedan och fick mycket bra hjälp. Så har vi börjat simma igen och hennes kropp mår verkligen bra av simträningen. 
Rut (ja jag är ju där också) går nu en tävlingslydnadskurs för Emma Willblad, och vi är igång och pillar på olika delar, hon gillar att träna vilket känns jätte roligt. Emma har mycket bra tankar och ideér sen har hon alltid nära till skratt, det gillar vi. 
Jag hoppas denna kurs kommer att ha en fortsättningsdel, nu är det bara två tillfällen kvar sedan är den slut, känns lite tråkigt. Men den som väntar på nåt gott!

I helgen blir det tråkigt nog jobb, men lydnadsträning ska vi hinna med också.
Längtar enormt mycket efter våren just nu, medan jag sitter här och skriver smattrar regnet mot taket, vilket på ett sätt är bra för då försvinner snön, men det blir också väldigt skitigt, nåväl vi går mot ljusare tider iaf.

Ha de fint!

-save the dog-

Läs hela inlägget »

Nåväl det här med att gå promenader med en valp var det..
Finns det något rätt eller fel, eller finns det "bara" olika åsikter, erfarenheter, tankar, funderingar och kunskaper.

Detta blogg inlägg är mina tankar, funderingar och erfarenheter.
Jag har nu min tredje hund, alla tre har jag haft sedan valpålder. Keiko var tre månader, när han kom, Siri och Rut var 8 veckor.

När jag fick Keiko var mitt hundtänkt blankt som en oskriven bok och det kan jag sakna i bland. Jag minns att jag hade honom jämnt lös, i princip. Vi gick mycket promender och långa. Med långa promenader menar jag runt 5 km och uppåt. Keiko var född i februari och kom hem till oss i maj, underbar vår som nybliven hundägare.
Keiko opererades som 1,5 åring för dubbbelsidig osteochondros i boglederna. Läs denna text skriven av en av Sveriges mest framstående kirurger vet Lennart Sjöström. 
Numera pratar man att dessa skador ligger genetiskt hos hunden, läs mer i texten. Men jag trodde mitt fel, för mycket promenader. Detta var denna händelse som fick mig att bli nyfiken på möjligheterna att jobba med rehab inom veterinär medicin.
Vad jag vet hade ingen av hans syskon detta problem. Men med tanke på att hans mamma fick två kullar efter varandra med 8-9 valpar i varje vore det omöjligt att veta. Keiko var också blandras och alla syskon finns inte reggade på SKK.

När Siri kom var vi ute en hel del men vi gick inte promenader, hon var med ut i närområden där jag bodde då, i långlina. Jag minns inte exakt när jag började gå promenader med henne men jag vet att jag ökade på dem vartefter hon blev äldre och ffa efter att hon hade passerat 6-7 månaders ålder. Siri är född i december, en av de mest snörikaste vintrarna jag upplevt som vuxen och skitkallt. Siri röntgades som 1,5 åring med A höfter och ua på armbågarna. När det gäller Siri har hon två syskon som bor i Norge så deras höft och armbågsledstatus finns ej på SKK, några verkar inte vara röntgade, en har C höfter och en tvåa på armbågarna, en har B höfter och en etta på armbågarna och en som har A höfter och ua på armbågarna.

När Rut kom så bodde jag väldigt annorlunda mot tidigare. Ett hus på landet, med en stor tomt och en skog bakom staketet. Den första en och en halv veckan med Rut var vi bara hemma på tomten och det var fokus på att hon skulle få landa hos oss efter att ha skiljts från sin mamma, syskon och den enda värld hon kände till.
Efter det tog jag med henne upp i skogen, lös. Några minuters promenad upp i skogen finns ett stort kalhygge, i min värld, en enorm lekplats för en hund. Dit gick vi några ggr/dag och jag satt still och bytte plats när jag kände för det. I början kunde hon trilla omkull när hon försökte sig på att gå över grenar och sly som låg där. Ganska snabbt blev hon en fena på att hitta balansen och parera med sin kropp. 

Jag hade också den stora fördelen att min vän Maria hade skaffat en golden valp, som är ca 2 månader äldre än Rut, vi bor långt ifrån varandra men jobbar på samma ställe så ofta på jobbet fick tjejerna leka. Det var verkligen valpboom på jobbet i våras och somras, så lekkompisar fanns det gott om. Även på jobbet hade jag en plats där jag rastade hundarna, dvs jag gick ingen promenad utan vi bara var i skogen. Så småningom började vi gå lite kortare promenader, detta när Rut även vant sig vid att vara på jobbet och allt vad det innebar. Då gick jag en 15-20 promenad med båda för att sedan lämna Rut på jobbet och ta ytterligare en sväng med Siri. Men detta bara på jobbet.

Nu är Rut snart 9 månader och vi har börjat gå flera promenader/dag, de ligger allt mellan 15-30 min/promenad. Vi kan också bara gå upp till vårt kalhygge och så får hundarna bara vara och roa sig själva. Jag tycker det är bra att/om de kan det. För mig handlar det också om att även lära Rut att gå med i koppel, både med Siri och att inte dra i kopplet, möta andra hundar, bilar och allt annat som kan ske på en promenad i stora världen. Jag jobbade tidigt att lära henne att gå i koppel så hon är duktig på det, men klart att det finns stunder där hon kan försöka dra. Vi koppletränade helt enkelt hemma, där inga störningar fanns utan bara möjligheter att lyckas.
Jag har vid tillfällen hört hundägare säga att, -hunden måste få se något annat, än hemmet-. För mig är det ett mänskligt behov, inte ett behov hunden har. Jag tror mer hunden har behov av en trygghet och det är vårt jobb att ge vår hund det. Därför börjar jag med att bygga en relation med min valp innan jag prioriterar promenader. 
Sedan anser jag inte att en valp/unghund har samma behov att motion som en vuxen hund.
En valp/unghund har fullt sjå med annat, som att växa, mogna, lära sig livets regler. 

Alla har inte fördelen att bo så som vi gör, med en tomt på 2000 kvm och skogen runt hörnet. Jag har inte alltid själv haft det. Men nu när jag har det utnyttjar jag det så mycket jag kan. Rut har alltid fått vara ute på tomten om hon själv vill det. I somras stod dörren öppen dagtid. Rut älskar att vara ute, vad hon gör exakt varje stund vet jag faktiskt inte, men jag vet att hon samlar pinnar, kan ligga och gnaga på dem och så verkar den där lilla gyttje pölen under huset vara ett härligt tillhåll. Ute på tomten kan hon själv välja hur och vad hon vill göra. Nu vintertid så föredrar Siri att vara inne, garvar då jag minns henne som valp/unghund, helt galen och totalt vild. Nu när det är varmare ute föredrar hon att ligga ute på trappan och hålla span, gullrumpa. I skrivandets stund ligger hon vid mina fötter och Rut är ute och gnager på en gren.

Summa sumarum jag anser inte att en valp/unghund ska/behöver gå promenader, vara ute, ja jisses men låt den få hitta sin plats i världen och se till att hjälpa den att göra detta.

Jag längtar tills den dagen jag kan ta med båda två på de långpromenader jag går, nu endast med Siri. Siri började löpa för ca 2,5 vecka sedan och drog med sig Rut som nu har sitt livs första löp, dvs en tonåring fullt med tankar och funderingar, jag låter henne få ha det och finnas där som den flockledare jag ska vara. 

Detta blogginlägg är delvis baserat på min kunskap inom Amichien Bonding och vad jag anser vara sunt för en växande hund. En växande individ bör få röra sig absolut inte bäras överallt. Det är också ett fenomen som det pratas mycket om, bla att storvuxna hundar ska bäras i trappor. 

Detta är ett ämne som det kan skrivas om i det oändliga och jag hoppas återkomma till det igen.
Glöm bara inte att motionera hunden inte alltid sker via en promenad ;)

Tills dess..

-save the dog-
 

Läs hela inlägget »

Nu har Siri fått vara lös på promenaderna, till en början korta stunder, sedan successivt längre och längre. I dag var vi uppe i skogen med båda hundarna en sväng, men än vågar jag inte ha dem båda lösa i hop. De är som två ystra kalvar som just släppts på grönbete ihop :) Sedan var jag hem och lämnade Rut och gick väl en runda på 7 km med Siri, hon var lös större delen av tiden. Underbart lycklig, likaså jag. Det finns otroligt mycket promenad möjligheter här hemma, med hela Tyresta Naturreservat. Denna runda vi gick i dag har vi gått några gånger. Det är en bredare ridväg genom skogen så risken är stor att man möter både hästar och andra hundägare. Men i dag mötte vi bara en häst, som visade sig bli led av min jobbarkompis Malin som inte bor så långt från mig. Malin har visat mig på kartan på jobbet om just denna väg. Sen finns det stigar som går in i naturreservatet, med appen Runkeeper hittar man lätt hem, bara man har mottagning så. Längtar tills jag kan ta båda tjejerna med. Slipar på ett blogginlägg om motion av valp/unghund. Lika många hundägare som det finns finns det åsikter hur man bör motionera sin valp/unghund. Det inlägget kommer framöver.

Vilket fall som helst nu när Siri funkar lös på promenaderna så vågar jag äntligen börja träna henne igen, som jag längtar! Jag gillar att träna ute, även om det är, i alla fall denna årstid, varmare att träna inomhus. Men kan jag vara ute är jag hellre det. Detta till trots har jag bokat upp lite inomhusträning med kompisar. 
Efter att ha planerat om både träningar och tävlingar i två omgångar hoppas jag nu att den nya preliminära planen håller.
Rut och jag börjar snart en kurs igen med inriktning på tävlingslydnad. Jag och en kompis har även en dag bokad hos Niina snart. Tänkte köra Rut lite där också, än så länge är hon lite av ett oskrivet blad och det känns så kul att börja smyga igång henne. 
Hoppas bli lite filmad så jag kan lägga upp det här i bloggen. 
Jag tror inte Rut är renrasig golden jag tror hon har en smula känguru i sig och NOLL känsla för personligt space *garvar*.
Vi har fått nya grannar i form av får, Siri skällde en hel del på dem i början för de står där och bara glor, Rut hon sitter där och tittar på dem, hon kan även sitta ute och titta på allt annat som rör sig runt på hästgården, en riktigt filosof. Hon kämpar förtvivlat att göra vår katt Trubbel till sin bästis och när han leker (läs slår med tassarna, om än på ett lekfullt sätt) med henne blir hon alldeles exalterad.

-save the dog-

 

Läs hela inlägget »

I oktober 2014 skrev jag ett inlägg här på bloggen om ett forskningsprojekt som en kollega till mig gjorde, nu finns studien publicerad, klicka dig vidare här>

Läs hela inlägget »

Mina hundar leker en hel del, nu mest inomhus eftersom Siri skadat sig och jag misstänker att hon gjort det efter deras röj. Samtidigt som jag anser att leken är otroligt viktig och bra men det finns risker för skador om man inte har koll. 

Jag gillar att se komunikationen mellan hundarna när de leker och hur de läser av varandra.
Efter att de hade lekt nu på morgonen och fm så la sig Siri till rätta för att sova lite, men lilla Rut var fortfarande leksugen, se filmen nedan <3
En liten gest eller rörelse som innehåller så mycket information.

I morse på vår morgon promenad gick jag bort mot motionsspåret, jag brukar undvika att gå där, av den anledning jag nu ska berätta. Runt ett hörn kommer en lite svart pudel i 180 knyck, när den ser oss sätter den av i vad som såg ut att vara hoppa på/attackera oss fart. Från husse kom inte ett ljud. Som tur var så var jag beredd och fick snabbt mina hundar bakom mig och satte upp handen och sa med hög och arg röst "försvinn härifrån" medan jag försökte mota bort hunden kom husse springandes och bad så mycket om ursäkt.
Jag skulle själv aldrig ha min hund lös på en sådan plats om jag inte visste att den kom på inkallning till 200%. Men alla är vi olika.

Hunden sprang iaf vidare och husse efter, hunden for upp på vägen, som viserligen inte är så trafikerad, men ändå, vilken bil hinner bromsa nu när det är så halt ute.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag upplever nåt liknande, vilket sån tur var inte är så ofta. Hur vågar man släppa hunden lös om man inte vet att den kommer på inkallning i ett motionspår eller andra liknande ställen där det rör sig mycket folk, hundar och nära till trafik. Ffa undrar jag om man som hundägare tänker "hur ser min hund på mig som ledare om den anser att den måste attackera andra hundar", har inte den då lite för mycket ansvar på sina små axlar. Är inte det ägarens jobb? Just saying ;)

-save the dog- 

Läs hela inlägget »

Sparkade i gång januari med en massa jobb och ett bestämt tvång att hitta glädjen i lydnadsträningen igen och viljan att träna, det gick trögt och jag undrade i bland om lydnaden verkligen var min grej. Vardagen varvades mest med jobb och spark i baken ut och träna mänska ;)

Februari gillar jag, det är min födelsemånad, jag var som mest inne på att fixa iordning mitt hem och jag målade möbler och besökte loppisar och mina vänner fick ideligen höra mig prata möbler och komma med åsikter om vilken som var finast. Jag besökte och Ann-Charlotte i Söderköping, som är delägare i kennel vassruggen hos AC fick jag träffa Ruts föräldrar jag gick även en kurs för Ditte Andersson och Heléne Lindström, den var ett kliv utanför min komfortzon, men åh så bra! Jag hade även en date med min vän Marie Söderström som hjälpte mig att lägga upp träningen för min egen löpning.

I mars kom Tony Knight till Sverige och hade kurs, jag var givetvis på plats och jag minns hur jädra kallt det var den helgen, men åh så bra att få andas AB luft igen :)
Jag hann även med en spa dag med min vän Malin och jag blev sjuk redan på kvällen, så bra var det :) Annars var det full rulle :)

I april hängde jag en del på inspirerande föreläsningar bl.a. med Kjell Enhager, woaw vilken kväll! Jag var också en sväng och tränade för Heléne och gick på min första informations träff om SAFEs pt utbildning. Jag kom också igång och började viltspåra med Siri då snön försvann, med championatet som mål. Siri och jag provade för skojs skull på rallylydnad med bästa rally coachen Marie Sjöborg. Jag tänkte det kunde va skoj då jag saknade det ganska mycket. Men vi skulle bara prova lite var tanken..

När sköna maj kom åkte jag och Siri på vår första rally tävling, jag var väldigt nervös minns jag.. Det var dubbla starter i Enköping. Jag kommer ihåg att precis när vi ska gå in på fm så rycker två hundar ihop varav den ena skriker högt, men jag lyckades lägga fokus på oss även om Siri blev lite fundersam. Starten på fm gav oss 81 poäng och godkänt, em gav oss 92 poäng och godkänt. Jag åkte hem överraskande glad. Och med blodad tand :)

I början av juni startade vi dubbla klasser på Värmdö, även där fick vi till två godkända rundor. Jag minns att jag var väldigt oinspirerad att åka och tävla, men det blev bra ändå och Siri fick titeln RLD N. Jag hade även en liten semester vecka vilket var ljuvligt efter ha haft lite av sådant de senaste åren. Jag började också en tävling psykologi kurs för Eva-Marie Wergård, vilket var en riktig lyckoträff och den satt som handen i handsken :)
Det blev också en sväng upp till Sunne för att träffa Ulla, som då hade fått Cobra valpar. Det var en lång väg att åka bara över en dag, men nog så trevligt!

I juli, kom en länge efterlängtad sammanhängande semester för första gången sen jag startade mitt företag. Jag var rätt sliten och hade dessutom hämtat hem Rut och det blev en del jobbiga nätter i början.. Till slut fann vi rutiner och Rut sov igenom en hel natt men vaknade ganska tidigt. I slutet av juli tog vi vår tredje raka 1a i öppen klass viltspår och hade därmed rott hem vårt först championat.

I augusti började jag jobba igen och kände att jag var laddad för att göra det. Siri och jag tävlade rally bla var vi i Tierp där vi hade en kanon runda och domaren lite snöpligt drog 1 poäng, men bedömningssport, samma dag på em diskade vi oss. Men med den fm rundan åkte jag hem nöjd, vi åkte till Södertälje dagen efter för att tävla, varmt var det minns jag och jag var trött. Tufft med dubbla starter två dagar i rad, vi fick med oss ett godkänt resultat och ett icke godkänt. Fm banan var riktigt klurig och väldigt rolig, em banan var lite enklare.

September var vi och tävlade lydnad i Eskilstuna, en bra känsla men poängen räckte inte ända fram (poängmässigt), tanken var att köra dubbla starter även där, men jag ansåg att fm prestation gav information som gjorde att jag strök oss. Med en atombomb (läs Siri) bredvid mig var det som gjorde mig allra gladast att domaren skrev i protokollet, ”lugn förare”. För jag har aldrig tävlat och varit så närvarande och fokuserad på mina uppgifter, jag har bara varit nervös. Men som Niina alltid brukar säga att ”om man fokuserar på sina uppgifter har man inte tid att vara nervös”.
Jag började också första steget på PT utbildningen. Det största tacket till mina vänner Marie och Reene som hjälpte mig med hundarna, utan er hade detta inte varit möjligt. Underbara människor med varma hjärtan, ni är bäst!

I oktober månad blev jag genomförkyld och låg däckad en vecka och drogs sedan länge med snorighet och trötthet. Vi var även iväg och tränade för Niina. Jag skulle även ha tävlat men Siri skadade en tå och var rejält halt, det är då man tackar sin lyckliga stjärna att man har kunskap, resurser och vänner som hjälper till. Även om Siri snabbt slutade halta blev det över en månad utan träning och korta koppel promenader. Och försöka hålla en leklysten 5 månaders valp från stora syster..

I november skrev jag min första PT tenta och iom att Siri inte fick träna så fick jag en del tid att plugga. Jag var iväg till Nacka bk och och lyssnade på Eva-Marie Wergård som höll en föreläsning där och hade även så smått fått börja träna Siri igen. Hon var som ett helt kärnkraftverk, ja både Siri och Eva -Marie. En lugnare hund hade man förmodligen kunna så smått börjat träna tidigare men med en Siri får man ta det lite lugnare.. Jag upptäckte också en gigantisk röd ring på mitt knä som jag funderade över i ca 2 veckor innan en veterinär kollega sa att det såg ut som borrelia. Läkaren sa det samma så en lång kur med antibiotika sattes in. Magen fick betala priset, jädra kåvepenin ;)

December var vi på banan igen och hade kommit tillbaka där vi var i träningen, innan skadan. Så en dag när jag ska gå ut med hundarna ser jag att Siri haltar.. Grämelse, tack vare min underbara vän och kollega Charlotte Orrfors så kände hon på henne bara några dagar senare och Siri ömmade ganska rejält i vänster bog.. Ny vila och ändrade planer gällande tävling och träning. Sån tur var fick vi ändå fortsätta gå långa promenader om än i koppel. I nu läget får vi träna på fjärrdirigering och lite försiktigt fritt följ, grupp momenten går också såklart att göra. Återbesök hos Charlotte nästa vecka, håller alla tummar.

Jul och nyår spenderades genomförkyld men denna gång försvann det snabbt, för att precis innan det försvann helt komma tillbaka i full styrka igen, i skrivandets stund, 4/1 med rinnande näsa och en hosta som underhåller oss alla nattetid.

Nu när jag sitter här och skriver detta och summerar året kan jag inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om 2015.. Men med 2014 och 2013 i minnet, som gick i sorgens tecken, inser jag att det var rätt ok.

Jag har aldrig varit personen som avgett nyårslöften, men jag har haft önskningar, hm..

Men i år har jag bestämt att sätta upp ETT mål, vägen dit innebär en hel massa förändringar, vilka jag inte är helt säkra på en, men de kommer väl efter hand antar jag :) De har redan börjat, förändringarna alltså..

God fortsättning önskar jag, Siri, Rut och vår lilla fluffboll Trubbel måtte detta bli just ditt år!

-save the dog-

Läs hela inlägget »