Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2016 > 01

Nu har Siri fått vara lös på promenaderna, till en början korta stunder, sedan successivt längre och längre. I dag var vi uppe i skogen med båda hundarna en sväng, men än vågar jag inte ha dem båda lösa i hop. De är som två ystra kalvar som just släppts på grönbete ihop :) Sedan var jag hem och lämnade Rut och gick väl en runda på 7 km med Siri, hon var lös större delen av tiden. Underbart lycklig, likaså jag. Det finns otroligt mycket promenad möjligheter här hemma, med hela Tyresta Naturreservat. Denna runda vi gick i dag har vi gått några gånger. Det är en bredare ridväg genom skogen så risken är stor att man möter både hästar och andra hundägare. Men i dag mötte vi bara en häst, som visade sig bli led av min jobbarkompis Malin som inte bor så långt från mig. Malin har visat mig på kartan på jobbet om just denna väg. Sen finns det stigar som går in i naturreservatet, med appen Runkeeper hittar man lätt hem, bara man har mottagning så. Längtar tills jag kan ta båda tjejerna med. Slipar på ett blogginlägg om motion av valp/unghund. Lika många hundägare som det finns finns det åsikter hur man bör motionera sin valp/unghund. Det inlägget kommer framöver.

Vilket fall som helst nu när Siri funkar lös på promenaderna så vågar jag äntligen börja träna henne igen, som jag längtar! Jag gillar att träna ute, även om det är, i alla fall denna årstid, varmare att träna inomhus. Men kan jag vara ute är jag hellre det. Detta till trots har jag bokat upp lite inomhusträning med kompisar. 
Efter att ha planerat om både träningar och tävlingar i två omgångar hoppas jag nu att den nya preliminära planen håller.
Rut och jag börjar snart en kurs igen med inriktning på tävlingslydnad. Jag och en kompis har även en dag bokad hos Niina snart. Tänkte köra Rut lite där också, än så länge är hon lite av ett oskrivet blad och det känns så kul att börja smyga igång henne. 
Hoppas bli lite filmad så jag kan lägga upp det här i bloggen. 
Jag tror inte Rut är renrasig golden jag tror hon har en smula känguru i sig och NOLL känsla för personligt space *garvar*.
Vi har fått nya grannar i form av får, Siri skällde en hel del på dem i början för de står där och bara glor, Rut hon sitter där och tittar på dem, hon kan även sitta ute och titta på allt annat som rör sig runt på hästgården, en riktigt filosof. Hon kämpar förtvivlat att göra vår katt Trubbel till sin bästis och när han leker (läs slår med tassarna, om än på ett lekfullt sätt) med henne blir hon alldeles exalterad.

-save the dog-

 

Läs hela inlägget »

I oktober 2014 skrev jag ett inlägg här på bloggen om ett forskningsprojekt som en kollega till mig gjorde, nu finns studien publicerad, klicka dig vidare här>

Läs hela inlägget »

Mina hundar leker en hel del, nu mest inomhus eftersom Siri skadat sig och jag misstänker att hon gjort det efter deras röj. Samtidigt som jag anser att leken är otroligt viktig och bra men det finns risker för skador om man inte har koll. 

Jag gillar att se komunikationen mellan hundarna när de leker och hur de läser av varandra.
Efter att de hade lekt nu på morgonen och fm så la sig Siri till rätta för att sova lite, men lilla Rut var fortfarande leksugen, se filmen nedan <3
En liten gest eller rörelse som innehåller så mycket information.

I morse på vår morgon promenad gick jag bort mot motionsspåret, jag brukar undvika att gå där, av den anledning jag nu ska berätta. Runt ett hörn kommer en lite svart pudel i 180 knyck, när den ser oss sätter den av i vad som såg ut att vara hoppa på/attackera oss fart. Från husse kom inte ett ljud. Som tur var så var jag beredd och fick snabbt mina hundar bakom mig och satte upp handen och sa med hög och arg röst "försvinn härifrån" medan jag försökte mota bort hunden kom husse springandes och bad så mycket om ursäkt.
Jag skulle själv aldrig ha min hund lös på en sådan plats om jag inte visste att den kom på inkallning till 200%. Men alla är vi olika.

Hunden sprang iaf vidare och husse efter, hunden for upp på vägen, som viserligen inte är så trafikerad, men ändå, vilken bil hinner bromsa nu när det är så halt ute.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag upplever nåt liknande, vilket sån tur var inte är så ofta. Hur vågar man släppa hunden lös om man inte vet att den kommer på inkallning i ett motionspår eller andra liknande ställen där det rör sig mycket folk, hundar och nära till trafik. Ffa undrar jag om man som hundägare tänker "hur ser min hund på mig som ledare om den anser att den måste attackera andra hundar", har inte den då lite för mycket ansvar på sina små axlar. Är inte det ägarens jobb? Just saying ;)

-save the dog- 

Läs hela inlägget »

Sparkade i gång januari med en massa jobb och ett bestämt tvång att hitta glädjen i lydnadsträningen igen och viljan att träna, det gick trögt och jag undrade i bland om lydnaden verkligen var min grej. Vardagen varvades mest med jobb och spark i baken ut och träna mänska ;)

Februari gillar jag, det är min födelsemånad, jag var som mest inne på att fixa iordning mitt hem och jag målade möbler och besökte loppisar och mina vänner fick ideligen höra mig prata möbler och komma med åsikter om vilken som var finast. Jag besökte och Ann-Charlotte i Söderköping, som är delägare i kennel vassruggen hos AC fick jag träffa Ruts föräldrar jag gick även en kurs för Ditte Andersson och Heléne Lindström, den var ett kliv utanför min komfortzon, men åh så bra! Jag hade även en date med min vän Marie Söderström som hjälpte mig att lägga upp träningen för min egen löpning.

I mars kom Tony Knight till Sverige och hade kurs, jag var givetvis på plats och jag minns hur jädra kallt det var den helgen, men åh så bra att få andas AB luft igen :)
Jag hann även med en spa dag med min vän Malin och jag blev sjuk redan på kvällen, så bra var det :) Annars var det full rulle :)

I april hängde jag en del på inspirerande föreläsningar bl.a. med Kjell Enhager, woaw vilken kväll! Jag var också en sväng och tränade för Heléne och gick på min första informations träff om SAFEs pt utbildning. Jag kom också igång och började viltspåra med Siri då snön försvann, med championatet som mål. Siri och jag provade för skojs skull på rallylydnad med bästa rally coachen Marie Sjöborg. Jag tänkte det kunde va skoj då jag saknade det ganska mycket. Men vi skulle bara prova lite var tanken..

När sköna maj kom åkte jag och Siri på vår första rally tävling, jag var väldigt nervös minns jag.. Det var dubbla starter i Enköping. Jag kommer ihåg att precis när vi ska gå in på fm så rycker två hundar ihop varav den ena skriker högt, men jag lyckades lägga fokus på oss även om Siri blev lite fundersam. Starten på fm gav oss 81 poäng och godkänt, em gav oss 92 poäng och godkänt. Jag åkte hem överraskande glad. Och med blodad tand :)

I början av juni startade vi dubbla klasser på Värmdö, även där fick vi till två godkända rundor. Jag minns att jag var väldigt oinspirerad att åka och tävla, men det blev bra ändå och Siri fick titeln RLD N. Jag hade även en liten semester vecka vilket var ljuvligt efter ha haft lite av sådant de senaste åren. Jag började också en tävling psykologi kurs för Eva-Marie Wergård, vilket var en riktig lyckoträff och den satt som handen i handsken :)
Det blev också en sväng upp till Sunne för att träffa Ulla, som då hade fått Cobra valpar. Det var en lång väg att åka bara över en dag, men nog så trevligt!

I juli, kom en länge efterlängtad sammanhängande semester för första gången sen jag startade mitt företag. Jag var rätt sliten och hade dessutom hämtat hem Rut och det blev en del jobbiga nätter i början.. Till slut fann vi rutiner och Rut sov igenom en hel natt men vaknade ganska tidigt. I slutet av juli tog vi vår tredje raka 1a i öppen klass viltspår och hade därmed rott hem vårt först championat.

I augusti började jag jobba igen och kände att jag var laddad för att göra det. Siri och jag tävlade rally bla var vi i Tierp där vi hade en kanon runda och domaren lite snöpligt drog 1 poäng, men bedömningssport, samma dag på em diskade vi oss. Men med den fm rundan åkte jag hem nöjd, vi åkte till Södertälje dagen efter för att tävla, varmt var det minns jag och jag var trött. Tufft med dubbla starter två dagar i rad, vi fick med oss ett godkänt resultat och ett icke godkänt. Fm banan var riktigt klurig och väldigt rolig, em banan var lite enklare.

September var vi och tävlade lydnad i Eskilstuna, en bra känsla men poängen räckte inte ända fram (poängmässigt), tanken var att köra dubbla starter även där, men jag ansåg att fm prestation gav information som gjorde att jag strök oss. Med en atombomb (läs Siri) bredvid mig var det som gjorde mig allra gladast att domaren skrev i protokollet, ”lugn förare”. För jag har aldrig tävlat och varit så närvarande och fokuserad på mina uppgifter, jag har bara varit nervös. Men som Niina alltid brukar säga att ”om man fokuserar på sina uppgifter har man inte tid att vara nervös”.
Jag började också första steget på PT utbildningen. Det största tacket till mina vänner Marie och Reene som hjälpte mig med hundarna, utan er hade detta inte varit möjligt. Underbara människor med varma hjärtan, ni är bäst!

I oktober månad blev jag genomförkyld och låg däckad en vecka och drogs sedan länge med snorighet och trötthet. Vi var även iväg och tränade för Niina. Jag skulle även ha tävlat men Siri skadade en tå och var rejält halt, det är då man tackar sin lyckliga stjärna att man har kunskap, resurser och vänner som hjälper till. Även om Siri snabbt slutade halta blev det över en månad utan träning och korta koppel promenader. Och försöka hålla en leklysten 5 månaders valp från stora syster..

I november skrev jag min första PT tenta och iom att Siri inte fick träna så fick jag en del tid att plugga. Jag var iväg till Nacka bk och och lyssnade på Eva-Marie Wergård som höll en föreläsning där och hade även så smått fått börja träna Siri igen. Hon var som ett helt kärnkraftverk, ja både Siri och Eva -Marie. En lugnare hund hade man förmodligen kunna så smått börjat träna tidigare men med en Siri får man ta det lite lugnare.. Jag upptäckte också en gigantisk röd ring på mitt knä som jag funderade över i ca 2 veckor innan en veterinär kollega sa att det såg ut som borrelia. Läkaren sa det samma så en lång kur med antibiotika sattes in. Magen fick betala priset, jädra kåvepenin ;)

December var vi på banan igen och hade kommit tillbaka där vi var i träningen, innan skadan. Så en dag när jag ska gå ut med hundarna ser jag att Siri haltar.. Grämelse, tack vare min underbara vän och kollega Charlotte Orrfors så kände hon på henne bara några dagar senare och Siri ömmade ganska rejält i vänster bog.. Ny vila och ändrade planer gällande tävling och träning. Sån tur var fick vi ändå fortsätta gå långa promenader om än i koppel. I nu läget får vi träna på fjärrdirigering och lite försiktigt fritt följ, grupp momenten går också såklart att göra. Återbesök hos Charlotte nästa vecka, håller alla tummar.

Jul och nyår spenderades genomförkyld men denna gång försvann det snabbt, för att precis innan det försvann helt komma tillbaka i full styrka igen, i skrivandets stund, 4/1 med rinnande näsa och en hosta som underhåller oss alla nattetid.

Nu när jag sitter här och skriver detta och summerar året kan jag inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om 2015.. Men med 2014 och 2013 i minnet, som gick i sorgens tecken, inser jag att det var rätt ok.

Jag har aldrig varit personen som avgett nyårslöften, men jag har haft önskningar, hm..

Men i år har jag bestämt att sätta upp ETT mål, vägen dit innebär en hel massa förändringar, vilka jag inte är helt säkra på en, men de kommer väl efter hand antar jag :) De har redan börjat, förändringarna alltså..

God fortsättning önskar jag, Siri, Rut och vår lilla fluffboll Trubbel måtte detta bli just ditt år!

-save the dog-

Läs hela inlägget »