Judging a person does not define who they are.

It defines who you are.

-Unknown-

2017

Rut
Rut

Så har ytterligare ett år gått till ända. Ett år som det hänt mycket roliga saker och tyvärr även mindre roliga saker. Min spontana tanke överlag för 2016 är ett riktigt skadeår för Siri. Hon har haft uppehåll hela 4 gånger under ett år, en riktig jävla käftsmäll kan man väl fint säga.
Det började med en stukad tå, som avlöstes med en sträckning i bogen som följdes av en stukad handled och nu för dryga 1 1/2 månad sen en skadad tå. Jag vet få människor som är så extremt noggrann med fysträning som jag själv. Då hoppas man någonstans att man ska vara lite förskonad. Men det finns inget annat sätt än att ta sig igenom det, efter att man har varit både arg och ledsen ett tag.. 

Men nu försöker vi se framåt, igen ;)

Sammanfattar vårt 2016:

I januari var vi fullt upp med att rehabilitera Siri för hennes tå, vi körde laser, massage, träning med viktmanchetter och regelbundna koller hos vår alldeles egna underbara sjukgymnast Charlotte Orrfors på Animalen. Rut hade sitt första löp och blev inte mer mogen för det, hon drogs förmodligen igång av Siri som också löpte då.

Under februari bytte vi till simning för Siri, det kan vara en fördel att börja rehabba en skadad tå med vattentreadmill då simning kan vara lite för provocerande på en tåled, särskilt om hunden (läs Siri) är en intensiv simmare. Vi fick så smått börja träna lite försiktigt och jag tog lite privat lektioner med Emma  för att få hjälp med Siris friafölj.. Jag och Rut började en tävlingslydnadskurs för Emma Willblad, Vi fick börja känna varandra på pulsen på riktigt.

Mars avlöpte ganska lika som februari. Vi åkte till Vadstena för att starta lk 3, en tidig morgon med en bit att åka, men med en bra plan, Siri var het som en glödande sol. Jag gick in på plan, TL kommenderade -framåt marsch, jag hade bestämt att om hon skjuter iväg som en kanon så kommer hon inte få gå framåt, precis som vi gör på träning. Vilket hon gjorde jag valde då att göra precis som på träning och sedan bryta. Tanken from nu var att hon inte skulle "komma undan" bara för att det var tävling, samma kriterier som på träning. Jag åkte hem toknöjd med den information jag gett min hund. Några frågade varför jag valde att göra så, lite krångligt att dra hela vår resa för en totalt främling som inte alls vet våra svårigheter. Så jag svarade för att det var det som behövdes ;)

I april började jag så smått låta Rut gå i vattentreadmill, hon tog det hela med ro och anpassade sig till mitt nya påhitt väldigt bra. Vi ökade på Siris fysträning med cykling. Vi till Söderköping för att starta lk 3, för första gången sedan jag började tävla Siri var planen lite annorlunda än tidigare. Jag skulle sitta i förarsätet inte hon, jag valde att hoppa över friaföljet och sättande under gång gick direkt på inkallningen. Siri var laddad som en tok och jag kunde tyvärr inte riktigt kontrollera mina nerver, hon sprang utan någon tanke på att stanna. Jag bröt momentet och gick ur position, vill få henne att förstå att det är samma regler på tävling som på träning och jag skulle aldrig godkänna detta på träning då inte heller på tävling. Upplägget på tävlingen var att den var i två ringar så efter inkallningen fick vi gå till paus rutan och vänta. I nästa ring var det rutan som hon gjorde ok men med ett struligt avslut. Hopp apport och metall började hon samla ihop sig lite, jag tog till en lite mer attityd av "skärp till dig" med lite inslag av för mycket irritation.. (nåt att jobba på. Vittringen fick vi lite tugg på, fjärren var inge vidare. Tävlingen gav bra med information. Mycket kommer fram på tävling som ej alltid kommer fram på träning..

En underbar fm i maj var jag ute och gick med båda hundarna lösa och vi njöt i fulla drag, jag minns att jag tänkte äntligen!! Några timmar senare åkte jag till jobbet och när det var dax att rasta hundarna ville inte Siri stöjda på sitt ena framben, det var ett hårt slag i magen och jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Först trodde vi att ligament var av, men när vi sedan kunde konstatera att det "bara" var en kraftig stukning blev jag väldigt lättad. Men bara att börja om med rehab och Siri fick gå med en ortos (ett typ av benskydd). Luften går liksom ur en när det ena efter det andra händer. Jag är så som person att det är "nu kör vi" eller "nu skiter jag i detta". Det är svårt att hitta tillbaka till lusten och glädjen. Som tur var gick jag en kurs med Rut och det höll iallafall oss igång. Rut fyllde också 1 år.

I juni gick jag del 2 i min PT utbildning, det var långa tuffa dagar men super kul! Vi kunde sedan komma igång med att vattenträna hundarna utomhus. Rut och jag gick en fritt följ kurs för Emma W. Nu i efterhand inser jag vilken tur det var att vi hade den inplanerad..

I juli var det mest jobb, tyvärr inte mycket ledighet denna sommar. Vi tog en sväng upp till Norrtälje för att titta på lydnads SM och hejja fram våra träningskompisar tillika Siris kullsyster Jade med matte Sandra, men även tränare Niina med Xuper och Heléne med Tarzan. Det var varma dagar men vi fann bra platser på läktaren.

Under augusti började Siri komma igång igen med träningen vi började med rally då den inte är riktigt lika belastande med snabba starter och stop.  Vi åt kräftor i stora lass, mumma så gott det är!
I slutet på augusti debuterade vi Avancerad klass i Eskilstuna. Det var dubbla klasser och fm banan var skit svår och till mitt stora förtret startade vi först. Vi fick två godkända rundor och jag lyckades kontrollera mina nerver bättre under dagen, den stora föredeln med rally att man får två chanser. Helgen efter hade vi också tävling planerad men jag blev sjuk, men jag hade bestämt mig för att åka så jag gjorde det. Vi fick även här två godkända rundor och när fm var klar och jag visste att vi var uppflyttade till Mästarklass, gick jag in med en helt annan attityd, det visade sig ge ett bra resultat och gav mig bra lärdom och tankar inför framtiden. Jag och Sandra åkte upp en sväng till Alunda med alla fyra hundarna och tränade en heldag för Kenth Svartberg. Jag har gått en kurs för honom med Siri för något år sen och jag gillar honom då han är så lugn och ser verkligen helheten. Man blir lugn med honom som coach.

I slutet av september debuterade vi mästarklass i Vadstena, vissa skyltar var inte helt klara men jag valde ändå att starta, dubbla klasser även denna dag. Fm banan visade sig innehålla de två skyltar som inte var riktig klara på slutet så jag valde en skylt där jag skulle belöna. Jag fick även här frågan om varför jag valde att bryta när det såg så bra ut. Jag valde att svara -vad bra att jag belönade om det såg bra ut-.  

En parentes, jag gick en kurs för Mona Kjernholm en gång och hon skapade verkligen en förståelse och respekt hos mig för andras träning och deras egna resa till där de är i dag. Fler skulle ha nytta av att tänka på det. Frågar du någon baserat på din egen resa med din hund eller frågar du för att du kanske kan ta lärdom av någon annan, när du råder någon annan om deras träning gör du det för att lyfta dig själv eller gör du det för att du vill lyfta din träningskamrat..

I alla fall vi åkte hem med en go känsla och ett godkänt resultat i mästarklass där vi också blev domarens val. Men det kom också fram en tjej till mig, som var skrivare på fm bana, där jag valde att diska oss, och var otroligt generös med ord om vår prestation. Vilken människa inte vanligt att det sker på tävlingar. 
Vi tog även upp träning för Heléne Lindström igen och jag var där och körde båda hundarna.


Helgen efter, i oktober, åkte vi till Uppsala och startade dubbla klasser, jag var ganska trött och smått förvirrad, jag gick till felbanvandring och hade pluggat på em banan, inte de bästa förutsättningar för mig då jag är väldigt dålig att kontrollera sådan typ av stress. Dessutom låg fm och em banan nära varandra så ingång, utgång samt honnören låg väldigt nära varandra vilket innebar stor störning för många inkl mig. På något sätt lyckades vi få en godkänd runda på fm, medan em sket sig kan man lätt säga.. Helgen efter åkte vi till Eskilstuna för att starta dubbla klasser, det var runt 400 starter totalt, då de körde alla klasser. Jag hade bestämt att jag ville försöka få Mästarklass titeln innan årets slut. Efter årsskiftet skulle den försvinna. Vi fick två godkända rundor och åkte därifrån med Mästarklass titeln. 

I november var planen att starta lydnad igen och vi anmälde oss till två tävlingar samma helg, den ena blev inställd pga all snö som bara välde in över Stockholm dagen efter vaknade jag magsjuk.. Lydnaden ville helt enkelt inte vad vi ville :)
Mot slutet av månaden upptäckte jag att Siri gick lite struttigt och smällen kom igen en skadade tå (sån tur var inte samma tå som innan)
Snacka om att jobba i motvind. Vi gjorde även Ruts hd/ad röntgen och det visade sig att hon har C höfter, vissa hundar lever ett helt liv utan att det märks. Jag anser att om man ska tävla och träna så är det av största vikt att se till att hundens kropp har förutsättningar att klara det. Efter ett besök hos Charlotte Orrfors visade det sig att hon hade 2,5 cm mindre muskelmassa på sitt ena bakben. Alltså ett tecken på någon form av avlastning. Rehab påbörjad, vi kunde i övrigt fortsätta som vanligt. Men vi det är laget var jag som en urvriden trasa i energi nivå.

December var mest oro över båda hundarna. Över nyår visade det sig att min katt, Trubbel, råkat ut för någon form av trauma. Han kom in en kväll och var smärtpåverkad i höger öra och kunde inte blinka med höger öga, han hade också 40 graders feber. Han mår i skrivandets stund bättre men vi vet fortfarande inte vad som hänt. Han kan tyvärr inte gå ut då han inte kan skydda sitt öga och han behöver droppas var 4e timme dygnet runt, vilket innebär att han får åka med till jobbet varje dag. Som en person sa -jaha så du är småbarns förälder-.

Men nu är det nya tag inför ett nytt år med nya möjligheter och vi har i alla fall gjort vår skadekvot.

Nu kör vi för fan ;)

Siri
Siri
Läs hela inlägget »