Alla tror att det huvudsakliga syftet i livet är att följa en plan. De samlar erfarenheter, minnen, saker, andra människors idéer, och det är mer än de möjligen kan klara av. Och det är därför de glömmer sina drömmar.
-Paulo Coelho-

Min kollega Maggie, Jan Fennell och jag Min kollega Maggie, Jan Fennell och jag

Vision

Att skapa förståelse och respekt för hunden som art. Att ge förståelse till människan för hundens språk.

Att lära hundägaren att kroppen är beroende av det fysiska välmåendet genom förebyggande friskvård.

Mission

Att sprida Amichien®Bonding till alla som vill utvecklas och gå djupare i sitt hundägarskap.

Mål

Hunden får information på ett språk som den förstår.
Respekten för hunden ökar i samhället
Umgänget mellan hund och ägare. tillbringas så att en problemfri vardag byggs.

Lotta

Om jag ska placera mig själv i ett fack så skulle jag säga att jag är hästmänniska från början. Men visst hundar fanns där också i bakgrunden.

 

Drömmen om att skaffa en egen hund fanns där hela tiden men rätt tillfälle tyckets aldrig infinna sig. Men efter flera års hårt arbete och en massa press på mig själv sa min kropp stop och livet fick en paus. Rätt tillfälle hade kommit!

Men vad skulle jag ha för hund? Vad skulle de kosta mig? Var skulle min hund vara när vardagen tog fart igen?

Jag trotsade all den oro och skaffade mig min första hund, Keiko.

 

Han visade sig vara en mycket klok hund som ställde starka frågor och jag visste inte hur jag skulle hantera dem. Jag gjorde allt jag trodde var rätt... men det var så tokigt som det bara kunde bli. Det vet jag nu. När Keiko kom in i tonåren och hans hormoner började flöda visade han en sida jag tyckte var otroligt jobbig, han morrade, på andra människor, hundar mm. Jag lyssnade och läste och provade mig fram, men jag nådde aldrig fram till kärnan av problemet. Hans beteende fortsatte och jag var rådlös. Jag skämdes för min hund, vilket var väldigt jobbigt. Råden om hur jag skulle hantera honom haglade över oss. Men inget jag gjorde kändes rätt i hjärtat.

 

Men det ena gav det andra och hjälpen var helt plötsligt rätt. Jag trodde i min enfald att jag självklart var min hunds ledare, så var det bara! Men så visade det sig att inte han såg det så...

Med hjälp av Amichien®Bonding förstod jag varför min hund gjorde som han gjorde, han såg mig som hans ansvar fast det borde vara tvärtom. Han hade i alla år skyddat mig i en värld som han egentligen inte förstod sig på, en värld som styrs av klockan och måsten, människans värld.

 

Efter alla år ihop kan han nu söka skydd hos mig vilket känns jätte bra för oss båda. Vi har haft fantastiskt roligt ihop och han är grunden till mitt företag. För utan honom hade jag aldrig tagit detta kliv till egen företagare.

 

Vi har tränat och tävlat lydnad i hop och han har presterat utifrån sitt bästa hela tiden, i dag är han en glad pensionär som hänger med på det mesta. När han närmade sig 6 års ålder bestämde jag mig för att ta klivet ut igen och skaffa en till hund. Beslutet föll på en jaktgolden och kennel Doubleuse. Vintern 2010 kom Siri (Doubleuse Sapphire) hem till oss. En hund med stor aptit på livet och en energi som varken jag eller Keiko sett förut. Hon är en hund med väldigt gott självförtroende och självsäkerhet. Det var som att skaffa en sportbil.

 

Siri och Keiko är de bästaste av vänner, vilket är otroligt kul såklart. Siri och jag tränar lydnad i hop och hon är alltid på och tycker det är så kul att träna. Hon är uppvuxen med Amichien® Bonding och har därmed heller aldrig behövt bära något ansvar för mig vilket är anledningen att hon kan lägga sin fokus på att plocka det goda ur livet.

 

Du kan läsa mer om både Keiko och Siri under deras egna flikar!

Välkommen!

 

 

 

 

 

 

Mina hundar Keiko & Siri. Vi är bara i skogen!